– Igår bröt jag ihop. Läggningen av Leonore har blivit näst intill ångestladdad. Som jag skrev här om dagen så har hon blivit extra fäst vid bröstet. Det är säkert en utvecklingsfas och att hon behöver mer närhet, mer mamma. Det krockade med att jag är mamma till en annan också. Att jag själv var trött, hungrig och lite låg efter en lång dag i värmen. Nattningen drog ut på tiden och varje gång hon hade somnat och jag försökte resa på mig så slutade det med skrik och gråt. Efter en timme gick jag ut ur rummet gråtandes och bad Hugo ta över. Det har varit många kämpiga nätter på rad nu, där hon egentligen bara är nöjd av att få snutta precis hela natten. Jag vet att detta är en sån himla liten bit av våra liv. Ur ett längre perspektiv så kommer detta knappt att minnas. Men när man lever i det är det jobbigt.
Mamma tröstade mig med att jag som var ett kolikbarn skrek konstant i tre månaders tid. Då hjälpte inte ens bröstet. Mamma erbjöd sig också att ta Leonore en hel natt här nere i Spanien bara för låta oss sova. Gud så fantastiskt det skulle vara, vi får se när det skulle tänkas passa. Vi kämpar på men jag har bestämt mig för att sova siesta med barnen resterande tid av resan. Där och då kanske det är lockande att sitta på balkongen och läsa en bok, men jag behöver få in mer sömn i min vardag för att funka som människa. Det gäller att vara lyhörd mot sådana där Basic-behov bara för att göra tillvaron lite enklare för alla när det är lite kämpigare än vanligt.
– Hugo frågade här om natten när vi låg vakna efter lite mäck med Leonores sömn vad det är som jag älskar med honom. Jag älskar Hugos syn på människan. Han är genuint peppande mot andra och uppmuntrande. Han ger ofta fina komplimanger. Nu i Spanien är han så fin mot mina bröder och deras vänner. Vi vuxna är alltid i och leker. I vattnet kör vi brottning. Boll-lekar och tränar ihop. På kvällarna sätter vi på filmer eller är med på FIFA-turneringar. Jag älskar det med Hugo, att han alltid är med och bjuder på sig själv av naturen.
Hugo må ha många bollar i luften och stundvis kan jag känna mig osynlig. Tagen för given och att jag själv ger mer än vad jag får tillbaka. Det fantastiska är att Hugo aldrig gör detta med flit. Det blir fel och när jag talar om vad jag känner så lyssnar han. Jag och barnen är det viktigaste i hans liv och nu är vi inne på vårt femte år tillsammans. Vi strävar alltid för gemensamma mål. Jag älskar det liv som vi två har byggt upp. Visst kan vi ha sämre perioder men det finns inte på världskartan att det har uppstått problem som gör att vi känner att vi skulle vilja gå ifrån varandra. Hugo är mitt allt. Mitt fantastiska allt som är en genuint snäll person. Jag värderar godhet i andra människor. Jag värderar egenskaper som omtanke, respekt och att man samtidigt får plats för sitt egna. Nu är det småbarnsåren och dess charm. Vi lever för våra barn och deras behov kommer alltid först. Sen tar vi vara på varandra när tillfälle ges. Hittar små, mysiga stunder i vardagen som blir kvalité i ens kärleksrelation.
En annan sak som jag älskar med Hugo är hur han pratar med mig till andra. Vi båda bjuder mycket på oss själva. Vi talar öppet om hur vi är, både det bra och det mindre bra. Men aldrig har jag känt mig så älskad. Aldrig har jag känt att en annan människa är så stolt över mig, för det är precis så jag känner. Jag känner att Hugo är stolt över att ha mig vid hans sida. Han tar mig för den jag är, och den enda önskan han har är att jag ska jobba på min stressade sida. Han vill ha chill och mañana mañana och jag vill ha struktur och snabba puckar. Jag ska jobba på det, och jag i min tur hoppas på att även jag får honom att känna sig älskad. Hugo är bra på att i tal höja mig, jag är bättre på att formulera mig i text ?
Jag hade också en sådan period med vår minsting. Han såg mig som en napp på nätterna och ville snutta mest hela tiden. Men efter några veckor på detta vis tog tröttheten över och pappan tog två nätter och gav ersättning istället. Lillebror var över 6 månader men vi struntade i bvc rekommendationer om att bebis inte behöver nattmat vid den åldern. Min sömn och välmående var viktigare! Så vi hade alltid en termos vid sängen och pulver doserat som vi gav när bebis vaknade. Han nöjde sig med detta och jag fick mer sömn. Nu är han 20 månader och vi ammar fortfarande. Dock aldrig på nätterna efter det! Men på morgonen och ibland på em/kväll. Så det behöver inte betyda att du måste utesluta amningen helt. För att långtidsamma har många fördelar!! Så amma på! Men försök slippa det på natten 🙂
Åh vet du att du är inte ensam. Jag har en liten tjej som är några dagar yngre än din och i fem månaders tid var det bara jag som dög.
