Hur ser du på pengar till Molly?
Varje månad så dras ett visst belopp via autogiro till ett konto som tillhör Molly. Jag och Hugo ser till att sätta in andra pengar på detta konto också som vi vill ge henne den dagen hon fyller 20. Inte en dag innan hennes 20 årsdag! En 18 åring tänker nog inte likadant som en 2o åring. När jag själv hade fyllt 18 så ville jag bara resa och dom pengarna såg jag till att jag själv sparade ihop. Dom pengar som vi lägger undan skulle jag som mamma önska att hon själv såg till att skaffa en lägenhet eller körkort för. Vill hon ut i vida världen så kan hon se till att spara ihop dem på ett annat sätt.
Det som ligger oss närmst i tiden är en veckopeng. När hon är stor nog kan jag tänka mig att vi bestämmer en summa som hon får varje lördag. Det hon förmodligen kommer att vilja köpa är godis. Det kanske börjas med 20 kr varje lördag och sedan utökas ju äldre hon blir. Efter det kommer månadspeng. Jag minns att jag på högstadiet fick mitt första elektronkort. Ett kort som var laddat med min månadspeng. Det gick inte att betala med kortet utan jag fick ta ut kontanter. På det sätter lärde jag mig redan då att förhålla mina pengar. Dela upp dem så att pengarna räckte hela månaden. På den tiden var det mest bio pengarna gick till. Min familj köpte fortfarande kläder och lite annat som jag behövde av familjens pengar.
Ganska tidigt insåg jag att jag ville ha mer pengar än 1000 kr i månaden så som 14 år skrev jag mitt första cv. Fick jobb på Mc donalds som jag arbetade på under sista åren i högstadiet och under min gymnasietid. Helt plötsligt kunde jag ibland ha 10.000 kr i månaden. Jag har aldrig betalt för mig själv hemma då jag flyttade hemifrån ganska tidigt. På den tiden hade jag även kontantkort till mobilen så jag såg själv till att konsumera pengarna rätt. Fortfarande var min familj givmilda och min mormor kunde fortfarande köpa mina månadskort till tunnelbanan.
För mig känns det viktigt att göra Molly till en ansvarstagande tjej. Att hon lär sig hur saker och ting fungerar. Att hon alltid har mig och Hugo vid sin sida men ändå tar initiativ till att till exempel söka ett extrajobb under skolgången. Om hon nu känner för att hon vill ha mer pengar än vad hon får av oss. Skolgången är i min värld superviktig. Min mamma lärde mig i en mycket tidig ålder att ta ansvar för läxor. Hon lärde mig att värdesätta skolan och jag tror att jag med handen på hjärtat aldrig har hört min mamma tjata. Varför det fungerade på mig var att trots att hon tyckte att skolan var viktig så var godkänt okej. Det var aldrig så att jag behövde komma hem med MVG för att få en stolt mamma. Det räckte med att jag skötte skolan och det drev mig själv till att alltid sträva efter bästa möjliga betyg. Med mycket stöttande hemma där mamma såg efter mitt bästa. När det var tufft i trean på gymnasiet så hjälpte hon mig att komma upp med ett veckoschema så att jag skulle hålla reda på biologiprovet, psykologipresentationen och inlämningen till spanskan. Det vill jag ge Molly också.
Tillbaka till ekonomi. Der är faktiskt redan nu svårt att inte skämma bort henne. Som förstagångsförälder vill jag ge henne allt! Allt som har med leksaker och kläder att göra tycker jag är kul. Men barn uppskattar inte saker om dom får för mycket. Jag vill inte att Molly ska sitta begravd i 150 olika paket på julafton. Att hon bara river upp paketpappret och knappt vet vart presenten kom ifrån. Ibalnd kan jag backa och ibland är jag impulsiv och köper den där 312e klänningen som jag vet att hon egentligen inte behöver. Nu på senaste så finns den faktiskt mycket som hon behöver i klädväg. Jag har bromsat för att jag vet att vi snart har en New York resa framför oss och där kan jag hitta billigare och roligare saker. Varje dag leker Molly med kökstillbehör och lite leksaksprylar till ett kök. Varje gång hon kommer hem till en kompis som har ett leksakskök så springer hon fram till det. Vi har inget sånt här hemma för att jag har bestämt mig för att hon ska få det i julklapp. Likaväl en docksäng för att hon äääälskar att stoppa om hennes gosedjur och dockor med alla hennes filtar. Vissa dagar känner jag ”Nä nu åker jag till leksaksbutiken” och köper det för jag vet att hon kommer att älska det och leka med dem i år. Vi har ju för sjutton råd men nej. Inte skämma bort henne. Vänta till julafton och hitta disciplin som förälder!
