Dagens tanke
Vet ni vad jag tycker är sjukt? Att kvinnor sitter och betygsätter förlossningar. Jag blir på riktigt mörkrädd när man hoppar på en kvinna som har tagit epidural och säger att det inte är en riktig förlossning. ”Inte konstigt att förlossningen gick bra när du inte känner något”. En fråga, går du och opererar bort en tand utan bedövning?
Vi är olika och vår smärttröskel skiljer sig från varandra. En förlossning kan vara allt från ett planerat kejsarsnitt till smärtlindring i form av akupunktur. Inget är rätt eller fel och huvudsaken är att få ut barnet. Förlossningsskräck är något mycket vanligt idag och bland oss yngre blir det vanligare och vanligare att man avstår från att föda vaginalt just på grund av skräcken. Både för smärtan och att man ska spricka. Jag var också rädd. Rädsla, hopp och förväntansfull var jag inför min förlossning. In i det sista så var jag öppen för allt. Hade jag känt att jag behövde ryggmärgsbedövning så hade jag utan tvekan tagit det. Det visade sig att jag verkligen kom in i en bra andning och klarade mig med enbart lustgas.
Genom blod, svett och tårar så förlöste jag min dotter och det är utan tvekan det häftigaste jag har gjort. Den makten som jag hade och den styrkan som fick mig att stå ut med en 60 timmars lång förlossning( nu räknar jag från latensfasen tills att Molly las på mitt bröst). Vet ni vad jag fick höra när jag berättade min förlossningsberättelse? ”Varför i all världen tog du ingen smärtlindring, tror du att du är bättre än oss andra?”.
BB Stockholm gjorde min förlossning till en fantastisk upplevelse och jag ser fram emot att få föda barn igen. Och enligt mig är alla olika typer av förlossningar lika värda. Med eller utan smärtlindring så är ens förlossning för sjutton på riktigt.
Vad anser du om epidural?
Jag hade planerat att ta epidural då jag ville ha det i min tankegång. Plus att jag verkligen trodde att jag skulle behöva det! Men för mig fungerade det perfekt med andning och lite lustgas. Men jag lägger inget värde i det och påstår att min förlossning var mer ”på riktigt” än någon som tagit epidural. Är min förlossning då mindre på riktigt då den var så sabla enkel och snabb? Jämfört mednpgon som verkligen behövt kämpa hårt och länge.. Helt sjukt att det finns människor som ens tänker tanken att resonera sådär! Kram❤️
Håller med dig helt o hållet. Jag själv va tvungen att göra ett kejsarsnitt, men planen va att jag skullr föda normalt med ryggbedövningen 🙂
Jag håller verkligen med dig! Allt man skriver blir fel för någon. Hoppas dom iqbefriade människorna tröttnar snart!
Jag fick ryggbedövning tidigt pga kraftig förlossnings rädsla. Sen fick jag även lustgas på det. Allas föelossningar är unika och allas förlossningar är på riktigt? Vad fan tänker folk med nu för tiden? Jävla idioter
Jag ”klarade” mig på enbart lustgas. Men hade jag känt att jag behövt smärtlindring i större omfång hade jag faktiskt tagit ep. Jag känner att alla kvinnor som förlöser ett barn (oavsett vilket sätt, med vilka hjälpmedel) är SUPERKVINNOR! Så det så. =o)
Jag använde tens under latensfasens slutskede och gik sedan över till lustgas och när det verklgen inte gick längre tog jag epidural. Efter att ha läst om din förlossning ville jag klara mig så långt jag kunde naturligt men visste redan innan att jag inte skulle klara det hela vägen pga utmattningen av sex veckors ”latensfas” och den rädsla jag kände inför förlossnigen. Ingen förlossning är smärtfri så att man skulle fuska för att man tar epidural är löjligt. Trots min epidural upplevde jag min förlossning som fruktansvärd, rent smärtmässigt och trots att jag vill ha fler barn är jag rädd att ja kommer avstå.
Föda hemma, föda på sjukhus, helt naturligt eller med all smärtlindring som går att få, vaginalt eller snitt. Din kropp har skapat och burit ett barn så hur hen kommer ut är så oviktigt tycker jag. Och vilken grad av smärta du känt på vägen är väl det sista som definierar dig som mamma?
