Heeeeeej! Glad annan dag påsk på dig. Jag är tacksam över att helgen snart är slut, precis som efter jul känner jag mig mätt på godis, påskmust och påskmat. Lite demonstrativt slängde jag ut mina gula rosor, jag la ner prydnadsäggen och påskkaninen i lådor igen. Det enda som står kvar är Mollys påskris, låt gå för denna gång. Helgen och påskledigheten var varit god mot oss. Vädret har levererat och jag har tagit varje chans till att kunna vara utomhus. Bygga koja, fotboll, leka i parken, åka sparkcykel, gå på upptäcktsfärd i skogen och leka i sandlådan.
Molly är otroligt nyfiken i skogen. I vårt förråd ligger en stor hink som är fylld med fågelmat. Molly brukar vilja ta fylla sin egen lilla hink med fågelmaten. Efter det går vi en sväng i skogen och lämnar mat till alla djur. Vi går förbi ekorrens träd, harens stubbe, vildsvinens gömma och fåglarnas grenar. Allt man säger sätter sig i Mollys huvud, hon imponerar på mig dagligen i hur hon minns saker och ting. Och hon har en fantastiskt förmåga för att upptäcka detaljer.
Det som har satt sig i mitt huvud efter helgen är ett bra snack jag och Hugo hade. Man brukar säga ”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem”. Vi började prata om problematik med äldre barn. När nya dörrar öppnas och tonåringar testar nya saker samt föräldraras gränser. Det kommer komma en dag då båda våra tjejer t.ex. blir erbjudna alkohol. I vårt samtal så bara slog det mig hur jag redan nu kan känna mig otroligt orolig över den perioden. Det är tacksamt att det är många, många år kvar dit men jag och Hugo hade ett ”enande samtal”: Vi konstaterade hur våra olikheter kommer kunna hjälpa våra tjejer att förstå. Jag önskar att båda mina barn hittar en fritidsaktivitet som dom blir hängivna till, så att det där andra dras ut på så länge som möjligt.
Vad säger du som har stora barn, stämmer uttrycket ovan? ”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem”.
Ett gäng bilder från helgen:
I torsdags påskade vi hos dom äldre på ålderdomshemmet. Vilken succé, alla blev så glada av att det kom lite barn med påskteckningar, godis och blommor. Här är mormor med sina två barnbarn
Kojan
I lekparken grillade vi korv. Världens bästa och enklaste lunch!
Det blev tokigt att natta Leotiki när vi ställde om till sommartid. Såhär glad var hon och kastade sig bara bort. Precis som alla våra söndagar så är det långdragna läggningar, vi har bara accepterat det =)
Jag har aldrig kommenterat innan, men ville skriva ett svar till ”mamman” ovan. Jag fyller sjutton det här året och visst älskar jag att vara med vännerna, festa och hitta på andra roligheter, men att spendera tid med min mamma är faktiskt något av det bästa jag vet. Så det finns tonåringar som tycker att det bästa som finns är att hänga med sin mamma, jag är ett exempel på det. När jag kollar runt omkring mig ser jag ingen som har samma slags relation till deras föräldrar/förälder/målsman som jag har till mamma vilket jag tycker är synd. Mamma har blivit som min bästa vän som jag berättar allt för oavsett om det handlar om kärlek, killar, alkohol, droger eller annat. Allt sägs till henne och vi diskuterar mycket om saker som de flesta i min ålder inte tänker på. Vi pratar mycket om hur jag ser på saker och vad vi båda har för åsikter angående problemen som uppstår i den här åldern. Så jag tror bara att det handlar om att från början bygga upp en relation till sitt barn, att redan från en ung ålder skapa en relation som håller sig under tonåren. För det är en tuff period och för många hamnar familjen inte högt upp på prioriteringarna eftersom att så mycket annat är roligare och framförallt ”nytt”. Många känner inte att deras föräldrar förstår dem och många sätts inom så många regler och murar att de börjar göra egna saker bakom ryggen på de vuxna. Jag tror därför det är viktigt att lära känna sitt barn ordentligt under denna period. Jag vet att de flesta föräldrarna anser sig känna sitt barn, men ofta är det en bild de har skapat i huvudet och denna bild är i många fall inte hur deras tonåring faktiskt är. Det kan vara svårt för en förälder att inse, men jag som är tonåring vet att många personer runt omkring mig är andra personer i deras föräldrars närhet. Som förälder kan det vara svårt att se det eftersom att de flesta tonåringar spenderar mycket tid utanför hemmet vilket gör att mycket sker utan att de vuxna är i närheten. Som person ändras man en hel del under dessa år så i grund och botten handlar det nog om att lära känna sitt barn ordentligt och ständigt prata om allting som kommer upp. Inte som ett förhör som vissa föräldrar gör, utan vanliga konversationer om vad som händer i livet. Inte den typiska ”jag är vuxen och vet mer än dig” attityden som oftast leder till att barnet hamnar längre och längre bort då den inte känner sig förstådd.
