Tack för igår
Tusen, tusen tack allesammans för igår. Det var himla roligt att få träffa nio stycken av mina läsare och det blev mycket skratt mellan HLR kursen. Camilla Thurnell från ”Life in mind” är otroligt pedagogisk i hur hon lär ut. I hur hon talar och i hur hon lägger upp sin kurs.
Vi började det hela med att prata om HLR och hon visade oss på dockor från det att man upptäcker att någon är medvetslös eller om någon sätter i halsen. Vi allihopa satt med uppspända öron och försökte memorera precis allt hon sa. Mycket av det Camilla sa satt faktiskt i huvudet tack vare att jag gjorde en HLR-kurs tillsammans med just Camilla för bara ett år sedan. Där förstod jag vikten i att göra detta regelbundet i och med att det är livsviktigt.
Efter snack var det dags för praktisk övning och vi fick testa på dockor. Både vuxen/barn och spädbarns dockor. Camilla gav oss ett tips på att gå hem och testa detta på ens barn. Inte att man gör riktiga bröstkompressioner eller dunkar hårt i ryggen men att man bara lägger barnen i rätt position. Få in det i muskelminnet så att man faktiskt vet vad man ska göra om dom sätter i halsen.
Vi avslutade med andra sådana där skräckscenarion. Vad gör vi om våra barn får feberkramp, bränner sig, får falsk krupp osv. Jag känner mig berikad på all kunskap och ska bära med mig detta. Min regel som jag har för mig själv är att göra detta en gång per år.
Tack Trygghansa för ett toppen event, tack Camilla för din expertis och ett tusen tack till alla härliga tjejer som kom och delade denna kurs tillsammans med mig! =)
Lilla Lilly var också med och övade =)
Jag köpte faktiskt ett presentkort på en sådan här HLR-kurs för barn. Vi ska på dop på lördag och jag tänkte att det är ju en perfekt doppresent.
Gud så intressent!
Du har flera gånger berättat hur du gick från att ogillar träning till att njuta av löpning. jag själv älskar att löpa men har verkligen svårt med det psykiska. Så fort jag blir de minska trött eller andfådd så går jag. Jag har svårt att pusha mig själv trots att jag vet att jag klarar av både tempot och avståndet. ibland så kan jag också hitta på anledningar till att sluta springa och kan ”inbilla” mig att jag har ont i tex. Fötterna eller benen och tillslut slutar jag springa för att jsg ”får så ont”.
Tex. Jag kan springa 5 km i ett bra tempo och klara det. Nästa gång så klarar jag inte av att ens springa 2 kilometer (även om jag har samma tempo) för att jsg av någon anledning inte har psyket till det just dagen. Det har blivit en fix idé att hela tiden sluta springa och hindrar mig mycket i min träning. Jag tycker det är tråkigt eftersom jag älskar att springa när jag väl gör och tar mig igenom passet. Har du några tips på hur man ska hantera de psykiska i sin träning?
Väldigt intressant! Känner också igen mig i detta. Hade varit kul att höra dina tankar kring detta, Paula! 🙂
Hej Paula. (Jag skickade samma svar till loppismail men ville även skriva det här)
Åååh men herregud förlåt! Här satt jag ledsen för att jag inte kom med och så hade mailet hamnat i skräpposten som jag tyvärr kollar alldeles för sällan nu när man knappt håller i mobilen under dagarna. Jag hoppas verkligen att någon annan fick vara med istället för mig på denna otroligt viktiga utbildning! Usch vad dåligt jag mår nu. Jävla prutt 🙁
Med vänliga (och väldigt ledsna/skämmiga) hälsningar, Sofie Wrede
Ps. Ser nu i inlägget att ni bara blev 9 vilket får mig att känna mig ännu värre.. usch och fy. Ds