-
Det är känsligt att prata om amning. Många kvinnor får otroligt mycket kritik om dom av olika anledningar inte vill/kan amma. Till och med i sjukvården är normen att mamman ska amma bebisen. En vän till mig som av sina anledningar inte ville amma sitt andra barn bad om de tabletter man kan äta för att mjölken inte ska komma igång. Sjukvårdare efter sjukvårdare försökte avråda henne detta, endast en sjuksköterska visade sig förstående och trodde på att min vän gjort detta beslut för att det blev bäst just för henne.
Jag tycker att det är en självklarhet att varje kvinna själv ska få välja hur hon vill att hennes barn ska få föda. Ja då kommer alla motargument: bättre immunförsvar med amningen, anknytningen osv. Vi lever tyvärr i ett samhälle som generellt lägger mycket skuld på just mammor, och av egen erfarenhet verkar det vara just mammor som kritiserar andra mammor. Att man inte håller med är helt okej, men ofta upplever jag att ödmjukheten försvinner. För visst kan man vara nära sin bebis iallafall även om man ger mat med flaska.
Hade amningen inte varit fungerande, hade Leonores tillväxt dippat, hade det inte varit en mysig stund nej då hade jag nog tänkt om. Jag har velat amma båda mina barn och det var mitt beslut. Tyvärr var jag väldigt obekväm med att amma Molly offentligt. Det gjorde att jag bara efter några månader kompletterade med antingen utpumpad mjölk eller ersättning. Vid sex månaders ålder började amningen att bli just obekväm. Vi bara ”bråkade” och flaskan var mycket lättare. Så vid sju månaders ålder slutade hon helt att ta tutte. Vilket jag faktiskt sörjde för det var Mollys val att sluta, inte mitt.
Idag har jag mer erfarenheter, är inte alls obekväm med att amma offentligt. Denna gång vill jag inte erbjuda Leonore flaska bara för att jag kände mig feg. Jag skulle gärna vilja amma längre denna gång. För mig är den tiden som guld. För oss är det mysigt så jag tänker hela tiden på träningen och kosten så att det inte ska gå för snabbt och att mjölken ska ta kål.
Det var/är min historia kring amning, hur ser din ut? Har du mött kritik från allmänheten i ditt val kring detta? Jag säger bara MOM-POWER! Jag tror verkligen att varje förälder vet just sitt och sitt barns bästa!
Dagens fråga
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Helammade i 5-6 månader, sen delammade tills barnet var 21 månader.
Om man kan amma så tycker jag att man verkligen borde åtminstone försöka att amma då det ÄR bättre för barnet. Barnet ska ju självklart alltid gå först. Men mår man själv riktigt dåligt över amningen så är det bättre för barnet att få flaska och ha en glad förälder. 🙂
Min son blir 8 veckor på onsdag och när han var 4 veckor valde jag och sluta amma honom. Dem där 4 veckorna var jobbiga för mig och jag mådde dåligt, var när och komma i en depression, trivdes inte alls och amma. Gjorde de för att han behövde mat, tyckte det var jobbigt och ha han vid mitt bröst hela tiden och han t jämt. Kände mig bara sressad hela tiden, nätterna var as jobbiga och jag grät stort sätt varje natt. När vi börja ge ersättning var han glad och jag glad och matstunderna var mera mysiga. Jag mår så mycket bättre nu nu och har en väldigt stöttande sambo. Den som klaga var svärmor när hon fick veta, och hon berätta att immunförsvaret blir bättre, men hon brydde inte alls om att jag mådde dåligt.
Jag ammade min son, idag snart två, till han var 15 månader. Hade aldrig tänkt amma ”så länge” men han ville helt enkelt inte sluta & jag hade inte hjärta att inte ge honom när han ville ha. Efter ett år ammade han bara på natten & vid 15 månader rann det ut i sanden efter lite extra vilja från den här mamman. Nästa bebis hoppas jag också kunna amma, det är ju dömysigt:)
Jag hade förmånen att som förstagångsmamma få ett barn som fixade det där med amningen galant. Jag hade lite svårare, men efter att ha fått hjälp av en fantastisk barnmorska på amningskliniken så hade jag en helt smärtfri amning och barnet åt massor.
Eftersom båda mina barn är födda på hösten/vintern har jag inte kunnat amma dem utomhus under deras första tid och varit tvungen att hitta platser inne där jag kan amma dem.
Med ettan var det ganska enkelt för hen skaffade fasta mattider från ca 3 månader och höll dem. Så då var det bara att hålla koll på tiden och bege sig till lämpligt ställe när det började närma sig. Men visst har det hänt att jag har ammat både lite här och där och fått blickar från alla möjliga när jag har ammat på kaféer och väntrum.
Med tvåan kunde det komma lite när som och då var det bara att hitta första bästa ställe innan det blev för mycket panik.
Jag har egentligen inte haft något problem med att amma offentligt även om det var svårare som förstagångsmamma när jag inte alltid hade koll.
