Mina älskade påskkäringar <3 Samma kläder, bara olika år.
Same same but different
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Nadja Mayr
Tankar och veckans kost
Hej Paula, vilka underbara döttrar du har!
Jag vet inte om det här är rätt plats att skriva om det här men samtidigt vet jag inte riktigt var jag ska vända mig med mina tankar.
Din blogg är min stora favorit och det är mycket på grund av att du bloggar om din familj. Jag känner så mycket kärlek och längtan när jag läser om ditt liv men samtidigt är det en kniv i hjärtat varje gång jag är här, just för att jag så gärna vill ha det du har. Jag avundas dig något enormt samtidigt som jag självklart är glad att jag får ta del av det underbaraste du har i ditt liv, dina barn.
Min fråga till dig är, vad gjorde du när missfallen kom? När du försökte bli gravid och mensen kom varje månad trots att man hoppades på att den inte skulle göra det? Helt enkelt, hur gör man för att inte ge upp och för att fortsätta livet utan att allt kretsar kring när man ska bli gravid?
Jag kanske egentligen inte borde haka upp mig på det så mycket eftersom att jag endast är 21 år gammal, Vi har bara försökt i 8 månader, jag har inte tagit ägglossningstest osv utan ville egentligen försöka lyckas utan press och tänkte att det behöver inte vara så bråttom eftersom jag är ung. men jag närmar mig gränsen då jag vill gå all in med test, sex på rätt dagar, kolla om något kan vara fel osv.
Vore evigt tacksam för ett svar från en ung mamma som jag ser upp till otroligt mycket, har jag för bråttom? Hur håller jag mig lugn när jag bara vill gråta hela tiden för att det inte går och hur ska jag göra för att rättfärdiga att aktivt försöka bli gravid när jag är 21 år gammal?
Mvh L.