Jag saknar mig
Allt står inte helt rätt hos mig just nu. Det har varit mycket på senaste tiden och det känns som att jag blir uppäten bit för bit. Om det här hade varit för två år sedan så hade jag kollat på en resa och dragit. Det är så jag gör när något känns jobbigt. Jag drar. Idag kan jag inte dra för att jag har Molly. Hon behöver mig och för henne är jag stark.
Jag vet inte om det är flytten, en ohållbar vardag eller vädret som gör mig låg. Orkar inte träna, kan inte somna om nätterna, blir arg på Hugo. Vad är det med mig… Snart två veckor på hotell. Det har varit så himla opraktiskt att bo på hotell på det här sättet med smått. Jag försöker hålla hennes rutiner. Molly somnar en ganska lång stund under förmiddagen och då är jag fast. Vissa dagar hinner jag inte ner till frukosten och då kan det utan tvekan bli så att jag inte äter fören kl 2. Det var varit så stressade att ha och göra med fuktskadan. Vad sjutton skulle vi göra med alla saker, försäkringsbolag och saneringsfirman.
På snart en månad har vi inte haft ett ordentligt hem. Och nu mår jag dåligt. Hur mår dom som aldrig har ett hem egentligen om jag känner såhär efter en ynka månad? Snacka om att världen är orättvis. 5 dagar kvar. Det är en lång väntan, nästan som när man var gravid och bara gick och väntade.
Det är okej att känna sig låg efter det ni varit med om! Förstår verkligen att de inte är lätt att bo på hotell sålänge när man bara vill ha sitt hem och sitt kök!
Jag kan inte låta bli att tycka så jävla synd om dig och Hugo, för de är verkligen höjden av otur såhär precis innan flytt!.
Nu får du faktiskt skärpa till dig! Du har världens finaste dotter, en grym fästman och ni verkar inte ha så dåligt om pengar heller. Ja jag förstår att det är jobbigt att på på hotell men det är inget dåligt hotell ni bor på, det kunde varit så himla mycket värre. Och om inte alls lång tid ska ni flytta in i en helt ny lägenhet som ingen bott i innan, där ni fått designa det mesta själva. Jag är så himla avundsjuk på ditt liv och blir så upprörd när du säger att du mår så dåligt. Det är bara små grejer, tänk på det stora hela, vilken underbar familj du har. Både hugo och molly men även er övriga familj och släkt. Ni verkar trivas och komma så himla bra överränns allihopa så snälla Paula lägg ner allt trams och va glad för det du faktiskt har, det här är en så kort period av ditt liv så det är inget att haka upp sig på och må dåligt över. Bättre tider väntar runt hörnet.
Kram
Försök göra något du tycker om när hon sover, kanske lite hemma manikyr & pedikyr, gör en ansiktsmask, läs en bra bok, trotsa orkeslösheten och träna lite ”hemmaövningar”.
Köp hem lite frukt som klarar sig i rumstemperatur så att du får i dig lite energi. Om ni har minibar kan du kanske köpa ett paket fil och lite musli.
Försök tänka på så mycket du kommer kunna fixa i lägenheten sen i lungn och ro när hon har sin långa sovstund.
Och vet du?
Det är helt ok att känna sig nere och deppig även om man är mamma.
Gnäll. Du har mat på bordet, tak över huvudet. En underbar man samt dotter.
Det är klart att det är jobbigt! Det kommer bli så mycket bättre när ni flyttat in och en normal vardag börjar igen!!
Men tänkte på en sak så länge, kan du inte få upp frukost på rummet? Roomsevice? 🙂 Så kan du äta i lugn o ro molly sova 🙂 Ett tips bara..
Ha det så bra o ta hand om er! Kramar
En liten fråga som jag undrat över; varför valde ni att bo på hotell och inte hos någon av era familjer? Tänkte att det kanske skulle varit lättare med rutiner osv. om ni varit i hemmiljö.
Bara en stilla undran! Hoppas allt löser sig! 5 dagar kvar!!!=)
Kram!
Lyssna inte på dem andra, vi är alla så olika! kämpa på, du är STARK Paula, och efter svackor kommer lycka! Håll ut, det klarar NI tillsammans, 🙂
Hur kan några av er svara så himla otrevligt på det här inlägget?!? Oavsett vad/vilka man har i sitt liv osv så är det klart att man måste få må dåligt någon gång!
Snälla lyssna inte på de Paula för jag tycker det är jäkligt orättvisst att svara så på ett sånt personligt inlägg som du gjorde. Jag blir ledsen att folk fungerar så. Allt är relativt i världen, man kan inte utgå från resten av världen hela tiden, ibland måste få ha sina dips och peak:ar oavsett om barn dör i afrika och att vissa inte har en säng att sova i över natten.