Ettan helammade jag tills hen var 4 månader, sen började vi med smakportioner. Det kände jag att jag fick kritik för, men jag stod på mig för jag ville ha tid att vänja barnet vid fast föda. Jag skulle börja jobba när hen var 8 månader och eftersom hen vägrade flaska och jag hade svårt att pumpa så fanns det inget annat alternativ.
Hen var otroligt matglad och gillade att äta fast föda. Välling eller ersättning var inget som var så intressant förrän hen kom in i en tillväxtperiod vid ca 9-10 månader och inte kunde äta såpass mycket som hen behövde dagtid. Då hade hen valt bort amningen och vi fick istället ge välling.
Tvåan vägrade också all flaska innan hen började med fast föda och då fungerade bara vatten.
När tvåan var 8-9 månader så testade vi välling för att kunna ge vid nattmålen (för att avlasta mig på nätterna) och då valde hen bort amningen. Vilket var ok för mig också för tvåan hade en tendens att bitas vilket gjorde väldigt ont.
För mig är det upp till var och en hur man vill göra och jag hoppas att alla mammor som vill amma får stöd och hjälp att göra det, samtidigt ska man få det stöd och den hjälp man behöver om man inte vill amma, oavsett vilket skäl man har.
Jag blev idiotförklarad av 1177 när jag inte ammade mitt yngsta val o.0
Och att jag ringde dit var för att han hade falsk krupp då och ville ha råd hur jag skulle kunna lindra det så bra som möjligt.
Jag ammade vår dotter i totalt 2,5 år. Helammade i sex månader och sen blev det gröt och mat. Hon tog aldrig napp eller nappflaska. När lillebror kom till oss för snart fem månader så helammade jag honom de första tre månaderna. Jag har haft lyxen med en stor mjölkproduktion som blev jobbig för mig och honom vid matning. Dessutom spydde han som en gris precis som sin syster. Pumpade ut en del men valde sen att gå över till ersättning. Detta för att jag under en period kände mig nedstämd och mådde dåligt då jag kände mig låst. Nu ammar jag honom någon gång under dagen och lite på nätterna. Är tacksam att mjölken inte sinat helt då han i perioder bara vill ha bröstet.
Jag ville verkligen amma min dotter men efter haft jobbigt med att smärtor, feber och en skrikande dotter gav jag upp. Jag hade inte nog med mat för att min dotter skulle vara nöjd så började med ersättning och det är mitt bästa beslut! Hon vart efter det en mycket gladare och nöjdare bebis och började sova mer och bättre. Med nästa barn kommer jag försöka igen men funkar det inte så blir det ersättning igen. Jag håller med dig att alla mammor gör som dem vill! Jag har vänner som följer ”regelboken” och ammar 6 månader och sen slutar dem. Jag har även vänner som ammar sina barn än idag och dem är över 1 år och dem som inte ammade sin barn alls. Alla dessa barn är friska och glada barn! 🙂
http://www.mijaas.blogg.se
Jag födde vårt första barn i decdmber -14. Jag hade under hela graviditeten sagt att jag skulle amma OM jag fick det att funka. Det fick jag tyvärr inte. Redan tredje natten på BB gav personalen henne ersättning. Jag försökte kämpa på med amningen men hon skrek hela tiden och när mjölken väl hade runnit till så fick hon inget grepp och fortsatte att skrika. Försökte handmjölka ur men inget hände ju. (Önskar att någon hade berättat om dom ”extra bröstvårtorna”. Till slut blev jag helt knäpp i skallen och mådde riktigt dåligt av att försöka amma så jag gick över till ersättning. Får man amningen att fungera skulle jag tro att de är grymt. Får man inte det är det bara jobbigt och ångestframkallande. Jag kände mig som världens sämsta som inte fick de att funka. Jag tycker att de är lustigt att man inte hör om hur svårt de faktiskt kan vara med amningen. Det enda man hör är hur mysigt och praktiskt det är.. Lite synd kan Jah tycka.. 🙂
Hej Paula!
Jag har själv inga barn men är bosatt i USA där det är en helt annan syn på amning (delvis beroende på vart i USA man befinner sig också). Min värdmamma ammade sina barn vilket var ovanligt. Men att amma offentligt händer i princip aldrig. Folk tycker det är äckligt och osmakligt, både att amma och såklart amma offentligt. Så samhället här är format tvärtom från Sverige. Det är faktiskt en ganska het topic nu det snackas mycket om i USA, just amning och speciellt offentligt. Min värdmamma berättade för mig att när hon vid få tillfällen faktiskt hade gjort det är det folk som kommer fram och ber henne sluta. Jag tycker det är hemskt för jag håller med dig. Det finns inget rätt och fel utan man känner efter själv.
