Godnatt
Jag har haft en riktig piss dag idag. Allt har gått fel och jag känner av mina humörsvängningar mer än någonsin. Det värsta är att den personen som står mig närmast får ta smällen, alltså Hugo. Jag som vanligtvis är en sån glad tjej har helt plötsligt förvandlats till en lätt irriterad tickande bomb som smäller av för minsta lilla. Jag som i vanliga fall älskar att umgås med Hugo har knappt stått ut med honom det senaste dygnet. Jag känner inte igen mig själv och har känt mig nedstämd och ledsen.
Jag saknar mig själv.. När jag är glad och skrattar. Bara en dag ifrån det gör en drastisk skillnad på hur jag mår.
Humörsvängningarna tar ifrån mig min sprudlande personlighet och jag gillar inte den här sidan utav mig själv. Jag vill inte bli förknippad med egenskaper som torr och tråkig. För det är så långt ifrån mig man kan komma, i vanliga fall.
Jag vet att jag inte helt kan skylla ifrån mig heller på att ”det är humörsvängningarnas fel”. Jag vet att jag är en tjej som kan argumentera in i den sista och gärna vill ha sista ordet. Jag har ett hett temperament och besitter den tråkiga egenskapen långsint. Jag kräver ingen special behandling men tycker att Hugo kan försöka möta mig på halva vägen, att ha lite mer överseende än i vanliga fall och framförallt försöka förstå att det faktiskt händer en hel del i min kropp som får mig lite ur balans.
Jag blir oerhört påverkad utav att det ligger ett os av agg i luften med någon jag bryr mig om. Ni som har varit gravida, hade ni humörsvängningar? Hur påverkade det er relation? Avtar humörsvängningarna med tiden eller är det bestående under graviditeten? Jag läser allt ni skriver och tycker att det är roligt när ni skriver om era egna erfarenheter. Jag tror att jag behöver få höra att jag inte är ensam i det här.
Detta är jättevanligt! Det är tex. ”vanligt” att par som planerat barn länge gör abort och slut för att hormonerna spelar ett spratt. Alltså du känner saker som du egentligen inte känner. När jag va gravid ville jag göra slut med min pojkvän, jag va riktigt uppgiven. Jag gjorde abort men inte pga det utan för att vi va så unga och så fort hormonerna var normala igen va jag lika kär som innan. Pratade med min doktor och hon sa att detta var normalt. Så håll ut, de kommer kännas bättre!
Jag hade nog de värsta humörsvängningarna någonsin, ingen stod ut med mig, pojkvän eller familj. Man är en helt annan människa, man känner inte igen sig. Efter vissa avtar det men vissa kan även ha det under hela graviditeten.. 🙁 något som funka för mig, när du känner att det kryper i hela kroppen, gå ut och sätt dig, ta frisk luft. Sen kommer du in igen och då är det som bortblåst. De fungerade för mig iallafall 🙂
jag förstår precis vad du menar! När jag var gravid kunde jag bli otroligt irriterad bara av att min partner var i samma rum. Man får försöka dölja det mesta, för hans skull. Det är helt okej att skylla på hormonerna asså, herregud dom gör en ju galen
Man lär sig hantera humörsvängningarna efter ett tag! Dessutom kommer Hugo lära sig hur han ska ta ”utbrotten” snart, men också viktigt att försöka förstå honom med, han fattar ju inte hur vi känner 😉 min man hade också jättesvårt i början att möta mig på mitten, men nu i v 17 börjar han lära sig! Och att du känner att du inte står ut med honom är supervanligt, jag va likadan med! Lycka till 🙂 kram
Du är inte ensam! En vän till mig hade också humörsvängningar, men de varade inte under hela graviditeten, utan det var någon gång ibland. Måste också säga att vad skoj att du börjat blogga, roligt att läsa dina inlägg. Du är så bra på att dela in texten i stycken. Kan ju säga att det finns dem i bloggvärlden som inte kan det hehe.
Lycka till med allt, kramar 🙂
så är det, och det kommer bli bättre. Att vara gravid är en prövning, särskilt för förhållandet. Gäller att ha en partner med mkt tålamod. Och som sagt det kommer bli bättre, jag är snart i v 14 och min sambo tycker jag börjat tagga ner lite och faktiskt tillochmed visa att jag tycker om honom igen 😉
omg check this out http://youtu.be/fHvynH9bfZ8
Jag tycker själv inte att jag hade humörsvängningar under graviditeten, men min sambo håller av någon anledning inte med ;). Det var väl mest när jag var trött o hungrig o sånt, så är ju bra att tänka på att äta och vila när man behöver! Dock var nog humörsvängningarna ungefär likadana under hela graviditeten. Man får helt enkelt försöka hantera det bara =).
Förstår verkligen att det känns jobbigt.
