Jag har inte glömt bort bloggen! Jag lovar! Varje tisdag är vi ”lediga” men det betyder inte ledigt. Det betyder plugga hemma om du vill hänga med under utbildningen. Imorgon har vi ett seminarium med ledningen om Hälso & sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen. Så min dag har gått till att läsa minst 700 paragrafer. I bokens början ser man hur alla lagar är uppdelade och jag började läsa om abortlagen, mycket intressant läsning men jag står fast vid att det är en hög gräns. Att man fram till vecka 18 får göra en laglig abort. Det SKA vara lagligt med abort men vid vecka 18 har det hänt en massa med fostret i magen. Vad anser du? Är gränsen till att göra en laglig abort fram till vecka 18 en rimlig lag?
Vad händer om en kvinna vill göra en abort efter vecka 30? Det måste jag läsa mer om!
Jag har gått samma utbildning som du på samma skola och första kurserna behöver du egentligen inte plugga så jättemycket till. Anatomin och fysiologin däremot, där behöver man sitta en del 🙂
Jag hoppas att du inte lyckas bli barnmorska, för det där var idiotiskt sagt. Aldrig skulle jag få för mig att gå till dig för någonting öht vetandes att du tycker det du tycker, det är inte bara läskigt utan också (för mig) ett tecken på outbildning eftersom det känns så otroligt bakåtsträvande. Och ni som tycker att v.12 är en bra gräns, snälla gör abort så att ni inte förökar er. Era konservativa åsikter är skrämmande. Ha en ”rimlig” anledning för abort efter v.12, alltså hör ni hur ni låter? Springer det runt sverigedemokrater här inne eller…
Jag tycker det är bra! Gränsen ska inte ändras. Jag tror dessutom inte att det är särskilt många som gör abort i v 18. Tycker det vore bättre att lägga kraft och energi på att utbilda och prata med unga om vikten att använda preventivmedel, istället för att göra det svårare för kvinnor att ha rätten att bestämma över sin egen kropp.
Jag själv skulle ha mycket svårt att genomföra en abort överhuvudtaget, men det gör inte att jag har rätt att döma hur andra människor sköter sitt liv.
Jag håller nog med om att det är en sen gräns. Vi drar ju en gräns någonstans – och lagen har inte ändrats sedan den kom, medan de medicinska framstegen i övrigt galopperat fram. Så även överlevnaden för för tidigt födda foster. Dessvärre verkar det vara tabu att ens diskutera ämnet – att vara för abort, men ändå kunna problematisera gränsdragningen vi gjort idag i vår samhälle. Är det ens möjligt? Jag läser medicin och tycker det är hela är problematisk. Mest skrämmande är nog att det inte verkar vara ok att prata om och diskutera abort på många håll i samhället. Ser att det är någon här uppe som tycker det är fel att ens ta upp och prata om abort. För mej är det resonemanget helt klart skrämmande – vilka andra svåra etiska frågor är det en inte får ta upp då? Och vem ska få avgör vad vi får prata om? Dödshjälp, får man upp det? Eller är det också under ämnen som är förbjudna? Är väl dessa ämnen som är extremt viktiga att kunna prata om för att vidga sina egna vyer! Inskränkt vore det annars..
Trots att jag har haft massor med missfall och är ofrivilligt barnlös så tycker jag att 18 är en ”bra” gräns. Rutinultraljudet sker ju oftast i v 16-18 och upptäcks missbildningar då som gör att fostret kanske inte skulle överleva utanför magen så vill ju vissa hellre abortera. Jag tycker det skulle vara fruktansvärt att behöva gå omkring med en bebis i magen som jag vet inte kommer överleva efter förlossningen om det vore så att abort gränsen skulle sänkas. Jag har väldigt svårt att förstå dom som tycker att gränsen ska sänkas, men jag tror heller inte att dom varit med om att det upptäcks skador etc på ultraljud, för jag kan aldrig tänka mig att dom som vill ha gränsen sänkt skulle tycka att det kändes helt ok att bära ett skadat foster ända till förlossningen enbart pga att gränsen på 18 veckor är för hög. För mig går det inte ihop. Sen i övrigt så tycker inte jag att en blivande barnmorska ska uttala sig såhär publikt om vad hon tycker om aborter. Tänk dig själv om några år om en tjej kommer till dig och vill göra abort i v 17 pga missbildningar som inte upptäcks förrän då, så har hon läst din blogg innan och vet att du tycker att det hon gör är fel. Det gör en redan jobbig sak jobbigare.