Jag tappade andningen helt och tyckte lustgasen var obehaglig så jag var helt bedövningsfri till och med 8 cm och där började det kännas som att min rygg gick i två. Skrek efter epidural och när jag väl fick den en timme efter att ha kastat mig överallt och vänt mig i smärtor var det fantastiskt. Då kunde jag verkligen njuta utav min förlossning hur konstigt det än låter och tyckte inte ens att krystningen var jobbig. Så tummen upp för epidural för dem som vill det 🙂 De e som du säger, alla är olika och måste få bestämma själva vad som är bäst för dem. Folk dömer och pekar finger så lätt och verkar ha svårt för att bara acceptera att alla är olika.
Smärta upplevs väl på olika sätt. Jag var tvungen att ta epidural annars hade jag aldrig orkat. Sen när de väl var dags så gick de ändå inte och de blev akutsnit.
Och som de känns nu så vill jag ha sprutan även nästa gång. Men när man väl ligger där så kanske man känner annorlunda. Viktigaste är väl ändå att mamman och bebisen mår bra.
Jag skulle aldrig ta epidural eftersom en nål i ryggen är bra mycket mer skrämmande än själva födseln tycker jag. De biverkningar, även om de må vara ovanliga, där man kan drabbas av extrem huvudvärk i flera veckor eller att förlossningsarbetet fördröjs gör det inte värt det. jag anser att det är lika värderande åt andra hållet också, ja som du nämnde, att många tror det handlar om prestige att avstå bedövning. Men det finns ju så många anledningar och varför ska alla vara så snabba att relatera andras val till sig själv?
Anser att det är helt upp till var och en. Vill man använda sig av epidural ska man kunna det utan att få sneda blickar. Det samma gäller självklart om man inte vill använda det. Ingen har rätt att säga att ditt val är fel.
Jag tycker att en förlossning är en förlossning oavsett om det är en vaginal eller med snitt.
Folk har så konstiga föreställingar om detta, att det är enkelt att gå igenom en enorm bukoperation och att det är att ta den enkla vägen ( tvärt om skull ejag säga snarare) och att en epidural tar bort all smärta.
Det gör det inte vill jag lova, du känner när ditt underliv tänjs ut och när huvud och axlar ska passera.
Alla har ju olika upplevelser och det ena är ju inte mycket mer värt än det andra.
Man ska vara stolt över sin förlossning oavsett hur man väljer att utveckla den, med eller utan lstgas. Man är inte en bättre eller starkare kvinna för att man gjorde det utan smärtlindring.
Det viktigaste tycker jag är att var och en får bestämma, och vi kvinnor får fan sluta trycka ned varandra och skrika” Kejsarsnitt skall förbbjudas” ” Bedövning är för pryda överklasstjejer”.
Girlpower oavsett! Du har för fan haft ett barn som växt i magen!
Jätte bra skrivet! Jag tog epidural, och jag kände fortfarande en otrolig smärta men värkarna fick mer mellanrum, så förstår inte hur folk kan säga att man inte känner något om man tar epidural…
Bra inlägg!
Jag har fött två barn, min första så ville jag ha all smärtlindring som fanns. Lustgas & epidural fick jag.
Andra gången hade jag läst på mycket mycket mer om andning och positiv tankemönster. Tur var det, för mitt andra barn förlöste jag själv i bilen 15 min från bb & ingen ambulans var på väg än.. Helt utan smärtlindring alltså.
Efter min första förlossning fick jag aldrig höra något dumt, och jag kände aldrig heller att jag var dålig som fick smärtlindring. Och aldrig kände jag mig bättre än någon annan efter att fött mitt andra barn helt själv.
Tycker det är så ledsamt att människor sitter och kommenterar så om någon annans förlossning, särskilt med tanke på hur pass individuella VARJE förlossning är, jag menar, jag är ju samma person som jag var när jag födde mitt första barn, men ändå blev ju mina förlossningar helt olika.
Jag håller helt med, vilka superkvinnor vi är som föder våra barn!
Jag hade gladeligen tagit all bedövning i världen om det funnits möjlighet till det.
Dock kan det svida lite när de som kunnat få epidural uttalar sig om förlossningssmärta som att det inte var så farligt. Den absolut värsta smärtan vid min förlossning var när jag öppnade mig, och det är ju just den smärta epiduralen minskar…
Jag är i v 33 nu och jag har läst mycket om andnings och avslappning mycket på grund utav att jag är spruträdd och helst inte vill ta epiduralen på grund av det. Men om jag känner att det blir för mycket så är det klart att jag hellre tar det än känner att jag hamnar i en situation jag inte kan hantera.
Det som däremot kan vara lite befriande för alla spruträdda är att man oftast får så ont så man skiter i spruträdslan och inte märker sprutan när de sätter bedövningen.
Rädslan är liksom som bortblåst.