En sak som funkade för mig var att ibland tillåta sig själv att vara sur utan dåligt samvete. Typ ” nu är jag en tickande bomb så back off” då visste min sambo att han skulle låta mig vara. Det är lätt att skämmas när man inte är sur längre men då så fångade min sambo upp mig och sa typ ”är vi vänner igen” utan att prata vidare om det.
Och det var så skönt att bara bli ”okejad” att flippa i humöret.
Försök ta det med ro gumman!
Kram
Jätte kul att du börjat blogga förresten :)!!
Jag är inte gravid men jag är bipolär och det innebär mycket humörsvägningar och olika humör. Det påverkar min relation till min sambo så klart, men nyckeln är att prata. Min sambo är i grunden väldigt förstående så har en bra grund men han kan inte förstå allt. Jag brukar tänka på hur jag vill att han ska reagera och i lugn och ro (när allt är som det ska så man inte brusar upp) förklara hur han kan göra, tex lämna mig ifred, börja prata om något som gör mig glad eller något annat som kan hjälpa, påminn honom också om att han måste tänka att det inte är du utan hormonerna som pratar och att han inte ska ta åt sig. Vet att det är svårt att se något annat när man är arg och ledsen men du kan försöka tänka på att du är gravid, att killen du är arg på faktiskt gett dig något så vackert, kanske din tankegång ändras om du har tur.
Det är svårt för Hugo att förstå hur lite du kan kontrollera dina svängningar, försök som sagt att förklara så mycket som du kan hur du känner och kanske jämföra med något han varit med om, någon gång han blivit så arg att han inte kan kontrollera sig, det är lättare tt förstå om man kan relatera till det.
Försök också att ta vara på stunderna när du är glad, förklara för honom hur mycket han betyder för dig så ofta du kan. Och jag hoppas att han gör samma sak och att han förstår att du mår värre av svängningarna än vad han gör, jag vet hur dåligt samvete man får!
Jag hoppas att jag var till hjälp, kram !
Åh, jag fick grova humörssvängningar i början och mot slutet! Från början var det skit svårt att hantera! Jag brukar oftast inte störa mig på så mkt och har lätt att bara låta saker rinna av mig men jag blev arg som ett bi ifall saker och ting inte gick som jag ville eller hade ”planerat i huvudet”. Början var nog också det värsta perioden eftersom Krister inte hade lärt sig att hantera mig också! Fram mot slutet när humörssvängningarna kom igen var det mycket lättare för mig att erkänna för honom att ”ja, det är hormonerna” & ”ja, jag är lite känsligare idag än vanligt”. Det vi ofta glömmer bort är ju att denna nya situation är främmande för våra män också men självklart måste ju männen i våra liv försöka ha lite överseende med hur vi beter oss i början (till en viss mån). I mitten av graviditeten blev jag mer lik mig själv och då var det mycket lättare att prata om den perioden som precis vart. Tror att det är viktigt att man pratar och förklarar för varandra hur man känner. Det räddade iaf oss ur många små ”bråk”. 🙂
jag upplevde inte att jag hade några större humörsvängningar.. Sambon höll inte med :). Efter graviditeten när jag började bli ”mej själv” sa han att det var skönt att slippa humörsvängningarna som kommit och gått under hela graviditeten.. Jag hade dock inte själv tänkt på detta :).
Du kan nog få hjälp med ditt humör, kanske något slags piller? Vet inte om det funkar när man är gravid dock eller så kan du prata med en psykolog hur du ska handskas med din ”ilska.” Det är roligt att läsa din blogg!
Jag hade jätte mycket humörsvängnigar. Det var till och från under hela gradiviteten. Jag kände mig också mycket nedstämd. Ville vara själv mycket. Jag kände mig väldigt ”ensam” i att vara gravid.Även fast min sambo fanns där och stöttade. Ensam med alla känslor jag kände, och allt som hände med kroppen. Mentillåt dig själv att vara sur och ledsen ibland utan att få dåligt samvete. Och ha lite överseende och tänk på att allt är nytt för Hugo också. Även när du är som argast. Det tog min sambo rätt lång tid innan han förstod på riktigt, att hela hans liv skulle förändras och att en annan människa,alltid skulle gå före hans egna behov. Han behövde tid att växa in i det. Så när det känns jobbigt, ge inte upp. Tid och förståelse för varandra brukar lösa det mesta. Lycka till!
Det kommer att komma och gå. Men Hugo får möta dig halvvägs, då det är en stor förändring på g. Mitt humör går upp och ner, värsta bergodal banan kan jag säga dig. Tyvärr så går de ut över de närmaste.. kanske inte alltid är så kul men tyvärr så blir det ju så. Jag har inte haft världens bästa tålamod, men nu under graviditeten så har de varit ännu sämre.
Ta upp det med din BM sedan och se vad som kan göras åt det ifall du känner att du behöver något hjälpmedel! Jätte roligt att du börjat blogga och att få följa din graviditet, och du är inte ensam om det här.
/ Zandra
Åh äntligen någon som är i samma sits som mig!!
