Då hade vi den sista helgen på tu man hand innan bebis ankomst. När nästa egentid blir känns inte relevant i nuläget. Nu längtar vi bara efter vår lilla familjemedlem som gottar sig i magen förhoppningsvis i några veckor till. I förra veckan läste jag ett reportage i Mama där teorin om 1+1+1 metoden diskuterades. Vad är då detta? Jo det är en teori om att småbarnsföräldrar behöver egentid. Tid till att bara vara partners och inte föräldrar. Det handlar alltså om att man ska ha en kväll i veckan, en helg i månaden och en vecka barnfritt per år. Att detta är hälsosamt för relationen. Att barnfritt är hälsosamt håller jag fullt med om, det finns ytterst få tillfällen som jag samlar ny energi som ett par timmar eller en kväll på tu man hand med Hugo. Det är viktigare än vad man tror, att vårda sin relation. Framförallt under graviditeten, då har det varit lite extra kul att få vara ensam med Hugo.
Tillbaka till teorin, det är alltså möjligt först när barnet kommer upp lite i ålder. Vi kommer vara ifrån Molly i en hel vecka i början av nästa år. Hon ska få följa med mormor till Spanien men vi stannar hemma för lillasyster känns för liten att flyga ner. Nu i helgen var hon också borta från oss och det kan vara att vi bara har ett nöjt barn men det har aldrig varit problem att vara borta. Hon är trygg i hennes relationer till andra familjemedlemmar och för oss skulle verkligen 1+1+1 metoden funka. Dels har vi många hjälpsamma familjemedlemmar och så har vi en följsam dotter. Det är bara det att vi själva eller iallafall jag känner att jag inte har tid. Det är kvällar vi arbetar på och om en kväll i veckan skulle försvinna skulle det betyda att jobb skulle behöva göras under helgen och det känns inte alls lockande. Sen trivs både jag och Hugo så bra hemma nu och har blivit riktiga hemma-nissar. Det räcker med att ligga i soffan tillsammans framför en film eller serie, trots att det enligt många inte anses som egentid utan mer kvällstid.
Jag tror att 1+1+1 metoden kan funka. Man kan kanske konstruera om metoden lite och försöka efterlikna 1+1, alltså en barnfri helg och en veckas semester på tu man hand när barnet är stor nog. Samtidigt tycker jag att man även ska börja uppmärksamma egentid med barnet mer på tu man hand. Jag och Molly har varit på många äventyr utan Hugo och det är också otroligt berikande. Senast i somras åkte jag och Molly till Finland och besökte Muminlandet. Där hade vi hotellnätter för oss själva. Det är nyttigt att längta, åt alla mölija håll och kanter.
Vad tror du om 1+1+1 teorin om egentid? =)
Vårt hotellrum på Elite i Malmö
Hej. Jag är farmor till en 3-årig pojke som varit en hel del hos mig och sovit över 2-3 nätter då och då. Det har fungerat jättebra, han har varit glad och verkat nöjd. Sist när han var hos mig skulle vi se på Pippi Långstrump på teater som vig gjort förr osh som han älskat men nu blev han plötsligt hysterisk, skrek ville absolut inte vara kvar så vi var tvungna att gå. Sen skulle jag gå till en salong för klippning, då blev han också hysterisk, gallskrek och vi var tvungna att gå. Sen dess vill han inte vara i närheten av mig och så fort vi ses säger han ”inte följa farmor hem” vill inte. Hur kan jag göra att vår relation blir lustbetonad igen.
Angående anknytning, även föräldrars relation är av stor vikt för anknytning. Mår man inte bra i sin relation, så kan det leda till att man inte orkar vara en ”tillräckligt bra” förälder. Givetvis tycker jag inte att man ska lämna bort sitt barn hur som helst men känner sig barnet trygg med den personen som de lämnas till så tror jag inte att det påverkar anknytningen. Det har också visat sig att det är bra för barn att knyta an till flera personer (trots en huvudanknytningsperson). Sen tror jag absolut att man ska ta hänsyn till ålder och ofta är det väl (på grund av amning och liknande) svårt för föräldrarna att lämna barnet under de första månaderna.
Det kanske är en bra metod för föräldrarns och relationen dem emellan. Men barnen då? Tas hänsyn till deras ålder? Jag var nyligen på konferens angående anknytningsteori kopplat till psykisk ohälsa senare i livet och det finns mycket intressant forskning kring detta. Jag vill absolut inte få någon förälder att känna sig dålig nu, men det kan vara bra att fundera kring detta.
En forskning jag läst om är att det är ok att lämna barnet lika många timmar som det är månader 4 mån = 4 timmar osv. (Det handlade mest om mamman & vid spädbarnsåldern upp till 1 år). Och efter det så lika många nätter som barnet är år 🙂 2 år = 2 nätter osv. Det låter klokt & bra tycker jag.
Vi har alla möjlighet i världen till barnvakt, lämnar till 80% bara dem för att andra vill ha dem.. (Lyxproblem jag vet haha) men sådär ofta skulle jag inte vara bekväm med att vi båda lämnar dem i såpass lång tid. Att jag ELLER min sambo är iväg ex en hel dg känns mer ok då vi båda är lika mycket föräldrar.
Min sambo vill att vi ska åka på en weekend snart.. Jag är så osäker 😐 våra barn är 2.5 & 9 månader just nu..
Fast, en kväll i veckan är kanske bra för att skapa en relation med barnet? Alltså, inte att barnet är med någon annan utan att barnet är med en av föräldrarna och den andra inte. Då får den ena egentid samtidigt som relationen till barnet aldrig missas i vardagslunken.. Men kanske varannan vecka för varje förälder är ett rimligt mål?