Min vän med psykisk sjukdom i bagaget och däribland ätstörningar blev gravid för några år sedan, 18 år gammal. Hon hade inte någon mens pga matproblemen och märkte inte förrän i vecka 20 att hon var gravid. Så visst är det olika för alla och man kan inte dra alla över en kam. Det slutade med en abort utomlands på privat klinik, väldigt jobbigt ingrepp. Bara för att man är myndig innebär det inte att man kan ta hand om ett barn, det kunde definitivt inte min vän. Däremot skulle jag aldrig kunna göra en abort själv, med vetskapen om att om jag väntar 9 månader så ploppar en människa ut. Sen så är jag väääääldigt barnkär och har jobbat med barn i flera år. Vet att jag skulle göra ett bra jobb som mamma. Men det blir inte alla tjejer/kvinnor oavsett ålder och då tycker jag att det är så viktigt med valet abort.
Om man vill göra abort efter 18 veckor får man helt enkelt inte det. Min kompis märkte inte att hon var gravid förrän typ i vecka 20 eller något sånt. Hon blev helt enkelt tvungen att föda barnet och sen adopterade hon bort det. Hon födde på sin 18-årsdag och killen som var pappa hade gjort henne på smällen genom att vara otrogen mot sin andra tjej. Så det var inte direkt optimalt att behålla i det läget…
Skrev min C-uppsats nu sista året på Ersta högskola om sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor som genomgår en planerad abort, läs gärna den om du är intresserad.
http://esh.diva-portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&c=1&af=%5B%5D&searchType=SIMPLE&query=Heikkilä&language=sv&pid=diva2%3A784316&aq=%5B%5B%5D%5D&jfwid=-2881&sf=all&aqe=%5B%5D&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false&noOfRows=50&dswid=6920
som tidigare skribenter har nämnt, vissa fostermissbildningar kan märkas först vid ett sent skede i graviditeten och då tycker jag att man har rätt till en abort om man vet att man inte har förutsättningarna för att kunna ta hand om ett barn med speciella behov.
Att ta upp abortfrågan kan jag tycka är fel. För varje abort skiljer sig från individ till individ. Bara för man själv anser att vecka 18 är för hög gräns kan betyda att man haft turen och inte stå inför det beslutet att genomföra en abort. När man tar upp denna fråga är det lätt att man drar alla kvinnor över en kam och antar att många aborter sker vid v 18 osv. Om man tycker till hårt om denna fråga utan att behövt stå vid ett sådant beslut själv, bör nog tänka tre gånger om varför vi ens kanske har en abortlag som tänker upp till v 18. För den finns för att skydda oss kvinnor och för att valet finns oberoende till bakgrund och utan att vi ska behöva känna oss skyldiga att behöva fram något oönskat vilket kan vara värre än en abort för en kvinna. Det räcker nog ändå med att man känner att man får dömande blickar om man är inne på kvinnokliniken och genomför en abort från vissa läkare o sjuksköterskor. Kvinnor som inte behövt gå igenom bestulet behöver inte ta upp en fråga som de inte kan ens fått erfara.
Har erfarenhet av arbete med både kvinnor som gör abort (uska) och barn som far illa/kvinnor i svåra livssituationer (socionom) och jag tycker gränsen är bra som den är. Det är ett minimalt antal aborter som sker sent i graviditeten och många av dem är pga fosterskador. De aborter som sker sent av andra skäl innefattar oftast en mycket tragisk livssituation som skulle vara förödande för ett barn att födas in i. Jag tyckte som du innan jobbet gav mig nya erfarenheter av HUR svårt människor faktiskt kan ha det i livet, här i trygga sverige…
Snälla Paula, läs..
Jag har själv gjort (sen) abort, så vet hur jobbigt det kan vara..
