Det har gått nästan 7 månader sedan jag födde Molly. Först var hon som en liten fågelunge som behövde mat, sömn och kärlek. Första tiden så hade inte bebisen någon tidsuppfattning så det fanns ingen direkt dygnsrytm. Molly kunde sova flera timmar i sträck på dagarna och jag minns att det var så härligt att få gå ut och promenera med vagnen. Det var vår och jag var så stolt över min dotter.
Månaderna gick och Molly fick mer och mer vakentid. Ögonen var grumliga och det var svårt att fästa blicken. Molly gjorde hela tiden miner som såg ut som att hon log. ”Hon har nog ont i magen” sa dom flesta men jag såg ändå det som att hon var glad. Första skrattet kom när hon var ca 3 månader. Oj vad jag var lycklig är bebisskrattet kom. Det är lycka i den renaste formen för både barn och föräldrar. Ju äldre hon blev desto mer tränade vi på att stärka nacken. Jag fick lite ångest över att man skulle träna varje dag och att jag glömde bort sånt och kanske tränade två gånger i veckan. Runt 8 veckor så uppfattade vi henne som stark och fick redan där våra aningar om att vår dotter skulle vara tidig i utvecklingen.
Rulla över från rygg till mage var svårt. Däremot så gick det att rulla över från mage till rygg utan problem. Det började hon med vid ca 3 månader. Med första barnet så testade vi allt enligt regelboken. Smakportioner vid 4 månader och det kan jag ångra idag. Hon behövde inte mat ännu utan amningen hade räckt. Vi blev så glada över att hon tog flaska så bra men det resulterade till att hon tuttvägrade vid 6 månaders ålder. Jag ville ju amma och det är lätt att vara efterklok. Vi kunde ha gjort annorlunda men samtidigt så har vi en glad och frisk tjej som mår bra. Jag får tänka så istället och istället göra annorlunda om jag får ett till barn.
Vad hände mer vid 4 månaders ålder? Jo Molly började sova dåligt. Hon var orolig på nätterna och jag kunde inte förstå vad det var som hände. Under samma gång så började hon bli stadig i ryggen. Hon ville inte ligga ner på rygg utan ville sitta i famnen eller sitta ner själv med stöd. Vingligt var det men samtidigt blev sittandet starkare och starkare. Vid 5 månaders ålder hade hon lärt sig att sitta själv och dom två första tänderna sprack upp ur tandköttet.
För ca 1 månad sen blev Molly betydligt mycket starkare i bröstkorgen. Idag har hon full kontroll över huvudet och kan bära upp överkroppen med sträckta armar. Hon kan rulla runt, sätta sig själv från att ligga, ställer sig upp själv mot stöd, kryper, slår två leksaker mot varandra, reagerar på sitt namn, börjar smått att smaka på ord som mamma och pappa. Förstår att ordet ”titta” har en innebörd. En egen vilja har funnits i henne länge men är starkare nu än någonsin. Att mata Molly är ett projekt. Hon väljer själv om hon vill äta eller inte. Hur mycket jag än lockar så är munnen tvärstängd. Det enda som funkar är att få kladda själv med mat och då får hon göra det istället. Dem kända separationsfasen närmar sig nu också tror jag. Molly vill helst bli buren av mig eller Hugo. Inte lika kul att sitta på golvet, får en uppriven min när hon ser att jag och Hugo pussas, nattningen tar mycket längre tid, blir lätt generad när andra tittar på henne. Har ni några tips om hur man hanterar separationsfasen som förälder? Vad är det som egentligen händer hos barnet under den perioden?
Glömde att berätta att hon även kan stå upp själv i några sekunder. Hon tycker att stå upp är det absolut roligaste. Både jag och Hugo tror att hon kommer att gå vid 9 eller 10 månader. Funderar på att köpa en gåvagn till henne i julklapp. Bara lägga i en telefonkatalog så att hon inte flyger iväg och slår sig. Tror faktiskt att vi struntar i en gåstol, hon utvecklar det där så bra själv och är rädd för att gåstolen istället försvagar musklerna i benen!