Samhället har en sjuk stor påverkan. Lite off topic men likadant med omskurning. I princip varenda pojke i USA blir omskuren för att det är så samhället säger att det ska vara. Det är normalt här men i Sverige är tvartom normalt… Lite läskigt när man tänker efter för man tänker ju att båda länderna är två ”fria” länder men oj vad vi paverkas.
Tack för en bra blogg! <3
Jag tycker att folk alltid har en massa åsikter om amning 😛
Ammar man inte så är det dåligt, ammar man ”för länge” så är det också dåligt. Man kan aldrig göra folk nöjda. Jag har fått en del ifrågasättande för att jag ammar min 2-åring. Det trots att WHO rekommenderar amning till minst 2 år och gärna längre. Men om man ammar längre än 1 år så verkar folk tycka det är osunt eller läskigt. Min son har fått välja själv och han vill inte sluta amma än och då är det okej med mig. Och om det är okej med både min son och mig så är det inte fel.
Förr ammade man i 2-3 år men nu för tiden verkar gränsen ligga på max 1 år. Så man kan få skit även om man väljer att amma, det är inte bara de som inte kan/vill amma som får förklara sig. Tråkigt är det. Man måste ju få bestämma själv över sin egen kropp och vad man mår bäst av. Vad det än är man väljer.
Sa redan när jag plussade att jag vägrar att amma. Ingen som har sagt något om det, inte ens MVC eller BVC. 🙂 Fick tabletter som stoppade mjölken direkt efter förlossningen.
Visst har jag hört ifrån utomstående lite att ersättningen är dåligt för det skyddar inte osv. Sonen var aldrig sjuk under dom första 8 månaderna, knöt an till både mig och sambon.
Sonens kusin som blev ammad tills han var typ 9 månader har fått både astma och allergier. Jag blev också ammad som liten och har svår astma + massa allergier.
Min son födde i april 2015 och jag hade innan han föddes bestämt mig för att inte amma. När lillen kom körde vi flaska med en gång, aldrig ångrat det. Tycker det är tragiskt att andra kvinnor speciellt mammor ska ge sina nedvärderande kommentarer för att vissa väljer att amma eller inte. Min omgivning har bara varit stöttande och som min mamma sa, som fött 6 barn, ”vad skönt att du kan välja, det kunde inte jag på min tid”.
Hej! För det första, tack för en riktigt bra blogg! Jag kan säga med handen på hjärtat att din och hugos blogg är de enda jag läser! De andra ger mig ingenting medan ni är så jordnära, öppna, ärliga och verkar bara vara er själva!?
jag har en son på 14 mån. Jag ville verkligen amma och hade den bilden klar från början men när han var ca 2 veckor så började han bli väldigt arg och frusterad vid amningen. Det var inte alls den mysiga stunden längre. Pratade med bvc som sa att jag skulle fortsätta försöka och att han inte hade rätt grepp. Efter mycket bråk så köpte jag en pump. Jag fick ut 25ml på båda brösten (allt som allt) min gosse vägde nästan 4.5 när han föddes och detta var ju verkligen inte nog för han!! Bvc ville ändå att jag skulle fortsätta men när han var 3v gick vi över till flaska. Jag kan inte fatta hur de tänkte när de ville att jag skulle fortsätta amma min son när han skrek för att han var hungrig. Jag kunde ju inte göra honom mätt. Efter första flaskan ersättning så fick han tillbaka sitt goa smile efteråt. Han var mätt och belåten, vilket är det viktigaste! Hoppas på att kunna amma nästa gång men skulle de tryta så blir det flaska direkt! Kommer aldrig lyssna på bvc igen och låta mitt barn vara hungrig på det viset igen…
Hej hej!:)
Fick vårt första barn för snart 5 veckor sedan. Vi försökte lägga honom vid bröstet moch han snuttade lite men tröttnade fort. Vi försökte i 24 timmar och han fick inget i sig alls. Och det var helt normalt att barnet inte åt på 24 h sa dem. Sedan på första läkarundersökningen upptäckte dem att han har en isolerad gomspalt som gör att han inte kan amma p g a att det vakuumet som behövs för att mjölken ska komma ut inte finns alls. Han fick då en specialflaska som vi som föräldrar får trycka ur maten i. Jag försökte att pumpa så gott jag kunde men med att han ska matas var tredje timme och jag pumpa var tredje timma gjorde att jag kände mig alldeles för låst. I tre veckor funkade det. Men jag vande av mig det bra utan att ta tabletter. Trodde dock inte det skulle gå så fort ( tvåveckor) så fick lite dåligt samvete. Men nu kör vi ersättning helt och hållet. Brösten sprängdes nästan om jag inte pumpade. Och visst att det är bra för barnet men närheten från brösten kunde han inte få ändå så det var dem näringsrika dropparna han går miste om nu då. Min BVC-sköterska är såååå stöttande och det är jag himla tacksam för!
