Jag älskar mina barn till döden men gud vad jag njuter på kvällarna av egentiden på gymmet. Vår lilla diamant är nu i samma period där jag en gång var med Molly precis innan hon började på föris. Både Leotiki och jag klättrar lite på väggarna. Att det jag gör inte stimulerar henne på samma sätt. Vi har våra rutiner men med en vild ett åring hemma blir det mycket att jag springer efter henne och skyddar henne mot diverse faror. Ser till att hon inte ska slå sig, skada sig, dra ner saker över sig. Jag är helt slut efter en förmiddag då vi BARA är hemma. När hon sover så dimper jag ner i soffan med en kaffe och i protest inte rör ett finger under hennes vila. Lillan, ett hushåll, en tre åring, ett jobb och däremellan andra ting. Det är kul men intensivt just nu.
Så det har börjat bli en vana att jag drar iväg till gymmet så fort barnen har lagt sig. Det är trist för jag och Hugo går om varandra men just nu får det vara så. Han trivs med att lägga sig tidigt och träna tidigt på morgonen men det funkar inte i mitt liv just nu. Jag är hellre med Leonore, träffar andra, umgås med Molly på dagtid och tar min egen tid på kvällarna.
Sedan är jag en nattuggla. Alltså jag väcks sådär vid 20-21. Då är jag igång på alla cylindrar och får som mest gjort. Jag bränner av så mycket jag kan och har midnatt som en deadline. Då måste jag sova för att ändå palla mig upp nästa morgon. Det passar mig att få saker gjorda på kvällarna för att komma åt friheten under dagtid.
Det är så himla skönt att jag och Hugo har en acceptans till distans i vardagen. Det är okej. Vi har det bra ändå trots att vi uppoffrar mycket tid ifrån varandra. Jag ser oss som ett starkt par men som också lever ett eget liv i den starka teamkänslan som jag känner till honom. Våra helger är heliga och den tiden vi tar igen varandra. Det handlar nog om att vara följsam till vart man är i livet, och att bara acceptera det. Just nu är det så, det är dessa förutsättningarna som vi har. Föräldraledig är man bara en gång med varje barn och jag och Leonore har haft ett fantastiskt år. Ett fantastiskt år med Molly också. Det har funnits så mycket tid till att umgås med dom. Vårda dom. Älska dom. Mitt år har varit ett riktigt mami-år där mina känslor har gått som i en berg och dalbana. Nu har vi sedan länge landat i att ha två barn och nästa steg i livet står lite och lurar bakom nästa knut. Ett liv där vi har två barn på förskola och där jag får en vardag tillbaka. En vardag där jag sysslar med mitt och får andra arbetsmöjligheter och villkor. Då kommer mina personliga behov också att förändras, och då kommer en vardag komma där jag säkert också ligger i sängen redan vid kl 21 tillsammans med Hugo för jag redan fått saker och ting gjorda. Där jag också är trött efter en annan typ av vardagsaktivitet.
Just det där att vara följsam mot livets situationer och att ha acceptans tror jag är viktigt för ens egna välmående.
En hand upp för alla nattugglor där ute! =)
Ska du fortsätta med din sjuksköterskeutb?
När har ni tänkt att Leonore aka börja förskolan? Blir det samma som Molly?
Det viktigaste i ett förhållande tycker jag är att man litar på varandra, gör man det kan man vara ifrån varandra och må bra av det.
Jag håller med där vid 00 går smärtgränsen för att orka med dagen efter haha. Eller då brukar jag ligga i sängen i alla fall och ha slagit igång en podd. Min sambo har sin dator som hobby och jag har väl klagat över det någon gång, men sen var det en kort period när hans spel låg nere och då satt han också i soffan som jag brukar göra på kvällarna. Jag ska erkänna att det var faktiskt lite irriterande att jag inte kunde se på de programmen jag ville eller snarare jag vet att han tycker de är värdelösa(paradise hotel, dr Phil, dokumentärer osv). Haha så är glad att han har sin hobby och jag får vara ifred med min x) PS har en 5 månaders som hänger vid tutten om kvällarna så kan inte göra så mycket annat 😉
Jag tycker du resonerar helt klokt! Ett starkt förhållande där man kan göra saker på skilda håll! Kram ❤️
Åh känner igen det där med vild 1 åring! Jag/vi hade tänkt vara hemma längre men nu när hon gått omkring/sprungit i 2 månader blir det fsk redan till våren. Känns bra för både henne och oss med stimulans på varsitt håll några timmar varje dag.
Din näst sista mening tog jag verkligen till mig :). Även, hand upp här då jag är en riktig nattuggla!