Jag har ingen aning om vad jag väger, hur mycket jag gått ner sen förlossningen. Jag gick upp 14-15 kg men berördes inte speciellt mycket fören i slutet när händer och fötter kändes sprängfyllda med vätska. Jag känner mina muskler i magen och tror att återhämtningen ska gå bra. Jag äter precis vad jag vill för jag vill inte störa mjölkproduktionen men när jag får klartecken från mvc att jag är återställd så kommer jag börja träna. Som jag saknar att träna! Att löpa och känna mig lätt på foten, att känna mig stark, att kunna göra flera oavbrutna armhävningar (jag kunde inte ens göra en på tå innan Molly), svettas, nästan börja grina av ansträngning men framförallt att få sätta personliga mål. Jag är starkare idag, mentalt. Jag vet att jag kan om jag vill och jag vill pröva mig själv ännu hårdare.
Idag vet jag inte vad jag har för mål med träningen. Vad jag vill uppnå. Men jag vet att jag vill anmäla mig till löparlopp. Jag skulle vilja klara milen på en bra tid. Jag skulle vilja springa actionrace med hinder och jag skulle vilja bli starkare än vad jag hann bli innan graviditeten med Leonore.
2016 ska bli mitt träningsår. Det är kul att ha träningen när man är mammaledig för den kom i kläm när jag började plugga. Nu har jag en mammaledighet framför mig där jag vet att jag kommer börja klättra på väggarna om jag inte har något ”projekt”. Det är kul, det är kul att kombinera bebis, träning och vänner i den ”egna” vardagen.
Vad tycker du är kul i föräldrarledigheten? Uppskattar du träning? Vilken typ av träning isåfall?
Hej fantastiska kropp som återigen burit på ett av det dyrbaraste som vi har. Tack för att du tagit hand om mina två döttrar. Nu snart är det dags för mig att ta hand om dig och göra dig stark igen!
Underbar, fin elogé till kroppen ! Den gör så mycket för oss och ofta får den bara skit tillbaka. Fint skrivet! Härligt att höra och tack för bilderna. Dem gör att jag känner mig mänsklig. Tusen tack med kärlek!
Like, like, like!
Måste bara säga detta Paula, jag brukar ALDRIG kommentera bloggar men nu är jag tvungen att göra det.
Alltså WOW vilken mamma du är, du är så himla inspirerande. Jag kan säga att jag är inte alls ¨barnkär¨ , det lockar mig inte alls.. Men när jag började läsa din blogg (vilket var när du precis börjar blogga) så kunde jag inte bara släppa det. Jag tycker det verkar så himla mysigt med allting du/ni gör. Ni är himla himla inspirerande. Du är grym Paula! Alltså verkligen. Ta verkligen åt dig av mina ord nu. Du kanske tänker oj vilket wierdo som sitter här och skriver, men icke. Ni är en grym familj som jag beundras.
Jag önskar er all lycka nu och i framtiden. Kommer nog fortsätta följa dig och Hugo fram tills ni inte slutar. (Det första jag gör när jag tar upp datorn är att gå in på era bloggar) haha
Fortsätt med det du gör och jag tror verkligen att du kommer komma långt.
Kram/N
Jaa,kroppen är fantastisk och det är du oxå vacker! Klokare än många äldre. Du är verkligen en förebild för andra.
Hoppas sjukstugan snart är borta o att du får vila lite. Kram o grattis till nya tjejen.
Insåg nu att min kommentar kan låta som att jag anklagar dig paula och det gör jag inte, tänkte mest om någon som just fött barn och läser det här känner att den måste börja träna på en gång så ska den ta det försiktigt, speciellt om den inte är särskilt kunnig i träning sedan tidigare 🙂
Kroppen är verkligen fantastisk!
Det där om att vara ute och löpträna när babyn bara är några månader gammal – alltså var försiktig! Bara för att någon klarar av det så betyder det inte att alla som just fött barn ska ta efter och göra samma sak.. Jag var dum nog och slarvade med bäckebottenträningarna efter förlossningen för jag kände mig bra ”där nere” och hade inga problem med inkontinens eller så. 8 månader efter babyn är född for jag ut och joggade lite smått för jag kände mig som förut i kroppen, och pang, nu har jag fått framfall… Bäckenbottnet var inte redo även om det kändes så. Är så himla ledsen för detta för nu vågar jag inte träna alls 🙁
Har du provat att styrketräna? Personligen föredrar jag fria vikter, men det tar dock ett tag innan man lärt sig grunderna.