Tack för fin blogg!:)
En liten fråga Paula, va menar du med att du sörjde att de va molly som valde att sluta? Är inte det de bästa? Att hon slutade när hon va redo? De e väl ändå barnet som ska välja om de vill ha tutte eller inte? Inte mamman? Ja tänker att man ska va glad att ens barn väljer när de vill ha annat än att föräldern bestämmer det?
Håller med helt! Alla känner olika och ingen ska bli påhoppad av hur dom väljer att göra! 🙂
Jag själv hoppas verkligen att amningen funkar i sommar när det är dags för min lilla att titta ut. Och jag är så säker i mig själv och min åsikt att det är helt okej att amma offentligt (om man själv känner sig bekväm med det) så det tror jag inte kommer vara några problem för mig. 🙂 Så nu hoppas jag bara att amningen kommer igång <3
Jag var två barn, 4 år och 7 månader. Min älsta ammade jag i ca 4 månader med konstant krångel hela tiden, hon gick inte upp i vikt som hon skulle och hon låg nästan vid bröstet hela dagarna. När jag väl bestämt mig att ge upp amningen va de bara min svärfar? som tyckte att jag inte skulle göra och tyckte minsann att jag borde ge mitt barn de bästa ? Sen med min yngsta så kunde jag bara amma ca 2 månader innan mjölken bara försvann som över en natt, antagligen har jag inte haft någon vidare mjölkproduktion då det sinat snabbt båda gångerna och jag har inte behövt äta dessa tabletter för att mjölken ska försvinna.
Mitt första barn ammade jag helt till hon var ett halvår. Sen skulle jag börja jobba och vi fick testa flaska. Hon fixade att växla jättebra och jag kunde pumpa ur mjölk som hon kunde få nästa dag. Så gjorde vi fram tills hon var nästan ett år eftersom hon inte gillade mat alls. Allt funkade alltså som en dröm. Förutom det lilla problemet att jag skämdes varje gång hon fick flaskan. Jag kunde inte se det utan gick därifrån och grät. Det kändes som jag svek henne. Jag känner lite liknande med andra barnet när hon börjar med mat.
Jag har skrivit om amning på min blogg! Läs där om mina tankar:)
Ammade i 10 månader och det har varit fantastiskt! Absolut gjorde det ont i början, lite mjölkstockning osv men det tycker jag att man får vara beredd på. Inget är lätt och vem har sagt att få barn ska vara ”lätt” och aldrig ”jobbigt”. Alla får göra som dom vill men tycker personligen att man överdriver och beklagar sig över små saker. Visa har jag hört säga ”det gjorde så ont, och det bara rann mjölk hela tiden” no kidding, vad trodde du liksom? Vill man inte amma så ska man inte göra det. Men tyck inte synd om dig själv och beklaga dig. Tror att dom som gör det har skuldkänslor!
Jag tycker det är Helsjukt att folk säger ” detr upp till kvinnan att välja själv) för det betyder att man inte tänker på vad som är bäst för barnet utan man tänker på vad som är bekvämast eller bäst för en själv. Jag trodde själviskheten slutade när man får barn men för många fortsätter den. Visst finns många som inte kan amma av olika anledningar tex de har ingen mjölk, blödande bröst m.m vilket jag förstår men att välja bort amning för att ”jag” inte vill de köper jag inte.
Min son är snart 5 månader och jag har denna vecka varit tvungen att börja ge ersättning. Märkte att han inte kissade så mycket längre & när vi vägde honom hade han gått ner i vikt. Man känner sig så dålig.. Jag hade så mycket mjölk i början så det känns så konstigt. Tråkigt men man får göra de bästa av situationen 🙁
Anna men så elakt skrivet. Amma är väl upp till barnet & mammans val? Jag ammar min flicka ännu, hon blir 2 i sommar. Hon vill inte sluta & jag tycker de är mysigt.
Jag var inställd på att jag skulle amma, men min son föddes för tidigt och var slö av gulsot och hade helt enkelt inte kraften för det. Han behövde gå upp i vikt och vi kom överens om att det va bäst för honom. Jag har fått så mycket negativ kritik och frågan ” hur man som mamma inte vill ge sitt barn de bästa?” Men om man inte har några alternativ då? Det pratades mycket om att amningen var viktig för att knyta an till varandra, men genom att jag och min partner har delat på flaskmatningen så har dem två hittat varandra och han känner sig mer delaktig, vilket jag tycker är viktigt och pratas förlite om.Att inte amma, även om de inte va mitt val, är det bästa för oss. Jag kan inte förstå att det ska bli en sån hysteri kring detta ämne…
Jag blev snittad akut pga bebis hjärtljud gick ner vid mina värkar. Efter snittet mådde han dåligt pga att han svalt mkt fostervatten och åt inte på 2 dagar, sen sa inte någon åt mig att de fanns pump så jag kunde börja stimulera mina bröst. Han fick sond för att han skulle äta och samtidigt försökte vi med amningen. Men han blev så bekväm i att bli mätt direkt med sonden plus att han inte hittade tekniken med suttandet så de gick några extra dagar. Tillslut med amningsnapp började han sutta och låg i 30 min varje gång. Dock gick han ner i vikt och läkarna bestämde sig för att amningsväga. Det visade sig att han suttade så mycket och blev trött tillslut för de inte kom något. På 30 min hade han fått i sig 14 ml, dvs ingenting knappt.
