Jag måste säga, det är stor skillnad från att få det första barnet till det andra. När Molly precis var född kom frågan ”Och när kommer barn nummer två?”. Mitt svar i huvudet: ”Jag har precis fött, give me a break! Jag har knappt hunnit komma hem från BB!”. Att man ska ha två barn, det känns som att det tillhör normen. Och visst, vi planerade faktiskt Leonore till skillnad från Molly just för att vi tyckte att det var fint att ge dem båda ett syskon.
Nu måste jag säga att ingen har frågat om barn nummer tre. Och det tycker jag är skönt, för det kändes i hjärtat när någon som jag inte känner frågade om barn nummer två, som då var ovetande om att vi försöker men att vi hade fått två missfall istället. Just för att jag kände mig ledsen av den frågan har jag medvetet valt att inte fråga den till andra heller. För jag vet inte hur det kan ligga till och jag vill inte göra någon medvetet ledsen.
Tillbaka till barn nummer tre. Jag talar för mig själv nu men jag känner mig såååå nöjd just nu. Vi har två friska, fantastiska flickor som berikar våra liv dagligen. Jag har mått bra i båda mina graviditeter och det är jag också tacksam för. Men inga fler barn just nu. I´m done! Jag vill ha kroppen för mig själv, njuta av dom två vi har, leva mitt liv tillsammans med Hugo och tjejerna. Jag vill tillbaka till mina studier och få min legitimation. Komma in i arbetslivet och njuta av uppväxten av våra barn. Jag säger absolut inte ”aldrig mer” för jag vet inte hur vi känner om några år. Det är mycket möjligt att det kommer en tredje men jag ser det som att det skulle bli en liten sladdis. När Molly och Leonore är betydligt äldre. Så därför agerar jag nu och ser till att åtgärder blir gjorda. Jag har en spiral att hämta ut som ger mig tre års skydd. Det känns bra! Hur tänker du kring barn nummer tre? =)
Jag och Hugo skrev dessa texter mitt emot varandra. Vi visade alltså inte vad vi skrev. Nu är hans inlägg också uppe, det ska bli kul att se vad han säger angående barn nummer tre.
Med Leotiki i magen
Jag väntar nr 4:a BF 2 sep.
Har en på 13år,en på 9år och en på 4år. (Alla har samma pappa&vi är gifta)
Fick vårt första barn när jag precis fyllt 17 år därav alla år emellan alla barn ☺️ Skönt att ha några år mellan dom då hinner man lära känna barnen på ett roligare sätt, ensamtiden med dom är super viktig för mig.
Men nu efter nr4 så kan jag säga till 110% att jag är färdig med detta ? Att få tillbaka min kropp och veta att den bara är min resten av mitt liv ?
Åh, efter första tog det knappt en vecka innan jag kände att det här vill jag göra igen! Efter andra sa jag samma dag till karln att det här får inte vara sista gången jag gör detta! Dock håller jag med om efter andra att man känner sig nöjd ”just nu” vill gärna ha en senare när de vi har har kommit upp i ålder lite? Mannen min är tyvärr alldeles nöjd med två. Men man ska aldrig säga aldrig?!
Vill gärna bli gravid med nr 3 om några månader.
Jag är 26år, vill gärna inte ha barn efter 30. Och jag är nästan helt säker att jag vill ha max 3 barn, vill ha och vill ha. Så lätt är det ju inte, men önskar.
Jag och min man fick första för snart 7 år sedan, när hon var 4,5 kom lillebror. Vi vill inte ha tight mellan barnen, för vi kände att vi vill ge ALLT till första. I 4,5 år fick vi ägna all tid åt vår älskade dotter, vilket jag tror var perfekt för oss. Sen kom lillebror, då kunde vi ägna en annan slags tid till han då storasyster var så stor. Nu är han snart 3 år och jag börjar tänka på sista bebisen. OM vi kan få en sista och 3dje, fick utomkveds förra året. Så det kanske blir kämpigt, men värt det ?
Jag har 3 under 3år..precis vad jag önskade! Jag vågade inte heller skaffa barn innan jag hade utbildat mig färdigt och fått fast jobb. Nu har jag kommit till den tidpunkten i livet där jag bara kan njuta av att vara förälder. Hela min vardag handlar om de små 🙂 ingen stress och ingen press på att jag har en massa måsten. Det tycker jag är skönt. Barnen kommer sedan att gå på förskolan 3 dagar i veckan( ca 9-16) och jag kommer att jobba runt 60 procent. Lagom, både för mig och de. Jag får vara vuxen och jobba med det jag älskar och de får en stund på förskolan med jämnåriga. Balans ur min synpunkt. Jag har kommit till den punkt i livet där jag njuter av att bara få vara mamma.