Vi väntar fortfarande på att vår lilla ska börja gå. Hon stod stadigt och gick när man höll henne i händerna från ca 7 mån och hon kan stå själv och har kunnat läääänge, går efter möbler osv men icket att hon vågar gå helt utan stöd eller en hand att hålla i,haha! Så det kan dröja att hon går även om hon är duktig redan nu. Beror på hur pass modiga dom är, vi har en liten fegis vi 🙂 ❤
Har bi funderat på att hon utan gå stol inte ”står” upp lila mkt. Eftersom när hon väl sitter i en gö stol och kommit på hur man gör så kommer hon bog inte sitta i den utan stå upp i den och sätta sig o vila när jo. Behöver.jag tror inte att ni utan den kommer låta henne stå på sina ben lila mkt som bör hon öring en gå stol då hon precis börjat krypa och är fortfarande på golvet. Men såklart ni vet ju bäst sj vad som är bäst för Er dotter.:) min dotter Sattes i hästolycka fr sex månader började gå i slutet av 9 månaden..alla barn. Är olika såklart 🙂
Min dotter fick en gåstol i doppresent (3månader) hon satt i den direkt då hon va stadig väldigt tidigt. Hon älskade den stolen och satt alltid i den 🙂 då kunde hon gå efter oss och vara med hela tiden. Vi fick då höra att hon aldrig skulle lära sig gå. Men hon ställde sig upp vid 6,5 månad och tog sina första steg vid 8 månader. Och sen gick hon obehindrat vid 9 månader 🙂 alla barn är olika och ni ska köra på det ni tror är bäst för Molly 🙂
Lillan: Se Livsmedelsverkets info: http://www.slv.se/upload/dokument/mat/kostrad/bra_mat_spadbarn_broschyr.pdf
De kallar det här ”Pyttesmå smakportioner” medan de på det BVC vi går till, och i det häfte vi fick med hem, kallar det för smaksensationer. Jag visste inte att olika BVC/kommuner ger olika information, verkar ju lite märkligt.
De utvecklar objektpermanens under ”den klängiga perioden”. Det är viktigt att man alltid säger hej då till barnet och inte bara smyger iväg för att slippa ledsenheten utan att man alltid visar att man går iväg. Barnet kan annars bli oroligt och hela tiden kontrollera att mamma/pappa inte försvinner istället för att leka och utvecklas. Försök tillgodose hennes behov av ökad närhet för det ger trygghet, ”klängigheten” går över av sig själv!
Detta är vad jag läst mig fram till av diverse barnpsykologer i alla fall. Sen tycker/tror/vet ju alla olika alltid..
Åsa: Jag har aldrig hört talas om smaksensationer, vad innebär det? Vid smakportioner börjar man med kryddmått/tesked/matsked tills det funkar. Fick mitt andra barn 2012 och då var rekommendationen 4mån, när jag fick mitt första 2008 var det 6mån. Har dock insett att det rekommenderas olika beroende på vilket BVC/kommun man går till. Personligen känner jag att det inte finns någon anledning att börja med mat innan barnet är iaf 6mån eftersom amning och dess alternativ är fullgoda.
Min dotter har i en månad börjat ”bråka” vid nattning. Hon är 7.5 mån nu. Vissa nätter går det bra andra tar det längre tid.
Hej. Har en dotter på 1 1/2 år nu och hon vi kämpar fortfarande med maten varje dag. Hon har aldrig haft något intresse för mat, även det som jag vet att hon tycker om, skulle hon aldrig trycka i sig. Började med smakportioner när hon var 5mån och då var hon jätte nyfiken och gillade det. Men sen när portionerna blev större och hon skulle äta ett helt mål så ville hon inte längre. Har ibland gått hela dagar utan att hon vill äta. Som tur är så har hon aldrig sagt nä till ersättning/välling. Gick till en barnpedagog i början när det var riktigt jobbigt (blir ju en inre stress för en när man ser sitt barn ”svälta sig själv”), hennes tips var att verkligen stressa ner ner ner. Fäst intresset vid något annat, och låt inte allt handla om mat mat mat som det lätt gör. Se det som ett plus om hon äter en sked och inte som ett minus att hon inte åt dem andra 9. hon kommer se och märka din stress i att försöka få i henne mat och då kommer hon vägra ännu mer. Tvinga aldrig i henne (även hur gärna man än vill) för då får hon en negativ bild till mat. Det är jätte bra att hon får äta ”själv” fortsätt med det. Hon är kanske lika envis som min dotter som kan allt själv 🙂 Om du vet att det finns något hon gillar så låt henne äta det alla dagar i veckan, det är mycket bättre än att hon inte äter alls. Oftast vill man testa nytt hela tiden för att hitta mer hon gillar men håll dig till det du vet. Det viktigaste är att aldrig visa att det påverkar dig på något sätt, när hon sitter och vägrar så låtsas som du inte ser och prata/uppmärksamma henne med något annat. Alla barn är inte matvrak som alla vill tro, alla är olika precis som oss vuxna. Hoppas det går bra! Kram
Hola Paula!