Jag är också gravid ( 11+5 idag ) och jag kan inte kontrollera mitt humör, allt går ut över min pojkvän också 🙁
Om du vill prata med en i samma sits, så kan du kanske maila mig? 🙂 jag hade iallafall behövt det 🙂
Kram!
På tal om något helt annat…. 😉 Kan inte du visa alla dina tatueringar? Den på höften ser så jävla snygg ut, hade vart kul att veta vad det står! Btw, superfin är du!!!!! Pussis
Om du tycker att du har humörsvängningar nu och inte känner dig som dig själv, vänta bara tills barnet är fött! Haha där kan vi snacka annorlunda människa.
De första månaderna ska ni överleva på minimal sömn och ett liv som endast kretsar runt ett barn. Men det blir bättre, det kan jag lova…men man kan ju aldrig säga när 🙂
Man blir en annan människa efter att man har fått barn, det bara är så.
Hej gumman! Humörsvängningarna va min värsta fiende under graviditeten, förutom suget efter sötsaker. Precis som du har jag kort stubin.
Det kommer att komma och gå hela tiden. Som du säger så får Hugo möta dig halvvägs. Ingen kille kommer någonsin förstå vad vi kvinnor går igenom genom graviditetens under. Men vi kvinnor kommer samtidigt aldrig förstå männen i deras sits där dom inte kan göra annat än att se på hur deras kvinnor påverkas av underverket i magen. Kan tänka mig att det är lagom förvirrande för dem också! Hur sjukt det än känns att tänka på saken så kommer ni komma varandra närmare av den här erfarenheten, i slutändan.
Men lika mycket som du kommer gråta av förtvivlan kommer du skratta okontrollerat för sjuka saker, alltså, upp och ner hela tiden. Man får helt enkelt räkna till tio, ta ett djupt andetag och resonera varför man egentligen blir så frustrerad. Jag grät tex över att det blev fiskbullar till middag en dag. Sen skrattade jag för att jag grät. Så du ser!
Ni klarar det här!!
Å du är definitivt inte ensam och under graviditeten kan ens sambo kännas som världens största idiot som inte förstår ens jobbiga humörsvängningar som beror på dumma hormoner.. Min stackars kille fick utstå så mycket skit efts jag blev ledsen/arg över helt onödiga grejer som jag annars skulle haft lättare att vifta bort.. 🙂
Det blir lite bättre alltmer veckorna går men under tiden kan fu ägna dig att läsa graviditetsböcker där det ofta står en massa kul info.. Jag kan även tipsa dig om Amanda Schulmans blogg o särskilt det här inlägget samt kommentarerna: http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2012/04/24/mina-varsta-utspel-hittills-i-graviditeten/
Jag skrattade så att jag grät mitt i gravidsurandet 🙂 Så skönt att läsa om andra som är knäppa och vissa som är sjukt mycket knäppare än en själv 🙂
Ta hand om dig och babyn!
Hej Paula!
Jag gjorde en abort för ca 3 veckor sedan och var gravid i 9v + 4 dagar. Jag som är oftast är en väldigt pratsam, positiv och glad tjej förvandlades till en dryg, kall och torr jävel som nästan bara hackade och störde mig på ALLT hos min sambo.
Jag visste först inte att jag var gravid (hade dock mina aningar) så jag fick panik och ångest. Både för hur jag själv mådde och hur jag behandlade honom. Kan erkänna att jag trodde helt seriöst inte jag var kär i honom mer eller hade tappat känslor. För så kändes det. Jag ville inte vara i närheten av honom. Klarade helt enkelt inte av honom. Och det gjorde mig ännu mer ledsen för jag älskar han ju. Och JO, du kan skylla på dina humörsvägningar kring din graviditet. För så ÄR DET för vissa, andra inte. Jag och du kanske är en utav dom. Du behöver INTE oroa dig.
Det går över. Och stressen och nervositeten över graviditeten och det kommande barnet kan också påverka ditt mående och beteende. Helt naturligt. Ta hand om dig och lycka till, det löser sig <3
Grattis! Jo… Jag var ett monster.. punkt slut :).otroligt hormonell ..
Från att vara avslappnad, till.ångestfull.och bitter på en milli sekund! Det.är bara så det är.. ämnen.i.kroppen.som.utsöndras under.”pms” är precis dem samma.i princip. Du är bara.ett.monster under grav och.en tid efter bf.. men.det varierar från.person.till.person , hur länge det.håller i.
Det.är skit jobbigt. Man behöver.extra mycket.närhet och förståelse… Glöm.att du kanske kommer få.100% förståelse… För män vet.inte.vad du och din.kropp.går och.kommer.att gå.igenom. så tugga inte vidare på det. Men närhet är.bästa sättet! Ät.gott, och va inte rädd.för att äta det du.vill, göra det du.vill.innan du.blir.för stor.och trött.. slutet är alltid.jobbigast,.man vill bara att den lilla ska komma ut!!
