Hej alla fina efter helgen!
Hur mår du? Är du måndagstaggad? Jag känner mig faktiskt lite stressad inför denna vecka. Det är röda dagar och klämdagar vilket gör att torsdag och fredag faller bort. Alltså tre dagar effektivt arbete innan kidsen blir hemma från föris för en lång helg. Vi tar helgen i en status:
Mår: Jag mår bra. Jag var borta i tre dagar förra veckan så att få komma hem var u-n-d-e-r-b-a-r-t. Barnen kom in till oss fredagnatt, till vår stora säng. En låg på mig, och den andra i min famn. Man känner sig så otroligt rik med sovandes barn tätt intill en. Deras doft, deras närhet och deras fina kärlek. Det är helt otroligt vad hängivna och kärleksfulla barn faktiskt är gentemot sina föräldrar. Det är facinerande men också skrämmande. Skrämmande för att barn kan bli utsatt för elakheter och att barn då är just hängivna. Försvarar sina föräldrar och förstår kanske inte vad dem blir utsatta för.
Helgens bästa: Vi har haft riktigt bra häng denna helg. Både med varandra, familj och vänner.
Helgens sämsta: Vi var med i en dodgeball turnering i fredags. Det var vi WörkOut gänget. Turneringen var så himla dålig uppstyrd och det var synd för vi var taggade som tusan. Hela förra veckan hade vi sett fram emot det. Det var alltså spökboll på studsmattor. Det är helt otroligt var svettig man blir av att hoppa. Visste du att 10 minuter på en studsmatta motsvarar 30 minuter på bandet?
Lite bilder lånade av Annica
Helgens flås: Det var länge sen som jag var ute och sprang. Det har bara varit på bandet på gymmet. Det är helt annorlunda att löpa utomhus och min runda igår kväll var riktigt tung. Det var tröttsamt och flåsigt. Jag ville ge upp precis hela tiden och mina tankar var inte positiva. När jag kom i mål blev jag taggad. Taggad till att springa igen inom kort och då ska det förhoppningsvis kännas lättare. Det slog mig hur ens kondition verkligen är en färskvara.
Molly: Är i en himla mysig period. ”Mamma kan jag få en varm kram av dig”. ”Mamma kom och lägg dig här under täcket så kan vi mysa”. ”Mamma jag älskar ju dig”. Självmant kommer så fina meningar, det är nästan så att man börjar grina. Det har också kommit mer ingående frågor kring döden. Vi var i matbutiken igår när hon frågade när hon skulle dö. Jag höll på att tappa morötterna i golvet och blev ställd inför frågan. Hon blir också ledsen och säger att hon inte vill att vi ska dö. Jag minns hur jag som liten kunde komma på döden, rusa till mina föräldrar och stört böla. Jag antar att det kommer nu, måste läsa på hur man tacklar frågor kring döden.
Leonore: Talet börjar lossna. Dagligen säger hon nya ord, hänger med i sången, visar ett större intresse för böcker. Jag tror att att talet bara ligger runt hörnet och lurar. Hon visar en stor utveckling bara den senaste veckan. Så himla roligt, tänk att lilla Tiki faktiskt blir två år i år. Imorgon ska vi gå på 1,5 års kontrollen. Leonore har också egna vänner som hon visar ett sånt fint intresse till. I helgen lekte Leonore loss med hennes vän Alice. En hel kväll verkligen lekte dom, jag minns inte att Molly gjorde det i samma ålder. Då var det mer att man lekte bredvid varandra.
Hugo: Blir tokig på människan. Kläder till barnen har han tappat bort medans jag var borta i Helsingborg. Kläder som jag precis har köpt. Han har missat att säga att han ska bort i arbete i helgen, sjukt mycket träning inför EM i crossfit. Det är himla tur att jag älskar honom. Igår satt vi och vänner och styrde upp våra dagar i Ibiza i juni. Vi sticker iväg i tre dagar och ska bara ha det underbart. Det ser jag fram emot, vi behöver lite Paula och Hugo tid.
Helgens läskiga: Vi hittade en orm i lördags! En orm som hade en stor bulle på magen så vi gissar att det låg en mus där inne. Molly vågade klappa, det gjorde inte jag!
Vi: Vi är sjukt taggade för bröllop på fredag. Goda vänner till oss gifter sig. Det kommer att vara så himla roligt och det är många kompisar med. Vi tänkte ta in på hotell på morgonen. Äta frukost, göra oss i ordning med ett glas bubbel och tillsammans med vänner ta oss till kyrkan. Skönt att sova på ett hotell nära festlokalen också.
Problem: Min klänning som jag ska ha på mig på bröllopet är lite för lång för mig. Jag vågar inte ha en för hög klack, och jag vill gärna ha en sko som man kan sätta fast med rämmar. Mitt mission denna vecka är att hitta en fin, skön och stabil klacksko.
Nu: Skypemöte med Metapic och sedan spela in podd. Himla modernt att ha möte över Skype! Ämnet på podden är barnuppfostan, det kommer att bli intressant och sjukt roligt att prata om =)
Om du ska ha den rosa klänningen från By Malina, kika på dessa skor från Mango:
http://shop.mango.com/SE/p0/dam/tillbehor/skor/sandaler-med-klack/sandal-med-korslagda-band-metallic?id=83080256_OR&n=1&s=accesorios.zapatos
http://shop.mango.com/SE/p0/dam/tillbehor/skor/sandaler-med-klack/sandal-med-korslagda-band-metallic?id=83080256_OR&n=1&s=accesorios.zapatos
Såååå snygga och jag röstar på guld!! :)))
Vad sk du ha på dig på bröllopet, behöver tips 🙂
Tänk på att ALLA ormar i Sverige är fridlysta och får varken skadas eller dödas. Det kan ge böter på 2500 :- upp till 2 års fängelse . Tänkte på de då ni är offentliga så får man vara försiktig med vad man lägger upp och hur man hanterar situationer med fridlysta djur.