När ni flyttar in i nya lägenheten så hoppas jag att det skall vända för dig. Jag har inte barn så jag kan inte ge något tips så, bara att du måste kämpa lite mer för att få din egen tid och få må bra. Försöka komma på vad som får dig att må bättre (bortsett från att åka utomlands). Det kommer att vända, du måste bara kämpa igenom det här. Man måste ha sina dips för att kunna uppskatta de bra stunderna! Du är inte gnällig, du är mänsklig!
Aldrig funderat kring att det finns hemlösa ensamstående mammor? För f-n sluta gnäll och uppskatta det du har!
Det är okej att må dåligt 🙂 du kommer på fötterna snart igen 🙂
Hej Paula! Jag brukar vara dålig på att kommentera men nu ska jag göra det.
Vi fick vår dotter i februari och under hösten har jag känt likadant. Det kommer och går. Man tjafsar om onödiga saker och har inte samma lust till att göra saker varje dag. Försök att ta varje dag på bästa sätt, TILLÅT dig att bara vara med molly om du ej vill eller orkar gå ut. Sen är det viktigt att du får tid att göra ingenting själv också. Då brukar jag slappa, fika själv på stan eller shoppa om jag känner för det. Några tillfällen per vecka kan göra mkt, lovar 🙂
Hoppas du ska känna dig bättre snart. Men var snäll mot dig själv. Förklara hur du har.det och mår. Då finns det mer förståelse…
/Sofia
vilka jävla idioter det finns som kommenterar här! vem fan tror ni att ni är?! vem gav er rätten att säga åt henne hur hon ska/får känna?! Får inte vi som har det ”bra ställt” erkänna när vi har det jobbigt för det finns dom som har det värre?! Det finns alltid folk som har det värre, men att erkänna att livet är påfrestande och jobbigt är starkt gjort. l
kämpa på Paula, det kommer bli bättre när ni kommer in i en normal vardag igen 🙂
Seriöst: Sofia, Petra och Annie (och fler surpuppor som säkerligen tillkommer så småningom) håll er skit för er själva. Detta är för det första PAULAS blogg, hon har rätten att skriva vad hon vill i den utan att ni ska komma som små präktkkärringar och lägga näsan i blöt. För det andra har alla rätt att må dåligt oavsett hur fantastisk NI tycker hennes situation är. Jag tror att Paula är väl medveten om att hon har det bra i jämförelse med andra i världen (herregud bara den jämförelsen är ju oerhört korkad) men om livet ska gå ut på att jämföra hur bra man har det jämfört med andra kommer det sluta i en rejäl jäkla depression.
Så att komma här och peka finger och berätta hur någon annan ska må utefter vad ni TROR att ni vet om någon annans liv är fan det vidrigaste. Ni kanske ska gå tillbaka till er själva och göra nått åt er egna situation för det lyser klart igenom att den inte verkar vara optimal, men ta inte ut det över andra och sluta läs om ni blir provocerade av att andra människor kan må dåligt och vågar berätta om det.
Paula: jag vet den känslan exakt. Jag har förvisso inte barn men jag vet hur det är att må dåligt, riktigt jäkla dåligt till och med, och man kommer ur det. Och det kommer bli bättre när situationen blir stabil när ni får flytta in i er nya lägenhet! Ta hand om dig, du verkar vara en helt fantastisk tjej!
kram
KÄMPA PÅ PAULA! Hejar på dig. 😀
Det är helt okej att inte vara på topp jämt. Tillåt dig att vara det. Det är inte konstigt alls med tanke på eran röriga situation just nu! Jag måste säga att jag är så sjukt jäkla imponerad av dig Paula. Att orka träna som du gjort fast du nyligen fått barn,det är så strongt gjort. Plus allt annat,jag menar att bara vara mamma som är ett jobb i sig,med sömnbrist och allt vad det innebär! Så jag tycker att du inte ska ha så höga krav på dig,tillåt dig att vara trött och skit i träningen just nu och fokusera på det du orkar. Sträck på dig,för du är grym Paula!
lyssna inte pa dom som hoppar pa dig. hur man mar beror pa sa mycket, och bloggen visar saklart inte hela bilden. kan du göra nagot som far dig att ma bättre? fa hugo att ta molly en heldag och spendera den med din mamma, träffa tjejkompisar, eller bara aka hem till nagon och ligga pa deras soffa och titta pa en dalig film. viktigt att ta en time out när det blir för mycket, man är inte en dalig förälder för det. lat hugo ta huvudansvaret för molly ett litet tag och lägg fokus pa dig själv. <3
Jag förstår verkligen hur du känner. Har inte riktigt samma situation som dig men jag har hamnat i en konstig period där jag inte heller kan sova riktigt bra, kan vara irriterad på ingenting (allt ifrån pojkvän som smaskar till att jackan sitter fel…) alltså inte lite irriterad utan SUPERirriterad. gråter av ingenting och är orkeslös. För två veckor sedan tog jag bort p-staven för att se hur livet är utan en massa hormoner som stökar runt i kroppen och sakta men säkert börjar gamla Lisa komma tillbaka. Barnmorskan sa att det kan ta ett tag men tycker helt klart det är värt ett försök för det är ohållbart att gå runt och känna sig nere ständigt även fast man egentligen har det bättre än många andra här på jorden. Som du säger är det så orättvist.
