Bonjour, good morning, buenos dias, guten morgen! Jag och Molly ligger och drar oss i sängen. Igår hade vi en toppeneftermiddag. Vi åkte till en idrottsplats med en massa fotbollsplaner. Alla planer var tomma och eftermiddagssolen låg på. Jag, Hugo och Molly spelade fotboll. Bara vi tre innan farmor kom. Vi spelade och skrattade och Molly tjöt av glädje. Vi hade med oss kaffe, vatten och uppskurna äppelbitar. Livet känns så enkelt just nu, det är inte omständligt att få ihop lite eftermiddagsfika och några bollar för att skapa minnen för livet. Vintern gör allt tråkigare och omständligare. Jag har liksom blivit lite galen genom att jag vill ta vara på allt, stort som smått nu innan bebis kommer. Det kanske är för att verkligen göra mitt yttersta, jag vill verkligen inte ”förlora” Molly när vårt liv berikas med ytterligare en dotter. Just nu vet jag bara hur det är att vara mamma till en, att vara mamma till två kommer precis som första gången vara en roll som jag måste växa in i. En roll och en omställning som kommer ta ett tag att landa i. Men skillnaden från förra gången är att vi redan har en prinsessa och hennes behov kommer inte att stanna upp. Som jag längtar efter lillasyster men samtidigt finns det något inom mig som ser den nya tiden som skrämmande.
Och det är tanken på att Molly ska känna sig åt sidosatt. Att jag kanske kommer göra henne ledsen, att hon inte känner att jag ser henne. När jag är trött och sliten är jag rädd för att tappa tålamodet och att jag stundvis inte kommer orka vara den mamman som jag är. Det är läskiga tankar och dom eviga skuldkänslorna som kommer när man får barn är lite starkare än vanligt just nu. Fast å andra sidan så vet jag att det blev ganska fantastiskt när Molly kom, hur vi blev en familj. Det är faktiskt en ny familjemedlem som vi alla väntar på och Molly är redan involverad i hennes systers ankomst. Vi räknar ner tillsammans. Det ordnar sig alltid av sig självt och vi har mycket kärlek i vår familj. Kärlek som räcker till många, inte minst en diamant som vi kämpat för att nå. Hugos kommentar när han såg vad jag satt och skrev om, ”tänker du på sånt där?”. Ja men det är väl självklart, eller? Jag reflekterar nog över mycket, gud vad skönt det skulle vara att inte göra det!
Japp, det var lite morgontankar det, nu ska vi göra en dag också. Ikväll väntar blogg afterwork hos Loppi. Skoj! =)
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag glömma bort dig min älskade, älskade, älskade unge
Tack för en glad, harmonisk och kärleksfull blogg. Jag har 3 barn, 2 i övre tonåren och en sladdis på 9 år. När jag väntade mitt andra barn så tänkte jag hur skall jag kunna älska ett barn till? Men det var verkligen inga problem. Det bara blir så. Alla barn får en särskild plats och har behov av olika saker. Vi gjorde så när barn 2 kom. Vi ställde en stol bredvid skötbordet så att den äldre alltid kunde delta i tvättning och blöjbyten. Vid amning så fick den äldre hämta en bok och berätta om boken i lugn och ro. Det var bra från början att man verkligen tog med det äldre barnet. Vartefter tiden gick så var det inte lika intressant utan då valde barnet att göra andra saker. Tror det är viktigt att dom får känna delaktighet. Önskar er all lycka. Vill också tipsa om en bra bok. ”Barns kärleksspråk” av Garry Chapman
2 veckor innan vi fick vårt andra barn (i april -15, storasyster var då 3,5år) så tänkte jag ”vad har vi gjort?”. Nu kan jag svara att det är det bästa vi har gjort. Att ha möjligheten att kunna skaffa två barn och de blir syskon är det finaste. De kommer alltid ha varandra och när inte jag och deras pappa finns längre, så har de varandra. Och ärligt talat så går mycket ut över storasyster när tålamodet tryter. Jag försöker ändå förklara att det inte är hennes fel utan att jag sover dåligt och då kan man bli trött i huvudet.
All lycka till er!!
Vackra, kärleksfulla tankar❤️ Molly får ett syskon som hon får älska, bråka, leva med resten av ditt liv. En gåva och javisst en omställning.