Ta. Hand.om.dig själv.och.njut.utav din tid.innan.han hon.kommer. 🙂
du är inte ensam, jag äcklades av min man och hatade allt som hade med honom Att göra, äcklades av allt jag åt spydde 4 månader och tyckte allt luktade peppar!! fick ha speciella deo och shampoo som JAG tyckte luktade gott, nu i efterhand fattar jag inte hur jag tänkte. humörsvängningar hade jag hela tiden, blev irriterad av allt.. men de försvinner
Ni kommer så få en son! I vår kultur är det så att när man ”stör” sig på mannen kommer man få en son! Lycka till fina Paula :*
Hej Paula! Måste bara få fråga, vilket gymnasium och vilken grundskola har du gått i? Känner igen dig så sjukt mkt, inte från tv eller ngt, eller jag vet inte 🙂 men vi får se 😉 undrar iaf!! Ska bli spännande att få höra 🙂
Hehe, tro mig Paula du är helt normal!
Det både du och Hugo måste tänka på är att detta är första gången för er och varken du eller framför allt inte HUgo förstår riktigt vad som händer. Det du måste göra, kanske väldigt ofta, är att prata med Hugo om att det händer så mycket i din kropp och dina hormoner springer just nu i en rasande fart uppåt. Vilket gör att du kan bli arg, ledsen eller båda på samma gång och för ingen anledning. Det kommer att lugna sig i 4-5 månaden sen kan det komma tillbaka i slutet av graviditeten igen.
Då jag skaffade barn med en filipin så blev det en mix av varmt blod och mitt svenska blod, och tro mig det var inte lätt för någon i min närhet. Det slutade med att folk inte ville umgås med mig haha. Även min svägerska som själv har barn orkade inte med mig.
Men du ska se att det går bra. Passa på att göra saker och SOVA innan den lilla kommer bara 🙂 För sen kan det ta ett tag innan du kan göra det igen!
Grattis till bebisen 🙂
Feel u bro! Det va ett kaos i början & blev hemskt förtvivlad över varför jag blev så arg för precis ingenting. Tankar kring abort fanns pga ja visste inte om ja skulle palla med mig själv men big noo, kroppen lär sig snart vad som är på gång & du kommer känna dig precis som förut! Är i vecka 16 nu & mitt hemska humör avtog i v 13. Nu känner jag bara lycka. Har en snäll kille med stort tålamod & han tugga i sig allt, tacksam för det! Det kommer gå bra för dig!
Hej Paula!
Jag känner så igen mig i det du skriver! :-). Jag hade de jävligaste humörsvängningarna när jag var gravid med no 2. Jag var en riktig bitch alltså. Idag skrattar jag och min man åt det, men han vill inte ha fler barn nu ;). De där hormonerna kan verkligen förändra en…
Jag är förövrigt en tjej på snart 30 år, min man är 27. Vi fick vårat första barn när jag var 24 och min kille 21. Han var ung och vi var mitt i livet då allt handlade om fest, resor, och tankar om utbildning. Helt plötsligt fick vi ett plus på stickan och blev livrädda.
Nu några år senare sitter vi här med två barn, gifta, villa och en fin bil. Har mellan barnen fötts och under graviditeterna hunnit högskoleutbilda oss, rest en massa (rest runt i Asien med barnen under två månader), sett de flesta huvudstäderna i Europa.
Livet blir inte svårare bara för att man skaffar barn, det blir lite bättre, krävs bara lite mer planering inför saker och ting! 🙂
Lycka till! Jag tror ni kommer passa jättebra som föräldrar!
Haha! Ja självklart har man humör svängningar som gravid. Tänk alla hormoner som sprudlar i kroppen. Ibland kan man känna som man flyger på rosa fluff fluff och andra stunden så är man en argbigga som är deppig och vill bara skrika fuck off till hela världen. Men det har sin glans med det också. 🙂
Graviditeten är olika för alla..endel mår jättebra helt igenom andra sämre.
Men vänta bara tills du har den lilla i din famn då förändras hela livet och du får då känna på en oändlig kärlek du aldrig känt förr. 😀 Då har allt varit värt det.
Hugo får allt stå ut med dina hormoner ett tag till! 🙂
Grattis till graviditeten både till dig och hugo.
Roligt att du börjat blogga, kommer följa dig 🙂
Halloj!
Jag har haft samma problem under båda mina grav.
Det avtog för mig i perioder, i början var det mer för omställningen i kroppen. Sedan kom det tillbaka i slutet då det blev tung och ansträngande med kanonkulan.
Det viktigaste är att prata me den blivande pappan som f.ö. Säkert bara är orolig för dig. Förklara att du inte menar illa, utan att det är jobbigt.
När jag väl gjorde det förstod min man bra mycket mer och hade mycket mer tålamod med mig.
du är inte själv! Jag är gravid i ungefär samma vecka som du (är en vecka före dig tror jag) och upplever exakt samma sak. Fy satan vad jobbigt det är!