Och hamnar maninte i det läget att man har så ont så är man oftast inte i behov av spruta alls. 🙂
Mitt vatten gick vid fyra på natten och tätt därefter började vörkarna som höll på i 16h med lustgas som hjälp. Enbart öppen 3 cm och helt slut av värkar var tredje minut så hjälpte epiduralen mig något enormt då smärtan försvann en liten stund och då öppnade jag mig direkt till 10 cm så fort jag fick slappna av. Jag har aldrig fått några negativa kommentarer om det och tycker det är väldigt konstigt att folk ens kommer med negativa kommentarer eller tankar när det är någon annans förlossning.
Allas förlossningar är olika, det finns inte någon som är liden andra lik! Men om det är Blondinbella du pratar om så tror jag inte att det är själva epiduralen som egentligen sticker folk i ögonen utan hur hon uttalade sig; – jag fattar inte vad andra menade med att inte kunna hantera smärtan eller den fruktansvärda smärtan.
Det är skillnad på att vara empatisk inför någon annans smärta och framställa andras smärta som överdrivna (eller underdrivna) med eller utan smärtlindring!
Alla som fött barn (kejsarsnitt eller vaginalt) är hjältar, med eller utan smärtlindring! Men att inte kunna försöka förstå någon annans upplevelse gör nog många upprörda, speciellt om någon framställer barnafödande som en dans på rosor och de haft en ren mardröm
Jag håller med dig Paula. Jag blev väldigt förvånad över ” betygsättningen” över förlossningar. Att ju minde bedövning desto bättre betyg. Och att välja kejsarsnitt ger det sämsta betyget. Jag hade lång förlossning och tog epiduralen för att orka med. Den gjorde sitt jobb just då men visade sig att den satt fel så jag läckte ryggmärgsvätska efteråt. Det var det värsta smärtan någonsin och tog bort glädjen de första dagarna med min son. I efterhand har jag nästan fått be om ursäkt för mitt val. Hur sjukt är det inte?? Alla gör så gott de kan! Oavsett hur bebisen kommer ut. Kram
Behöver man eda så ska man självklart ta det! Alla är vi olika.
Jag tycker ingen är bättre eller sämre för det.
Min förlossning tog 6,5 timmar och allt gick väldigt snabbt och det var intensivt men jag klarade mig bra på lustgasen, men det var på gränsen. Jag har fått höra denna kommentar -” klart du klarade dig utan epidural, din förlossning gick ju så fort. Jag höll ju faktiskt på i 30 timmar” Jaha? Så bara för det så gjorde det inte lika ont för mig eller var lika jobbigt?! Idiot tänkte jag tyst för mig själv.
Alla förlossningar är olika och alla vi kvinnor gör ett fantastiskt jobb, så vi borde stötta och pusha varandra ist för att kränka och trycka ner:)
Jag tog epiudral men den funkade eller tig rättare sagt inte på mig. De fyllde på den 3 ggr men fick använda lustgasen endå så den gjorde inte så stor nytta på mig tyvärr. Men hoppas tills nästa förlossning att den gör det för jag tar gärna alla hjälpmedel som finns då min smärttröskel är så låg 🙂
Bra inlägg!! För sjutton em förlossning är en förlossning och alla som varit med och fått ut sin unge har gjort ett toppen jobb, utan eller med smärtlindring 🙂
Jag har aldrig fött något barn och alltid haft en rädsla för graviditet och förlossning. Även om allt jag vill är att få barn (trots att det ligger mycket långt fram i tiden) så känner jag mig mer och mer lugnare nu efter att fått läsa om dina upplevelser och har gått från skräckslagen till att längta efter det! 🙂 så tack för att du delar med dig.
Och angående ditt inlägg.. Ibland finner jag inte ord för hur folk tänker! Att man ens tänker tanken att jämföra!? Du har så rätt där!
Jag är 21 år gammal, man tänker mycket på framtiden och det här med barn. Och jag kan säga att jag är en av dom som har förlossningsskräck, det är allt jag tänker på. Just förlossningen. Och jag vet också att den dagen jag blir med barn så kommer jag vara otroligt nervös och rädd. Men jag håller med dig på den punkten då att det är olika för alla. Alla har inte en likadan förlossning. Och man är helt klart inte svag för man kanske väljer epidural. Jag håller helt med dig!