Jag är också mamma till fler barn och jag har lärt mig göra i princip allt samtidigt som jag ammar.
Men efter 5 månaders tid när den enda tiden utan henne i min famn i princip var när vi åkte bil (inte ens i vagnen ville hon vara) så kände jag bara STOP, det här går inte. Hon måste lära sig att somna utan tutten i munnen och just i det ögonblicket så var inte tanken att sluta amma, men det blev så – och helt plötsligt var jag mer än bara en mjölkmaskin.
Jag förstår frustrationen. Så många gånger jag gråtit och känt att det inte går längre.
Det var mysigt medans det varade men oj så skönt när det var över.
Det är okej att tycka det är jobbigt, för man blir låst men man måste själv bestämma när det är nog, vissa barn skulle nog tutta livet ut om dom fick välja själva.
Lycka till kram
Förlåt Paulas för hatiska kommentarer jag lämnat. Gör så dumma grejer när jag är upprörd. Önskar dig det bästa!
Åh vad skönt det kändes att läsa det här nu när jag ligger med min 6-månaders som bara vill snutta hela tiden och vaknar så fort jag tar ut bröstet. Samma var det hela natten som var. Så frustrerande när jag känner att jag vill göra annat än att bara ligga i sängen hela kvällen… Började natta kl 20.30.. Nu e den 22.20. Skulle också kunna börja gråta men försöker hålla mig lugn..
Din mamma verkar vara underbar. Ta emot hjälpen när den erbjuds. En natt sömn kan rädda det mesta. En natt rubbar absolut inte anknytningen så tänkt inte på det.
Min minsta pojke är snart åtta månader. Och vi har det precis så med. Jag ammar hela natten och ändå är han inte nöjd. Han vägrar välling. Jag håller på att bryta ihop varje natt. Och idag var vi på BVC och dom sa att han är i en utvecklings period just nu då han lär sig mycket nytt som att krypa m.m. Vi åker utomlands nästa vecka och jag kommer fortsätta amma då pga att det är smidigt och bra när det är varmt ute. Bvc sköterskan tyckte att jag skulle sluta amma efter resan och låta min man ta vår lilla kille några nätter för då kommer han garanterat ta flaskan. Och bara bestämma sig att det är slut med anming nu helt och hållet. Så gjorde vi med våra andra barn också och det funkar faktiskt. Man får bara inte ge sig. Lycka till ni med
Vackert 🙂 ni verkar ha det toppen tillsammans vårda kärleken väl 😉
Ang. Att lämna bort ett så litet barn från sin mamma o pappa en hel natt känns som om hon blir otrygg. Natten är läskig mörk o skrämma för ett så litet barn. Oavsett om hon känner de andra bra är du fortfarande hennes trygghet. Låt dom ha henne på dagen så du får vila då istället
Min son, som i dag är 2,5 år, var exakt likadan. Han vägrade napp och nappflaska. Det enda som dög var mitt bröst. Jag var en vandrande napp. De första månaderna gick det bra men sedan ballade det ur totalt. Han skulle snutta precis hela nätterna. Men en dag vid cirka 9 månaders ålder vände det. Han vägrade istället bröstet. Han är väldigt envis kan jag tillägga. Har inga bra råd att komma med då ingenting fungerade för oss, det ända kan känner att jag kan göra är att skicka styrkekramar till er. Det är inte lätt men förhoppningsvis blir det snart bättre! Vilken dag som helst kommer barn nummer två och jag har laddat upp med nappar redan från start. Orkar inte med en liknande period. Många styrkekramar till er!
Åh jag känner verkligen din frustation 🙁 kämpa på! Har oxå haft en liten bebis som bara vill vara nära hela tiden och helst snutta tutte hela nätterna jag grät till BVC och frågade vad jag skulle göra och fick rådet att bara låta min bebis få vara nära, det var det snabbaste sättet att råda bot på våra bekymmer för det var vad han behövde just då, min närhet. Du verkar ha en mamma som är gjord av guld men är det inte bättre för Leonore om hon får vara hos dig så får du sova på dagen istället? Separationsfasen kommer gå över, hon kommer börja äta mer riktig mat, kom ihåg att du inte gör något fel, du verkar vara en sån duktig mamma 🙂 kram!