Denna tid då de är små går snabbt förbi. Hade jag inte gjort det i den ordningen, så hade jag inte haft 3 tätt. Jag kan förstå varför 2 kan kännas som en omställning och att man man upplever att man har fullt upp,när man har en del framför sig att uppnå. Starkt jobbat av alla mammor som kämpar som ensamstående eller med studier,samtidigt som de har småbarn.
Har alltid drömt om att bli mamma och siffran 3 har alltid känts bra. Jag själv växte upp som ensambarn – det finns en viss sorg i det. Vi väntar vårt första barn strax efter påsk, är så lycklig för det.
Min dröm var egentligen två barn tätt, men efter v28 ungefär blev graviditeten rätt tuff och jag tycker inte att det tillståndet hade gjort mig till en lämplig mamma. Självklart kan det inte hjälpas, men jag vill ju finnas där för ettan och inte bli gravid och lika sliten som nu direkt. Fast man vet ju aldrig, det kan ju gå bra… Vi får se helt enkelt när ettan är ute, hur det känns då och om vi har turen att få fler barn.
Min stora rädsla i livet var alltid att inte bli gravid. Vi lyckades i samma veva vi började prata om bebis (vi hade inte ens försökt för vi lät det vara till nästa ägglossning, tänkte vi) och det är så fantastiskt. Däremot är jag ödmjuk och tacksam. Det var meningen att det här barnet skulle till oss. Alla har inte alltid den turen.
Hua, jag vill ha 4 barn men karln vägrar. Men jag kan acceptera 3 st men jag skulle vilja vänta ett par 5 år tills dess. Bara att jag är ”gammal”, snart 36, så har ju inte all tid i världen. Kanske lika bra att köra på. Då det överstökat. Sen är det inte helt säkert att man får till en tredje unge som på beställning. Vill vänta men kan nog tyvärr inte göra det. Älskar mina två barn och vill gärna ha fler att älska!
Väldigt tänkvärt, men det är tyvärr inte enbart om barn nummer två som frågan kan bli känslig. Vi har försökt med nummer ett i ett års tid och inget än. Frågan dyker upp ”är det inte dags för er snart?” Eller något så enkelt som ”är ni sugna på barn” och känslorna bubblar upp.
Så kul att läsa! 🙂 Förstår att ni vill vänta några år. Vi vill ha nummer två NU och nummer tre får nog vänta ett par år efter det, kram
Måste bara börja med att berömma era bloggar! Både din och Hugos! Jag tycker att ni är helt fantastiska! Hur ni skriver öppet och och ärligt om både fina stunder och mindre bra stunder. Många bloggar man tittar in på är bara rosa fluff, och jag kan inte med det! Ni visar verkligen hur verkligheten med barn, vardag, hushålla, tjafs, kärlek och allt där emellan faktiskt är!
Nu till sak, bra ämne du tar upp..Efter barn nummet ett kom som sagt frågan om barn nummet två relativt tidigt.inget som bekom mig särskilt mycket just då..vi valde att vänta till lillen blev ungefär 2 år, blev gravida direkt! Men fick missfall i v 10…sen bekom den frågan mig väldigt mycket!! Fy vad jobbigt det var! Gick inte en vecka utan att nån som egentligen inte hade med saken att göra frågade! Och vi som har haft rätt lätt för oss att bli gravida hade nu betydligt svårare att få till det! Det ville sig helt enkelt inte! Mensen ändrade sig och allt blev fel! Tillslut ca 7 månader efter missfallet har vi äntligen lyckats!! Är ni i v 13 och vågar lite smått hoppas på att det faktiskt kommer gå bra den här gången!
När berättade ni för Molly att hon skulle få ett syskon? Jag vill såå gärna berätta för min treåring att han ska få bli storebror, men är de5 för tidigt med tanke på vad som hände sist…??
har inga barn så har ingen speciell åsikt här men det låter väldigt bra att du avvaktar ifall du känner så. hoppas ni får en fantastiskt dag.
Barn nr 1 är 8 år, barn nr 2 ligger i magen och var en låååång väg att få till ett syskon, 4 år på privat klinik med div utredningar, hormoner och till sist ivf så klarar sig barn/foster nr 2 ända till förlossningen så är jag mer än nöjd… Längtar så otroligt mkt efter lilla bebis i magen men så overkligt efter flera års tid så har inte riktigt vågat knyta an innan man är helt säker och har den lilla i famnen. Men 2 räcker då! 3 vore ett mirakel ❤️ Nr 1 & nr 2 är redan är redan våra mirakler!!
