Om kärleken skulle ta slut
Jag imponeras av Katrin och Bingo som har lyckats separera i världsklass. Utifrån det dom berättar och det man kan se. Sen har dom sinsemellan haft sitt. Haft sina issues, sin sorg, sin rädsla och sina argumentationer. Det fina i deras separation är att dom varit så mån om sina två gemensamma barn. För även om dom inte längre lever i en kärleksrelation till varandra är dom fortfarande ett team. Det fick mig att börja reflektera över mitt egna:
Hugo är den allra bästa typen av människa att skilja sig ifrån. Nu får du inte missförstå mig, jag älskar Hugo och ser mig själv spendera resten av mitt liv tillsammans med honom, detta är tankar som är på en nivå ”tänk om”. Kärleken kan absolut ta slut men jag litar på Hugo till 110% procent. För fyra år sen blev jag gravid tillsammans med denna man efter bara nio månader. Det jag reflekterade över då var just ”vad händer om kärleken skulle ta slut?”. Skaffar man barn så har du en livslång relation till denne någon. Och det var viktigt för mig att känna ett förtroende innan jag valde att investera mitt liv i just Hugo. På nio månader kände jag att Hugo hade hjärtat på rätt plats och att han innerst inne var familjekär precis som jag. Jag fick lära känna hans fantastiska familj och övervägde även detta. Det är det som Hugo har kommit ifrån och det kändes tryggt. Här kan en liten älskling definitivt ha det bra och få kärlek från mer personer än sin mamma och pappa. Sådant satt jag och tänkte på innan jag beslutade mig för att faktiskt bilda familj med Hugo.
I Katrin och Bingos podd berättar dom om sin uppdelning. Hur dom gör med barnen. För mig har det varit svart på vitt med att man har väl varannan vecka liksom. Men dom har t.ex. gemensam måndag. Det fick mig att smälta. Att dom lyckats med det och att dom verkligen visar barnen att mamma och pappa fortfarande umgås. Då hämtar dom barn tillsammans och hänger. Äter familjemiddag. Att dom tar ett steg ifrån det där varannan vecka med ett annat lite mer skräddarsytt schema. En stor eloge till er, jag är imponerad över det lilla jag som ni berättade om i podden. Ni gav mig det som kallas goals inför om min egen kärleksrelation till barnens pappa skulle ta slut.
Detta är väldigt naturligt för mig idag. Idag kan mina föräldrar säga till mig att dom fort älskar den andra. Idag firar vi jul tillsammans och mina föräldrar har en god relation. Och goda relationer till respektive ny partner. Mina föräldrar blir avundsjuka på varandra när den ene har våra barn, då längtar dom. Jag är ett lyckligt skilsmässobarn som har fått många fler fina familjemedlemmar. Jag har fått två extra viktiga vuxna i mitt liv och det känns som ett privilegium. Min familj är också ett team och det är lyx att i vårt närmsta nätverk har vi tre familjer. Behöver vi hjälp med våra små barn behöver vi inte belasta en och samma utan vi går varvet runt. Sedan är vi lyckligt lottade med eget intiativ från mor och farföräldrar nästan veckovis. Det har varit viktigt för oss att investera i tid hos våra föräldrar så vi kommer och hälsar på minst en gång i veckan.
Jag förstår att det kan bli infekterade avslut och det är helt omöjligt att se fram i framtiden. Jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden så det är svårt att spekulera i reaktioner. Självfallet skulle jag sitta i sandlådan och ställa mig på tvären. Inte vilja samarbeta och tänka dumma tankar. ”Han ska minsann inte få bli lycklig innan mig” osv. Det skulle verkligen vara en livskris att dela upp mig från Hugo och idag blir jag tårögd kring tanken. Men detta är ändå viktigt att reflektera över i och med det livslånga kontraket som man har till varandra genom gemensamma barn.
Men konstateranden som finns hos mig redan idag vid en eventuell separation:
– Tala aldrig illa om den andre föräldern till barnen. Förlåt men detta har jag INGEN förståelse för. Jag vill inte ens föreställa mig hur jag som barn hade mått och min mamma berättade för mig vilken skitstövel min pappa är.
– Det långsiktiga målet skulle vara att hålla sams och fortsätta vara ett starkt föräldrarteam och förbli goda vänner.
– Det var så inspirerade att höra Katrin och Bingos fördelning av barnen. Jag skulle också önska gemensamma familjeaktiviteter/middagar. Eller som Katrin sa, blir man längtig efter sina barn är det bara att ringa och fråga om man kan komma över och vara med vid läggning. Det är seperstionsgoals och ett nytänk som jag avgudar.
Har du inte lyssnat på Relationspodden 2.0 så gör det. Första avsnittet är ute och jag längtar till det andra. Då ska dom komma in på hur det fungerar med Katrins nya kille och det faktum att dom faktiskt väntar barn. Spännande att lyssna på tycker jag =) Och tack mamma och pappa för att ni lät mig vara ett barn i er skiljsmässa. Tack till mamma som lät mig vara utanför, det var henne som jag bodde med och märkte aldrig när mamma var ledsen. Tack för det.
Kan bara instämma, så viktigt!
Kika gärna in på poddkollen.se där jag dagligen kommenterar och tipsar om olika poddar – eller följ poddkollen på insta 🙂
Tänk om mina föräldrar kunde vart såna, ist typ hatar dom varann o kan inte tillsammans alls.. Hatar mina födelsedagsmiddagar för jag tycker det är så pinsamt..