I en vecka låg vi inne för att läkarna vägrade att vi skulle testa mata med flaska. Både jag och sambon mådde dåligt psykiskt att se vår son inte bli mätt, men amma de skulle man tyckte läkarna.
Tillslut sista dagen kom en underbar sjuksköterska och sa att vi testar nog flaska ändå och vips så åt han 50 ml och var toknöjd.
Vi fick åka hem med rådet att strunta i amning och ge ersättning (av en sköterska)
Men jisses vad de ska va strikt med att man SKA amma. Visst jag ville amma men funkar det inte så gör det inte. Men man kände sig som en dålig mamma:(
Till nästa barn kommer jag va hårdare, då vill jag inte ligga inne en vecka utan märker jag att bebis inte vill sutta eller att jag inte har någon mjölk så skiter jag i det.
🙂 Jag älskar att amma, jag har nyss fått min andra son & det jag längtade mest efter var amningen, som tur var funkade den lika bra denna gången. Med min första son ammade jag tills han var 1 1/2 år, många tyckte det var för länge men både han & jag kände att det var lagom. Denna gången kommer jag nog amma fram tills lillen blir 1 år iallafall 🙂 Håller helt med om att amning eller inte amning är upp till envar & borde sluta kritiseras.
Jag ammade min son i endast 5 dagar. Av många anledningar. För det första vad det svårt att få honom bra vid bröstet. Jag har stor byst över lag och när jag blev gravid blev dom såklart ännu större. Bröstet var större än sonens huvud. När jag väl hittade ett sätt som funka så blev brösten sprängfylld och det sätt funkade inte heller. Jag kände aldrig att det var mysigt heller utan det var bara jobbigt och obekväm. Men största anledningen till att jag slutade efter 5 dagar beror på att jag äter medicin för min epilepsi. Min son blev tagen av medicinen. Han sov, sov och sov. Flera timmar. Fick väcka honom för att han skulle äts. Det var läskigt att se mitt underverk bli så tagen av min medicin. Efter att jag slutat amma tog det 4-5 dagar innan han var sig själv igen. Men jag ville testa amma och såhär efteråt har jag insett att det verkligen inte är något för mig. Tack och lov har jag alltid gått min egen väg och gjort vad som är bäst för mig. Klart jag lyssnar när människor ger mig råd och dyl men sedan gör jag ändå det som är bäst för mig.
Fy Anna! Så skriver man inte! Inlägget Paula skrivit handlar just om det: det är mammans å barnets val. Punkt. Vill hennes son amma å hon också, vad är problemet? Jag ser inte ner på någon som flaskmatar när jag säger följande men anser att amning är en av det mest naturliga som finns. Bröstmjölk innehåller en massa gott å även om 2.5 åringen får i sig det han behöver via kost kan bröstmjölken jämföras med dundervitaminpiller! Varför får hon inte ge sin son det?
Har en dotter på 8 månsder å ammar. Hon är en riktig tuttfia. Jag älskar å amma men nackdelen har varit att hon inte velat ta napp å därmed har jag inte kunnat komma iväg något. Jag har en förutfattad mening att flaskmatade barns förälder ”delar” mer på allt som ska göras kring bebis. Ammar man å dessutom bebis inte tar napp blir det svårare för pappan å trösta, natta osv… annars är amning toppen 🙂
Men Paula!! Du gör mig så pepp! Ibland kan jag känna mig såå nere och vill bara säga fuck you till allt och gräva ner mig i täcken! När jag läser din blogg får jag en sån energi och inspo till att köra mitt eget race på det sättet som gör mig glad! Du är min kompis utan att du ens vet om det, haha! Taaack bästa du <3
Men förlåt kunde inte hålla mig men Sandra seriöst fy va äckligt din son är 2,5 år snälla ge upp för det första så vinner han inget av att dricka din mjölk tro mig och gör det andra det är bara sjukt han fattar ju att det är ditt bröst omg fick en chock när jag läste detta .jag du kan ju fortsätta tills han är 5 varför inte !!!! ?