Sen kan jag tycka att det är helt okej om mor eller farföräldrar skämmer bort ens barn. Jag minns att min mormor hade en liten skattkista där hon alltid la i lite guldpengar (10 kronor) som jag fick ta med hem när vi var på besök. Om Mollys mormor eller farfar ger henne lite pengar kommer jag bara tycka att det är en fin gest. Likaså om dom går ut och shoppar och kommer hem med kläder eller en leksak fast att det är mitt i veckan. Så länge allt är under kontroll. Min mamma kan än idag köpa fina kläder till mig. Vilket fortfarande gör mig väldigt glad!
Mina syskon kom inte fören jag var 8 och 12 år. Det betyder att jag var ensambarn ganska länge. Under den tiden fick jag precis vad jag ville. Ett starkt minne från julafton när jag kanske var 9 år var att mina kusiner fick mycket finare hästar än vad jag fick. Jag blev så sur och uppskattade inte hästarna jag själv hade fått. Stampade, gjorde motstånd, grät och var allmänt dumt bortskämd. Det vill jag aldrig att Molly ska bli. Så vi hoppas på att hon snart får ett syskon så barnen tidigt lär sig att man delar med sig och är en snäll kompis. Vårt andra barn kommer att ärva allt som vi har haft med Molly!
När det gäller barn och pengar så tror jag att jag är ganska soft men ändå sträng. Förstår ni lite hur jag tänker efter att ha läst denna text? Mina val och hur jag agerar kommer utgå från hur jag själv har haft det och som vanligt är min egna mamma min största förebild. Även om hon kanske inte gjorde allt rätt så är det henne jag tar efter i nästan allt fast med lite nytänk! =)
Hur kommer du göra när det gäller t.ex. barnbidrag? Jag vet att Hugo kunde få 300 kr om han städade hela huset. Rätt eller fel? Kommentera vad du tycker om frågan!
Jag och Hugge tidigt imorse, vi hade kanppt hunnit vakna
Tänk att vi två blev du. Den bästa skapelse på denna jord!
Du är så klok! Kram!
Maskrosbarnet. Du är en underbar människa som har klarat av allt det där
Jag tycker inte att de är barnets uppgift att städa, diska osv. Jag har aldrig städat eller nått när Jag bodde hemma men jag är inte odräglig för de. Dessutom tycker Jag att barnet ska få allt den behöver tills dagen den flyttar hemifrån och hela studebidraget själv som fickpengar och pengar utöver det, de där tusenlappen gick ju åt på en dag. så jag har alltid haft det och så kmr min son också få de 😉 men om han inte sköter skolan, då blir de inte lika kul längre 🙂 skolan är så viktig 🙂 fattar inte hetsen med att man ska typ få ”kämp” för pengarna när man bor hemma. Man kommer bo borta resten av livet sen.
Tror det där va min fråga, eller jag ställde iallafall en sådan så kul att jag fick svar på det jag undrade 😀 Tycker det låter som du har ett väldigt förnuftigt och bra tänk kring pengar till dina barn. Kram
Det känns som att jag är ensam om att tycka att barnen inte ska behöva städa hemma. Visst, sitt rum får de städa själva men resten av huset tycker jag föräldrarna ska göra. Matlagning, disk, tvätt & dammsugning. Min mamma gjorde allt för mig å nu tänker jag göra allt för mina barn. De räcker att de får göra allt sen när de blir vuxna på riktigt & flyttar hemifrån. Å nej, bara för att de inte städar när de bor hemma betyder inte att de inte kommer städa sen, blir bortskämda mm för de har inte jag blivit & jag älskar att städa mitt hem nu.
Skolan tar väldigt mycket ifrån en just nu och det är väldigt svårt att få ett jobb om man inte har någon erfarenhet eller ja föräldrar som kan hjälpa till. Därför tycker jag att hon kan ha vissa sysslor hon ska göra och sen om hon städar hela huset, klipper gräsmattan eller något annat ni inte kräver av henne så kan hon tjäna lite extra pengar 🙂
Jag tycker inte man ska ge pengar för städning osv, för det ska man ju hjälpas åt med oavsett!
Vi har lite äldre barn och vår (snart) 7-åring har veckopeng, 20 kr per vecka. De får han göra vad han vill med, vi köper det lilla lördagsgodis som han äter.
