Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Alltså det sjukaste har hänt. Jag har tappat rösten. Det har aldrig hänt mig förut och jag förstår inte hur detta kunde hända. I förra veckan, jag trodde att jag blev allergisk mot pollen men det visade sig vara en vanlig förkylning. Och på detta förlorade jag rösten. Jag låter som ett ostämt piano. Eller en hes tonåring som inte har kontakt med stämbanden. Usch vad hemskt detta måste vara för t.ex. sångare som är beroende av sina röster, vilken mardröm att förlora rösten inför en viktig spelning eller uppträdande. Som i idolfinalen 2015.

Kolla klippet, hur i hel*ete låter jag egentligen!?

[youtube width=”720″ height=”400″]https://youtu.be/xxaLxeW5SzY[/youtube]

Förlåt, jag gick bara rakt på mitt elände utan att säga godmorgon och min önskan om att din helg har varit fin. Det är mycket crossfit hemma nu när Hugo är mitt uppe i en tävling så vi bokade en kryssning till Finland för några veckor sen. På torsdagskvällen eskalerade min förkylning, förmodligen av temperaturen på båten. Det drog och var kallt. Det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Molly och min lillebror hade hur kul som helst. Min mormor var med så vi hjälptes åt med dom två ”stora” barnen och Leonore. Det är himla mysigt att åka finlandsbåt. Nästan alla som jag känner avskyr båten men för mig är det nostalgi. Det är barndomsminnen för mig och jag tycker att den trånga lilla hytten är mysig. Efter buffé, en massa lek och shopping i karamellaffären somnade tjejerna. Då gick jag och min bror ner till loungen och spelade kort. Vi drack cola, käkade chipps och skrattade. Vi ses jätteofta jag och båda mina bröder men det var mysigt med lite kvalitéstid.

Väl framme i Finland åkte vi till ett akvarium. Vi kikade in stan och Helsingfors Saluhall. När jag var liten så vägrade jag att följa med in i saluhallen. Doften fick mig att vilja kräkas. Min platspappa bråkar fortfarande mig med att jag var larvig som liten, han tror att jag gjorde mig till. Gissa vad Molly gjorde… Precis likadant som mig. Jag bara gick igenom hela saluhallen för att komma ut med henne. Hon satt och harklade sig och hade jag stannat där inne med henne i fem minuter till så hade hon kräkts. Jag både skrattade och skämdes ihjäl. Men man kan verkligen säga att Molly är min dotter =)

Vi kör ett litet bildregn från helgen som gått:

Påväg till båten

Gänget

Leotiki. Kan det vara möjligt att att man är kär i sina egna barn?

Det var skönt att få komma hem. Hem till Hugo. Fast innan vi kunde åka hem så stannade vi och hejade på honom. Nu i helgen är det sista deltävlingen. Det är spännande och trots att rösten knappt finns där så skrek jag på honom så gott jag kunde. Efter tävlingen så ville Molly ha tatuering, ”Som pappa mamma”.