Hoppas det blir bättre för dig! Tycker du verkar vara en toppenmamma till Molly!! Läste Stephanies blogg där hon lagt ut ett sms du skickat till henne som var så gulligt vilket gjorde att man fick en liten inblick hur du är som vän. Och du verkar verkligen superhärlig och snäll som vän! Det är dom där småsakerna som gör att man förstår att någon verkligen bryr sig. Du är toppen Paula glöm inte det.
Snart är det julafton och ni har flyttat in i nya lägenheten. Kanske kommer vara lite kaos i början men tänk att du och Hugo har världens finaste lilla tjej, ni har köpt eran första lägenhet ihop som ni ska skapa ett hem av tillsammans. Trots allt kaos i lägenheten har ni varandra vilket är det viktigaste. Ni har hela livet framför er, det är bara ni som sätter begränsningarna 🙂 Kämpa på, du är grym!!! Kram
Hej Paula.
Jag har ofta svackor. Jag har tidigare varit sjukskriven för depression. Min dotter är nu 10 månader och senast igår bröt jag ihop för att hon varit gnällig ett tag o vi suttit hemma i flera dagar för jag inte vågat mig ut med henne. Jag är väldigt känslig och får ofta sådana här svackor. Det är tufft när man är mamma. Jag blir arg i onödan. Jag är rädd att min dotter ska ta illa vid att jag mår såhär ibland. Jag har tidigare mått så himla dåligt och är så rädd att mitt barn ska växa upp och också må som jag gjort. Det är min största rädsla. Och man kan inte vara pausa sin bebis. Därför väller det ofta över. Man gör sitt bästa. Jag blir bara så tacksam när du skriver sådana inlägg som detta. Trots att det verkar vara långt ifrån hur jag känner mig ibland. Jag läser fler bloggar som dina, och jag kan helt ärligt säga att de oftast får mig att må dåligt för att allt verkar så bra. Vissa mammor verkar inte bli särskilt påverkade av att ens bebis krånglar osv. De verkar ha så mkt tålamod. Det har inte jag! Men jag läser ändå, för jag har inga mammavänmer att prata med. Hoppas du mår bättre snart.
Du tar för stort ansvar för allt. Hugo borde ta över och vara föräldraledig nu.
Fina underbara Paula <3
Jag känner inte dig men av det jag läser så tror jag att det är flytten och allt annat som får dig att må så. Jag brukar själv må så när jag inte har en stadig grund (som ett fast boende).
Baaaaaaara 5 dagar kvar nu sen kommer du få se att allt kommer kännas bättre. Tänk på hur mysigt det kommer bli att flytta in i eran fina lägenhet. Molly kommer säkert vara överlycklig!
All kärlek till dig <3
Kram!
Hej! Vi är ett tvillingpar på 16 år som bloggar om våran vardag, mode och träning! Kolla gärna in våran blogg och lämna kanske en kommentar efter dig.
Kram!
Fast Paula? Visst det är säkert jättejobbigt, men tänk hur mycket värre det kunnat vara?
Ni har en lägenhet med fuktskador och vips så kan ni boka hotell i över två veckor, utan problem. Tänk de stackarna som får fuktskador i sin lägenhet som inte har råd att flytta till hotell medan det ordnas?
Herregud, allt är inte perfekt och glammigt hela livet, det känns så sjukt att det finns folk som du som lever i tron om att det är någon rosa fluffig värld vi lever i.
Ni borde vara nöjda.
Helt ärligt, vad är det för fel på er som kommenterar att Paula gnäller, att hon är otacksam mm? Det går inte att jämföra hälsotillstånd så som ni göra. Alla mår olika och reagerar olika i olika situationer. Psykisk ohälsa är inget man ska ta lätt på och inget man ska nedvärdera som ”gnäll”. Det råder otroligt låg tolerans och utbildning i Sverige mot psykisk ohälsa.
Här är det en ung mamma som kämpar efter sina förutsättningar och just nu är hon i en svacka. Jag är säker på att det finns många som har det sämre, och sämre förutsättningar än Paula, men betyder det att hennes problem inte är på riktigt bara för det?