Jag hade inte överlevt utan eda, hade maximalt med värkförstärkande dropp pga miasfärgat fostervatten för de ville få ut bebisen så fort som möjligt. Konstgjorda värkar där kroppen inte verkar hinna med att skicka egen bedövning är inte skönt…
Samtidigt tycker jag att det är löjligt att alla verkar tro att eda tar bort all smärta, den verkar nämligen olika för alla. För mig kapade den t.ex bara värktoppen, kände när varje värk kom och när den släppte, men inte den största smärtan. Samtidigt blev då det onda trycket neråt mer påtagligt så att jag hade mer ont av det. Smärta, men på ett bättre, annorlunda sätt.
Visst, klarar jag mig utan så skippar jag det gärna nästa gång, men jag förstår inte varför det skulle vara någon prestige i att ha mer ont än nödvändigt. Likaså har alla uppenbarligen inte lika ont heller, något som många verkar ha otroligt svårt att förstå…
Hahaha ja du. Jag hade 3 doser epidural och skrek för kung och fosterland i alla fall. Märkligt hur folk som ”fött naturligt” vet att det inte gör ont med epidural? Har man värkar utan pauser i 7 timmar förtjänar man epidural. 🙂 Och annars också, såklart. Tänk om folk bara kunde sköta sitt…
Epiduralen funkar ju bara under en stund. När det väl gäller så spelar det ingen roll hur många gånger man trycker på knappen för en till dos.. För mig höll Epiduralen i sig en timme och min dotter kom 4 timmar senare 🙂
Jag tror också att det kan gå från förlossning till förlossning även om man är samma person. Nästa gång kanske du behöver epidural och det är väl inget fel? Kanske blir en krångligare bebbe än Molly =) Bara det går bra så spelar det ingen roll. Kram
Jag har aldrig användt bedövning så jag vet inte, jag gjorde inte det pga jag gillar ej smärtstillande eller sprutor. Men med 2 av barnen satte de igång värkarna bara med ett piller de satte upp mellan benen.
Mina förlossningar gick så fort så jag tänkte inte på smärtan,
sen kan man ju aldrig gemföra hur en annans ska vara o om du födder ett till. För ingen förlossning e sig lik antingen går det fortare eller saktare. Men det e upp till var o en vad dom vill ta.
Jag har dock bara hört att om man tar olika smärtstillande kan det skada barnet att det blir slöare när barnet kommer ut, men bara något jag hört.
kram på er.
Hej Paula! Vart kan man hitta din förlossningsberättelse, hittar den nämnligen inte.. Skulle du kunna länka den? 🙂 Kram på dig och din härliga familj 😀
Finaste bebben har ni!!
Jag är en flicka på sjutton vårar, så har noll erfarenhet vad gäller förlossning och graviditet. Jag är otroligt stolt över alla mammor för det de klarar av vid en förlossning, vare sig utan eller med smärtlindring.
Det som jag märker i min ålder är dessa jämförelser över vad som är häftigt och bra, till skillnad från slarvigt och underpresterat. Det är ju väldigt sorgligt att man inte får ta smärtlindring vid förlossning utan att sedan känna sig som en ’fuskare’, samtidigt som man försöker klämma sin kära unge utan någon som helst smärt lindring och trots det få höra att man låter skrytande? Jag tycker inte man skall jämföra förlossningar över huvudtaget! En förlossning hämtar med sig någonting så mycket finare, som man istället kunde beundra.
Kram på din härliga familj, du skall vara så stolt!
Hej! Du är en stor förebild både när det gäller förhållande och barn 🙂 Och jag bara undrar sprack du? Är det stor risk att man gör det?
du borde ändra storleken på din text, till större! Det är så smått och läsa. texten ”flyter” ihop eller va man ska säga… Kram på dig och finsate molly
Det är så tråkigt att det du skriver stämmer. Tjejer som bara använt lustgas eller klarat sig utan smärtstillande har ofta en taskig attityd mot andra.
Jag hade tänkt mig att bara använda lustgas, bad och massage men för mig fungerade inte lustgasen alls. Jag tyckte att den luktade illa och blev irriterad på alla klockor som spelade. Haha!
När jag väl fick epiduralen var jag i himmelen. Kände inte när de satte nålen och all smärta försvann för mig.
Bra inlägg!
Alla är väldigt olika som du säger. Jag födde helt utan smärtlindring, men då gick min förlossning på under två timmar och var inte så smärtsamt för mig (eller nja, i slutet ville jag ju dö..). Jag är så imponerad av de som klarar av längre tid! Jag hade inte tagit någon smärtlindring om jag så hade behövt eller kunnat. Jag är livrädd för epiduralen och rädd för att kräkas av lustgasen. Det var liksom enklare (och fegare) att föda utan. Alla kvinnor som föder barn är fantastiska oavsett hur det går. Smärta är subjektivt.
