Under dom senaste åren så har min kropp genomgått enorma förändringar. Från en spinkig 20 åring till att bli gravid, och helt plötsligt vägde min kropp 25 kg mer. Efter graviditeten med Molly så lärde jag mig träning för första gången i mitt liv. Det tog ett tag innan något större hände- jag älskade att träna.
Du skulle ha sett mig innan, världens latmask som kräktes efter tre km löpning. Som inte kunde eller visste hur man tränade. Idag har jag favoritmoment. Idag kan jag träna två gånger om dagen, bara för att jag tycker att det är roligt. Mina barn har och kommer få en helt annan bild av träning än vad jag fick. Dom är med både mig och Hugo och få se träning mycket mer intimt. Jag hoppas att jag kommer kunna ge vidare en sund inställning till träning till dom. Att det handlar om balans, och att man ska träna för sitt eget välmående och att även dom får ett holistiskt sätt att se på träning.
Träningen mellan mina barn gjorde sig susen i min andra graviditet. När jag väntade Leonore mådde jag mycket bättre, och när hon väl var ute tog det inte lång tid för mig att känna mig återställd. Det har gått mycket fortare att komma tillbaka till något som idag är en av mina passioner. Jag är stolt över mina egna framgångar och min egen utveckling. Jag glädjer mig åt att jag orkar mer, att jag sover bättre, att jag blir på sådär larvigt bra humör efter en timme på gymmet, jag är glad i att jag har mycket energi som går till att leka med barnen, jag är glad över att jag hittat en god kosthållning men där jag även vill unna mig själv gottis.
2017 ska bli mitt år, där jag inte längre behöver fokusera på att ”komma tillbaka”. Nu är bålen med mig och nu ska jag utmana mig själv. Jag vill springa lite fortare än nu, lyfta lite tyngre än nu, bli mer uthållig och fortsätta att investera i mig själv tack vare min träning. Det är faktiskt helt otroligt hur min bild av träning har förändrats så radikalt under dom senaste fem åren. Jag vill absolut inte bidra till en typ av träningshets, men att få in en regelbunden träningen i mitt liv är ett av dom absolut bästa saker som jag har gjort för mig själv. Idag är jag och träningen goda vänner, och som sagt så ser jag fram emot 2017 och alla dess möjligheter till fortsatt utveckling.
Höggravid- några dagar efter förlossningen- nu
Snart lika stark som Pippi
Jag uppskattar att du visar upp en riktig mammakropp! Skön motvikt till alla deffade muskler och platta magar. Tack Paula! <3
Jag uppskattar att du vågar visa upp en riktig mammakropp! Skön motvikt till all fitnesshets med deffade muskler. Tack Paula!
Jag uppskattar att du vågar visa upp en riktig mammakropp! Skön motvikt till all fitnesshets med definierade muskler. Tack Paula!
Åh, jag är 27 år och har ännu inga barn. Och har ännu inte nått den långsiktiga inställningen du har. Älskar precis som alla andra att känna mig stark och den energin son träning ger, trots det hamnar jag alltid i alla slag fällor och träningen har, sedan jag var 19 år, alltid blivit periodvis. Har du eller Hugo något tips på hur man kan starta för att få det långsiktigt? Jag är en allt eller inget person, men behöver nog bara starta med en dag i veckan, eller liknande, ha det som rutin på något sätt. Ger det ens något?
Haha du beskriver mig ja 😉 hoppas Paula svarar på denna frågan!
Du är grym och så vacker ! <3 Jag fick själv barn i aug 16 o kom inte igång med träningen ordentligt pga en missad förlossningsskada som jag ska få opererad under våren (trasiga mellangårdsmuskler), jag försöker sedan någon / några veckor tillbaka träna den inre magmuskulaturen o har fortfarande lite delning o inte full koll på bålen , har du några tips att ge ? Tack för en inspirerande o bra blogg !! <3
Visst är det häftigt vad kroppen klarar 🙂 Jag har gått upp sammanlagt 120 kg när jag vart gravid! Helt sjukt ju! Bebis nr 4 blir två månader nu och längtar tills jag också kan börja springa och köra på. Heja dig!
Kan nästan bli avundsjuk på era barns uppväxt haha. Min familj tränade inte alls och min syn på träning var ändå tills nu precis som din. Hatade att träna och var helt helt slut efter tre km ”löpning” som max var jogging. Började rida i tonåren och genom det får jag bra träning som jag efter en allvarlig knäskada fått komplettera med gymträning. Nu efter lång tid känns det kul! Fast jag jobbar mkt med självförtroende på gymmet, känner mig som i underläge ofta där alla andra är vana och duktiga gymmare. Kan inte du ge tips på hur man får bort den känslan?
Peppande inlägg! Väntar min andra nu och precis som du skriver så har träningen underlättat denna graviditet något enormt! Här i Dubai möts många kulturer och det är intressant att se hur vissa förespråkar så lite rörelse som möjligt under graviditet.
Kram
Älskar din inställning till träning! Och att det är ok att hoppa över ibland och att äta onyttigt ibland, så himla bra att du säger det! Mitt största problem med träning är egentligen att jag får sån ångest om jag missar ett pass, då känns det som att man får börja om typ. Så dumt tänkt! Ska försöka se på träning mer som dig, att det 100% är för att må bra och då gör det inget om man inte alltid kör fullt ut.
Tack för en bra blogg Paula, du behövs verkligen i bloggvärlden med dina sunda värderingar!
hur menar du med upp och ner 80 kg? först upp sen ner, sen upp sen ner eller hur då? lite förvirrad
Upp 25 kg med Molly och sedan ner 25 kg. Upp 15 kg med Leonore och sedan ner 15 kg. =80 kg upp och ner =) Sorry för dålig formulering, kram Paula
Men väger du lika mycket nu som du gjorde innan molly? När du var ung och spinkig? 🙂 nu har du ju massor med muskler!!
Nä. Om du kollar på bilder på Paula innan hon blev gravid med molly så var hon väldigt mycket smalare. Typ när hon var med i wipeout etc. Tycker definitivt att hon är i sin vackraste form nu dock och man märker verkligen hur bekväm hon är i sin kropp. Ville bara tillägga det också 🙂