Temat för veckan är att be personer runt omkring mig skriva några rader om hur jag är. Att helt enkelt dela med mig av mig i en objektiv synvinkel! Jag har frågat vänner, familj, Hugo, jobbarkompisar och hur jag är i träningen.
Först ut är mamma. Hon var snabbast och jag fick tårar i ögonen när hon skickade detta tillbaka till mig. I love you mami! Här kommer hennes svar på hur jag är som dotter:
Hola, Hej, Terve.
Det var länge sedan jag kikade in här som ” gäst ” men precis som ni kära bloggläsare följer även jag min dotters vardag här på bloggen. Just nu längtar jag efter mina barnbarn så hjärtat svider, vi har inte träffats sen förra veckan så därför har jag i eftermiddag en date med Molly, längtar.
Tänkte beskriva min och Paulas relation idag. Först och främst så ser jag mig själv i henne mer och mer ju äldre Paula blir. Som jag vart och är har hon tagit efter. Likheter som i hur vi är som mammor/sambo/vän mm. Lite läskigt när Hugo ibland reflekterar över hur vi på samma sätt städar undan allt som ligger framför oss. Hur vi älskar att ha nära och kära omkring oss och få rå om dom. Äventyr och utflykter, inte en sekund får gå till spillo. Vi planerar allt.
Kära Paula jag orkar inte riktigt lika mkt nu som förr men ser hur du roddar. Ingen kan stoppa dig för du älskar det. Det blir din trygghet. Du är så älskvärd mot dina flickor så jag blir rörd när jag ser er. O ja, jag gick också på Skansen 10 ggr med dig innan du var två månader. Lite överdrivet såhär i efterhand. Vi älskar vår familj och vi är ihop. Vi har inga problem med kontakter oavsett person. Vi är lika dåliga på särskrivning och stavning. Konstigt, men vi är grymma på språk. Det är för att vi vågar göra bort oss. Det är ingen fara.
Du är världens bästa unge, Paula. Älskar dig och är så stolt över att du är du. Du är dig själv oavsett vem du möter. Alltid respektfull mot andra människor. Du tar dig tid och lyssnar, det är goda egenskaper. Kanske för att du som liten ofta fick vara med gamla människor. På mitt jobb på ålderdomshemmet, med din gammelfarmor som älskade dig så. Det är så viktigt med möten mellan små barn och våra äldre. Det ser jag när Molly kommer till jobbet och hälsar på. Molly har inget ” filter ” och de samtalen eller mötena blir helt fantastiska.
Ok, nu till tillfällen då vi inte är bästa vänner. Både jag och Paula har rätt så låg stress tolerans. Med för mkt på gång och för lite sömn kan vi blixtra till så det heter duga. Men åskskurarna drar över snabbt och vi glömmer fort bort att vi ens har vart arga. Har också lärt mig att inte lägga mig i när det gäller barnen, Molly och Leonore. Det gör vi mammor av omsorg/oro inte för att vi vet bäst men vi har ju lite erfarenhet som vi gärna vill dela med oss. Paula blev inte glad när jag tyckte att Leonore skulle få topparna klippta utan att fråga… Paula blev inte heller så glad när jag ( länge sedan ) klickade henne i telefonen då jag tyckte hon var en aning högljudd i tonen mot mig. Jag lovar, hade hon haft en flygande kvast skulle varken jag eller telefonen vara kvar idag. Idag säger jag så här istället: nu lägger vi på och pratas vid en annan dag för både du och jag är trötta.Haha. Så löste vi det.
Jag har också reflekterat över hur lika jag och Paula är mina föräldrar (Paulas mormor och morfar). Vi ställer upp för varandra i alla lägen oavsett tid på dygnet. Barnbarnen umgås med oss alla varje vecka och jag och min mamma brukar ringa varandra och skratta över hur det ser ut efter en ” baka tårta träff” och hur slut vi är efter våra dejter med barnen. Molly är underbar. Leonore också för den delen.
Finns ju hur mkt som helst att berätta men det kanske blir långtråkig läsning. Hur som helst jag är välsignad med fyra friska barn. Tack för mig. Kram till alla bloggisläsare. Puss Paula.❤️❤️❤️ / Mamma
SÅ gulligt! Åh, jag blir varm i hela hjärtat av att läsa orden från din mamma. Det är precis såhär en förälder ska vara tycker jag. Visa uppskattning, våga säga att man älskar varandra, ha en mogen ton till varandra, nära till skratt, ställa upp för varandra, kunna säga ifrån utan att det blir världens krig och känna trygghet med varandra.. KRAM på er båda! Det här var väldigt fint =)
Fast jag tror inte det ger en objektiv bild, de är ju ändå din familj och dina närmaste, ganska självklart att de är partiska och vill lyfta dina bra sidor. Fint skrivet av din mamma iaf. 🙂
Fyra barn?? Du har väl två småbröder eller har jag missat något haha??
Åh så vackert skrivet. Lycka!!!
Jag tror hon räknar med Hugo som ett av sina barn. Kan ha fel men så tänkte jag iallafall
Gud så fint skrivet!
Riktigt bra idé till inlägg också, kul att få läsa om dig från andras synvinkel! 🙂
Roligt att läsa detta 🙂
Fint skrivet! Har din mamma fyra barn? Har för mig att du skrivit att du bara har två bröder på din mammas sida? Alltså är ni tre, eller? ?
Så fint ❤️ Ska ringa min egen mamma bara för det, vi har ju trots allt inte pratat sen igår ? Kram Annika
Underbar fantastisk läsning! Vilken fin text och påminnelse om att berätta för våra nära hur älskade dom är, även om man inte alltid är överens . Tack för en blogg som berör, tipsar och bjuder på många många skratt♡