Jag var jätte obekväm med amningen med första barnet. Ingen förstod mig, inte ens min egna familj. Jag kände mig tvingad till att amma men efter några veckor kom det knappt något så jag fick lägga ner och ge ersättning. Jag ville ju inte känna så som jag gjorde och jag mådde rent utsagt skit. Med andra barnet (som är 2 veckor nu), bestämde jag mig för att ge amningen en chans till och det funkade jätte bra men, hon gick inte upp i vikt. Så jag har varit tvungen att komplettera med ersättningen även denna gång. Så jag delammar och ger ersättning. Alla gör vi så gott vi kan och så länge ens barn växer ordentligt spelar det ingen roll om man ger ersättning eller ammar 🙂
Min son är nu 2,5 år och han ammar forfarande. För oss funkade amningen från allra första början helt perfekt. Så för oss är amningen enbart en mysig stund. Och han ammar ju som sagt forfarande trots sin ålder. Mysigt för oss helt enkelt! Hans storasyster ville dock inte alls amma så henne pumpade jag ut mjölk till i ca 2-3 månader, sen orkade jag inte det längre och hon fick ersättning istället. Så olika det kan vara! Men som sagt, min son är en riktig tuttkille och jag vet faktiskt inte när han kommer att sluta, det får vi se helt enkelt. Jag tror också att varje mamma och varje familj gör det som är bäst för barnet. 🙂
Jag älskade att amma mina två barn! Med båda delammade jag till c:a 10 månaders ålder. Med andra barnet fick vi ge tillägg vid c:a 3 månader då han inte blev mätt på enbart bröstmjölk. Jag var jätterädd att han skulle vägra ta bröstet när han blev flaskmatad också men det gick fint.
Vad menar du med ”ta kål” som du skriver i stycket med kost och träning?
Jag fick mitt första barn för 4 månader sen. Hon tog bröstet och jag var så stolt. Jag ville verkligen amma och var så glad att jag slapp problem med att hon inte tog eller så. Men märkte med tiden att mjölken rann inte till, och det märktes genom en väldigt lessen dotter och jag mådde så dåligt ammade så mycket att jag bröt ihop hela tiden, inte riktigt så man vill böja första tiden. Pratade med barnmorskan och hon sa att det inte var några problem fast det syntes i kurvan att hon inte gick upp. För mig kändes det som ett slag i magen och att jag var en så dålig mamma om jag tog till ersättning. Men varje dag gråt och hets amning i 3 månade orkade jag inte mer. Sen kom dom fram till att det inte rinner till och att jag har ”lätt” mjölk. Så nu skjuter vi till med ersättning och jag har en sååå nöjd dotter här hemma. Som en sten som släppte. Dock är hon mjölk och ägg allergisk med men det är en annan story haha. Älskar din blogg!
Min son är sju veckor och jag ammar inte. Märker dock att jag får sunkiga kommentarer, dom säger inget rakt ut men liksom lindar in det i silkespapper. Jag slutade amma efter 5 veckor för att jag inte har tålamod. Med ersättning tar det fem min. Amning minst en kvart. Har inte vågat berätta för familjen att jag slutat så säger till syskon, föräldrar osv att jag ammar var tredje gång ungefär. ,
Jag läste en bok om amning innan jag fick min dotter just för att jag antog att det inte skulle gå helt lätt. Rekomenderar det så är man förberedd på vad som kan gå snett (om man vill amma). Det gick sen lättare än vad jag trott. Nu till andra barnet som jag väntar tänker jag ta det lugnare o verkligen fokusera på att ha lugn o to runt mig innan amningen sitter.
Jag ammade min son fram tills han var 10 mån då han blev jätteförkyld och själv valde att sluta. Jag började även jobba i samma veva, så det blev naturligt att det fasades ut. Jag är väldigt glad åt att jag fick igång amningen och trots att jag har supersmå bröst hade jag jättemycket mjölk! Nu ammar jag hans lillasyster som blir tre veckor imorn och även med henne funkar det bra, så jag hoppas på att kunna amma så länge både hon och jag vill.
Jag har alltid haft väldigt svårt att förstå hur man som ammande mamma kan se ner på de som av valfri anledning väljer att flaskmata. Känns överlag som att folk behöver bli mer toleranta och sluta utgå från sin egen världsbild hela hela tiden.
Jag har en son på 7 månader. Jag hade bestämmt innan jag födde att jag skulle amma, de va målet iaf. Helst 6 månader. Efter tredje bvckontrollen hade han gått ner 30gram. Då vart jag tillsagd av bvcsköterskan att GENAST börja komplettera med ersättning. Jag ville inte men gjorde de ändå för jag trodde att min barn skulle svälta. Och efter några veckors tvångsamning o helvete fick jag erkänna mig besegrad av ersättningen o gå över på de helt. Han vart ju inte mätt av min mjölk längre. Han va då 8 veckor. Jag grinade o hade ångest i några dagar efter de för jag kände mig misslyckad som mamma. Jag ville ju amma!!! Efter en vecka på bara ersättning vart han förstoppad, så vi åkte in till barnakuten. Där frågade läkaren varför jag inte ammade. Jag förklarade då ovanstående och då höll han sig för ögonen o suckade. Han vart arg på att dom inte hade hjälpt mig istället.. Han frågade mig om min son somnade ofta vid amning. Och ja, de gjorde han ju alltid, och ja trodde de va för att han hade ätit klart o va mätt. Men så va ju inte fallet. Han sa då att om jag hade killat han lite på foten eller liknande så hade han vaknat till o även fått i sig den sista feta mjölken som han nu missade när han somnade. Därav viktnedgång.. Nu i efterhand har jag ju googlat massor och då vart jag också arg. Nu är de ju en självklarhet för mig, allt de doktorn sa. Bvcsköterskan skulle ha sagt till mig att fortsätta kämpa, och komma tillbaka om några dagar o se igen. Men nu vet jag till nästa unge! 🙂 Och nästa gång ska jag lyssna mer på min egen magkänsla än va bvc säger, men man är ju så osäker som förstagångsförälder..