Det som har hjälpt mig och sambon är att han är min slagpåse ibland, men att han berättar när även jag går för långt, för det kan jag göra. Han låter mig vara själv när jag vill vara själv, och om jag inte står ut med honom så lämnar han mig ifred.
Det går förhoppningsvis över, hoppas jag. För fyfan vad det tär på förhållandet..
I början av min graviditet grät jag hela tiden, helt utan anledning och när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta. Jag har inte haft så mkt humörsvängningar men däremot har mitt humör varit på topp och jag och min sambo har kommit varandra närmare. Kan tillägga att ända fram till vecka 15 fick jag äta tabletter för att överhuvudtaget kunna ta mig upp ur sängen, så jäkla dåligt jag mått. Är i vecka 18 nu och jag kräks fortfarande varje dag men det konstanta fruktansvärda illamåendet är iaf borta:)
Min sambo vill alltid ha mig gravid. Jag var trevligare än vanligt, piggare och allmänt bättre 🙂 Innan jag visste att jag var gravid (upptäckte det i v 3) så kände jag mig rastlös och full med energi. I stort sätt noll humörsvängningar! Så skönt 🙂 Lycka till, och allt har sin tid. Om en vecka är du kanske en ängel 🙂
Hej Paula!
Jag fick mitt första barn för ca 3 månader sen, är lika gammal som du. I början av min graviditet så var jag ett riktigt monster, jag tyckte så synd om min sambo som fick stå ut med allting. Han försökte hela tiden se bort det som mina hormoner, vilket var ganska nödvändigt när mina hormoner spökade med mig. Jag kände mig jätte låg vissa dagar och mådde inge vidare fast det var en så lycklig tid i mitt liv. Det höll i sig ett tag men släppte sedan och då mådde jag bättre än någonsin! Det gäller väl bara att stå ut, om det inte blir för mycket såklart. Men jag tror det är ganska vanligt med kraftiga humörsvängninar när man väntar barn. Hoppas du mår bättre snart och lycka till med allt det fina som komma skall 🙂
Jag var oftast inte sur under min graviditet, däremot så grät jag för allt! Det räckte med en söt liten kattunge så var jag igång :p. Värst var nog inte graviditeten för mig utan jag hade helt galna hormoner under amningen :). Jag tror det blir bättre snart för dig Paula men om det blir för jobbigt så prata med din sköterska på bvc för att få råd, jag gick i terapi en period i graviditeten när jag mådde lite dåligt. Lycka till, kul att du börjat blogga nu 🙂 kram Elin
Min pojkvän tyckte att jag blev mycket snällare än vanligt, hade inga humörsvängningar alls!
Kräktes aldrig, mådde väldigt sällan illa men
jag var trött och pga högt blodtryck och havandeskapsförgiftning så blev jag sängliggandes i ca 8 veckor.
Förutom att min kropp var öm och jag var trött så mådde jag kanon, hoppas att du mår bättre snart! 🙂
Är i v.33 nu (2a barnet) och har haft humör svävningar HELA graviditeten!
Ena dagen har jag varit jätte glad och sen på kvällen har jg bara suttit och gråtit eller tvärtom!
Det kommer bli bättre men det kan också bli sämre!
Försök att inte tänka på allt runt omkring som sägs & inte sägs. Utan lägg ner tid på dej själv! Det största en kropp kan vara med om är att bli gravid och det är klart det tar på krafterna, alla humör är bra på sitt sätt & låt Hugo få ta lite, jag menar det är du som kommer få stå ut med detta i 40veckor.
Snart kommer du känna dej JÄTTE stor och tjock för magen putar lite & din byxor går inte att ha längre. Men det kommer du senare skratta åt när du är i v.33 jag lovar! Allt förändras, du går upp i vikt, bebisen väger, du kommer känna dej som en flodhäst, du kommer få ont i rygg&ben&fötter osv MEN du kommer även va med om det finaste som finns att känna rörelser, sparkar, hicka, känna ditt barn växa för varje dag som går och du får vara med om den bästa upplevelsen någonsin att föda! Hur ont det än gör är ALLT så jävla värt det i slut ändan & efter förlossningen kommer du tänka tillbaka och vilja ha tillbaka magen som du en gång hatade!
Stå ut och prata med din partner hela tiden så han förstår vad Som händer!:) lycka till
Hej! jag är i v19 nu och för mig går det upp och ner från dag till dag.. visa dagar klarar jag av att vara mig själv och mitt positiva jag, men andra dagar är det katastrof… jag gråter och blir arg för ingenting och sen får jag ångest över att min sambo får ta allt. Jag upplever dock att det blir större och större mellanrum mellan mina dåliga dagar ju längre in i graviditeten jag kommer 🙂 så ensam är du inte 🙂
Tilbaka blickar eller vadå? Haha… Från v.12 och två månader framåt var jag som en mänsklig bergochdalbana! Men det är saker som jag och min sambo skämtar om idag (lite mer än ett år senare)..