Jag tog epd, inte pga att smärtan var outhärdlig utan för att min kropp och jag inte orkade samarbeta längre efter 15 timmars aktivförlossningsfas. Och det är helt klart det bästa jag har gjort. Vill inte ens veta hur jävla ont det hade gjort utan när dom tillslut fick ta ut honom ”akut” med sugklocka och klipp :s
Bra skrivet!
Jag hade snabb men en intensiv förlossning, och hade förlossningsskräck..Jag skulle på KLARA-samtal den 26 sep 2012…25 september 11.49 kom min tös, o trots de har jag bara BRA saker om förlossningen och säga, trots jag hade DJÄVULSKT ont, kom in när jag va 5 cm öppen..fick epidural när jag va 8cm då läkaren hade mkt o göra…DET VA DE BÄSTA VALET!!! hahahahaha…jag hade så intensiv enorm smärta och då har jag endå HÖG smärttröskel..men att få krysta kändes däremot inte något alls, och jag va SÅ NÖJD…inte ens när huvudet kom ut hade jag ont, även om dom ville ha ut hela henne direkt, det skulle tydligen va ”bäst” för undvika spricka, ist för få ut huvudet, sen invänta nästa krystning. Minns ej varför men så sa dom till mig=)..trots barnmorskorna sa: jag ve att de gör ont, men ta i nu… NEJ det gjorde inte ett dugg ont…men värkarna jag hade innan krystvärkarna…OJOJOJ…hahaha sjukaste jag upplevt. MEN skulle göra det igen utan problem!;) och HALLELULJA för epidural!;)
oppps, skulle ba skriva lite kort..kommenterar aldrig bloggar, men detta ville jag dela;) och alla upplever så olika, och smärtorna är olika för alla=) hur nu en förlossning går till, så är ALLA som föder barn helt fantastiska och gör oavsett med elr utan smärtlindring ett sjukt jävla jobb som man ska va enormt stolt över!=)
Jag har inte hunnit ta någon då mina förlossningar gått fort, för fort. Men om jag skulle bli erbjuden det vid nästa barn så skulle jag säga nej då jag fött två utan. MEN jag tycker att det är jätte bra att den finns, för den som vill. Hade inte mina förlossningar vart så ”lätta” så hade jag garanterat tagit 😀
Fattar inte ens varför man ens fokuserar på vad som är riktig förlossning eller inte. Vaginalt eller inte, kvinnan har fött barn! Vad är de annars? …. vissa kvinnor måste göras kejsarsnitt för det ser en risk, vissa kvinnor dog ju under förlossningen förr mest. Nu har man utvecklat och fler alt finns, det är ju inge dåligt med det. Om jag får en chans med epidural jag tar den, ni som säger det är ingen riktig förlossning ni har en skruv lös.
Håller med dig. Ett barn till världen är ett barn till världen oavsett hur det går till. Man kan inte mäta smärta. Jag kan uppleva min smärta starkare med epidural och lustgas än vad någon annan gör med bara lustgas t.ex. Allt är subjektivt och därför går det inte att göra ett objektivt fastställande att nånting är sämre eller bättre än det andra!
Jag blir sjukt provocerad (kan inte hjalpa det haha) nar folk har asikter om barnafodande. ”Jag behoved minsann inget eller det gjorde knappt ont osv osv”. Jag fick bade morfin, lustgas och 3 omgangar med epidural. Det var en mycket landragen och smartsam forlossning som avslutade med sugklocka eftersom han satt ”fast” med huvudet. Allt slutade bra och jag kande trots allt mig i goda hander efterat. Utan detta hade det sakert gatt bra anda, men smartan jag fatt uppleva vill jag inte forestalla mig.
Det kvittar hur ett barn kommer till varlden eller hur mycket eller lite smartlindring som behovdes. Man ar inte samre mamma for att man valjer/slutar med kejsarsnitt eller for att man valjer fullskalig smartlindring. Detsamma galler amning och ersattning. Mamma som mamma, man vet och gor vad man tycker ar bast for sitt barn. Punkt slut!
Epiduralen hjälpte mig inte ett dugg då jag födde mitt dotter 17 dagar över tiden och hon var 4925 g och 55 cm lång. Epiduralen satte dem in för sent efter 9 timmars timmar med extrema värkar. Så dem 4 timmarna som va efter att epiduralen sattes så va de bara värre smärta. Jag vart igångsatt eftersom att inget kom naturligt i nästan 10 månader va min magen min.