Nu är jag själv inte en förälder så min syn på vissa saker kommer förmodligen ändras senare i takt med att man får mer erfarenhet, men angående det här med att en tonårskille inte är lika mycket jobb tycker jag inte är helt korrekt. Jag märker många fel i killarna (tjejerna också såklart, men nu ligger fokuset på killar) i min omgivning och mycket av det beror på att deras föräldrar inte har tänkt till ett steg längre. Att lära en tonårskille saker som den behöver kunna är det inte många som gör just eftersom att man inte tror att problemen som existerar faktiskt existerar. Man verkar tänka att samhället uppfostrar killarna vilket i många fall leder till tonårskillar som behandlar tjejer dåligt och allmänt inte vet hur de ska handskas med sina känslor och problem. Även här verkar många föräldrar inte inse att deras barn beter sig annorlunda utanför hemmet än vad de gör framför en vuxens ögon. Procenten killar som gör dåliga saker i samhället är fler än tjejer. Procenten ensamma mammor är också betydligt fler än ensamma pappor. Jag tycker det visar att det är just killar som man behöver tänka till steget extra på under deras tonårsår för att lära dem saker som i vissa fall kommer naturligare för tjejer att lära sig. Vissa blir så insatta i att en tonårstjej har mycket problem med vem hon är, kärleken och allt som kommer på köpet som tonåring att de ibland kan glömma att en kille går igenom många liknande saker. Tonåringar påverkas ofta av personerna i deras omgivning och av det jag har märkt så är det oftast killar som pratar om tjejers kroppar på fel sätt, det är inte tjejer som pratar så om killar. Man hänger liksom med i det andra gör och det är inte lätt som förälder att uppfostra en son som inte går samma väg som alla andra. Även i det här fallet vet jag många ungdomar som beter sig jättebra i deras föräldrars ögon när de i själva verket går runt och kommenterar högt om en tjejs rumpa så fort hon går förbi. Så att en tonårs son ska vara lättare håller jag inte med om. Man kanske oroar sig mindre eftersom att killar som grupp är mindre utsatta i samhället, men jag tror fortfarande det krävs att man lägger samma tid och energi som man skulle göra på en tonårstjej. Jag som sagt att allt handlar om att skapa en bra relation till sitt barn och försöka ta till sig allt man inte från början visste händer i deras liv.
Nu blev det här väldigt mycket längre än planerat, men vill slutligen säga att jag tror du Paula och Hugo kommer klara tonårstiden med Molly och Leo galant. Det är många år kvar tills dess, men av det jag har läst på båda era bloggar så tror jag inte att ni behöver oroa er allt för mycket. Jag älskar hur båda ni är med era barn. Det är faktiskt inte många föräldrar som faktiskt lägger så mycket tid på sina barn som ni två gör och det gör mig så glad att se era barn få den kärlek som de behöver <3
Jag och min sambo har haft en del samtal om framtiden med barn, både baby och tonår, även om våran första fortfarande ligger i magen. Vi är nästan alltid helt överens om uppfostran och hur vi vill guida henne genom livet. Jag och han har haft extremt olika uppväxer så vi båda två har negativa och positiva upplevelser av två helt olika världar, så vi har lyckats slå ihop våra till hur vi tror är bäst 🙂
En fråga till mamman ovan..vad gör det mindre läskigt med en tonårsson än tjej? Andra barnet är nog mindre läskigt för då har man mer vana – men det finns mycket tufft i tonårspojkars liv…tror inte det är ett dugg lättare att vara kille än tjej.
Vill också tillägga – låter som att din dotter har goda förutsättningar hemifrån, det är viktigt! Och tonårstiden är en prövande tid…så det kan vara bra att påminna sig att man gör sitt bästa för att vara en bra förälder, men man kan alltid önska att man gjort annorlunda..och det borde man inte behöva! Kram
Förstod inte riktigt vad du menade när du sa att era olikheter kommer hjälpa dem att förstå. Blev nyfiken, utveckla gärna.
Jag – som högstadielärare – tror helt klart många problem kan bli större för tonåringar…de är trots allt kapabla till att göra som de vill. Tror det bästa man kan göra är att vårda relationen till sina barn, intressera sig för deras intressen och prata med dem. Det är svårt att bygga relation när barnen är äldre, det är bra att ha den grundad. Sedan kanske tonåringarna spårar ändå, men då får man som förälder försöka finnas där som en trygg, stabil och kärleksfull förebild. Och prata om stora frågor – mobbning, alkohol, sex – redan tidigt så att det är naturligt från start. Ett tips till större barn är att prata om det när medier uppmärksammar något. Då kan man fråga vad barnet tänker och sedan delge sina egna tankar.