Kämpa på Paula, var inte rädd att ta hjälp från folk i din närhet. Det finns inget starkare än att erkänna att man inte klarar allt själv. Kram från Christina.
Jag känner så mycket igen mig i vad du går igenom nu. Att Bo på hotell vid semester och att BO på hotell är två helt skilda saker. Spelar ingen roll hur fint hotellet är. Vi flyttade till våran nuvarande lägenhet den 27e juni och samma dag bestämde sig våran son för att komma till världen. När han sen va 10 dagar så upptäckte min sambo svartmögel under golvet i köket. En anställd på vårat hyresbolag kom och dömde ut köket men do kunde inte fixa det nu för dom skulle på semester i 3 veckor. Vi stängde in oss i sovrummet om hopp att det va säkert för Loui där inne. Vi använde aldrig köket under den tiden. När dom sen kommer tillbaka från semestern så upptäcker dom att det kryllar av svartmögel i mer än halva lägenheten. Bl.a en bred remsa rakt in till spjälsängen! Sen har vi fått kämpa som djur för allt! Varken hyresvärden eller försäkringsbolaget tänkte på annat än kostnader. Vi lyckades tjata till oss att få bo på hotell en vecka. Fick en liten skrubb m en bordsfläkt och två 80sängar som inte gick att skjuta ihop. Hej familjeliv! Jag va så stressad och mådde så dåligt att min amning sluta fungera. Vi hade endast en vattenkokare att fixa vatten till ersättning med. Inte optimalt kl 03.00… sen ville dom inte betala mer för hotell så vi fick flytta till en husvagn på svärmors tomt. Hyresvärden tyckte att vi kunde flytta hem. Vi hade bara ren betong till golv och stora byggfläktar som stod och surrade och utsöndra värme. Vi fick inte öppna fönster, hade 32 grader inne och det lukta klor så att det stack i halsen och Loui va bara en månad gammal
Jag sörjer fortfarande den tiden. Våran bebistid med våran förstfödde. En tid som aldrig går att få tillbaka. Visst, det finns alltid dom som har det värre och bla bla blaaa men det styr inte hur vi känner. Du och jag och alla andra.
Kram till er!
Du verkar vara en riktigt jobbig människa.
Liknar hur jag mår när det börjar bli vinter! Det kan nog bero på att det blir mörkare, men det är bara att kämpa vidare för det blir bättre. Även fast det är jobbigt att känna så och inte kunna sätta fingret på varför. Hoppas du mår bättre snart 🙂
SLUTA LETA!! Jag har julklapparna du vill lägga under granen i år.. Väggdekorer och klockor bland annat. Allt 100% nytt och paketerat. Besök min blogg för priser och information. http://klappatochklart.blogg.se
Jag har aldrig kommenterat här förr men har läst din blogg sedan du startade den. Jag,är 29 år och ”lever livet” just nu. Jag har drivit blogg i många många år, jobbar arslet av mig och lever ett ”bra liv”. Utåt sett lever jag drömlivet med pengar, en relativt känd pojkvän, har massa pengar och ett bra utseende…alla skulle bara veta sanningen. Folk skulle aldrig förstå att jag har så otroligt dåligt självförtroende, en känd pojkvän ja, men som varit otrogen flera ggr. Ständigt rädd och osäker pga detta. Skulder och lån som täcker att vi bor i en 5 milj villa och har dyra bilar osv.
Detta är en känga till er alla som skriver att Paula inte ska gnälla, hon har det mkt bättre än många andra, en fantastisk familj, bästa pojkvännen osv osv. GE ER!!!!!!
Vad vet ni egentligen? Allvarligt?
Det man ger sken av i en blogg behöver absolut inte vara verklighet för fan era dumma j*vlar! Förlåt mig för språket Paula.
Det kan vara bråk med föräldrarna, det kan vara att det är på uppehällningen med pojkvännen, det kan vara kroppen och hjärnan som säger STOP just bara pga att man har lagt all tid och energi på något nytt-barnet, det kan helt enkelt vara så att man TAPPAT SIG SJÄLV! Varje dag ser likadan ut. Ekorrhjulet. Man ser sig själv i spegeln och inget händer med kroppen, inget resultat trots att man tränar massor, el helt enkelt så tappar man även motivationen att träna, fast man vill åt den där snygga kroppen. Kanske pengaproblem som ni läsare inte vet ett skit om för helt ärligt så ska sådant inte yppas i en blogg!
Ni läsare ser bara den perfekta mamman, den perfekta pappan, den perfekta familjen, den perfekta bloggen. Ni tänker glammigt och massa pengar. Det kan vara tvärtom…
Helt plötsligt ska man bara vara mamma. Helt plötsligt är man själv med ansvaret dygnet runt då pappan oftast jobbar. Ja, Paula har det bättre än barnen i Afrika, DET HAR NI MED, för det så kan man vara trött, känna sig nedstämd, må dåligt över sin livssituation.
