Igår eftermiddag packade vi in barn, pulkor och matsäck i bilen och rattade bilen till Flottsbro. Backen var upplyst och vi möttes av ett vinterland. Snömaskinerna var på som gör banan för kommande skidbackar. Tre av Mollys bästa vänner hängde med. Mirelle, Naomi och lillebror Damian.
Vi turades om att åka men den som åkte mest var Molly. Det blev lite väl kallt tillslut så vi avslutade åkandet men hon hade kunnat hålla på längre. Vi hade med oss korv men det gick inte att grilla på plats så vi svängde om och grillade hemma hos oss istället. Varm oboy, korv, lek, film och bad. Med en massa vänner. En riktig toppeneftermiddag/kväll helt enkelt!
En trollunge
Mirelle, Molly och Hugo. Mirelle är nio år och igår kom vi överens om att hon är Mollys gudstorasyster. Det började med att hon frågade vad en gudfar var. Jag berättade innebörden och hon tittade tänkandes tillbaka på mig. Saken var klar, nu har Molly en gudstorasyster också.
Se upp i backen
Girls
Naomi och Molly tjöt av glädje när dom lekte Elsa, Anna och att pappa Daniel som drog var Sven i Frost.
åh så mysigt! förstår dock inte att kidsen aldrig verkar frysa!? haha vad är knepet? 😉
Va mysigt 🙂 längtar tills jag kan åka pulka med min dotter
Åå det ser riktigt mysigt ut!
Vi har också en brutal skidbacke här hos oss. Det är en grop som sägs ha bildats av em meteorit eller vad det nu heter?!?! 😀
Hoppas ni får en fortsatt bra dag och kväll!
Härligt 😀 Så mysiga bilder, som alltid!
Nu har äntligen hälsans år börjat för mig,
91,5kg nu.
Ta gärna en titt hos mig;
http://hajnal.se
Men åh så mysigt!
Jag sitter och har panik över min sons dop på Lördag, SÅ mycket att fixa och jag är ute i sista sekund.. som vanligt 🙂
KRAM
Ser ut att ha haft en fantastisk mysig dag!
Varm choklad hade inte varit helt fel nu *hurr hurr*.
God fortsättning
http://daylife.se/hosmathilda/
Hej Paula!
Du verkar vara en så fruktansvärt klok och fin människa. Och jag tänkte att du kanske kunde komma med några råd inför framtiden för mig och andra i samma situation. Jag är 27 år och har en dotter på 7 år som är det finaste i världen. Jag har varit tillsammans med en kille i fem år fram och tillbaka. Han har sårat mig mycket och haft mycket psykiska besvär, men jag har alltid tagit hand om honom och stöttat honom genom åren. Vi har haft det fantastiskt bra i perioder när han har mått bra och pratat om barn och hus. Han har turnerat mycket och vi flyttade äntligen ihop i augusti i en liten men ändå mysig lägenhet. Vi blev gravida i September och fick missfall i november. När jag mådde som sämst och blödde som mest så sa han att han nog inte ville leva det livet vi levde. Att han ville gå ut mer och göra som han vill (vi har haft min 7-åring varannan vecka) . Jag blev hysteriskt ledsen och sedan ångrade han sig och vi fortsatte vårat förhållande, och jag tyckte att med tanke på vad som hade hänt så gick det framåt. Vi besökte hans familj i slutet av december och hade en jättemysig nyårsafton och sen 2 januari gjorde hans slut och sa att han inte kan eller vill leva det här livet. Att han inte vill vara ansvarsfull och inte kan anstränga sig för mig och min dotter för då mår han dåligt. Jag är så otroligt chockad och ledsen. Nu står jag här med en lägenhet på 8000 i månaden, pluggar och ska försöka förklara för min dotter vad som händer. Vi hade sånna planer och jag förstår inte hur allt kan försvinna på två dagar. Nu känner jag inte ens igen honom. Det tåls att säga att han fyller 28 snart. Hur ska jag tänka? Jag vill ju inte vara med någon som är som han eftersom han bevisligen inte är redo. Men det har tagit honom 5 år att komma på det. Hur ska jag våga släppa in någon igen? och ska jag försöka behålla honom som vän eller bara klippa helt. Jag älskar honom fortfarande och saknar det bra med honom. Men jag är också för att han kommer utnyttja det när han börjar må dåligt igen och kommer höra av sig. Jättetacksam för råd och tröst!
så mysigt
Så mysigt!
Hjälm?
Var har Stephanie tagit vägen?