Lycka till med sko letandet!
Kram
Minns så väl när döden smög in i mitt medvetande och skapade en ångest för mig. Min första dödsångest upplevde jag när jag som 5 åring hade varit ute och planterad skog en helg. Jag och min familj skulle tillsammans med mina kusiner äta middag och sedan sova hos farmor och farfar. På kvällen när jag krupit ner i sängen och pappa ska säga god natt, så frågar jag när träden vi hade planterat skulle vara fullvuxna? Min pappa skrattar lite och säger att ”då är vi döda”. När han den märker att jag blir väldigt orolig så försöker han släta över det hela med att säga att jag förmodligen lever men att han, mamma och farmor och farfar nog kommer att vara döda. Ännu värre tyckte jag. Hur ska jag klara mig då! Haha det blev inte så bra och länge satt det i mig (om inte fortfarande;)).
Jag tror att det är bra att släppa in lite tankar och reflektioner om döden när ett barn börjar visa att de funderar på det. Jag gillar boken adjö herr muffin. Den handlar om ett marsvin som blivit gammalt och dör. Boken tar upp döden på en nivå som man klarar av att ta in som barn.
Brukar inte lägga mig i vad folk gör, men när det kommer till djur som inte kan tala för sig så vill även jag flika in att ormen nog helst hade velat vara för sig själv.
Minns så väl när döden smög in i mitt medvetande och skapade en ångest för mig. Min första dödsångest upplevde jag när jag som 5 åring hade varit ute och planterad skog en helg. Jag och min familj skulle tillsammans med mina kusiner äta middag och sedan sova hos farmor och farfar. På kvällen när jag krupit ner i sängen och pappa ska säga god natt, så frågar jag när träden vi hade planterat skulle vara fullvuxna? Min pappa skrattar lite och säger att ”då är vi döda”. När han den märker att jag blir väldigt orolig så försöker han släta över det hela med att säga att jag förmodligen lever men att han, mamma och farmor och farfar nog kommer att vara döda. Ännu värre tyckte jag. Hur ska jag klara mig då! Haha det blev inte så bra och länge satt det i mig (om inte fortfarande;)).
Jag tror att det är bra att släppa in lite tankar och reflektioner om döden när ett barn börjar visa att de funderar på det. Jag gillar boken adjö herr muffin. Den handlar om ett marsvin som blivit gammalt och dör. Boken tar upp döden på en nivå som man klarar av att ta in som barn.
Tycker inte heller att det var ett bra beteende mot ormen :(.
Hej!
Angående ”hur man ska tackla dödsfrågorna” hos barn så har jag ett tips – läs böcker som innefattar döden! Det ska självklart vara böcker riktade mot barn och det finns mer än man tror. Några exempel är:
* En stjärna vid namn Ajax, som handlar om en pojke som förlorar sin bästa vän som i detta fall är hans hund.
* Dödenboken av Pernilla Stalfelt, hon skriver om döden på ett pedagogiskt och bra sätt.
* Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson är också en bok som handlar om döden. Om lilla marsvinet som blivit gammal och som snart ska dö.
Det finns många fler men här är tre exempel, frågor om döden, sorg, att det är OK att vara ledsen osv tas upp på olika sätt i böckerna. Kanske att fantastiska Molly får en inblick i döden och hur det fungerar genom att läsa böcker och diskutera efter. Det finns böcker om barn som förlorar en förälder eller en morförälder, känns det okej att lyfta sånt finns det böcker om det på bibblan.
Hoppas det var till någon hjälp! Kram till er
Kolla de Kenza hade på sig på sin kompis bröllop hos Nelly, assnygga! O med snörningn
Hej!
Först och främst: Tack för en underbar blogg. Blir alleldes varm i kroppen när jag går in här varje dag.
Dock blev jag lite ledsen i förra veckan när jag såg på Hugos instastory hur han puttade ner dig och Molly såg detta och gjorde samma sak mot Leonore. Detta leder ju till ett uppmuntrande beteende gällande sånt vilket sedan kan visa sig på dagis för andra barn etc. Då ni skrattade och ”visade” Molly att detta beteende är ok. Barn gör ju som vi vuxna gör och inte det vi säger.
I helgen la Hugo även upp videos på när hans kompis fångar en orm och ni alla ”leker” med den. Detta uppmuntrar även här till ett beteende där det är ”ok” att göra så med djur. Tyckte det såg så hemskt ut.
Jag vill inte vara den som är den men detta var något jag blev väldigt ledsen av att se och inte har kunnat sluta tänka på så jag undrar hur du ser på detta.
Annars, tack igen för era bloggar. Kram
Jag reagerade också på ormen på insta ?Kände bara ”men snälla, rara – låt ormen vara ifred!” Det är inte ”coolt” att någon ”vågar” ta fast en orm eller annan levande varelse och hålla i den. Jag hade inte gillat att någon lyft upp mig, hållt fast mig, visat upp mig för andra och petat på mig – mot min vilja. Kärlek och respekt världen ?☀️?❤