Godmorgon tisdag.
Jag sitter på krickan. I full rusningstrafik med en kaffe i handen och är påväg in till stan. Jag har inte suttit på tunnelbanan ensam vid den här tiden sedan jag gick i skolan. Det känns som att jag är påväg till skolan för att gå på en föreläsning, eller hålla i ett seminarium, eller för en redovisning, eller för en tenta eller för att plugga. Men det är inte skolan som jag ska till, skolan får vänta i några månader till tills jag känner mig redo med Leonore, föris och nya rutiner för hela familjen.
Idag ska jag spela in film. Jag, Anitha Shulman och Sara Sommerfeld spelar in en grej tillsammans och jag började skratta av att bara kolla på manuset. Dagen kommer nog bli väldigt rolig och jag älskar kreativa upplägg kring marknadsföring. Helt i min stil. Det är många järn i luften just nu:
Igår: Plåtning med älskade Pischa för tidningen Hälsa och fitness. Tusen tack till bästa Linda Himsel som tog fina bilder, tack till Sara Sethsson för grym styling och ett stort tack till Winterviken som lät oss komma och låna er fantastiska lokal.
Idag: Inspelning
Onsdag: Bae fyller år. Jag är så ledsen över att det inte kommer att bli som jafe hade planerat. För flera månader sen bokade jag in Yasuargi. Jag skulle röva bort Hugo i hans arbetsdag och hade roddat med barnis, fejkmöten, morgonträning. Han skulle vara precis där jag ville för att sen få ett mysigt dygn tillsammans. Hugos mamma opererade bort blindtarmen i förra veckan och är inte kry än. Jag försökte styra om barnis men den här gången gick det inte.
Jag berättade detta igår och jag var nog mer ledsen än vad han var. Du vet när man har ansträngt sig. Tisslat och tasslat för att visa ens andra halva uppskattning och uppvaktning. Nu blir det iallafall en sen middag på en resturang som Hugo länge har velat käcka på. Barnen firar pappa på morgonen men kvällen är bara vår. Yasuragi får vänta tills nästa månad.
Torsdag: Hemmadag/rodd-dag. I helgen firar vi Leonore och Hugo tillsammans med våra familjer. Vi kör årets första julbord och torsdagen går till förberedelser och en dag till att julpynta hemma.
Fredag: Lekdag med barnen
Lördag: Kalas
Söndag: Packa inför Kenya, packa till barnen, logiska.
Måndag: Avfärd till Kenya för fem dagars arbete tillsammans med Zoegas.
Puh! Jag blir svettig av att bara skriva om hur dagarna framför oss ser ut men vi ska nog klara detta! =)
Jag är så spänd på att få se resultatet av gårdagens fotografering. Tidningen kommer att komma ut i nästa månad
Men Kenya låter ju superhäftigt! Ta vara på tiden där – det är nog inte alla som kan göra en sån superresa 🙂
Kram till er <3
Hej Paula,
Jag har varit tillsammans med min kille i 6 år. Det har varit upp och nedgångar genom förhållande som jag antar att det är i alla förhållanden. Min kille har ändrats mycket sen första året vi var tillsammans då vi både var unga men framförallt han tänkte väldigt mycket på sig själv och satte sig själv i centrum och inte oss.
Han har nu under de senaste veckorna erkänt för mig att de första åren i vår relation (när jag var 19 och han vad 20) att han pratande om mig på ett dåligt sätt med sina vänner. Han har erkänt att han inte stått upp för mig utan mer av pratat skit om sig med sina vänner och sagt saker om
mig som inte stämmer. Under en period när vi inte hade det så bra så talade han även om för sina vänner att att tänkte göra slut med mig för att jag bland annat var så tråkig och inte hade några egna vänner (vilket jag har, men inte samma antal som honom).
När han berättade allt detta för mig så såg jag på honom hur jobbigt det var för honom att erkänna det han har gjort och sagt om mig, och han berättade även hur mycket han ångrar sig och hur han önskad att få det ogjort. Han säger att han älskar mig mer än något annat och att jag är den bästa, finaste och roligaste personen som finns och att han vill dela sitt liv och sin framtid med mig.
Jag älskar honom, men blir bara så otroligt ledsen när detta kommit fram. Jag vill ju att min parter ska ska vara stolt över mig och lyfta mig till skyarna. Visst kan jag förstå att han växt som människa och blivit mer medveten om livet och om relationer. Men jag har samtidigt så svårt att tro att allt kommer att bli bra och att det inte kommer hända igen.
Vad tror du Paula? Kan man ändra sig och vända ifrån omogenhet och bli mer delaktig, mer stolt och respektera den man älskar trots att man tidigare betett sig som en idiot och svikit den man älskar genom lögner och dåliga ord?
Skulle bli så glad om du läste denna kommentar. Vänder ut och in på mig själv.. jag gillar honom så mycket och vi har det så bra, men jag känner mig så sårad att han en gång i tiden pratat om mig med andra på detta sätt. Jag har sagt till honom att jag skulle uppskatta om han erkände för sina vänner att det han sagt varit fel/lögner och berättat om mig för sina vänner, att det inte stämmer och att han istället erkänner för dom hur han egentligen tycker och känner för mig.