Jag tycker att det låter lite för ofta. En kväll i veckan, och en helg i månaden. Att komma iväg på en weekend 1gr/år låter ju trevligt! Sen kan det också bero på att vi inte har så många som självklart kan ta vårt barn, alla har fullt upp med sitt eget. Vår son har sovit borta 2gr på 1.5 år. Jag anser inte att det är en självklarhet att man ska ha ”egentid”, sen om man nån gång kan ha det så är det ju kanon. Men förr fanns det inget som heter egentid, det är något vi har kommit på nu på senare tid 🙂
Vi har våra föräldrar 5 km från oss resp 1,5 mil och vår 2,5 åring. Dom begär från oss att lämna oftare, pensionärer, och lillan är alltid glad när hon kommer dit.
Skulle aldrig begära av mor- och farföräldrar att vara barnvakt så ofta. Låter jättekonstigt tycker jag.. Självklart sover barnen hos mormor då och då när dom vill, men en helg i månaden? Absolut inte.
Spännande att läsa!
Att folk kan hitta barnvakter så ofta, så länge är för mig otroligt. Det skulle aldrig funka då våra familjer bor drygt 20 mil ifrån oss. Vänner och mina systrar som bor i samma stad som vi har ju egna liv och kan inte vara barnvakt titt som tätt. Inte superlätt heller att få barnvakt till mer än ett litet barn. Blir genast mer jobb med två eller fler ;). Sen så har vi inget som helst behov av att vara ifrån våra barn så mycket. Vi ger varandra tid flera gånger i veckan (hälsa på en kompis, träna osv.), vi myser i soffan på kvällarna när barnen sover (tycker jag är egentid), vi går på bio eller käkar middag ute nån gång då och då, men inte varje månad, och har lämnat vår dotter till våra föräldrar 2-3 dagar två gånger i hennes snart treåriga liv!
Nu har vi en bebis på fyra månader så egentid helt utan barn kommer vara vi två tillsammans i soffan nör båda barnen sover ett bra tag framöver. Men vi vet att det är en kort peiod av våra liv som vi sällan får vara helt ensamma och gör det bästa av situationen och vi är så lyckliga och glada och har aldrig haft det så bra som nu :).
Nej skulle aldrig funka för oss! Känns inte naturligt att sova utan mina barn och sen har vi inte tillgång till barnvakt 24/7( även om vi har en del hjälp)Min äldsta sov borta från oss första gången när lillebror föddes, då var hon nästan två ( hon älskade det,haha!) Jag har ( på gott och ont) läst mycket om anknytning och har svårt att vara borta för länge från mina barn
( iaf när de är under ett)..Vi har mycket tid framför soffan varje kväll och självklart uppskattar jag de små stunderna tillsammans men det handlar mer om stunder, timmar än hela nätter, helger för min del:) Den där teorin skulle bara fungera som ett stressmoment, ännu ett måste i ett pressat småbarnsschema:)
Det låter fantastiskt i teorin men dessvärre fungerar det inte i praktiken för vår familj.Våra familjer bor 30 respektive 100 mil bort.Vi får kanske ett par timmar tillsammans ett par gånger per år.Jag önskar att vi hade möjlighet till 1+1+1 men vi uppskattar den tid vi får.
Jag tror helt ärligt inte det handlar om att par inte vill det, för vem skulle inte uppskatta en kväll själv lite då och då? Min dotter är 2 år gammal och hon sover nog borta 2-3 kvällar i månaden hos farmor/farfar eller mormor och brukar även spendera eftermiddagar där ofta, alla bor i samma stad och har varit med henne sedan dag 1, precis som er familj med Molly. Men tyvärr har inte alla denna möjlighet, många har föräldrar som bor långt bort eller föräldrar som av någon anledning inte kan/vill ställa upp.
Det låter så bra i teorin…våra barn hade nog absolut klarat biten att vara med andra. Men helt ärligt, att få till en helg i månaden skulle aldrig funka för oss. Veckorna går så himla fort och att hitta barnvakt en gång i månaden skulle bara bli ett stressjobn. Mina svärföräldrar bor 100 mil bort. Mina föräldrar bor närmare, men de har ju jobb och egna liv. En kväll i veckan skulle också vara svårt, då alla våra vänner i stan också har barn, så det funkar ju inte när alla är låsta till kvällarna. Och vi har ingen annan släkt i stan. Nej, det är en optimistisk teori tycker jag. Hade varit glad om vi hade den hjälpen, men det har vi inte. Vi får nöja oss med alla kvällar vi har tillsammans hemma, då våra barn somnar vid sju. Att få egentid tillsammans utanför hemmet är ren lyx för oss! Men jag unnar alla par som får det! Det är såååå viktigt! Skulle verkligen gärna ha mer egentid med min man!
Nu har vi förmånen att ha väldigt nära till mor- och farföräldrar så vi får ofta åka och handla själva tex, kanske låter larvigt men den tiden med bara min man värdesätter jag. Vi har lämnat bort barnen totalt 3 gånger över natten under deras 6 respektive 5 år. För oss känns det mest jobbigt att vara ifrån barnen en längre tid trots att vi vet att dom uppskattar det och tycker att det är roligt. Vi vet att det är lätt att ta hand om våra barn trots att de är två (eller tack vare det kanske?) så det är liksom inga problem.
För oss skulle den metoden inte funka bra eftersom vi föräldrar inte skulle kunna slappna av, barnen däremot skulle nog älska det haha!