Jag är en tjej på snart 22 år som studerar just nu på förskollärarprogrammet. Jag har läst din blogg sedan dag ett och lagt ett par kommentarer här och där (alltid snälla ^^) Nu är det såhär att jag tänker väldigt mycket på att själv få en bebis, så fort jag är klar med utbildningen dåra. Jag och min pojkvän studerar för tillfället och vi båda vill ta det här stora steget (för mig) och flytta, jag känner liksom att det är dags. Så jag vill fråga dig hur du gjorde, vad du tänkte, hur det var för dig, vad man ska tänka på, fördelar/ nackdelar och framför allt hur det är att bo ensam och var självständig. Ser jätte mycket upp till dig och tycker att du är så vacker. Ajaaa hoppas att du kan finna lite tid för att svara, Ta hand om dig och dina älskade besitos!!
Brios gåvagn går att ställa in!
Trooor att BRIOs och MICKIs gåvagnar har så att man kan ställa in hur trögt hjulen ska gå. Just för att dom inte ska swoscha iväg 🙂
Det är helt underbart att få läsa din blogg Paula och det är så fint att du vill dela med dig av Mollys utveckling. Tack! Ha en kalasfin kväll hörrni 🙂
lite roligt fakta som ni kanske skulle kunna prova på molly, lär ut lite teckenspråk likasom ko, gris, höna, mat, bok, vinka, lampa osv som är substantiv.. (leda dom med att visa bilder) barn förstår teckenspråk först innan dess tal kommit igång 🙂 :p
Min lilla Molly va tidig hon me, satt tidigt, kröp vid 6mån, stod vid 7. Gick sitt första steg när hon va 8,5 och gick hela tiden vid 9,5. Tror din Molly kommer göra ungefär samma, har fullt din blogg och det känns som att dem gjort samma hela tiden 🙂
Våran pojk började krypa vid 5 mån och gå vid 8. Han har aldrig kunnat sitta still eller ligga i famnen. Han sover i princip aldrig och har aldrig haft tid till att sitta still eller äta. Extremt aktiv och nyfiken. Fullt upp hela dagarna med andra ord. Så olika är barn och tur är väl det 🙂
Nämen kryper hon nu med, det vill vi se film på:) Söt-kickan!
Gud vad lik hon är Hugo på ögonen! Dör av söthetschock! En fin dotter har ni 🙂
Fasiken vad Molly är söt! Fastän jag inte har barn själv och nog inte kommer ha på flera år så älskar jag att läsa om era liv. Du har verkligen höjt tankar om livet med barn hos mig. När jag var lite yngre kunde jag inte tänka mig att ha barn, och nu kan jag nästan längta efter barn själv. Så fina är ni!
Min lilla pojke var också snabb i utvecklingen. Köpte en gåstol när han var 4 månader eftersom han var så stark i benen. Vid 7 månader stod han upp själv och gick runt bordet genom att hålla i sig. Vid 8 månader fick han en gåvagn och han lärde sig så gå själv en månad senare. Man får nog se efter själv och prova sig fram.
Det jobbiga när barnen börjar gå själva är att man måste ha mer koll på barnet och se till så inget händer. Så fort barn börjar stå självt så måste man öka säkerheten i hemmet eftersom barnet når saker högre upp. Allt farligt måste man plocka undan!
Låter som att Molly och min grabb är ganska lika i utvecklingen. Han tog sina absolut första stadiga steg för några veckor sedan så din gissning på 9-10 månader att gå är nog ganska rätt ang Mollsan 🙂 Han väljer dock ändå att helst hasa/krypa men jag vet att han kan.
Vi följde också regelboken och gav SMAKPORTIONER, så som många BVC råder – även vår. Vi fick också rådet att ge gröt till kvällen för att han skulle sova bättre då – amningsdödare nummer ett men BVC kan inte det där, tyvärr. Han började att äta då (4 månader) men det berodde varken på flaska eller maten utan på en ny graviditet hos mig – han ratade bröstmjölken då. Som du säger, lätt att vara efterklok men har man ett välmående barn är det ju skitsamma och den tid man ammat är ju bra som den är vare sig det är en vecka eller ett år.
Separationsfasen är vi mitt i just nu. Det enda råd jag kan ge, och har fått samt läst på om, är att svara på hennes signaler. Bär, bär, bär, kramas, bär och kramas. Försvinn inte. Det går snabbast över så. Då vet Mollsan att ni alltid är där och hon blir trygg av det! Idag är min grabb bara ledsen när det gäller att pappan försvinner – mig vet han ju att jag är där och vi kämpar på med att alltid höra, svara och lyssna på honom (pappan är den som jobbar). Så får man trygga barn.