Vet precis vad du menar. Jag har brutit ihop en massa gånger över nattningen och kommer säkert göra det fler gånger. Men ett som är säkert är att det går över. Kom ihåg att du är världens bästa mamma til dina tjejer och att man FÅR bryta ihop. Alla känslor är tillåtna!
Man är inte världens bästa förälder till sitt barn bara för att man är förälder till det. Man kanske känner sitt barn bättre än vad andra gör (får man ju hoppas..) men att säga att ”du är världens bästa förälder till ditt barn” borde va en kommentar man aldrig yttrar. Lite som att man inte heller ska yttra sig om någons vikt. Jag menar, var Bobbys mamma världens bästa mamma till just sin son? Nej, tror inte det. Och det finns flera exempel… Till Paula, låt din familj ta Leonore under dagarna lite mer. Hon är säkert i separtionsfas och behöver dig som mest på natten. Det är ditt andra barn så du vet att det är en period bara. Siesta tycker jag låter som en bra idé. Och vill hon snutta natten lång så ge napp men ligg nära. Kram på dig
Man är inte världens bästa förälder till sitt barn bara för att man är förälder till det. Man kanske känner sitt barn bättre än vad andra gör (får man ju hoppas..) men att säga att ”du är världens bästa förälder till ditt barn” borde va en kommentar man aldrig yttrar. Lite som att man inte heller ska yttra sig om någons vikt. Jag menar, var Bobbys mamma världens bästa mamma till just sin son? Nej, tror inte det. Och det finns flera exempel… Till Paula, låt din familj ta Leonore under dagarna lite mer. Hon är säkert i separtionsfas och behöver dig som mest på natten. Det är ditt andra barn så du vet att det är en period bara. Siesta tycker jag låter som en bra idé. Och vill hon snutta natten lång så ge napp men ligg nära. Kram på dig
Separationsfasen? Det är jobbigt som fan men värre för de små. I och med att hon håller på att lära sig krypa kanske hon insett att mamma och hon inte sitter ihop och att mamma kan försvinna. Det kanske är därför hon behöver dig lite extra just nu? Bara en tanke.
Vi hade liknande period runt 7-8 månader, jag höll verkligen på att gå in i väggen av sömnbrist! Men det vände, Jag trodde att det aldrig skulle göra det (första barnet, trodde allt jobbigt skulle vara förevigt ?) Skönt att ni har en så stöttande mormor i bilden som erbjuder att ta en natt. En natt gör såå stor skillnad ju ⭐️ Blir en ny människa!! Kram till er!
Jag minns hur det var med dessa nätter, så himla jobbigt. Ibland ville jag kasta mig själv ut genom fönstret 🙁 Som tur är så blir det ju bättre ♥
Känner igen mig verkligen i det du skriver. Min lilla dotter låg och snuttade i flera månader varje kväll och skrek om kvällarna. (Kolik) i 3 månader, man mår så dåligt av att inte vara tillräcklig och d är så jobbigt att leva i det som du beskriver Men tänk på molly Hugo och dig, din lilla kommer inte att minnas detta, även om mamma känslan tar över och man inte vill ge någon annan ansvar och lämna ifrån sig sitt barn. För mig slutade det med en förlossnings depression när min dotter var 9 månader min läkare sa till mig att sluta amma på sekunden, det var en tuff kamp men som gick bra min dotter mådde bra och tog flaska när jag var borta det var första gången jag lämnade över min dotter till min mamma i två nätter och åkte bort med min partner för jag var så låg, och främst behövde sova , eftersom jag drog ut på det allt för länge och tog på mig allt för mkt själv och vägrade ta hjälp av någon. något jag kan se tillbaka till och ångra att jag inte tog hjälpen tidigare. Om jag skulle få ett till barn och hen är lika (tuttig) mammig. kommer jag absolut ta hjälp av familjen.. barnen får också möjlighet att skapa band till sin familj,..Be om hjälp ta till dig den hjälpen du blir erbjuden!! dina barn kommer att må bra om du mår bra. Idag är min dotter 5 år och en glad sprallig tjej! / en mamma som förstår dig!
Känner igen din frustration med läggningen. Ibland vill man bara slita av sig håret och storgrina och vet du, det är helt ok att låta känslorna svämma över ibland ❤️ Vår tjej är snart 5 år och periodvis kan läggningen vara ”problemartad” fortfarande, andra perioder somnar hon direkt efter sagostunden. Hoppas det vänder för Leonore snart och att hon kommer till ro fortare.
Kram ❤️