Nej men man kanske ska säga som så när sin man kanske varit otrogen, ”nej men jag ska inte klaga, jag har det mkt bättre än barnen i Uganda”! Fattar ni????
Till dig Paula, jag kan förstå dig. Du har gått igenom en stor förändring i ditt liv där du fokuserat på ALLT annat än dig själv (av vad jag kan läsa från din blogg).
Otroligt viktigt, att trots att man blir mamma så får man inte glömma bort sig själv! Att vara kille i ett förh och ha barn kan te sig jävligt lätt. I detta fall så är Hugo på sitt arbete titt som tätt medan du får göra samma sak vareviga dag. Och missförstå mig inte nu alla därute, såklart att man ser sitt barn som hela världen, men man är fortf sig själv och får aldrig glömma bort att man är sin egna individ och kan inte leva upp i sitt barn!
Kämpa på Paula, jag vet att mina ord kanske inte tas in…men jag förstår att du kan känna såhär. Utåt sett är mitt liv perfekt men inombords gråter jag varje dag… Jag önskar dig all lycka i framtiden, trots att jag inte känner dig, har aldrig pratat med dig och kommer troligtvis aldrig heller göra det. Kan tänka mig att det är så lätt som att detta väder drar ner allting. Allt känns bara ännu värre men misströsta inte. Solen kan komma tillbaka redan imorgon tjejen. 🙂
Stor kram på dig
Alla har såna stunder där det känns som allt bara är skit och man kan inte göra ngt för att det ska bli bättre! Men för dig kommer det verkligen bli det, om fem ynka dagar!
Jag tror många orkar inte under december månad. Jag själv hade mål att gå ned runt 10 kg tills jul och nyår men jag har ingen ork till träning och känner mig jätte deppig. stressad också över julen.
Jag känner mig verkligen konstig och olycklig av detta. men hoppas det går över för alla oss snart.
Livet går upp och ner men kom ihåg att du alltid kommer vara FANTASTISK! Man har sina perioder ibland, men det går över! Massa styrkekramar till dig! 🙂
Kämpa på bästa Paula! All lycka till dig , hugo och lilla molly! Ni kommer få sånt fint hem och då hoppas jag att du känner dig stark igen! Du är en sån stor och fin förebild för så många. Många varma styrke kramar till dig Paula!
Jag tror många har perioder i livet då man inte är på topp, och det är helt normalt. Om jag känner mig nere, så brukar jag tillåta mig själv att vara nere. Nu vet inte jag hur eran vardag eller rutiner ser ut, men försök att inte planera så mycket utan ta dagen som den kommer (det brukar hjälpa mig). Hoppas inte du tar åt dig utav de negativa kommentarerna. Stort lycka till med flytten, & hoppas du mår bättre snart 🙂
Åhh stå ut i fem dagar till. Det kommer ordna sig när ni kommer hem till eran nya lght. Allt kommer bli bra. Massa kramar & kärlek
Jag blir så arg, så fruktansvärt arg på er äckliga människor som ska sparka på den som redan ligger ner. Paula mår dåligt, hur fasen kan ni vilja få henne att må ännu sämre? Sådana hemska personligheter som ni har borde inte få finnas här i världen. Jobba med er själva!
Fina Paula!
Du har all rätt att må dåligt, det är hemskt vad ni utsatts för. Tillåt dig att må dåligt, du kommer att hitta tillbaka till dig själv snart jag lovar! De flesta som läser din blogg finns här och stöttar dig! Kämpa på, kram.
Kämpa på och försök att inte oroa dig allt för mycket, tänk på allt det positiva i ditt liv istället! Du är en stark person och en väldigt bra mamma, det hade Molly sagt till dig många gånger om hon hade kunnat prata än. Om jag blir hälften utav en sån bra och underbar mamma som du verksr vara, så kommer mitt barn ha tur. Du är en sån otroligt stark person, så tro mig det löser sig tids nog.
Hej! 🙂
När jag har sådana svackor brukar jag inse att jag inte är 100% och därmed inte kan prestera 100% på alla teman i livet.
Det är svårt att vara 100% bra på jobbet, 100% med träning, hem, vänner, utseende o.s.v. när man själv är halv. Att sänka kraven för en period. Kanske får det vara stökigt, kanske hinner man inte träffa alla man ”borde” o.s.v.
Det är inte alltid viktigt att förstå varför man känner som man gör tänker jag. Ibland kan det bästa vara att acceptera och förklara för de i ens närhet att: ”detta är en period, jag får göra det bästa av det och snart är det bra igen.”