Jag lyssnade på andra avsnittet häromdagen så det finns ute 🙂
Den vill jag lyssna på! 🙂 Själv har jag precis lyssnat igenom hela Kakans podd- under huden. Så bra! Kram
Alltså din blogg! Och du! Du verkar vara så himla härlig och jordnära. Det borde finnas fler personer som dig!
Kram
Min man sa bara en dag att han lämnar mig. Vi har en son på 2 år tillsammans. Han flyttade, sa upp el, hemförsäkring, bredband och tv utan att säga det till mig. Själv stod jag med en hyra på 8000 kr och csn på 10 500 kr. Han hade gjort ett faderskapstest hittade jag när jag snokade för att eventuellt slippa betala underhåll eller nåt. Men sonen va ju såklart hans så nu betalar han 600 kr för lite varje månad. Men min son vill ju såklart träffa sin pappa så jag sitter där och ler fint när vi äter middagar tillsammans alla tre när jag bara vill strypa aset och jag lämnar honom varannan helg. Vad gör man inte för sitt barn som man älskar så mycket så det gör ont?
Hej Paula!
Vart kommer din runda träbricka med två handtag ifrån?
Kram
Jag är så imponerad över föräldrsr som skiljer sig och ändå kan umgås. Min kollega sa aldrig till sina barn att du ska till mamma eller papppa utan hon döpte deras hem till annat. Sen kan de träffas tillsammans md barnen. Semester med barnen. Vara hos respektive förälders hem med barnen. Medan min bror o hans ex efter 7 års skilsmässa bråkar fortfarande.
Det är så enkelt att säga i förväg hur man ska agera och bete sig. Jag har närstående som har blivit bedragna, lurade och hjärtekrossade. Självklart ska inte barnen få komma emellan, men om man står där och har blivit lurad och får enbart höra lögner så är det svårt att vara goda vänner. ALL tillit är borta och det vet vi alla att sådant tar tid att bygga upp igen. Dessutom är det svårt att hålla sams när bara ena parten vill det. Det spelar ingen roll hur noga man planerat och tänkt ut olika scenarion innan det ens händer. Men när det väl händer så blir verkligheten oftast en helt annan än man tänkt och ens känslor tar över.
Ja, verkligen! Tänk om fler föräldrar kunde agera mer moget o ansvarsfullt när de separerar från varandra. Jag jobbar med barn på socialtjänsten o ibland vill jag bara strypa dessa föräldrar som utsätter barnen för ett o annat pga sin ilska o sorg. Barnen hamnar ofta i kläm o det kan bli mkt pajkastning mellan föräldrar. Det är tydligt när jag pratar med dessa barn att de mår dåligt över det. De är så lojala… Har full förståelse för att man upplever en massa jobbiga känslor i en separation men det är ändå de vuxnas ansvar o skapa en ny o bra vardag för barnen. All pep o kramar till er som går igenom en jobbig separation! Och tänk på barnen! De har inte bett om separationen o de är heller inte mogna att hantera den på egen hand. De behöver verkligen två vuxna stabila o trygga förebilder som lotsar dem genom den nya världen. Kram! ❤
Nytt möhippa spel?
https://sexleksaken.se/produkt/rolig-mohippa-spel/
Jag tycker det är suveränt när man kan vara vänner efter en separation. Dock så tror jag att det är omöjligt att veta hur man själv skulle reagera och tänka om man själv skulle hamna i situationen.
Håller absolut med! Min pojkvän har en exfru som har har två barn med. De har en fantastisk relation och Jag anser att jag har vunnit en extra familj via hans ex. Den är unik då jag tom har en god relation med hans ex svärmor som jag anser kommer att bli en fantastisk extra mor/far förälder till våra barn. Vi firar jul tillsammans och dylikt. Tyvärr har min egen familj och vänner svårt att förstå. Men barnen trivs och det finns inget bättre än när de kan komma och gå ur båda våra hem och känna sig precis som hemma och inte känna att de behöver dölja något eller välja mellan våra familjer.
Fint skrivet!
Jag blev gravid som nittonåring med en kille som jag känt i 4 månader. Att bli förälder var självklart, vi gjorde så att vi helt enkelt trots att vi inte är tillsammans tillbringar livet tillsammans med sonen ändå. Sonen bor hos mig, men hans pappa och jag umgås dagligen och har så gjort nu i över 12 år. Vi bor inte ihop, är inte ihop men åker på semester tillsammans. Går ut och äter ihop, ibland har jag varit chaufför åt honom, vi firar födelsedagar/jular/nyår tillsammans. Vi skrattar och ser på film och har det kul ihop. Han är min bästa vän, en kompis som jag fått det att funka med. Genom åren har jag fått höra att ”det där kommer aldrig funka”. Men efter 12 år så törs jag nog säga att allt funkar bara man väljer att fokusera på det som är viktigast i just sin familj. I mitt fall är det att låta sonen växa upp med två föräldrar som väljer glädje framför hat.
WOW! vilka förebilder ni är. blir alldeles varm i hjärtat av att läsa detta. så himla fint!
Jag kan inte förstå att du ens tänker i dom banorna ens om allt är OK mellan dig och Hugo !!!!!
Lite som att du inte vågar prata med han direkt om dina tankar utan gör det genom din Blogg !!!!!!!!!!!!!!!!….hmm men men…
Läs inlägget igen…