Efter Bvc mötte vi upp Ana och Marino. Vi käkade lunch och gick till öppna förskolan. Det skiljer sig bara två månader mellan Marino och Leonore. Dom är i princip jämngamla vilket är roligt.
Leonore har äntligen hittat en ny viktkurva. Man ska inte stirra sig blind på kurvor men hon har bara stegvis gått ner i kurvor. När jag tittar på min dotter har jag alltid sett en liten men välmående tjej. Vi har kämpat på med gröt, smakprotioner, mat, amning, ersättning och det kändes som en riktig seger att hon nu följer ”sin” kurva och inte gått ned ännu ett steg. Hon är tidig i utvecklingen och sitter stabilt. Fyra tänder och hon är full fart med att resa sig mot föremål. Hon vill gärna ligga på mage för att öva sig att komma upp på fötterna. Jag tror inte att det är länge kvar innan hon hasar sig fram eller kryper.
En liten flörtis
Världens vackraste ögon