Men jag rekommenderar att du berättar för mannen din hur du faktiskt känner så han kan finnas som stöd för dig istället för motsatsen.. Det är svårt för just männen att förstå vad som faktiskt händer så här tidigt i graviditeten, jag lovar dig att ju mer han kan se vad som händer med egna ögon (definitivt efter ultraljudet runt v.20) så kommer han förstå på riktigt. Men tills dess, prata med honom.
Tre saker. Först: jag är så glad för din skull (och otroligt avundsjuk) för graviditeten. Sen: humörsvängningar är väldigt vanligt under graviditet och det tär mkt på relationen. Sist: jag Nörler att finfördelar använda dig av ett språk du inte riktigt behärskar. Det går att skriva bra och intressant utan att använda sig av komplicerade ord, men när du använder sådana ord felaktigt sänker det kvalitetsnivån på hela din text, till och med hela din blogg!
Jag kommer att fortsätta din blogg, men även hoppas på att den blir bättre! 🙂
Hej!
När jag var gravid så hade jag också humörs vägningar + ett hett temperament hehe. Ja jag kan faktiskt skratta åt de lite i efterhand.
För annars hade jag nog aldrig kunnat förlåta mig själv för vad jag utsatte min omgivning för.
Några tips från mig är:
Försök bryta ilsketillståendet man kommer in i genom att chocka kroppen. Gå och badda ansiktet i kallt vatten (de chockar hjärnan lite precis som vid panik och stress) tankebanan bryt lite och hjärnan får en paus.
Tips 2: Skaffa en stressboll av sand eller mjukt material.
Kläm på den och frigör energi. Om du vill kasta i väg den sikta på golv, väggar eller tak. Hugo kommer om inte annat lära sig ducka snabbt eller uppskatta att den är mjuk.
Tips 3: Hitta ditt eget space när hormonerna spökar som värst!
tex som någon annan skrev, sätt dig på balkongen. Ta en promenad om så till affären. Sätt dig i köket och läs eller nått och be hugo ta en promenad eller bara titta tyst på tv.
Men de kommer bli bättre du är sund och klok och du kommer igenom de här! Lycka till med allt!
Hej Paula! Jag är lika gammal som dig och är nu i v.36 (wohooo snart kommer bebis!). Jag tycker alla får det att låta så hemsk att va gravid med alla humör svängningar, det är det inte! Visst är det otroligt jobbigt att man ena dagen flippar totalt och andra är super glad. Men jag måste säga att jag aldrig mått bättre än vad jag gör nu, kan börja gråta över att jag är så lycklig (glädjetårar dock). Min sambo är världens bästa, ger mig alltid stöd och försöker att förstå, Hugo kommer lära sig. Och det bästa av allt, jag känner mig så fin! det är många som säger att man strålar under sin graviditet, och jag känner verkligen att jag gör det! när din mage börjar bli rund kommer nog det där med din gamla kropp kännas bättre. Jag hoppas de blir bättre för dig snart, det är underbart att vara gravid!
Kära Paula, jag är en lika sprudlande tjej som dig i vanliga fall men mina humörsvängningar får mig och mina nära ibland att bli osams, de blir trötta på mig, även min man. Och snacka om hur arg trött och ledsen jag blir på dem… Men det kommer och går. Man är inte alltid irriterad och tråkig. Bara lite extra känslig 😉 det är jätte jobbigt jag vet. Jag själv är i vecka 25 nu och har fått stå ut med det ett tag. Ibland får mannen stå ut med hot ifrån min sida (HAHAHA) ni kommer kunna skratta åt det sen, när gamla P is back + en liten ängel på det! Är jätte glad över att ni väntar barn. Följer din vardag starkt! Lycka till fina du.
Oj oj oj… Jag är gravid med mitt andra barn och min stackars man förstår ingenting – igen! Han frågar vad som är fel och jag suckar och tycker han borde veta det och blir sur när han inte förstår. I vanliga fall brukar jag alltid säga direkt om det är någonting och vad jag tycker och tänker om det, inte nu. Likadant var det med första sonen, jag kunde bli extremt irriterad och arg, ledsen men även väldigt glad(!!!). Min svärmor och svägerska minns när dom fick springa och köpa strumpbyxor åt mig för min man hade varit nere och köpt en sisådär 5 par och inga var rätt (vi hade bråttom till en fest), usch, jag hade förträngt det innan dom nämnde det för jag tyckte nog det i efterhand var så pinsamt.
En annan gång bröt jag ihop i tårar när han kom hem med fel apelsinjuice? Haha, herregud. Det här är några av mina värsta moments, och ja humöret för mig gick väldigt upp och ner under olika perioder av graviditeten, förutom mot de sista veckorna då jag fylldes av ett extremt lugn. Jag kunde även ha en del humörsvägningar efter att sonen föddes, det är väldigt mycket hormoner i kroppen då med och när amningen sätts igång, och de första månaderna av amning så fick jag i mig väldigt lite mat för mig själv och var också grinig, Det händer nog inte alla men många känner igen ”amningshjärnan”, glömskan, irritationen osv.
