Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Vi alla har varit där. Vi möter svåra händelser i livet där man kan komma att ifrågasätta ens tillvaro. Samtidigt som motgångar kan bidra till att man blir mer motståndskraftig. Motgångar ger en erfarenheter och kanske till och med en ny drivkraft. De prövningar som jag har varit med om har resluterat till att jag fått ett bättre välmående efteråt. Jag tror verkligen på att saker och ting måste bearbetas. Det är när jag har försökt släta undan med att jag mått bra som jag verkligen har mått piss.

Idag tänkte jag bjuda på en lista över motgångar som jag har tagit lite smällar av men som jag idag är fine med:

* Mina föräldrar gick ifrån varandra när jag var liten. Jag har minnen av mig, mamma och pappa tillsammans. Men jag har ännu mer minnen på oss tre fast separat. Det tog inte på mig då, att jag blev ett skillsmässobarn. Men det var en period i min ungdom som jag tyckte att det var extremt jobbigt. Det var som att jag hamnade i kläm. Två familjer med respektive partner och syskon på båda sidor. Det är mamma, Love och mina bröder som jag bott ihop med under min barndom och deras radhus är det som jag ser som mitt barndomshem. Idag är jag vuxen och oerhört tacksam för att det blev som det blev. Mamma och pappa, haha jag kan inte ens se mig dom leva tillsammans idag. Båda två älskar varandra och det är ingen dålig relation. Båda två har gett mig och min egna lilla familj fantastiska bonus-morföräldrar som också älskar Molly. Utan en skilsmässa hade jag inte haft mina tre småsyskon och jag kan inte tänka mig ett liv utan dom tre. Ett tag var det tufft, men det var nog också den där förvirringen som man har som ungdom där man inte riktigt vet vem man är som spökade.

* Den största motgången som har nått mig i vuxen ålder är ju missfallen. Det vet redan du så jag behöver inte utveckla detta. Vill du läsa mer om mina missfall och hur jag har mått så kan du bara googla ”paula uribe missfall”.

* Oh vad jag vart besviken när jag inte kom in på den linje som jag ville under höstterminen halvåret innan jag började studera. Jag stod fortfarande i kvalet och valet mellan linjer. Jag var osäker på om det var sjuksköterska (för att kunna vidareutbilda mig till barnmorska) eller om jag ville utveckla skrivandet. Jag hade sökt en massa journalist-linjer med olika inriktningar och kom in på en. Men hamnade som reservtill sjuksköterskeprogrammet. Det låg som nummer fem eller sex i min prio-lista. Det var först då som jag kände att det var med lockande och jag vart så less på att inte få börja plugga trots att jag var hungrig på studier. Till vårterminen sökte jag igen och den gången bara till sjuksköterska-programmet. Jag går på Ersta Sköndal Högskola och kunde inte vara nöjdare.

Det är nog dessa tre punkter som är mina ”stora” motgångar. Sen finns det små egentligen obetydliga motgångar som händer hela tiden. Varje dag. Här kommer tre Exempel:

* Jag krockade i somras med bilen. Jag satt själv och det var dagen som vi hade varit på RUL. Jag var så exalterad och satt och prtade med nära och kära i telefon som var nyfikna på vilket kön lillesyskon hade. Vi använder blåtand så när det ringer kopplas personen in i hela bilen så jag sitter aldrig med telefonen mot örat när jag kör. Då kommer en bil backandes mot mig framifrån. Jag blir osäker på om han ser mig och när han kommer ännu närmare får jag lite panik och vill bara backa. Jag tittar bara på ett håll och backar rakt bak på en pelare. Detta händer i ett parkeringsgarage. Jag bara dunkade ner huvudet i ratten och kände en total hopplöshet.
* Jag kan må riktigt dåligt för stunden när tålamodet brister. När jag i stressen istället sätter på Molly skorna fast att hon vill göra själv och kan själv. ”Nu hinner vi inte nu måste vi gå, Nu!”. Så skiljs vi åt och jag börjar tänka på detta scenario i hallen när vi ska sätta på oss och gå. Då känner jag motgång i mitt föräldrarskap. Då vill jag alltid vända om och be om ursäkt en gång till. Det är aldrig Mollys fel, det är mitt ansvar att komma iväg i tid och eftersom att jag vet att jag är otroligt känslig mot stress på morgonen ser jag till att vi går upp lite tidigare än vad vi behöver för att slippa detta. Det finns oftast sätt att rundgå sånt som man tycker är påfrestande, (ex stress). Det kommer säkert komma tusentals siartuationer i framtiden där det slutar med att jag får dåligt samvete och för stunden känner en motgång i uppfpstan av mina barn.

* Jag har några gånger när jag har glömt bort tiden på maten. Det har hänt att saker och ting har blivit överkokt. En gång när jag var 19 år skulle jag för första gången försöka göra en lassange. Det vart så äckligt och misslyckat att jag än idag inte vågar försöka en gång till!