Det finns inget som är starkare är kärleken till ens barn. I vått och torrt så är man där och älskar dom, den dagen jag blev en mamma så flyttade hjärtat ut genom kroppen. Det blev fyllt av något som jag aldrig hade upplevt tidigare och denna kärlek varar hela tiden med oro. Klarar hon sig? Gör vi ett bra jobb med henne? Är hon lycklig? Kommer vi lyckas forma en stark tjej som står på sig i alla situationer?
Men det finns vissa vardagsting som gör mig knäpp av kärlek, småsaker som gör att man nästan spricker och för stunden önskar att hon aldrig ska växa upp:
• Alltså att öppna sovrumsdörren in till Molly på morgonen. Vi slås av en speciell doft som är Molly, en bebislukt som doftar ljuvligare än alla parfymer i världen. Där ligger hon antingen och sover eller står upp och väntar på oss. Molly möter oss alltid med varma kramar, den första tiden på morgonen är hon inte kaxig och vill gosa precis som vi också vill.
• Nu när snacket har kommit igång charmas jag av allt som kommer ur Mollys mun. Jag blir häpen när hon säger något som jag inte visste att hon kunde. Det allra gulligaste just nu är när hon går runt och letar efter saker. ”Greta då?” frågar hon med stora undrande ögon samtidigt som hon rycker på axlarna. Hon väntar inte på svar heller utan går vidare och kollar på dom mest konstigaste ställena.
• Min dag görs av en spontan kram. Under Mollys första levnadsår bara gav man hela,hela tiden. Men tro mig, investera tid och kärlek i dina barn för det lönar sig med tiden. Molly kan komma bakifrån och ge mig en kram, i ett sånt tillfälle hade hon lyckats förhandla sig till att vi ska köpa en valp
• Bebislår är det gossigaste som finns, flera gånger om dagen nyper jag henne i låren och dör söthetsdöden varje gång hon bara springer omkring i trosor eller nakenfis.
• Bland det bästa som finns att göra tillsammans med Molly är att läsa bok, där får vi ett riktigt utbyte av varandra. Närhet, läran, kärlek och samtal. När jag läser för Molly läser jag sällan det som står utan jag freestylar och berättar det som vi ser på bilderna. Att stanna upp och få någonting som har hänt i vår vardag uppmuntrar henne att se ett sammanhang och då vill hon berätta om det verkliga igen. I våras red Molly på en häst som hette Penny och sedan dess är alla hästar för henne Penny. När det kommer en häst i boken så är det Penny vi pratar om. Att hon är mjuk, snäll, bor i stallet, äter hö, låter alla barn rida och att Penny till och med kanske har någon syster i stallet!
Ni gör ett fantastiskt jobb. Hon är bedårande er lilla tjej!
Dubbel lycka och kärlek väntar, om det ens går att föreställa sig hur man är kapabel som människa att älska två små knyten så innerligt. Vi fick vår andra prinsessa för 4 månader sedan, under graviditeten slogs jag med den otillräckliga känslan även fast hon inte ens var utanför magen. Min störta rädsla var att inte räcka till dom båda, och att min äldsta dotter Lovis skulle känna sig ersatt!
Precis som känslan när man väntade sitt första barn så faller alla bitar på plats och allt faller sig så naturligt när tiden är kommen. Luta dig tillbaka, njut och bejaka tiden.
Det är lustigt, vi är i samma ålder och på samma nivå i livet. Det är skönt att gå in på din blogg och känna sig likgiltig.
Fortsätt med ditt fina jobb som förälder, partner och människa. Du är inspirerande!!!
Det kan vara mensen som är påväg men fy sjutton vad jag hulkar av gråt åt detta inlägget. Kärleken är så rörande att tårarna bara rinner och rinner och jag snörvlar och hostar. Haha. Jag önskar du var min mamma när jag var liten.
Så fint inlägg! Kram
Kan inte du vara med i gravid vecka för vecka?
blir så himla bebis/barnsugen av detta. Kan känna kärleken <3
Hej Paula! Tänkte bara passa på att tacka för världens gulligaste blogg. Nu till en fråga; hur gick tankarna i ditt huvud när du först fick reda på att du va gravid med molly? Jag är nu gravid (5-6 veckor) vilket absolut inte var planerat. Jag är bara 21 och har ingen partner… Hur sjutton ska man tänka och vad ska man välja?
Kram
fint inlägg… du måste vara världens finaste förälder. nyfiken på hur ni tänker kring uppfostran av molly, till exempel när hon gör något som inte är okej, kastar något eller bråkar, vill inte sitta i vagnen och dyl? har du och hugo olika sätt att bemöta Molly då eller hur gör ni?
Hej Paula!
Vilket mysigt inlägg du skrev.
Jag älskar verkligen att du och Hugo lägger ut bilder på molly, nu för tiden har ju bloggare kommit på att dom inte ska visa ansiktet på barnen… så fjantigt!
Alla vill väll följa barnens utveckling?! =)
Känner igen mig mycket i det du skriver. Det är helt underbart vilka känslor man kan ha till sina barn. Passa på att se allt detta nu, för sen när nr 2 kommer så blir man lite mer blind till mycket eftersom man har fullt upp med att se det viktiga som dom behöver. Men det är viktigt att stanna upp då och då även om det är svårt med två stycken. 😀 Din fina Molly är verkligen så söt, man smälter när man ser henne. 🙂 Ta hand om varandra.