Jag ammade inte min son som idag är 10 månader. Han var en månad för tidig och förstod inte hur han skulle göra.. Men jag tyckte inte heller att det var mysigt utan fruktansvärt. Jag satt som en mjölkmaskin hemma; först amma, sedan ge flaska (från det jag pumpat) där efter pumpa för att få mjölk till nästa amning… Allt som allt tog detta tre timmar och när jag var klar var det en timme till godo att göra vad jag ville, sedan började det om igen… Fy fan. Mådde så jävla dåligt.
Idag är jag gravid med andra barnet. Och jag kommer inte amma. Jag kommer dock amma ut råmjölken så bebisen får den. Men sedan är det finito. Det är för min skull och mitt välmående så jag inte ska bli deprimerad.
Tänk om alla kvinnor bara fick göra som dom ville utan en massa pekpinnar och press från såväl vården som andra föräldrar, så bra det vore!
Första barnet var jag, liksom du, obekväm med att amma bland folk. Tvåan slutade självmant med amning när hon var fyra månader. Trean ammade jag till han var två år. Visst har folk kommenterat att det var äckligt osv, men överlag har det varit positiv respons.
Vi har gjort vad som passar oss, och det är väl alltid det bästa, oavsett amning/flaska.
Jag hade problem med amningen till en början, mjölken steg först i slutet på första veckan. Bebisen gick ner för mycket i vikt och vi var tvungna att ge ersättning för att få den att stiga. Trasslig början men mjölken steg och nu när sonen är 3,5 veckor gammal älskar jag att amma! Men det har gjort ont och varit jobbigt till en början så förstår nog att det inte funkar för alla. Viktigast att mamma och bebis mår bra hur man än gör 🙂
Jag skrev just ett inlägg i min blogg som kommer att vara med som en debatt artikel om just amning. Min erfarenhet av amning är bara bra (bortsett från tre mjölkstockningar) och jag ser positivt på amning. Då jag, likt dig, inte är fullt bekväm med att amma offentligt eller inte vill amma mina barn när de känns för stora strömmade kommentarerna in om att jag var självisk osv. Synd att varje kvinna inte ska få välja sin egen väg utan att bli dömd.
Stor kram!
Med mitt första barn som idag är 4 år kände jag innan han föddes att jag inte va helt säker på detta med amning. Jag va dock säker på att jag skulle testa och ge det en chans. Efter 1 vecka med ständig ångest och gråt från min sida gav jag upp, han va inte nöjd och grät när han skulle äta och jag lika så då jag tyckte det va så jobbigt. Vald flaskan och det blev så mycket bättre. Fick höra från alla jag pratade med att jag va en dålig mor som valde bort det bästa för mitt barn.
Med dottern som är född för 2 veckor sen valde jag att inte amma eftersom jag inte ville gå igenom det psykiskt jobbiga igen, va helt beredd på att bara höra kritik om det men har bara blivit positivt bemött denna gång.
Jag har alltid velat amma mina barn och velat ha den här mysiga stunden men med mina två första barn så var det bara ett evigt kämpande, och obekväm kände jag mej.använde amningsnapp i 6 månader med första och med min andra så fick jag mjölkstockningar som avlöste varann och tillslut gav jag upp efter 3 mån. Kände mej helt värdelös och då främst inför andra mammor tyvärr. Det kunde vara en blick eller nån nedlåtande kommentar. Ja skämdes att jag inte kunde ge mitt barn mat. Tycker att det är förjäkligt att vi kvinnor trycker ner varann istället för att lyfta och uppmuntra varann. Denna gången så funkar amningen kanon och jag är så lycklig för det är viktigt för mej att se att det faktiskt funkar ,idag hade jag nog inte brytt mej så mycket om vad andra tycker om det inte hade funka. Jag skulle själv aldrig döma någonannan oavsett vilken anledning man har till att inte amma. huvudsaken är väl att bebisen får i sej näring och en glad mamma ger en glad bebis.
Jag kunde amma mitt barn i 3 veckor ca. Sen försvann bara mjölken. Min mormor stod på öppen gata och förklarade högt & tydligt hur dum jag var som gav mitt barn ersättning och sa att om jag bara hade kämpat längre med amningen så hade mjölken kommit tillbaka.