Nu med nummer två blir jag inte lika arg, åtminstone inte utåt, eftersom vi har en liten här hemma att tänka på. Men det är som sagt inte lättare för min man att förstå och nästan svårare för mig själv att hantera vad som händer med ”mig” den här graviditeten.
Ta hand om dig, det är okej och vara arg, ledsen och irriterad. Det kan vara skönt att prata med sin partner när man lugnat ner sig och berätta att man själv inte förstår.
Och trots mina apelsinjuice och strumpbyx-utbrott sprang min man ut på nätterna och köpte mina cravings, han stod ut med mina utbrott och vi kunde skratta åt dom tillsammans i efterhand och han tog masserade min rygg och mina ben när jag var höggravid och svullen, vi väntar nummer 2 och han ger mig frukost på sängen, pussar mig när jag är sur och säger att jag är vacker när jag känner mig ful! <3 Kram!
Humörsvängningarna kommer att försvinna senare i graviditeten, allt är ”dåligt” i början men allt det dåliga övergår till bra saker snart. Allt försvann för mig i v.22 ungefär och då va jag mig själv igen. Är nu i v.38 🙂 Ni kommer bli toppen föräldrar!
Hömöret lägger sig i början av andra trimestern. Relationen påverkas jättemycket men be Hugo ha överseende med ditt humör. Inte ta åt sig och försöka startat bort problemet. Hitta på roliga saker. Gå ut och ät, gå på bio, börja handla barnsaker m.m
Det blir bättre och lättare! Jag lovar!
Jag är 22 år gravid i v 23, har tagit körkort under graviditeten och vet hur stressigt och jobbigt det är!
Men man klarar det! Ni också!! 🙂
Till att börja med. Sååå glad att du skaffat en blogg!
Det är inte bara du, shit du skulle ha sett mig.
Jag skrek på min kille för minsta lilla, fast att jag visste att jag var dum. Kunde helt enkelt inte låta bli.
Speciellt i början, var riktigt hemsk. Skrek på båten till Gröna Lund när alla hörde, dom måste trott att jag var helt knäpp! Haha.
Jag är precis likadan.. Är i vecka 12 + 3 nu..
Kul att du skaffat blogg! 🙂
Början och slutet var värst, då var man verkligen en tickande bomb! I mitten så var jag snarare otroligt känslig så kunde lätt börja gråta ifall vi hade fel godis hemma eller om tröjan satt lite fel.. Min sambo lärde sig tillslut hur han skulle hantera mig och så berättade jag när jag var vara sur och ville vara ifred! Lycka till med eran graviditet! 🙂
Under min tid som gravid bråka jag om allt… om han släckte lampan, inte fällde ner toasitsen alltså verkligen allt.. MEN DET GÅR ÖVER.. Det är bara den första tiden sen går det över.. sen kommer din ångest över hur stor du är… 😉 lycka till
jag är i v 15 nu. Nu märker jag inte av mina humörsvägningar lika mkt som i början. som TUR är.
Alltså jag va en riktig HÄXA mot min pojkvän. Blev arg för allt. Blev helt rubbad i huvvet och trodde också att han vart otrogen? och jag r ingen tjej som i vanliga fall är avundsjuk och sånt av mig. Men jag blev så arg så jag klappade till honom. Jag har ALDRIG slott en enda person i mitt liv, mer än lite småbråk med mina bröder. Så jag blev helt chokad över mig själv. sparkade i dörrar och slog i dörrar. Jag va helt psykad. Det är ett under att min pojkvän inte lämnade mig efter de. Jag skäms något fruktansvärt fotfarande över de och lär göra de resten av livet. Men bli jag arg nu så försöker jag sansa mig och tänka att detta är pga graviditeten. och jag vill verkligen inte bråka mer pga av att man är gravid. Skulle ju va riktigt illa om de tog slut över lite humörsvgningar. Men som du skrev skulle jag också bli glad om min pojkvän kunde möta mig halvvägs och förstå att detta är pga av graviditeten. men h märkt att de är väldigt svårt för killar att förstå de 😉
ska bli kul att följa din blogg nu =) och humörsvgningarna ha jag hört ska avta sen ju längre graviditeten går, så man hoppas ju den gör de =)
Jag är gravid i vecka 36 (37 på torsdag) och mina humörsvängningar har varit illa ända sedan i början av graviditeten. Vissa dagar är det inte så farligt, men när jag verkligen drar igång så är det riktigt illa. Jag lider med min man som får ta den mesta skiten från mig. Han har fått stå ut med både det ena och det andra under graviditeten. Det är dock nog väldigt olika från person till person. Men jag trodde att i början var det värst då kroppen inte var van vid hormonförändringarna, men man blir känsligare när man är gravid och man kan inte kontrollera det. Man får skylla på hormonerna så länge man pratar med sin partner och försöker förklara hur det känns. Man kan också prata om det med sin barnmorska och då ha med sig sin partner så han får veta att det är fullt normalt. Man menar ju inte det man säger. I alla fall gör inte jag det. och efteråt får jag alltid jättedåligt samvete och börjar nästan gråta för att jag skrikit på min man eller vad det nu kan handla om. Så JO man får skylla på hormonerna hur mycket man vill.