Ta hand om dig!
ALLA människor mår dåligt och har svackor någon gång under sitt liv och då spelar det ingen roll om man har världens finaste familj, tak över huvudet och mat på bordet eller om man har absolut ingenting. Så Paula, det är okej, försök att spendera tid på sånt som du tycker om och försök se framåt för det blir bättre. Du är en fantastisk mamma men du är även en människa så var inte så hård mot dig själv! 🙂
Till alla er som trycker ner Paula genom att skriva elaka kommentarer, har inte ni haft en svacka någon gång? Juste det, så lägg ner allt skitsnack och skaffa ett liv.
Kram på dig! <3
Hej!
Känner igen mig även om jag var i en helt annan situation.
Det där med att vara hemlös men ändå få vardagen att gå ihop är påfrestande.
I höst flyttade jag för första gången hemifrån, till en helt ny stad (från esbo till vasa) för att påbörja mina lärarstudier vid åbo akademi. Lägenheten jag skulle flytta in till var långt ifrån färdig renoverad då studierna börrjade. Som tur fick jag bo hos min kompis första veckan. Halva följande vecka bodde jag på hotell och resten av veckan tillbaka hos kompisen. Visst är jag tacksam att jag fick sova på hennes golv, men man känner sig som en börda… Efter det här kunde jag flytta in i sovrummet, lägenheten saknade lampor helt och hållet, ingen lavoar på WC och endast kylskåp som fungerar. Där mitt bland allt damm och med min vattenkokare och ficklampa bodde jag. Ett kaos i ytterligare 2 veckor.
Jag var långt borta från familj, vänner och annan trygghet. Ensam i en ny stad, nya studier och främmande människor. Kände verkligen hur kroppen var stressad, ja de gick så långt att min mens påverkades…
Nu är äntligen lägenheten klar och jag stor trivs och mår bra! Allting ordnar sig men det känns tungt, jobbigt och meningslöst ett tag.
STORA kramar till Dig! <3
kämpa på paula 🙂 och din nya header är alldeles underbar!
Hej Paula, du verkar vara en så bra tjej!
Fötterna på jorden, vacker på både ut och insida, stor kram till dig, ..men man är inte mer än människa snart mår du bättre!
Fyfan vad lågt att skriva till en människa att ”skärpa sig” när hon uppenbarligen mår dåligt över SIN situation. Skärp er själva för i helvete.
KRAM Paula och hoppas det känns bättre snart.
Blir så arg när jag läser vissa av kommentarerna, vilka är ni att bestämma över när folk får må dåligt och inte får må dåligt?
Mest säkert att ni under någon del av livet har haft det bra i praktiken men mått dåligt psykist, varför ska de vara en sån tabu att tala om det och varför är det inte tillåtet att må dåligt?
Tack för världens mysigaste blogg Paula!
Vilka märkliga, osympatiska, kommentarer jag ser bland alla de bra och uppmuntrande. Det är nästan komiskt hur folk, än idag, verkar tro att pengar och prylar automatiskt gör folk lyckliga. Hon är, precis som många andra i välfärdslandet Sverige, lyckligt lottad med pengar på kontot och en lägenhet att bo i (så småningom) och det är hon säkerligen väl medveten om. Ja, hon har en sambo och en underbar dotter. För att hon berättar att hon inte riktigt är på topp, betyder det att hon älskar dem mindre eller inte värdesätter dem så högt som hon borde? Ett ord: bullshit.
Det är så tragiskt att det är tabubelagt än idag för människor att tala om när de mår dåligt för att det ALLTID finns dessa översittare som ska berätta att i Afrika har de minsann inte mat på bordet och i Sydamerika har alla inte tak över huvudet. Det är jättehemskt och det är alla eniga om, men ska vi då be alla som mår dåligt i rika länder i världen hålla käften och tänka på de som är mindre lyckligt lottade? Snacka om att sätta på sig skygglappar och ignorera det faktum att ALLA människor kan må dåligt oavsett ekonomiska förutsättningar och ALLA har rätt att uttrycka det för att få den stöd och hjälp som behövs. Fundera på hur det hjälper de som är mindre lyckligt lottade om Paula inte skulle säga att hon mår dåligt? Det påverkar inte dem varken negativt eller positivt, men det kan hjälpa henne. Så, varför inte?
Till Paula: Kämpa på och avlasta ibland hos någon vän eller familjemedlem. Du fixar detta, fina du!