Han sparar sina pengar till att köpa saker som han vill ha, senast var det pokemonkort och en beybladebana.
För att få sin veckopeng behöver han inte göra någonting utan den får han för att lära sig hantera pengar.
Sen kan han hjälpa till med andra saker om det är så att han känner att han vill ha mer pengar för att han sparar till något speciellt. Men eftersom han sällan köper något (han gillar mest att räkna sina pengar) så känner han inte det behovet.
Själv fick jag (vad jag kommer ihåg) ingen veckopeng, men jag fick månadspeng från det att jag gick i 4:an. Då behövde jag inte köpa något själv men den gick mest till godis och sånt.
När jag började gymnasiet så fick jag barnbidraget, men då skulle jag köpa kläder och skor. Naturligtvis fick jag hjälp med dyrare klädinköp som vinterkläder och vinterstövlar.
Under somrarna har jag jobbat, först hemma med att rensa ogräs, klippa gräset, städa, putsa fönster och sånt. Sen som tidigsbud och i butik.
De pengarna fick jag styra över själv. Visst brände jag en hel del på onödiga saker, å andra sidan lärde jag mig läxan där.
Jag hoppas att vi lär våra barn att ta hand om sina pengar. Vi sparar pengar i deras eget namn för att det ska vara deras och inte kunna försvinna genom att vi har missat någon teknikalitet om de står i vårt namn och vi fattar något idiotiskt beslut.
Visst finns risken att de bränner pengarna på resor och annat onödigt, men för min del så hoppas jag att jag den dagen har släppt kontrollen såpass att jag kan acceptera att mina barn gör sina val själva. Sen hoppas jag också att jag då har lärt dem att hantera pengar på ett bra sätt och att de inte bränner dem på onödiga saker utan använder dem förnuftigt.
Jag o mina syskon fick aldrig pengar när vi var små. Ville vi ha godis o såna grejer så köpe alltid mamma det. Däremot fick vi småpengar om vi till exempel skulle göra något, som åka till simhallen med klassen eller liknande. När vi blev äldre så kunde vi få någon 20 lapp då o då, men mamma körde också med detdär ”gör det så får du det”. O det funkade faktiskt på oss. Jag tycker det är bra att man kör med det för det motiverade mig jätte mycket till att hålla ordning. Jag hade nog varit en riktig slarver o det hade nog sett ut som ett bombnedslag i lägenheten om inte min mamma hade tjatat som hon gjorde 🙂
Dock så bråkade jag somfasen med min mamma när jag blev 18. När man blir 18=myndig o då har man rätt till studiebidraget (o underhåll i mitt fall) vilket hon inte förstod. Men jag vill att mina barn ska få välja mellan att få hela studiebidraget eller att vi håller på pengarna så får dom när dom behöver.
Jag håller med i allt. När jag var liten fick jag 25-30 kr på lördagen, om jag städade mitt rum! Då fick jag klara mig på det, och räkna i affären hur mycket godis jag hade råd med.
När jag blev äldre fick jag barnbidraget. Behövde jag lite extra fick jag skura och dammsuga hela huset för 200 spänn, det tog ungefär två timmar så 100 kr i timmen.
Detta betyder INTE att jag inte hjälpte till annars, diskade tvättade osv. Men det här var lite extra för hårt arbete =)
Jag håller med dig i der mesta du skriver och vill göra samma för mina barn.
När jag blev tonåring (runt 14) fick jag börja försörja mig sjölv. Jag fick köpa allt från shampoo till kläder. Det var rätt tufft för jag hade ju noll inkomst, det har man ofta som tonåring. Min mamma var ensamstående och hade noll intresse för oss barn.. Jag hade ingen som störtade mig i skolan, där jag var mobbad och hade det svårt pga adhd. Jag kämpa som fan med skola och jobb och ofta blev ja lurad på löner. Utvecklade med tiden depression och socialfobi. Jag hade ingen dör förutom min farmor. Började hamna i skulder, klarade inte gymnasiet för 1000kr räckte inte, jag blev utkastad då och då och hade återigen svårt med skolan så jobba samtidigt funkade inte. Gick helt in i väggen när jag blev 18.
Nu har jag dock kämpat mig upp, jobbar två jobb och pluggar sjuksköterska. Läste om hela gymnasiet dock. Hade inte så svårt för att plugga utan mer stressen som aldrig la sig gjorde mig sömnlös, deppig och trött. Ja det var väl lång historia kort men vill mest säga att det är faktiskt så otroligt viktigt att va engagerad i sitt barns skolgång. Att intr stressa med jobb utan ta utbildning först! Om jag inte hade fått pressen över att överleva sen jag var 14 så hade jag klarar skolan galant.. Utbildning är viktigast!