Fan din mage ser ju helt rippad och vältränad ut. Fastare än min och jag har fött 0 barn ha ha.
Du är så vacker Paula!
Just nu är jag föräldraledig, hemma ensam med barnen 6 dagar i veckan samt pluggar så gymma går bort, men istället tar jag barnen i syskonvagnen och går/joggar några kilometer varje eftermiddag/kväll:) jag har aldrig tyckt om min kropp så mycket som nu, den har burit på två barn i sammanlagt 18 månader och ser bättre ut än innan första graviditeten! Respekt till kvinnokroppen som är så fantastiskt! Och jag tycker att det är härligt att läsa att du är nöjd med din kropp, det är så många som inte är det!
När jag var gravid med min dotter så anmälde jag mig till Stockholm marathon som gick av stapeln bara 8 månader efter min förlossning. Då hade jag liksom inte mycket val än att börja träna stenhårt (när kroppen läkt) och jag gav mig fan på att klara det.
Alla kallade mig helt dum i huvudet som skall göra en sån sak så snart efter förlossning samtidigt som jag faktiskt inte tränat så mycket innan graviditeten heller.
Men jag fixade det. 4,2 mil och jag är så nöjd!
Så tipset är att anmäl dig till ett lopp du vill löpa och bara kör. Anmäler man sig så känns det lite som att man ”måste” genomföra det och man får en morot att fortsätta.
Nu ska jag springa 2016 igen och jag är taggad 😉
ungefär så ser min mage ut, lite större kanske, (utan att vara gravid eller har varit haha) önskar jag hade lite av din motivation till att träna :p
Jag och min kära sambo har dock sagt att vi börja nu efter jul/nyår när vi börja bli lediga lite, ska köra insanity max 30, känns enklare när man ser på video osv, hoppas det håller, (känns bättre när båda är med så man kan pusha varandra, eller mer han mig :p ) vi vill båda komma i form till resan i juni :))
Du är så min inspiration och förebild, på i princip allt du gör! Hur du tampas med dina motgångar, ditt föräldraliv, passionen du har för din framtid, hur du värnar om dina vänner och familj, ditt engagemang och ork att hålla igång, dina värderingar. Och sist men inte minst, din syn på träning! När du skrev det om att du önskar kunna känna dig stark, kunna löpa osv så tände du en gnista inom mig; Det vill ju jag med! Efter att ha varit riktigt lat ett tag och inte riktigt funnit motivation till att träna, så fann jag det nu. Behövde helt enkelt att någon annan skulle sätta ord på det. Tack för att du är du och att du låter oss lära känna dig.
2016, ja då jävlar! Det ska även bli mitt träningsår, med start Nu!
Vill bara säga att det du skrev, va så fruktansvärt bra! Vi behöver mer uppmuntran om att vi duger som vi är, inte behöver stressa/pressa både oss själva och våra kroppar till en annan form, kan lita på oss själva och vara STOLTA framförallt! Tack ännu en gång för dina berörande ord.
Kan du tipsa om motivation??
Min lilla är drygt fyra månader och vi brukar ut och springa. Efter första graviditeten kunde jag inte det på sex-sju månader men denna gången funkade det efter tre. Jag bor på landet och det blir för stort projekt att åka till gymmet nu så löpning är kanon!
Helt rätt. Och jag tror att du kommer lyckas med det du vill. Det är som du säger, du är stark mentalt. Det gör otroligt mycket i träningen och ifall man lyckas.
Själv har jag 29 dagar kvar till BF med tredje barnet (inom tre år!!) och kommer också ha 2016 som ett träningsår känner jag. Har hittills gått upp 7 kg denna graviditet och kommer satsa på att gå ner dessa men främst att stärka kroppen efter tre täta graviditeter.
Jag går på mamma-barnträning på gymmet där jag bor, det är stationsträning i cirkel där hela kroppen får sig en genomkörare men det går att anpassa efter egna förutsättningar. Bebisarna ligger antingen på en filt i cirkelns mitt eller följer med mamman runt helt beroende på humör. Grymt bra och man får träffa andra mammor samtidigt! Man får även ha med barn till gymmet dagtid så länge de sitter i babyskyddet 🙂