Varken sammadragningar eller förverkar så när dem väl satte igång min förlossning genom att spräcka vattnet så kom smärtan som en chock o där låg jag i sammanlagt i 13 timmar oo kämpande utan att någon smärtlindring sattes in. Och frädde på moset fick jag sys i en och halv timma! Men vilken vilken hjältinna jag är, otroligt stolt över mig själv! Nästa gång ska jag kräva att få föda innan bf och all smärtlindring är välkommen !
Innan jag födde min dotter hade jag en väldigt avslappnad inställning till att föda. Jag tänkte att det självklart kommer göra så förbannat ont att man inte kan föreställa sig det samtidigt som jag tänkte ”hur hemsk kan det vara? Kvinnor föder ju barn hela tiden och många fler än ett” och jag födde ju på ett sjukhus i Norge och inte på en savann i Afrika.
Men när jag kom in till förlossningen efter att ha haft värkar i 15h (var inne en gång tidigare men blev hemskickad) hade jag fortfarande den inställningen och var öppen för allt men ville inte ta epidural för att jag kände att det inte skulle kännas naturligt för mig att föda utan att känna något och att jag inte villa ta sprutan i ryggen. Men efter ca fyra timmar efter att ha tagit akupunktur utan resultat och då trodde att jag skulle dö så rekommenderade barnmorskan mig att ta den även om jag inte egentligen ville med motiveringen ”en människa kan inte ha hur ont som helst hur länge som helst” så jag tog den men för sent så den hann inte värka innan vår lilla prinsessa var ute. På gott och ont får jag väl säga…
På många sjukhus i Norge har dom inte lustgas längre och det jag födde på var ett av dom. Så om jag hade fått göra om min förlossning hade epidural varit det första jag hade tagit, utan att tveka! Men jag kände ingen lättnad eller ”glömde bort smärtan” när jag fick vår dotter på bröstet så kunde därför inte njuta så som jag tror att jag hade gjort om jag tagit epiduralen tidigare. Självklart älskar jag vår dotter mest av allt på jorden men jag vill aldrig genomgå en förlossning till oavsett bedövning.
Innan jag kände första värken hade jag bestämt mig för att inte ta epidural för att jag var mer rädd för den än själva förlossningen (jag vet helt sinnessjukt. . Men är sjukt nålrädd sen liten..) vattnet gick och värkarna smög sig på.. efter ca 2-3 h var dom väldigt starka och spydde så fort jag ställde mig upp eller försök till att ta en klunk vatten. Fick morfin och hade väldigt ont ändå.. ett par timmar senare bad jah verkligen om epidural fast jag var livrädd då hade jag hållt på i 12 h .. var öppen 6 cm. Alltså epiduralen var verkligen toppen jag var totalt slut där och helt omedveten om att det var 10 h kvar därifrån. Så kan varmt rekommendera den. Man är inte dålig för att man tar smärtstillande när man födder barn .. herregud vi lever i 2013 ? Och vi tar smärtstillande när vi drar ut tänder och har mensvärk.. att föda barn är som att bryta 16 ben samtidigt. Alla är vi olika. Snälla respektera de, ingen är sämre än någon annan ♥
Förstår inte ens varför folk orkat bry sig om man ta bedövning eller inte. Helt upp till var och en och vad som känns bäst, finns inga rätt eller fel. 😀
Inför min första förlossning var jag öppen inför olika alternativ vad gäller smärtlindring.
Eftersom mina förlossningar har börjat med vattenavgång (sån där som man ser på film, där kvinnan helt plötsligt står i en vattenpöl) så har jag också fått väldigt intensiva värkar. Ganska snabbt är det 2-3 min mellan och jag fick ingen vila.
Första förlossningen så fungerade lustgas och andning tills jag var öppen ca 7 cm sen behövde jag den vilan som epiduralen gav.
Andra förlossningen så bad jag om epidural redan när vi kom in för jag kände redan då att värkarna var väldigt intensiva. Då var det ungefär 2 min mellan dem.
När jag väl kom in på förlossningsrummet så var jag inte ens talbar, värkarna gick i ett och min man fick säga mitt personnummer.
Jag behövde verkligen epiduralen för att kunna få en bra förlossning för annars hade alla fått gissa vad jag ville för jag kunde inte prata alls, nätt och jämt skaka på huvudet.
Andra förlossningen fick jag dessutom en lokalbedövning för de trodde att de skulle behöva klippa (vilket inte behövdes). Den las i precis rätt ögonblick för jag slapp ”ring of fire” och när de sen sydde så kände jag ingenting.
För mig har enda nackdelen varit att jag har problem med att kissa när jag får epidural så efter andra förlossningen så kollades jag lite extra och tömdes på urin med jämna mellanrum under nästan 12 timmar efter förlossningen.