Bara ett litet tips från en som jobbar på bank. Om ni sparar åt Molly i ett konto i hennes namn så tappar ni ALL rätt att bestämma vad pengarna går till den dagen hon fyller 18. Om ni t.ex skulle känna att hon inte alls är mogen att hantera pengarna då hon är 17.5 eller så, så har ni ingen rätt att flytta/låsa pengarna på något vis. Så ett tips kan vara att spara i era egna namn (men att man har den självdisciplinen att INTE röra pengarna) så får ni större makt att bestämma vart pengarna sedan går. Är superlätt att överlåta ett konto eller att bara föra över pengarna sedan.
kolla över ad för kontoform ni har till molly. står kontot i hennes namn så kommer det tillfalla henne den dagen hon fyller 18 varesig ni vill eller ej. det kommer på hennes 18 årsdag låsas så varken du eller hugo kan komma åt det. alternativet är att omyndigförklara henne till hon är 20 eller skriva kontot i något av era namn. står kontot på er kan måste ni skriva testamente om at just de pengarna på det kontot tillfaller molly om något skulle hända den person kontot står på. värt att tänka på 🙂
Det låter sunt tycker jag!
håller med ruzanna, jag tycker verkligen inte att man skall få pengar för att hjälpa till hemma, det är klart att man skall hjälpas åt i familjen! så mycket som föräldrarna gör för sina barn så är det ju rimligt att barnen iaf hjälper till med det de kan, tex städa sina egna rum, hjälpa med disken eller hjälpa till att tvätta bilen osv. så har det varit för mig och jag tycker det varit bra, man förstod att man skulle hjälpas åt och det var orsak nog!
själv fick jag inte heller någon veckopeng eller månadspeng förrän jag var kanske 15 eller något (då månadspeng), vilket jag heller inte hade något emot, jag hade helt enkelt inte behövt mera egna pengar tidigare. jag var (och är) duktig på att spara födelsedags- och julklappspengar, så de räckte till ifall jag ville köpa något eget som tex en topp eller något. funkade utmärkt och dethär om något tycker jag har gett mig en sund syn på pengar! 🙂
Min mamma var ensamstående med mig och min syster, samtidigt som hon studerade/var arbetslös, så vi hade inte mycket pengar. (Detta märkte jag dock aldrig, min mamma var en supermamma som aldrig visade oss hur tufft det var.)
Men för att vi skulle få extra pengar, så hade hon en lista på kylskåpet, exempel: diska 5kr, dammsuga 10kr, städa rummet 5kr och så vidare. För oss blev sysslor hemma något kul, för vi fick något för det och lärde oss värdet av pengar.
Hon uppmuntrade oss tidigt i att arbeta för pengar, som att sälja jultidningar. Vi hade vilda fantasier så vi gick runt på vår gata och sålde allt möjligt, blommor, en påse bär, saft, böcker, leksaker etc. Mamma lät oss alltid använda våra saker, för att gå och sälja till grannarna. (Bodde på ett område med massa barn och grannarna var goda vänner.) När jag var 13 ordnade hon så att jag fick mitt första jobb.
I alla fall, jag är så tacksam till allt detta. Det har gett mig så mycket lärdomar! Som för några år sen var jag utan inkomst några månader, istället för att ge upp så fick jag snåla på det jag hade, sälja av några saker och så vidare. Eller som nu när man studerar på universitet (nu inne på mitt 5:e år) så är man inte vidare rik, vill man göra något får man spara, sälja, snåla eller arbeta samtidigt. Hade min uppväxt inte varit som den varit, hade många stunder för mig nu varit mycket tuffare.
(PS. Lite hyllning och skryt om min mamma… Min mamma did it, ensamstående & studerande (komvux) samt arbetslös med mig och min syster, fann ny kärlek (hennes barndomskärlek, snacka om ödet) som nu är pappa till min bror, när han var bebis studerade hon på högskola och idag är hon chef och har det gott ställt!! Min största förebild!)
Jag har haft det likadant som dig, och tänker likadant (likadant som mamma). Jag gick in skola måndah-fredag, jobbade lördag och söndag. Jobbade lov också.
Jag försöker få min sambo mer ense vad som gäller pengar när vår son växer upp. Han är den där ”skämma bort typen”. Klart att han ska få en moppe. Ja då får han väl spara pengar om han vill ha en. Så han lär sig att man måste kämpa för det man vill ha. Visst att man kan lägga till en liten slant om det fattas. Men det ska läras i tid.
