Kom inte på någon rubrik =)
Jag är nog inte den typiska tjejen. Visst att jag gillar att shoppa, klä upp mig och bara sitta och snacka skit med mina tjejkompisar. Men jag blir lätt uttråkad av prat om smink och hår. Jag har aldrig lyckats locka mitt hår själv och den mest avancerade sminkningen jag har gjort är eyeliner och läppsift. Jag är nog inte den typiska pojkflickan heller.
Det jag menar är att jag inte är rädd för att få skit under naglarna. Jag är gärna med och kör fotboll, jag ville lära mig att åka weakboard i sommras trots att det gjorde ont, jag vill vara med på paintbollmatcher och jag skulle vilja bli bättre på thaiboxning. Jag är inte rädd för att göra illa mig och har en rätt hög smärttröskel. För några år sedan piercade jag mig i ena bröstvårtan utan att säga ett knyst. Men på samma gång kan jag börja gråta för att Hugo råkar trampa på en tå.
Jag och Hugo låsasbråkar mycket hemma, han är inte rädd för att ta i för att han vet att jag klarar av mycket. När jag hamnar i underläge bubblar det upp en massa adrenalin som gör att jag vissa gånger kan komma ur hans grepp och själv vara överlägen under fighten.
Jag är nog en tjej som kommer överens med alla, jag har lätt att anpassa mig till den personen jag pratar med. Trots att jag många gånger tar för mig och skrattar kan jag ibland bli blyg och tyst som en mus. Som att tex presentera en kille för familjen eller träffa hans familj för första gången. Sånt tycker jag är jättejobbigt. Det är inte det är jag är osäker på mig själv men man vill alltid visa det bästa av en själv. Jag antar att jag har lite problem med prestationsångest som spökar för mig i vissa situationer.
Jag tycker att det är skillnad att umgås med kill och tjejkompisar. Jag är en bra lyssnare och ger gärna råd om någon är ledsen. Tjejproblem behövs analyseras på ett helt annat sätt än ett killproblem. Jag är nog en grabbig tjej på ett tjejigt sätt. Jag är någonstans mitt mellan. Enligt Hugo är jag pipig vilket jag inte alls håller med om, jag har olika sidor av mig själv som kommer fram beroende på vem jag är med.
Jag och min bästa killkompis kan gå på promenader i flera timmar och bara skratta. Vi pratar om inget speciellt men driver bara med varandra. Han är stöttade och peppar alltid mig och jag gör likaså. Mina tjejkompisar tycker inte att det är konstigt att han är en sån nära vän medans han har fått tagit skit från sina killkompisar för att jag är en nära vän till honom. Vi har känt varandra i åtta år nu och i början kallade dem honom Paulas lilla hund bara för att vi umgicks. De tyckte det var konstigt varför han inte försökte ta det vidare till nästa steg men han älskar mig som kompis och stod upp för det.
Jag vet inte riktigt vad det var jag ville poängtera, flöt bara förbi en massa tankar som jag skrev ner. Jag är nöjd med mig själv och känner mig lycklig för att jag har så många i mitt liv som bryr sig om mig.
känner igen mig i vissa saker 🙂
Paula! Det är nog första gången jag någonsin kommenterar en blogg och jag har ändå läst en hel del bloggar. Jag tycker du skriver riktigt bra, och jag läste någonstans på din blogg att du ville bli socionom. Jag läser själv till socionom och jag tror du hade passat utmärkt som det;) Jag ville bara säga att jag känner såååå mkt igen mig i det du skriver och jag önskar dig fortsatt lycka till med bloggen! Det är kul & spännande att få följa dig genom din resa som blivande mamma 🙂
http://www.tradera.com/supersnygg-fransvaska-i-akta-lader-1000–auktion_341717_168860993
Supersnygg fransväska i äkta läder passa på!!
Ååh, vill också ha en nära killkompis!! Det är så mycket enklare att umgås med killar i många lägen. Har haft lite för mycket tjejskitsnack runt mig på senaste tiden tror jag haha.
Jag tror nog de flesta tjejer egentligen identifierar sig mer med det du skriver. Kanske finns det girly girls och så men känns mest som ett ideal? Man är alltid en individ i första hand, sen vilket kön man har adderar ju vissa grejer till ens individualitet men det är inte det avgörande.
Du behöver ju inte vara super tjejig! Killar är så himla mycket lättare att umgås med!
Hehe låter precis som jag!
Mötte upp dig idag , och gud vilken annorlunda bild man fick av dig, Du vart super trevlig och väldigt pratglad 🙂 Kändes som om vi känt varandra i flera år! En riktigt härlig människa med en massa kärlek!
Jag vill inte vara desillusionerande, men jag har inga gamla killkompisar kvar och det visade sig att de alla var hemligt kära i mig. Kolla in den här om ”Why Men and Women Cant be friends” på Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=T_lh5fR4DMA
Men din killkompis är kanske ett fantastiskt undantag?
Paula, vilken storlek har du i din VS bikini, över/underdel? 🙂 så snygg! Kram
Kändes som en exakt beskrivning av mig faktiskt! Känner mig veeeerkligen inte som en girlygirl, men ändå inte en pojkflicka. Har en bästa killkompis som man kan gå runt och snacka om allt med, och samtidigt flamsa runt. Känner mig extremt blyg i vissa fall (som när man träffar pojkvännens föräldrar, herregud), men är ofta i centrum bland de jag känner och känner mig bekväm med!
Hej! Jag är jäääättesugen på att pierca mig i bröstvårtorna men oroar mig jättemycket för hur det blir när jag ska amma i framtid. Vad vet du om detta och hur känner du? Har du pratat något med någon läkare om amning efter piercing? Jag har hört att om man har otur så piercar man igenom mjölkkanalerna vilket innebär att även de växer ihop när man tar ut den, så man får ”stopp”. Jag har även hört att det inte växer ihop och det blir enorma hår för bebisen och det kommer därför för mycket 🙁 Jag vill ju inte att mina estetiska önskingar nu när jag är ung göra skillnad för mig när jag sen ska bli mamma!