Gravid i V39 (38+1) och mina humörsvängningar har hållt på från dag 1 och sitter fortfarande i. Vissa veckor märks det knappt av medans vissa kan jag sitta timtal i soffan och tokgråta över någotsom jag inte ens själv vet varför!?
Det svåraste har nog varit för min sambo att ta in varför jag varit arg, varför jag gråtit, varför jag gnällt och tjatat om allt och inget.. Men som tur är så förstod han på en gång jag berättade, men han blir självklart väldigt ledsen när jag är ledsen osv.
Vårat förhållande är nog just nu starkare än någonsin, för utan honom hade jag inte klarat av denna graviditet! Jag är nog väldigt mer känslig så jag tar åt mig lättare, men även på kärleksfronten. Jag har insett hur mycket jag behöver S, hur mycket han betyder för mig. Vi ska få ett barn tillsammans, det största i världen, och vi går igenom det tillsammans 🙂
Hugo får lära sig handskas med ditt humör, har fått för mig att han kan vara en riktig jävla retsticka ibland haha, och det är INTE alltid uppskattat när man har sina perioder som är värre än andra haha.
Tänk även på att smörja in dig, noga!! Här sitter jag, 22 år med bristningar över hela magen, på ”kärlekshandtagen”, in & utsidan av låren samt lite på utsidan av brösten mot armhålan. smörj smörj smörj! använd babyolja när du duschar/badar, smörj flera gånger om dagen och lyssna på din kropp!! Snart kommer du inte orka allt som du vill, och då är det jätteviktigt att lyssna!!!!!
Jag hade humörsvängningar. Det är väldigt vanligt. Det är ju världskrig bland hormornerna i kroppen, och det visar sig utåt. Främst till den som står en närmast. Inget ovanligt heller. DET VIKTIGA i det hela är dock att HUGO hajar att dessa månaderna framför er så måste han ha överseende med hur du är och hur du har det. Ingen lätt grej, men älskar man varann så är det också i vått o torrt.
Förklara för honom hur mycket du älskar honom och att han inte får bli sårad av dina dåliga stunder… kram på er
well well, då ska du få höra på att du veeeerkligen inte är den ända. men det jämnar ut sig jag har precis gått in i vecka 18 så det är först nu det börjar lugna ner sig, det är olika för alla vissa har det hela tiden. men det är så mycket hormoner i kroppen och jag tror att man omedvetet testar sin partners gränser också för man ångrar sig ju efteråt.. men minsta lilla grej som inte skulle gjort mig brydd innan kan få mitt andrenalin att stiga och hjärtat slår så hårt av att jag är så irriterad jag hela tiden, men nu börjar jag må bättre bli lyckligare. men min kropp mår inte bra alls men humöret är bättre. JAG ÄLSKAR ATT VÄNTA BARN MEN HATAR ATT VARA GRAVID
Jag fick mina humörsvängningar någon gång efter v10. Jag känner igen mig så mycket hur jag hade det som du/ni nu har det. Jag har alltid varit den där spralliga, glada, tokiga tjejen som älskar att ha kul! Så våran relation (jag & min sambo) var som en dans på rosor tills det där humöret kom. Jag blev istället irriterad, grinig, gnällig och ja, allt som humörsvängningar kan ge med sig! Självklart blev det tufft då varken han eller jag kände igen mig själv och det blev helt klart en utmaning för oss båda. Jag blev nämligen gravid strax efter jag fyllde 18 år och vi hade endast varit tsm i ungefär ett halv år, sista året på gymnasiet var igång och inget blev som vi hade tänkt oss! Hade det tufft i skolan och med mina vänner, allt kändes kaos. Den dagen jag fick veta att jag var gravid förändrade allt, det var inte heller självklart att vi skulle behålla våran prinsessa som vi har idag. Jag måste verkligen säga att allt som vi har gått igenom har gjort oss mycket starkare var för sig och tillsammans! Att vi gått igenom så mycket så känns det som om vi klarar alla utmaningar som kommer i livet.
När man nu har dessa humörsvängningar så gäller det att verkligen ta vara på tiden man har tillsammans och stötta & visa sin uppskattning, eftersom det är en sak som man går igenom tillsammans, det är ett gemensamt beslut och det kommer inte vara lätt alla gånger, men vet du vad? – Det går över!
Jag tycker att allt som händer och sker under en graviditet gör att man växer som person och förbereder sig för att kunna ta hand om den lilla nykomlingen, klarar man en graviditet tillsammans så klarar man definitivt att vara föräldrar!
All lycka till er!