Alla är olika och jag tycker precis som dig att man ska få göra sitt egna val utan att det ska komma massa elaka och spydiga kommentarer från alla håll och kanter. Man är nog stressad och pressad som nybliven mamma ändå. Tack för en underbar blogg! /Emmelie
Jag älskar att amma! Min dotter bluir snart åtta månader och folk i omgivningen börjar tycka att jag ska fasa ut bröstet snart. Jag tycker hon ör alldeles för liten, hon njuter av amningsstunderna och det gör jag också. Mer tutte åt folket!
Jag har inga barn och känner i nuläget att jag inte skulle vilja amma. För att det känns obekvämt att just göra det. Och alla förutom 2 mammor ja stött på har blivit rasande över att ja väljer bort amning. Tycker det är vidrigt att folk ska tvinga på andra människor saker dom inte vill göra. Vem fan är dom att bestämma vad jag ska göra och inte göra? 🙂
Jag kände mig obekväm med amningen redan första dagarna. BVC tjatade om att amning är bäst för barnet och visade ingen förståelse. Jag kände mig som en hemsk mamma. När jag väl bestämde mig för att sluta amma och gå över helt till ersättning, vilket bebis trivdes bättre med, möttes jag ständigt av andra kvinnors nedvärderande blickar.
Nu har jag vuxit in i mamma rollen och slutat bry mig om vad andra tycker. Får jag fler barn i framtiden kommer jag inte amma.
Jag har enbart fått förstående gensvar när jag valt att avbryta amningen. Jag har sammanlagt ammat mina tre barn i 3 veckor, så jag har alltså gett upp amningen ganska tidigt alla tre gånger.
Jag klarar inte av att amma, jag har tyvärr inte det tålamodet. Visst, det är mysigt när det funkar säkerligen. Min minsta är drygt 6 veckor och jag var så ledsen på 5:e dagen & kände att jag pallar inte mer. var besviken på mig själv. Fast kände bara att så här vill jag inte minnas den första tiden när man bara vill njuta av sin nyfödda och minnas den första tiden som mysig och inte som besvärlig och jobbig:-/
När hon tog flaskan och drack ersättningen med god aptit, så var det en stor tung sten som föll av mig. Hon mår toppen, magen fungerar och hon växer på bra och det är huvudsaken känner jag. Vi får mycket närhet iallafall 🙂
BVC sköterskan var helt förstående med mig och ifrågesatte inte mig ens varför jag inte kunde ge det lite mer tid, för det brukar ju ge med sig och att amningen går lättare efter tiden. Men mår inte jag bra, så känner ju bebisen av det också.
Sen är mina två andra större barn uppfödda med ersättning också.
Vad fint skrivet! Håller med om att det verkligen ska vara varje kvinnas egna val.
Jag ammade i 9 månader och i efterhand kan jag inte förstå att jag inte sluta. Mjölken kom aldrig riktigt igång(det tog tid) jag hade mjölkstockning en gång i månaden och en svampinfektion i 7 veckor som slutade med att både jag och mitt barn fick äta antibiotika och penselin. Det var inte kul, men om någon hade sagt till mig ”va faan ge ersättning så löser sig allt” hade jag kanske tänkt annorlunda, eller? Väntar nu mitt andra barn nu i mars och hoppas att amningen ska funka bättre, annars blir de flaska.
Ha en mysig helg???
Självklart ska sjvpersonal tala om fördelarna med amning men inte döma den kvinna som inte vill amma. För mig och mina barn har amningen varit magisk. Jag känner en ro i min kropp när jag ammar som behövs för att jag ska samla kraft. Jag tror mina amningshormoner är väldigt starka i mig då det bara har varit positivt.
Min son kom 6 veckor för tidigt. Han sondmatades först med min bröstmjölk som jag pumpade ut. På neo försökte man gå över till amma men han fick aldrig i sig tillräckligt. Och hemma gick han aldrig upp i vikt så jag slutade amma och han fick ersättning. Och då äntligen börja han öka i vikt. Det är aldrig någon som sagt något ondt till mig för jag inte försökte mer. För mig var det viktigaste att han gick upp i vikt och det gjorde han inte av amning. Så saken var rätt klar vad man skulle välja.
Jag fick mitt första barn för tre månader sedan, och det är först nu som jag tycker amningen har blivit mysig. I början tog han inte bröstet, så fick amningsnapp av BB. Efter en vecka fick jag mjölkstockning som utvecklades till en varfylld bröstböld som jag har fått tömma 3 gånger. Många turer till amningsmottagningen och mycket smärta har det varit. Var så nära att ge upp flera gånger.. Fast jag förstår verkligen de som inte vill ”kämpa”, 3 månader av krångel tar på en. Men nu är jag så glad att det fungerar! Dock fortfarande med amningsnapp, och på ena bröstet måste jag pumpa lite varje gång innan han äter, har sån överproduktion att han sätter i halsen annars..