Klokt kan jag tycka. Själv har man inga barn. Men med tanke på framtiden när det kommer till jobb så har jag inget utrymme för att ens skaffa barn.
Ni som har barn utan utbildning och jobb.
Lever inte ni i stress varje dag?
Jag kolar vippen bara ut av att ha en tanke att få barn utan båda fötterna på jorden. Och det anser jag att man inte har om man inte har utbildning och jobb som gör att man känner att man har ekonomi att gå ihop till 100%.
Har precis fött vår andra dotter och känner mig också väldigt klar 🙂 men man vet ju aldrig om det blir en trea i framtiden, men det får vänta några år i så fall
Har 2 under 5år med knappt 2 år mellan. Är så oerhört nöjd för tillfället. Stänger inte dörren för fler om 3år kanske.
Har i princip inte sett en enda funktionell familj omkring oss (som lever samma liv med jobb etc) där de två äldre barnen inte hamnar i kläm, om man får alla barn tätt, när bebisen kommer. Det går ju säkert men jag har bara inte sett det och vågar inte riskera något med dom två underbara jag har. Får en klump i magen av tanken att inte hinna med dom för att jag måste ta om en nr 3.
Du lurade mig verkligen där 😉
http://erikalindgren.com
komiskt att ni skrev nästan samma grejer om det här. Synkade. 😀 Förstår dig helt, att vilja ha sin kropp för sig själv. Kämpa på så får man se vad framtiden har planerat för en. 😉
Har inte pressat ut barn nummer ett än så det är svårt att svara på den frågan. Men jag tycker du resonerar klot iallafall!
Du är då så jäkla snygg när du är gravid! 🙂
För 4 månader sen föddes vår dotter med en jätte ovanlig hjärnsjukdom som även innebär svår epilepsi och massiva kramper och spänningar i kroppen samt grava synfel. Jag har alltid drömt om iallafall 2 barn. Klart dom ska ha ett syskon MEN som det ser ut nu så vågar vi inte skaffa fler barn. Vi vet att vår dotter kommer ha ett liv med diverse handikapp och just nu är våra prover skickade utomlands för att se om det kan vara genetiskt…
Jag tänker att jag har två helt underbara – en pojke och en flicka, med knappt två år mellan… jag vet inte hur jag kommer känna om några år, om jag kommer vara sugen lite bebistid då igen men just nu känner jag mig oerhört lycklig och nöjd över dessa två och längtar inte efter en tredje.
Jag har ju tre barn, där alla 3 är under 3 år. Jag själv vill ha fler så sett. Maken vill inte. Han var redan skeptisk till att behålla nr 2 och 3, tycckte att det räckte med 1 barn om vi ens skulle ha något typ.
MEN, för min del måste jag då ha det bestämt redan innan att jag ska få ett kejsarsnitt då jag är en riskpatient vad gäller mitt hjärta (kroppspulsådern kan vidgas och sprickas, vilket kan resultera i att jag dör om jag inte har läkarvård precis där just då). Annars vill jag inte riskera mitt liv för att få fler barn bara för att jag vill ha fler barn.
Innan vi skaffade barn var jag helt inne på att jag ville ha 3 barn. Barn nr 2 föddes i november 2015 och jag känner att jag gärna tar lite paus nu, MEN jag tror att jag har ändrat mig angående siffran 3 och vill istället ha 4 barn. Men jag är så innerligt tacksam över mima fina tjejer och ödmjuk inför moderskapet – det är inget jag tar för givet. Får se också om jag får med mig sambon på tanken om 4 barn, hehe…
Spännande!
När beslöt ni förresten att berätta för Molly om bebisen i magen? Vi är gravida i vecka 13+4 och varit på tidigt ultraljud där allt såg fint ut. Hur berättade ni? Något som ni tänkte på?
Kram
Älskar när du skriver personliga och tänkvärda inlägg som detta!
Hej Paula!
Jag är en studerande 18 årig tjej och går nu mitt andra år på den naturvetenskapliga linjen i hopp om att kunna, likt dig, utbilda mig till barnmorska. Jag undrar lite om din tid på gymnasiet och hur du låg till betygsmässigt. Jag själv har otroligt svårt med matten och är rädd att det blir ett hinder för mig på högskolan. Vad har du att säga om det? Och är utbildningen rolig, något du skulle rekommendera för mig som känner ett intresse för yrket?
Förutom detta vill jag ge cred till dig som person. För mig är du en verklig och sund förebild. Jag inspireras dagligen.
Ta hand om er!
Mvh Maja
Hittade precis hit 🙂 väntar mitt första barn och finner massor av inspiration här på din blogg. Tack för trevlig läsning <3
http://underminavingar.fyradimensioner.se