Jag och min pojkvän har alltid varit väldigt noga med att skydda oss (p-ring), men jag blev ändå gravid. Jag blev gravid i slutet på maj, min mens uteblev i juni så jag tog gravtest direkt. Visade ingenting, och de på ungdomsmottagningen sa att det var rubbningar i menscykeln pga p-ringen, var tydligen vanligt. Ingen mens i juli, rubbning tänkte jag. Ingen mens i augusti, testade igen, och jag var gravid. Blev så otroligt arg och ledsen, har ju alltid varit noga med att skydda mig.. Gjorde närmare undersökningar, och det visade sig att jag var i v.11. Sen fick jag vänta en vecka på att få operationstid, så var i vecka 12. Med detta så vill jag säga att det är inte alltid som alla tror. Jag har skyddat mig, min barnmorska, som jag förövrigt aldrig mer vill gå till, sa att jag inte behövde oroa mig. Och ja, jag litade på det. Detta har fått mig till att vilja bli barnmorska, en GRYM sådan. Jag är dock inte redo att plugga än, vet inte om jag vill plugga alls. Därför är det jättekul att följa dig! Du är en stor förebild för mig. Tack för en fin och härlig blogg! KRAM
Jag håller med om att lagen om abort är för snäll. Jag tycker att skäl för abort efter v.12 bör enbart vara grundade på grund av medicinska orsaker för fostret eller modern. Att det sedan ska gå av avbryta graviditeten längre om föreliggande finns är jag helt med på!
Sedan kan man börja diskutera något som du kommer att stöta på under din utbildning. Hurvida fostret är en juridisk person innan hen lämnat livmodern. Rent logiskt borde fostret ha rättigheter från och med v.22 då det anses livsdugligt utanför livmodern med medicinsk hjälp. Att moderns dåliga handlingar (droger, alkohol mm) kan ge fostret en chans till upprättelse.
Om fostret hade rättigheter skulle det ge möjlighet till ramar om vilka lagar som gäller för moderns ansvar för barnet under graviditeten och underlätta för socialtjänsten gällande omhändertagande av nyfödda.
Att vi har den abort lagen är bra! Oftast upptäcks de stora felen på barn i v 17-20 o då som jag inte hade, har man inge val än ett avbrytande av en graviditet! De heter fortfarande abort vilket känns jätte jobbigt då du väljer en abort själv fall man har tid med barnet, om de är oönskat osv.
I mitt fall fick vi ett sånt tufft besked på rutinultraljudet att graviditeten måste avslutas. De va ett sånt graf hjärtfel att vi skulle förlorat våran son på förlossningen, så istället för att han skulle lida fick jag o min man lida oss igenom en förlossning i v 21..
De är de värsta som hänt mig i hela mitt liv. Men hade vi inte haft abort möjlighet betyder de att han skulle lidit så under förlossningen att hans hjärta aldrig skulle klara att få runt syre så han skulle sakts men säkert kvävas ihjäl de tiden de skulle ta att förlösa han o nej en operation fanns inte som alternativ de va 10 operationer o en hjärt transplantation o de sa doktorn va typ intill omöjligt o är de möjligt är de 10 personer före er.
Så tänk efter när du skriver om en abort lag, den är inte bara där för mammor som ligger runt på fyllan eller inte vet att om är gravida, jag gick sen v 4 o längtade efter att få hålla han, älska han o lära han allt. Min lycka tog slut på rutinultraljudet….. O jag fick föda ut min döda son.
Låter intressant att läsa om det du skrev, jag själv skulle vilja veta mer men inte för att jobba utan för att veta om det.
Hur som helst, lycka till med studierna!
Som svar på Amandas kommentar angående ”det förvånar mig också att man känner sig precis som vanligt fast man har varit gravid i 18 veckor”.
Min mamma upptäckte inte att hon var gravid med mig förrän i vecka 20. Hon gick på p-piller och testade sig också för graviditet tre gånger under dessa fem månader för hon misstänkte något men alla test var negativa, det var det fjärde som var positivt och min mamma var fast besluten för abort då hon var väldigt ung, hade andra planer för sig själv och inte hade förutsättningarna för ett barn just då. ”Tyvärr” satte då jag stopp för henne i och med att hon upptäckte det två veckor försent. Då hade hon ändå gjort allt hon kunnat för att förebygga – använt skydd och testat sig för graviditet flera gånger så ingenting var ju hennes ”fel”.