Kärlek räcker så himla långt. Att lära sig att dela, inte alltid vara universumet i familjen kan ibland vara tufft. Med din mognad och medvetenhet kommer det blir underbart.
Ja har man två barn och är två så har nästan en ett barn hela tiden 🙂 Har man tre ja då är det kört! hahahah
Åh jag minns vilka känslor jag bar på när vi väntade syster till vår äldsta tjej. Jag mådde så dåligt och förstod inte hur jag skulle kunna älska någon lika mycket som vårt äldsta barn. Och jag ville inte dela den kärleken som hon fått. Men när lillasyster väl föddes, då växte hjärtat och kärleken blev både större och självklar. Det gick att älska både lila mycket och storasyster som då var 20 månader gjorde jag så involverad som det gick. Hon gick på förskola några timmar om dagarna för att hon tyckte det var så roligt och vi fick tid att lära känna varandra jag och lillasyster. Det blev aldrig några problem, men jag minns hur mycket jag oroade mig!
Det är det minsta problemet med att ha två.. Skämt o sido, du verkar vara fullt normal så du kommer märka när storasyster behöver din uppmärksamhet lite extra, kanske bebis får sitta missnöjd kvar i babysittern en stund men det löser du, bebis sover mkt i början och då gosar man extra med den store och pappan kan ta lille medan man nattar store etc etc, det löser sig 🙂 lycka till
Tänk på att det ju är extremt många barn därute som fått småsyskon i sitt liv, sällan med men för livet 😛 Tvärtom är det väl en stor glädje i livet, att få och att ha syskon? Det är möjligt att hon kommer vara lite ledsen någon gång, men det är ju en förutsättning för allt det positiva. Hellre det än att vara ensambarn kanske? Iaf tror jag inte du ska ta det för hårt om hon nån gång känner sig utanför. Du kommer ju uppenbarligen antränga dig för att ge henne kärlek och hon kommer inte ha det värre än nån annan unge där ute 🙂 Hon kommer ju förmodligen inte ens komma ihåg det när hon blir äldre, och förmodligen inte ha blivit undermedvetet traumatiserad heller. Jag tycker också att, som du skrev tidigare, det är viktigt att lära sig att man inte alltid är nummer 1 och att det finns andra som har behov. Så länge man inte helt tappat sin mamma till ett nytt syskon, det kanske är traumatiserande 😛 Sen om hon skulle bli mer pappig eller så tycker jag inte du ska bli sårad, sånt går ju fram och tillbaka under åren
Det är normalt att känna sådär när man är gravid andra gången. Jag kände exakt likadant. Kunde nästan gråta av tanken hur jag skulle räcka till, till två barn. Men det är sunt att ha de tankarna för det visar någonstans att man ändå är medveten om vad man inte ska göra när man väl befinner sig i de där nya situationerna som känns lite skrämmande i tankarna. Sen är ni två vuxna, ofta brukar tankarna vara som om man vore själv i det hela men det är man ju inte. Är Molly så involverad i allt detta redan nu så tror jag inte det blir som en stor grej för henne sen heller, hon verkar ju vara van att leka med andra barn även privat, att ni hittar på massa saker så för henne kanske det kommer bli jätte stort och kul! Min dotter utvecklades ännu mer efter hon blev stora syster, med sitt tal och allting. Så tänk positivt, att ni gör ju faktiskt henne en stor björntjänst genom att ge henne ett syskon som hon kan leka med varje dag. Detta fixar ni och sen verkar ni ha så snälla föräldrar själva som ställer upp med hjälp och stöd ifall det skulle behövas. Lycka till med allt.
så är det.. jag fick en pojke i april för två år sedan. sen kom min andra grabb i april i år. skiljer med andra ord precis 2 år. först visade han ingen avundsjuka, men på nätterna när han ville komma å såg mig amma blev han helt förkrossad. han har alltid varit en pappaskille men sen dagen lillebror kom blev han mammas lilla pojke igen. det går uppoch ner och oftast bra, men jag skulle aldrig lämna bort honom till nån annan än pappan över helgen eller så. vi är tillsammans(pappan och jag) men menar åka bort från honom. han behöver sin mamma allt som oftast. och det tar jag aldrig ifrån honom. dagislämningen har börjat krångla oxå. det är mycket som händer i deras liv och tankar. men det kommer gå bra för er. Men iband tappar man tålamodet, det känns inge bra, men går över. men som sagt, en väldigt stor omställning men det är underbart att se syskon ihop <3