Annars har epiduralen varit guld värt. Även om min andra förlossning tog knappa 5 timmar från det att vattnet gick (vi var på förlossningen i 1 timme och 45 min) så behövde jag epiduralen för att kunna kommunicera med personalen och min man.
Jag är för smärtlindring och använder mig av det när jag behöver. Sen finns det olika typer av smärtlindring och jag tycker inte att det finns bättre och sämre smärtlindring ur ett moraliskt perspektiv, eller att en förlossning är mindre riktig bara för att man använder den ena eller andra metoden.
Finns det verkligen människor som säger så?!
Har man aldrig fött barn vet man ju inte hur man reagerar, och som du skriver alla har ju olika smärtgränser.
Barnet ska ju ut, på ett eller annat sätt. Hur kan människor sitta och betygsätta det! Bara för att man är lugn innan kanske man får panik när det väl är dags, och tvärtom.
När jag skulle föda mitt första barn hade jag inte planerat någonting innan hur jag skulle göra med smärtlindringen (jag hade ju ingen aning om hur det skulle kännas), det enda jag visste var att jag var livrädd för att bli tvungen att göra kejsarsnitt. Nu är jag gravid med mitt andra barn och är fortfarande livrädd för snitt 😛
Jag har aldrig fött barn.
Men jag tycker att man ska vara riktigt stolt om man klarat av att föda barn utan epidural. Det finns en viss cred i det, på så sätt att JAG skulle känna mig väldigt stolt om jag klarat det utan epidural.
Men jag tycker inte att det är något fel i att ta epidural för det, man har fortfarande fött barn och det var fortfarande sjukt smärtsamt och kämpigt (får jag anta). Alla har ju, som du säger, olika smärttrösklar, så en tjej som tar epidural kan känna mycket tyngre smärta än en annan tjej som inte tog epidural. Därför är det helt onöidgt och omöjligt att jämföra olika förlossningar/tjejer! Det är bara sig själv man kan ”tävla” mot, om man nu vill tävla.
Men du verkar lite sån Pauöa, du skriver lite som jag är ”så bra och ansvarsfull osv” visst kan man vara de men du vill gärna visa det som din image som blir lite löjligt. Nu när du har vänt på de skriver du gärna att de va ”60 timmar” för i detta sammanhang låter det bra, du är likadan, det märks i många inlägg
Jag har inga barn själv men jag tycker det är så otroligt irriterande att läsa hur vissa mammor tycker och tänker om andra mammors beslut och sätt att leva. Sköt ditt eget liksom! Det spelar väl ingen roll hur man gjorde under sin förlossning, utan som du säger så är det viktigaste att man får ut barnet.
Och kommentaren du fick… herregud, att det finns människor som kläcker ur sig sådana kommentarer, de borde skämmas!
Ha en bra dag!
Min första förlossning:
Somnade kl 00.15
Första värken kom 03.13
Vattnet gick 03.17
Öppen 3,5 cm kl 05.00
Öppen 6 cm kl 12.00
Kl 12.00 var jag helt utmattad (hade endast sovit 3 tim den natten)
Hade oerhört ont och mina krafter började ta slut.
Min BM sa att jag borde ta epidural för att kunna sova lite.
Annars skulle jag förmodligen ej ha kraft att krysta ut barnet.
Efter många om och men tog jag epidural.
I efterhand är jag medveten att jag inte hade orkat, för jag var helt utmattad. Samt att man behöver all energi för att krysta ut barnet.
Sov mellan 13.00-16.00
RÄDDNINGEN i mitt fall
Epiduralen stängdes av kl 17.30
Älsklingen kom kl 21.20
Hade jag inte fått sova de 3 timmarna, så hade förlossningen förmodligen slutat med tång/sugklocka eller kanske tom kejsarsnitt.
Man vet aldrig hur en förlossning kan bli i förväg och jag tycker att det är trams med folk som dömer andras fall.
Hade min förlossning varit ”kort”, så hade jag inte behövt ta epidural men då den var rätt lång, med täta värkar dessutom (var 2 min) så var den räddningen i mitt fall.
Jag läste en annan blogg med en mamma som nyligen fött barn, där hon säger stolt att det inte gjorde ont alls för hon var så duktig och positiv och fokuserad. Men samtidigt står det att hon tog epidural. Sånt ger lite dubbla budskap och dessutom fanns det någon slags underton av att det liksom var för att hon var så enastående fokuserad som gjorde att hon inte hade ont. Det känns lite som att säga till de mammor som uppfattade smärtan som outhärdlig, att det berodde på att de inte var lika duktiga och fokuserade. Det kan jag vända mig lite mot faktiskt.