Trots att man har allt man någonsin kunnat önskat sig så kan man ändå må dåligt. Sen mår man dåligt för att man mår dåligt. Ännu sämre mår man när folk påminner en om hur bra man har det. Allas liv har sina tuffa tider och som min mamma brukar säga när jag är ledsen ”du är drabbad av livet hjärtat”. Så alla styrkekramar till dig Paula, ni lever i ett kaos med flytten där du får dra det stora lasset, men sen ska du se att du kommer kunna njuta dubbelt så mycket när ni väl är på plats <3
För mig har välmåendet faktiskt handlat om att acceptera att livet förändras när man fått barn. Man förändras själv också. Jag tror att man lurar sig själv, gör sig själv en otjänst, när man tror och kämpar för att allt ska vara precis som innan plusset på stickan…
Hoppas du snart finner ork!!
Hej Paula! Klart det är superjobbigt så som det blev. Men man blir starkare av varje motgång man tar sig igenom. Jag tänker på ett scrubsavsnitt där alla karaktärerna gick igenom sina egna Battles och i slutet har det gått en månad och säger Carla att de har klarat mer än många klarar och alla svarar typ ”but i dont feel any different” men man är different, lite klokare och starkare. När detta är över kommer du tänka tillbaka på det och tänka ”hur fan klarade jag det där” och inse att du faktiskt klarade det och att du kan klara nästa utmaning. Jag har precis köpt min första lägenhet, och höll på att börja gråta när en propp gick, för jag visste inte hur man fixar det. Men nu vet jag. Om jag får en vattenskada skulle jag aldrig vara så handlingskraftig som ni är, hade typ suttit på golve och lipat tills jag dött av en mögelförgiftning. Kämpa på tjejen, du är stark!
Varför bodde ni inte hos era föräldrar. 1 vecka hos en o den andra veckan hos den andra?
För att må bättre försöker jag tänka att det faktiskt kunde varit värre. Min dotter sover ligg som fan i 5 månader men tänker.. T k om hon aldrig hade somnat om när hon vaknade. Hon somnar ju efter jag ammt. Min orter vägrar äta men äter om jag ger henne med fingret , tänk om hon aldrig ens velat smaka osv osv…..
Alla får sånt där känsla gumman.. Du har flytten framför fig kanske du funderar mkt över hur det ska gå i nya lägenhet o sånt därfor ..hallå folket. Klart Paula är tacksam tjejer. Hon är så tacksam o stolt över sitt liv. Men snälla men bli Depp någon gång . Alla kan ej vara glada hela tiden och dansa . Män bli så någon gång även om män har lyx liv och bl.a. Blaaaa kämpa på Paula allt bli bra after flytten
Ja lite mycket gnäll på er… Kom igen liksom
Aa bästa kommentaren! Förstår inte varför folk vill stå kvar, inget ska förändras, allt skall vara som innan man får barn, göra samma saker -fast med barnet. Varför undrar jag då oxå! Acceptera att fet blir ett annat liv, mysigt, lite ensamt, men fint & kul och vuxet helt enkelt 🙂
Tänk på att det finns människor som inte har någon. Eller något hem. Du har en fin familj. Och du har snart ett eget hem. Oroa dig inte. Det kommer bättre dagar. Man måste bara gå igenom dom dåliga först!
Tack Paula för att du delar med dig av dina innersta tankar. Din blogg är mänsklig, genuin och fint skriven. Hoppas du mår bättre snart och lycka till i er nya lägenhet!
Håller med Cindy ovan.
Fortsätt kämpa och fokusera på framtiden. Tänk vad underbart för dig, Hugo och Molly sötnos när ni flyttat in och allt är installerat, inrett och möblerat 🙂 Mollys barnrum och ditt och Hugos sovrum är perfekt 🙂 En klyscha som är svår när man inte är på topp men tänk på allt positivt i ditt liv och fokusera på att allt kommer att lösa sig. Inget är omöjligt. Så länge du har din familj, släkt och vänner.
Hej Paula!
Det är klart att det är okej att må dåligt, vi kan oftast inte rå för hur vi känner. Men jag tror att det är viktigt att du sätter det ni går igenom med fuktskadan och hotellvistelsen i perspektiv till hur livet skulle kunna se ut. Försök fokusera på det som är bra i ditt liv just nu, påminn dig själv om det du är tacksam över så kommer du snart på att detta endast handlar om materiella ting och att det är över snart. Jag tror att det kan vara nyttigt att ibland påminna sig själv om allt det man faktiskt har och samtidigt tänka på dem som inget har för att få perspektiv.
Kram
Hej Paula!
Jag brukar sällan kommentera men kan verkligen inte låta bli denna gång. Jag upprörs över hur enkelt människor kan klandra andra. Att påstå att ”det finns andra som har det mycket värre” och därför ska du minsann vara tyst och nöjd med det du har! Suck!! Det är ungefär samma logik som det barnen på 70-talet fick höra, ”ät upp maten, tänk på barnen i Afrika”. Vad tusan, det gjorde väl inte mig hungrigare!!?