Och det med att städa för pengar. Det är ett smart sätt för att även lära barnen hushållssysslor. När jag ville ha mer pengar bad jag mamma och då svarade hon med: okej, om du stryker den här högen eller om du dammsuger huset, eller putsar fönster, eller hjälper lillebror med läxorna etc.
Jag förstår absolut att lite pengar är en grym morot om det behövs göra något mindre kul i hemmet, men själv så har jag aldrig fått ett öre för att hjälpa till här hemma. Jag tycker att man, när man blivit lite ”äldre”, gott och väl kan hjälpa till hemma med disk, städ, gå ut med soporna osv. utan att förvänta sig en belöning. Att tidigt lära sig att alla kan hjälpas åt tillsammans i hemmet och inte lasta allt på en trött mamma/pappa när man faktiskt kan hjälpa till – oavsett hur tråkigt det kan tyckas vara.
Jag hade kompisar i högstadiet som blev lovade pengar (det var inte lite pengar heller…) om dom satte ett visst betyg på något prov, vilket jag heller aldrig riktigt fattade. Åter igen – bra morot för att faktiskt plugga, men då känns det inte som att man gör det för att lära sig längre, och det tycker jag känns synd. Självklart är det jättevanligt bland högstadieelever att plugga endast för att de måste, trots att de inte bryr sig om innehållet, men pengar som mål/belöning känns inte som en hjälp direkt.
Jag började få tillgång till mina pengar som 16-åring och som 18-åring fick jag full tillgång. Mina pengar tog slut på att försörja mig själv när jag var arbetslös. Det suger verkligen, för andra kan liksom köpa bilar, bostad osv för sina sparade pengar. Men mina föräldrar hade inte råd att hjälpa mig med försörjningen efter 18 (egentligen typ inte efter 16), och därför rök de sparade pengarna. Jag önskar verkligen att jag hade haft jobb direkt efter gymnasiet så jag hade kunnat köpa bostad för mina sparade pengar istället.. Men tyvärr var det inte så. I efterhand känner jag att jag skulle ha kämpat hårdare med att få ett jobb, men det var svårt när jag gick ut gymnasiet utan slutbetyg och otroligt omotiverad. Hoppas Molly pluggar bättre än jag gjorde! Eller att ni kommer ha råd att hjälpa till med försörjningen fram tills hon är 20.
Hej Paula! Kommenterar aldrig men hoppas du verkligen tar till dig denna kommentaren ang skolgång och extrajobb. Skriver detta eftersom jag sett detta resonemanget tidigare. Jag kände i gymnasiumet ( bodde fortfarande hemma ) att jag behövde lite mer pengar än 1000 kronor i månaden. Men jag satsade på A rakt igenom eftersom psykologlinjen var min dröm. Om nu Molly skulle vara skolinriktad för guds skull, pressa henne inte till ett extrajobb! Stressen från skolan alone tog nästan kål på mig, låt henne då tjäna extra pengar genom att ja, kanske städa!
Tack för en bra blogg 🙂
Tänker precis som du!
Har du och Hugo vuxit upp på liknande eller väldigt olika sätt? Hur gör ni om ni tycker olika på hur Molly ska uppfostras? Jag tänker mycket själv på det här då vi planerar barn med min sambo. Vi har båda haft väldigt bra uppväxter, men jag tycker ändå att vissa saker som han vill ha i barnen uppväxt, vill inte jag ha. Hur gör man då? Har ni haft såna ”problem”?
Älskar hur du är som mamma och önskar jag kan bli lika bra som du!
Kramar
Jag tycker absolut inte att man ska få pengar för att hjälpa till hemma, det ska vara en självklarhet ju, enligt mig! 🙂 ♡ http://www.ruzannas.se ♡
kul o se vart du står gällande den här frågan, du är så klok och tycker absolut du har rätt i dedär gällande veckopeng att man börjar smått och går upp lite i taget :)! kram
Brukar aldrig kommentera men när jag läser på din sida blir jag alldeles varm i hjärtat. Läser allt med ett leende på läpparna, åh du verkar vara en så underbar mamma och du och Hugo verkar göra ett helt underbar jobb med Molly =) Kände mig nästan tvungen att droppa en kommentar då detta inlägget fick mitt hjärta att slå ett slag extra och tänka ett steg längre. Nu förstår jag också mina föräldrar bättre så tack!
Kram 🙂