Det är inte sämre att tycka att förlossningen var smärtsam. Och det är inte sämre att ta bedövning än att inte göra det. Det som är dåligt är när man får det att låta som, att om andra människor bara vara lika fantastiska som jag själv och hade lika positiv inställning så skulle de inte heller haft ont. Det är liksom inte alltid en positiv inställning räcker… Dessutom är det ingen tävling. Mammor har tillräckligt många krav och föreställningar att leva upp till. Jag tycker inte att föda ska vara ytterligare något där man ska känns press på sig att känna på ett visst sätt.
Man kan berätta att man tyckte att man hade en positiv förlossningsupplevelse utan att skuldbelägga de som inte haft lika tur. Det är jättekul att höra om lyckliga förlossningar.
Jag tycker alla får göra som de vill.
Dock skulle jag aldrig låta någon sticka en nål i min rygg, alldeles för många risker!
I mitt fall var jag tvungen att ta något för att jag skulle orka födda ut min dotter. Då blev det en epidural.
Lusgasen klara jag inte av höll på att spy av att andas in det. Dag ett värkarna började kl 2 på dagen. Åker in 2 på natten och får åka hem för att jag hade bara öppnat mig 1,5cm. Fick med mig hem några starka tabletter som skulle göra så att jag skulle kunna sova, men jag spyr när jag kommer hem så jag tar dem inte. Så hela natten har jag värkar i 5 minuters mellan rum typ. Jag fick inte sova mycket den natten. Dag 2 åker in runt 8 på morgonen. Hade då öppnat mig 4cm. Är som sagt trött, känner mig drogad och slut. Hade inte ätit så mycket heller. Men runt 10 fick jag den och efter jag fick den var det som jag hade sovit hela natten, fick energi och kunde få ner lite mat imagen. Vid 2 kom min tjej. Så för mig var det guld värt utan den hade jag inte orkat födda min dotter. De säger också att förlossningen kan bli förlängd, men det blev det inte för mig istället tror jag att det snabbade på det hela.
Upp till var och en vad man vill göra. Min mamma födde mig utan bedövning (blev kejsarsnitt efter många många timmars kämpande) men hon vägrade ta smärtlindring/lustgas eftersom hon ville att ja skulle födas naturligt. Och Hon ville inte ta något som kunde få hennes fokus från mig, hon ville vara klar och vaken i huvudet när hon äntligen fick hålla mig. Hon läste till sjuksköterska innan jag föddes och hon vägrade utsätta sig själv + mig för något som kan vara skadligt (inte säkert att det är det alla gånger men det finns risker) helt beroende på hur känslig man är som person. Själv vet jag inte hur jag kommer göra när det väl är dags. Det som känns rätt antar jag. Men dömer aldrig andra för hur de väljer att göra det. Dock så respekterar jag min mamma pågrund av valet hon gjorde. Jag ser henne på något sätt som en starkare person pågrund av det 🙂
Varför ligga och ha ont när det finns bedövning sa min BM till mig. Och det har hon helt rätt i, vi är inga stålkvinnor! Jag tänkte använda det om det hade behövts men nu slutade min förlossning i akutsnitt. Och det har massor med folk också fördommar för, att snitt är ingen förlossning men en förlossning handlar väl om att fä ut barnet? Och med snitt kommer barnet ut 🙂
Och jag är väl värdelös då som fått ett akutsnitt och som sen vägrade föda vanligt (rädd för smärta) och fick planerat snitt…
Jag har hört flera ggr att jag ju inte ”fött barn på riktigt”… och nej, det har jag kanske inte gjort men ut kom de i alla fall.
Ville bara kommentera här, JAG anser att du har fött barn på riktigt, snitt eller inte. vi har iaf gått igenom den mentala biten fram till dagen då våra små kom ut. och den väger väll ändå mest
Upp till var och en såklart, alla har så många olika tankar och funderingar kring förlossningen (framförallt första förlossningen). man har ingen aning om vad kroppen är på väg att gå igenom.
min första son skulle jag vara den där ”superwoman” och köra utan smärtlindring, vilket jag också gjorde pga snabb förlossning. vilket jag ångrade under själva förlossningen, då mitt kloka jag tänkte ”varför inte underlätta smärtan när det ändå finns…?”
min andra son skulle jag självklart välja smärtlindring men han inte de då heller pga snabb förlossning haha. men blir det en till i framtiden ska jag planera bättre och åka in i god tid för att hinna få hjälp med de ?