Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

På lördagen tror jag att Molly är på Skansen men min familj. Jag ”fick inte följa med” utan uppmanades till att mysa med Hugo istället. På eftermiddagen var det sagt att vi skulle bytas av och att mina småbröder skulle följa med oss hem för att mamma och Love skulle fira sin bröllopsdag. Hugo vill att jag hänger med till gymmet. Det är lagom kul att sitta och titta på när ens man tränar. I nästan två timmar satt jag och väntade, tänkte att när han är klar kanske vi kan dra ner till stan för att shoppa och kanske äta lunch. När jag föreslår detta säger Hugo att vi måste åka hem. Vår snickare behöver vår hjälp med altanen.

Där och då förstod jag ingenting. Varför ens ha barnledigt när vi inte hittat på något? Jaja, i bilen frågar jag istället om vi ska passa på att handla tacosen som jag hade tänkt att vi skulle käka till middag. ”Aa vi måste bara hem till snickaren först”. Ingenting ville Hugo göra än att åka hem. Solen strålade och jag satt och undrade vad mina vänner hade för sig.

Såhär såg det ut när jag öppnade dörren:

Det jag möttes av vad det här. Ett gäng fantastiska människor som var och en berikar mitt och min familjs liv. Att jag har äran att ha så många fina människor i mitt liv är helt fantastiskt. Er ansträngning för min och lilla L:s skull gör mig rörd. Jag hade verkligen inte räknat med en babyshower, jag tänkte att jag hade ju en med Molly och det räcker. Men att få bli uppvaktad, att få ha alla hos mig en dag var guldvärt. En sån otrolig energi, tack allesammans som kom. Tyvärr fick vi ingen gruppbild men jag vet att alla hade det trevligt och det är för mig det allra viktigaste. Alla kom inte med på denna bild heller men här är många som var med i lördags.  Tack till familj och vänner. Tack för allt.