Hon är såklart glad för hur det slutligen blev idag, men just då var det en väldigt tuff period för båda mina föräldrar då de absolut inte var i en situation för att skaffa barn och inte ens hade en hel graviditet för att förebereda sig. Hade det inte varit för väldigt snälla släktingar som köpte mat, blöjor och sydde/stickade kläder åt mig så hade jag inte överlevt.
Ett par lärare på min gymnasieskola berättade också om en tjej som en dag hade fått åka till akuten på grund av akuta magsmärtor och väl där fick hon reda på att hon var gravid och det var förlossningsvärkar som hon kände av. Och hon hade varit helt ovetandes om sin situation.
Dit jag vill komma är att det går att vara gravid i flertalet månader utan att man märker av det eftersom varje graviditet är den andra olik, medan vissa har mängder med symtom märker vissa inte av det alls. Samtidigt delar jag uppfattningen om att vid 18 veckor så har fostret utvecklats så pass mycket att det är svårt att inte betrakta det som en bebis. Men om jag inte missminner mig helt så räknas väl inte fostret som ett faktiskt barn förrän vid vecka 23 enligt Socialstyrelsen?
Jag tror att det är bra att alla har möjligheten att bestämma utifrån sin egna situation och även om ett foster är välutvecklat vid 18 veckor räknas det fortfarande som ett foster och är inte livsdugligt utanför livmodern och det kan finnas oändligt många omständigheter kring en persons graviditet och jag tycker inte att vi ska frånta en egen individ möjligheten att bestämma över sin kropp tidigare än så ändå.
Tycker att det är rimligt men att det måste finnas en anledning ändå efter v.12. Det är lagligt med abort tills v.22+0. Men från 18 så måste man ha en rimlig anledning.
Efter v.22+0 så räknas det som en människa. Det är då barnet kan överleva utanför mammans kropp med medicinsk hjälp. Och jag håller med om det.
Gränsen går vid v. 18, men trots det sker den absoluta majoriteten mycket tidigare än så i graviditeten (2011 utfördes 79% av aborter innan vecka 9). Vid närmare eftertanke är det ganska logiskt, för ingen vill ju med flit vänta till sent i graviditeten med att utföra en abort. Här i Sverige där ingreppet inte är speciellt dyrt finns ju inte heller den ekonomiska aspekten som kan vara en anledning till att kvinnor i andra länder gör sena aborter för att det tar tid att spara/låna ihop pengar. Jag tror snarare att gränsen på v. 18 är positiv, då det betyder att en kvinna inte måste skynda sig att utföra en abort eftersom det annars är för sent. Om man väljer att göra abort sent i graviditeten beror det förmodligen på väldigt goda skäl.
Det finns en barnmorska som rört sig i pressen det senaste året här i Småland. Hon vill ej göra abort pga sin tro. Detta har lät till att hon inte fått någon anställning. Hon känner sig diskriminerad osv. Hade varit intressant och höra vad du tycker om detta som blivande barnmorska.
Både ja och nej.. gränsen är v18 av en anledning, för att vissa missbildningar kan man inte se förrän v16-18, missbildningar som gör att bebisen med störst sannolikhet inte överlever tiden ut i magen eller inte kan leva utanför magen, det är inte många som gör abort efter v12 och spciellt inte i v18, största delen av dom som gör abort för att dom inte vill behålla görs i v8 (eller nåt sånt, minns inte enxakt), dom som gör abort i slutet är just pga att barnet är för sjukt.
Fast RUL ligger så sent att om man upptäcker något där, som gör att man önskar abort, passeras veckan för laglig abort. Amanda: Det är inte så ovanligt som många tror att inte känna av en graviditet.
Usch nej, absolut inte så långt som v.18… Då är det ju redan en liten människa, ett kön. Och det förundras att man som ”mamma” inte kan bestämma sig innan v.18 att ta bort barnet, OM man nu inte har fått reda på det väldigt sent, men det förvånar mig också att man känner sig precis som vanligt fast man har varit gravid i 18 veckor :S