Godmorgon tisdag. Vad jag hoppas händer idag? Jag hoppas att jag får föda barn. Jag fick mitt första missfall för ett år sen. Det hade varit fint om lilla L kom idag och på något sätt visade mig att det som inte kom lever i vår andra dotter som just nu ligger i min mage. Vi får se hur dagen utvecklas, jag är openminded och följsam. Idag är min platspappas födelsedag så vi ska äta tårta ikväll och fira honom. Det ser Molly fram emot. Jag tänkte spendera min dag tillsammans med min mamma och mormor. Minst en gång i veckan har jag dejt med vardera. Idag fick vi ihop det så att vi alla kunde ses, kul!
Dessa förvärkar kommer lite tätare och det gör hela tiden lite ondare. När sjutton är det dags att börja klocka? Jag hämtade hem värk-appen som jag använde med Molly och historiken låg kvar. Tänk att det är 2,5 år sen men att det känns som igår. Trots att hela den helgen är som en dvala för att latensfasen var så långdragen minns jag mycket detaljer. Jag minns vad jag hade på mig, vad jag åt och hur Hugo reagerade. Han sympati-låg med mig i sängen hela söndagen. Mamma kom med pizza till oss och jag kunde inte få i mig något. Tillslut började jag kräkas och fick feber. Då åkte vi in och jag fick stanna på förlossningen trots att jag bara hade öppnats 3 cm. Än så länge har vi bara en historia. En historia på hur det såg ut när vår älskade Molly kom till världen. Det kommer bli spännande att göra ny historia, historia på när lilla L kommer! =)
En familj på tre som snart ska bli fyra
All lycka till <3
Vilken vacker familj ni är!
<3
Hoppas att skruttan kommer idag. 🙂 Men tänk såhär.. Oavsett vilken dag hon kommer så blir det i alla fall i november. Det är en ganska fin symbolik i det även om det inte blir ”på dagen”. Klockan/datum är ju något relativt egentligen.
Jag minns när du fick missfall och jag tyckte då synd om er. Sen blev du gravid med detta barn och vi försökte själva få barn. Blev lite avundsjuk på att du var gravid och inte jag. Men sen blev jag äntligen gravid och det kändes lättare att läsa din blogg igen. I v 9 berättade vi för mina och sambons föräldrar att vi skulle få ett till barn. Vi var så lyckliga. Dagen efter fick jag missfall! Jag förstår nu vilken fruktansvärd smärta det orsakar och jag kan förstå er sorg på ett annat sätt. Nu är jag gravid igen. I v 9.. tankarna om missfall finns där hela tiden och nu vill jag bara att tiden ska gå så de mest kritiska veckorna är över.
Jag är så glad för er skull och håller tummarna på att lillan tittar ut idag. Såg bilderna på Molly på Hugos blogg och tänkte att det är häftigt att ni snart har en bebis hemma. Min syster med. Men jag har ärligt talat inte ens kunnat föreställa mig att vi också ska få en bebis.
Vet inte vad min poäng är riktigt men kände att jag behövde få ”prata” av mig lite. Blir på något sätt som man lär känna er och det känns skönt att få följa någon som varit med om samma sak och att se att det trots allt kan gå bra. Hur uppgiven och ledsen man än är efter ett missfall. Tack för att ni delar med er! Kram