Om några veckor är vår bebis beräknad. Ser fram emot resan som mamma! Kram
Det stämmer bra det uttrycket ? har en dotter som blir 12 i höst och en son som blir 2 om några dagar.
Det är en helt ny värld som man ska in i nu iom att tonårstiden är bakom hörnet o intressen ändras o så upptäcks motsatta könet mer o mer och tigermamman inom en blir mer framträdande o man har större behov av att beskydda sitt barn då man minns sin egen tonårstid och vill försöka skydda sitt barn så gott man kan, hjälpa henne att bygga upp en styrka inom och hela tiden kämpa med att stärka hennes självkänsla och inte ta emot skit från någon annan och inte ge någon skit heller. Att ta hand om ett mindre barn är ingen match egentligen då är deras behov inte lika komplicerade och det är så lätt att tillfredsställa de men att nu gå emot att vara tonårsförälder känns så läskigt då det blir mkt mer komplicerat och skrämmande då man måste släppa taget om de mer o mer och hjälpa de bli självständiga individer men eg vill man bara låsa in de o skydda de från allt ont där ute. Jag gruvar mig för den dagen min dotter ska komma hem med ett krossat hjärta eller att hon blir olyckligt kär. Jag är och har alltid varit noga med att påpeka att hon kan berätta allt för mig oavsett vad det gäller och än så länge är hon väldigt öppen och jag hoppas det fortsätter så för då är det lättare att kunna stötta henne genom tonåren.
Men när hon var liten var det så lätt, allt var kul då. Att bara få vara med mamma var gott nog o inget mer behövdes men vilken tonåring tycker det bästa som finns är att hänga med mamma ? men jag hoppas vi fortsätter stå varandra lika nära och jag försöker följa henne i vad hon vill göra o på så sätt få vara kvar i hennes liv men nu ska relationen ändras och hon kommer aldrig bli min lilla flicka igen även om hon alltid kommer vara det i mitt hjärta så går vi mot nya tider och nya roller i relationen och när tonåren är över så är hon i princip vuxen o min lilla flicka kommer försvinna mer o mer o växa upp o en dag ha egna barn osv o det känns underbart men skrämmande och nu är problemen helt andra än de var när hon var 3 eller 6 men man får hoppas att det man lagt en bra grund för henne inför tonåren o vuxenlivet.
Stor skillnad att ha en 2 åring och en snart 12 åring, att dessutom snart ha en tonårstjej hemma skrämmer mig lite o jag känner mig glad att ha en pojke nästa gång då det inte är fullt lika läskigt med tonårskillar som tjejer.
Vill pausa livet ibland o spola tillbaka ibland o uppleva vissa moment igen o igen o skippa vissa o kunna gå tillbaka när man saknar de som små.
Så fina bilder på fina döttrar 🙂
http://erikalindgren.com/
Ser ut som ni haft ett härligt firande! Kram
Molly verkar som du nämnt vara förtjust i hästar och ridning. Kan av erfarenhet berätta att det kan vara ett fantastiskt fritidsintresse där barnen får lära sig att ta ansvar, ledarskap, noggrannhet och utveckla självförtroende och självkänsla. Allra mest om de intresserar sig för tävling kanske. Ge dem varsin tävlingsponny så behöver ni inte oroa er för vilka andra rackartyg de kan att hitta på under helgerna, hihi 😉
Har du och Hugo snapchat??
Vilka härliga bilder, så kul med påsk! kram!
Jag har inte direkt stora barn, min äldsta dotter är som Molly gammal (blir 3 i nästa vecka) och så har jag en soon to be 2-åring och en 3-månaders bebis här hemma. Men, jag är precis som du redan i tankarna på hur det kommer att bli i framtiden då de är äldre. Jag bävar för den dagen då de faktiskt blir erbjudna alkohol. Jag hoppas att vi tills dess gett dem så pass mycket självförtroende nog att säga nej.
Och givetvis vill jag introducera sport för dem. Typ fotboll, simning eller volleyboll eller kanske friidrott? Får se vad de fastnar för helt enkelt, men testa på, det ska de få göra helt klart. Tyvärr är det dock allför mycket alkohol relaterade saker även i sportsammanhang. Dricka öl till matchen? (Okej, nu är det kanske mer och mer vuxna jag pratar om i just det sammanhanget men, det går ju även det ner i åldrarna).