Nä, Paula, är det något som upprör mig är det när alla bloggar målar upp en fantastisk, mysig och rosaskimrande värld, speciellt när det är spädbarn inblandade. Så ser sällan verkligheten ut! Ena dagen är fantastisk medan nästa vill man glömma. Jag hoppas och tror att föräldrar älskar sitt barn över allt annat, samtidigt måste man, precis som du uttrycker, få beskriva även de jobbiga dagarna!
Du/ni är fantastiska som klarar detta! Jag sitter själv med en 6-mån bebis i knät och är tveksam att jag skulle fixa nåt liknande.
Tyvärr hjälper orden föga där ni befinner er just nu men jag hoppas att du hittar orken.
Kram
Det är helt normalt o må så när man är mamma faktiskt, tyvärr så påverkas man av vädret med man mår dåligt när det inte är så mkt sol. Jag tror du hade mått bra av att kanske gå ut med några tjej kompisar bara ut o gå lite på stan shoppa lite julklappar 🙂
Ensamtid. Humöret påverkas ofta när man mår dåligt och när man är mamma så känner man av mkt mera o påverkas.
O sen får du tänka du varit gravid födt ett barn, och har ett barn, du har ett helt nytt liv. Och även om allt e postitivt så kan man må dåligt av det oxå i stunder.
Men du har en vacker dotter o vacker man, och du är en underbar mamma o kan vara stolt över din fina familj.
Men gör som jag sagt ta lite egen tid, eller be någon i din familj passa Molly någon timme och ha lite ensamtid med Hugo. 🙂
Du kommer må mkt bättre.
Det är även vanligt som mamma att man kan bli lite nedstämd men om det inte går över tills ni flyttat in o kommit till ro så gå till doktorn de kan hjälpa dig. kram
Det är sällan någon höjdare att läsa att andra har det värre. Så är det ju alltid och det hjälper ju inte dig. Det är en svår period då barnen är små, ni skall flytta och till på köpet har ni en vattenskada. Allt behöver inte vara frid och fröjd då. Det är inte heller säkert att det kommer att kännas underbar tpå en gång i den nya lägenheten. Men ge dig tid och ta framförallt er tid att prata med varandra. Jag tror att det viktigaste av allt är att ni just nu försöker förstå varandras situation. Hur det är för dig och hur det är för Hugo. Genom samtal och förståelse bygger man vidare. För 15 år sedan var min dotter lika gammal som Molly är idag. Det är en svår tid då man som kvinna ibland tystnar för att man inte har kraft att ta upp saker och ting eftersom man då inte orkar vara mamma. Jag bet ihop eftersom jag inte orkade gräla och till slut kändes det som om jag inte längre hade någon makt. Lycka till, du verkar vara en sympatisk person!
Läser dina kommentarer och ser att skrämmande många av dem handlar om att du ska sluta klaga, för att ditt liv ju är så bra och vad har en tjej som du möjligtvis att må dåligt över?
Samtidigt har jag under flera dagar läst hundratals kommentarer, tweets och inlägg om folk som mår dåligt. Läste alldeles nyss om en 16-årig tjej som hade vänner och familj och ett jättebra liv på ytan, men som ändå valde att ta sitt liv.
Blir så sjukt ledsen och jag känner bara att vi MÅSTE bli bättre på att tala öppet om vår smärta. Vi måste också bli bättre på att ta hand om varandra, men hur ska man kunna ta hand om någon om man inte vet att den mår dåligt? Någonstans måste vi börja, och det måste vara okej att få säga att man mår dåligt utan att bli ifrågasatt.
Med det så vill jag bara säga att jag hoppas att det blir bättre snart. För både dig, och för alla andra som av olika anledningar mår dåligt.
Jag förstår precis hur du känner. Jag lever i väskan kan man säga. Sover sällan på samma ställe 2 nätter i följd. Är mycket hemma hos min fantastiska kille som gör allt för att jag ska trivas och må bra hemma hos honom, men det är inte mitt hem. Jag vill ha en fast plats. Vi är väldigt sällan hemma hos mig tillsammans eftersom jag bor väldigt litet.
Vi ska flytta ihop är det tänkt men det tar tid, och under tiden så tappar jag mig själv mer och mer pga allt flängande, pusslande och att inte kunna rota mig någonstans. Jag fungerar inte utan rutiner och nu har jag levt helt utan dem sen i juli. Igår satt jag och grät över att jag hade glömt min hårfön hemma hos pojkvännen och idag alltså gå till jobbet flottig eller se ut som ett troll. En sån jävla bagatellsak att gråta över men just där och då så var det en jäkla stor sak..
Man blir less ibland och man FÅR vara less. Det blir bättre ska du se. Både för dig och för mig.