Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Älskar när du tipsar om maträtter och skriver så utförliga recept. Detta ska jag testa imorgon!

Åå tack för tipset!!! Hade lite köttfärs hemma som jag inte visste vad jag skulle göra av. Nu står fina paprikorna i ugnen. Perfekt lunch ju!

Hej. Det jag undrar över har egentligen ingenting med detta inlägg att göra, & jag förstår verkligen om du inte har tid att svara, men, jag är 24år, fyller 25år framåt sommaren, bor tillsammans med min pojkvän som även han fyller 25år i år, vi har varit tillsammans i 6år & vi köpte hus för 1½år sedan och har det senaste året tillbaka börjat prata om barn. Jag har längtat efter att bli mamma (låter kanske knäppt men jag längtar verkligen!) sedan jag var runt 20, och jag är så nedstämd och ledsen ända in i hjärteroten just nu pga. att jag anser att vi inte har de ”rätta förutsättningarna” att skaffa barn just nu – detta trots att vi älskar varandra, har ett tryggt och kärleksfullt förhållande och allt detdär, min pojkvän tänker som så att ”vi löser det, allt ordnar sig” och han vill helst att jag ska sluta med mina ppiller nu, jag har dock ett sådant kontrollbehov och önskar att vi hade haft lite bättre förutsättningar först, eller rättare sagt – att jag haft lite bättre förutsättningar rent arbetsmässigt först – det som gör att jag tvekar och känner mig rädd är att jag just nu pluggar och förmodligen kommer plugga vidare i några år framöver, vi bor i en liten stad där det inte finns särskilt gott om arbete om man är outbildad (jag hoppade av gymnasiet då jag var 16år), min pojkvän har dock ett fast jobb sedan flera år tillbaka där han nu blivit arbetsledare och tjänar bra. Jag har jobbat från och till sedan mitt studie-avhopp, på diverse säsongsanställningar och vikariat osv. Känner mig orolig för hur det ska lösa sig rent ekonomiskt när man är mammaledig samtidigt som man studerar. Jag vill kunna vara hemma och njuta av vår bebis och inte känna mig stressad att gå tilbaka till studierna efter bara ett par månader. Det självklara svaret är väl att vänta, det är ingen brådska osv osv. Vilket vi får höra från alla runt om kring oss (konstigt att de ens ar en åsikt då det verkligen inte rör dom), men vi är ändå 25 nu och jag kommer vara närmare 30 när jag är färdig med mina studier, och jag vill inte vänta så länge, jag längtar och det är som om hela min kropp längtar också på något vis. Jag har aldrig varit den som ”vill göra karriär först och sen bilda familj i 35-40års åldern”, aldrig! Dessutom finns det en misstanke om att jag kan ha PCOS, vilket gör att det kan bli svårt för oss att få barn – det är också en oro, att om vi nu blir tvungna att vänta ett antal år, om det då tar ytterligare några år innan vi ens kan bli gravida, kommer man ångra sig då? Åh. Hela jag känns som en klump fylld utav oro och tvivel och grubblerier blandat med en stor längtan just nu. Det jag undrar är, då jag förstått att du också studerar just nu, hur dina tankar går – om du kanske skulle bli gravid under studietiden med en syster/bror till Molly, hur skulle du känna då? (ber om ursäkt om du kanske redan skrivit om detta tidigare, isåfall har jag missat det), Och har du något råd ett bara en tankeställare att ge mig? Tack för en fin och mysig blogg, all lycka till er lilla familj,
Stor kram!

Hur gått lät inte det där då!! 😀

Gud så gott det ser ut!! Det måste jag prova! 🙂

Det där lät hur gott som helst! Vad hade ni för sås till?