””Hon har nog ont i magen” sa dom flesta men jag såg ändå det som att hon var glad” – Klart att hon var glad! 🙂 Så ser och såg jag på det iaf – första kommunikationen. Trist med människor som ska minimera spädbarnets förmågor.
Det häftigaste som finns är att se sin lilla växa!!
Jag känner igen mig så väl.. Man längtar till nästa fas hela tiden. Vill att hon ska krypa, stå, gå, prata… Min tjej är 19 månader och kan såklart allt det där redan. Talet utvecklas för varje dag men en sak är säker, jag ska njuta till fullo med nästa barn. Inte tänka på nästa fas, inte ens reflektera över hur långt kommet barnet är. Man missar nuet. Det är klart att jag, och ni, njuter men det är inte förrän ”det är över” som man inser vad man egentligen missar när man hela tiden tänker på att barnet ska lära sig gå eller krypa eller vad det nu må vara. Som sagt, detta kommer SEN. Helt naturligt. I sommar kommer bebis nummer 2 och då jävlar ska jag njuta av varje liten sekund. Lycka till med allt! (Detta är inget påhopp om det nu framställs som det
Min dotter är också ganska tidig. Vd 11 veckor vände hon sig från rygg till mage. Innan det vände hon Sig från mage till rygg men det var nog mest slump eller att hon inte kunde hålla balansen för sen blev det mer medvetet. Vid 6 månader började hon krypa och sitta helt själv. Vi började med smakportioner vid 4mån. Hon äter gröten bra men mat är olika beroende på humöret. Ena dagen kan hon äta hur bra som helt andra dagen vägrar hon, det är väldigt vanligt. Det viktigaste är att hon är nöjd , friskt och glad. hon konmer ju inte svälta. Det är kul o läsa dina sammanfattningar z. Fortsätt gärna med det! Tack för en bra blogg.
Min dotter är 7,5 mån o vi märkte när hon var runt 6 mån att hon grät så fort jag försvann ur rummet. Så det var omöjligt att städa, gå på toa etc när hon var med. Hon fick / får följa med kn på toa sittandes i matstolen. När andra bär henne som hon inte träffat så ofta kan hon börja gråta. När hon är riktigt ledsen så är det bara jag som kan trösta henne. Man kan inte göra så myclet utan bara låten fasen finnas där tills det går över. Kanske vänja henne mer vid personer som man vet kommer sitta barnvakt ex mor/ farföräldrar.
Vet inte var ni har fått det ifrån att det är enligt regelboken att börja med smakportioner vid 4 månaders ålder? Enligt WHO, det som BVC går efter och därmed lär ut, ska man försöka helamma till 6 månaders ålder. Från 4 månaders ålder kan man däremot börja med smakSENSATIONER, alltså inte mer än ett kryddmått mat per dag. Detta står i det häfte du visade upp som du fått på BVC. Vid sex månaders ålder ska man sedan öka på portionerna successivt. Det är ju förstås ingen fara det ni har gjort, för några år sedan var det ”det rätta”. Men enligt regelboken är det inte nu…
Separationsfasen är oerhört intressant. Ingår i anknytningsteorier bland annat. Om jag minns rätt har barnet fått en känsla för dig och mig. De inser att när de inte kan se dig finns du fortfarande kvar vilket de inte insett innan då de vart ”Out of sight, Out of mind”. Alltså ser de dig inte så finns du inte. Det här med hur man ska hantera det är förmodligen olika från barn till barn men standardritade för att göra separationer lättare är 1) låt barnet ha en bild eller något liknande som får de att känna sig trygga. 2) lämna bort hos personer de känner till eller som kan ”lyssna till barnets behov”. Separationsångest är helt normalt och något som visar på bra anknytning till föräldrarna.
Det är konstigt hur ord kan påverka en, hur de har olika betydelser för olika människor. Hann bara läsa till ”fågelunge” och brast ut i gråt. Våra bebisar var fågelungar, på 1 kilo var i v 28. 10 jobbiga veckor på sjukhuset, men idag runda, pigga, friska bebisar på 7 månader! Tack för en bra blogg, läser varje dag 🙂
Jag studerar till psykolog och läser mycket om barns utveckling. Seperationsfasen är vanlig och krävs för att hon ska helt känna igen er som föräldrar. Hon ska se er som en trygg hamn, och kunna vara hos er för att våga upptäcka saker i sin omgivning! En helt naturlig fas 🙂 viktigt är att vara lyhörd på hennes sätt att kommunicera men det tror jag absolut att ni är 🙂
hon måste vara det sötaste barnet jag sett!
Duktiga tjejen! Mercy ska lära henne allt hon kan 🙂
Härlig läsning 🙂