Min näsa är inte rak. Den har som ett litet pulka gupp men det gör ingenting. Den är min näsa och jag tycker om den som den är. Jag fick bristningar när jag väntade mina barn. När dom kom tyckte jag att det var jobbigt, men idag gör det ingenting. De visar att jag har burit två barn och de visar att jag lever. Jag har lite lös hud på magen som jag kanske aldrig kommer att kunna träna bort men det gör ingenting. Det är jag. Jag fick höfter efter mina graviditeter men det gör ingenting för jag trivs med dom.
Jag har ärr på kroppen efter att ha ramlat. Ramlat när jag spelat basket med vänner. Jag har ett litet brännmärke på magen efter att ha spillt varmt vatten. Jag har fräknar och jag har skrattrynkor runt ögonen men det gör ingenting. De visar att jag skrattar och att jag lever. Jag älskar mig själv, som jag är och som jag är formad.
Länge har jag försökt att älska mina bröst. ”Paula det gör ingenting. Du har gjort ett enastående jobb med att ha gett föda till dina barn”. Länge har jag tänkt att det inte gör någonting och försökt att acceptera. Men det går inte. Jag älskar INTE mina bröst och jag kan inte tänka att ”det gör ingenting”.
I mig så finns det en sorg. Jag har alltid haft små bröst och känt mig bekväm med det. Efter amningen så hände det grejer och brösten blev tömda. Det finns ingenting kvar och det sitter inte där det en gång satt vilket är helt försåtligt. Jag tränar ganska hårt och för varje dag blir de mindre. Mina bröst får mig att känna mig mindre kvinnlig och det händer inte att jag visar mig spritt näck. Jag skyller alltid brösten, även för Hugo. Bara med mig själv kan jag stå naken upptill.
Det ska inte behöva vara såhär. Att man känner sig obekväm. Samtidigt så är jag kluven för jag står fast vid att jag gärna vill vara naturlig. Jag förstår problematiken om man mår lite sämre över något med sin kropp eller utseende. Att man då söker hjälp för att få en att må bättre över sig själv. Nu har i alla fall jag försökt. Jag har försökt att acceptera och bli ett med de nya brösten men nu går det inte. Jag orkar inte vara så hård mot mig själv och vill efter sommaren gå till några olika kliniker för konsultation. Jag vill lyfta brösten och bli ett med dom igen. Jag personligen föredrar små bröst så jag är inte intresserad av att förstora dem, mer sätta dom på plats. Hade man kunnat träna brösten så hade jag försökt med det först, men ju mer jag tränar desto mer offentliga blir dom.
Finns det någon där ute som känner igen sig i mina tankar? Jag orkar inte höra ”Du förmedlar skeva kroppsideal till andra och dina barn”. Jag vill tro att jag trots ett eventuellt bröstlyft kan fortsätta förmedla sunda tankar kring kropp, hälsa och träning till andra och till mina barn.
När och hur ska idealen ändras om vi som idag är mammor och förebilder till framtidens kvinnor med fortsätter att lägga oss under kniven så snart amning, ålder och livets gång har förändrat våra kroppar på ett fullt naturligt sätt? Fortsätt jobba med att älska kroppen för att den fungerar och bär oss varje dag! Att tacka sina bröst för att ha gett föda till ens barn genom att skära i dem känns som ett dåligt sätt.
Du ska göra det som får dig att må bra, och trivas med dig själv! ❤ Jag vill också göra något åt mina bröst i framtiden, när jag är klar med barn. För dom blir banne mig inte snygga efter en graviditet och amning. ?
KRAM!
Gå in på denize.se! Hon skriver ett jättebra inlägg om just det här!! 🙂 kram
Rikka på Akademikliniken är jätte bra. Jag gjorde mina där efter att ha fått två fantastiska barn och är super nöjd!!
Vill man fixa till dom så gör det! Jag har gjort mina bröst större 2 ggr, innan barn. Nu är jag gravid och vet att jag nån gång måste göra om dom igen. Om man kan och vill så varför inte 🙂
Varför blir brösten mer offentliga desto mer du tränar? Fattar ej.
tror det ska stå obefintliga
Kommenterar aldrig men känner att jag är tvungen nu.
Paula, operera inte dina bröst. Du är fin som du är!! Är själv 23, har små bröst och har först börjar tycka om dem det senaste året. Och fan vad cool jag känner mig som kan stå upp för mina små bröst och tycka om dem (jobbar för att ÄLSKA dem) trots att det från alla håll sägs att små bröst är fel och fult. FUCK that.
Fan vad vi tjejer med små bröst måste stå upp för alla andra tjejer med små bröst. Förebilder som ser ut som en själv är viktigt! Förbli du som du är idag!
I slutändan bestämmer man själv och måste ta beslutet själv, men tänk en två och hundra gånger till. Låt det ta tid. Jag ville operera mina bröst när jag var 18 – väntande – och är så glad idag att jag inte gjorde det.
Visst är man starkare när man inte ser ut ”som man ska” och är stolt över det!
Kram på dig Paula!
Fint inlägg, det är verkligt och det är hur du känner och det är viktigast, som sagt fint av dig att dela med dig. Kämpa på, du är grym följ din magkänsla, magkänslan ljuger sällan! 🙂
Du är verkligen så himla vacker som du är Paula! Jag har precis som dig diverse komplex över saker på kroppen och även fast det bara är jag själv som berättar för mig själv att det är fult och ingen annan så är det så himla störande och jobbigt!! Svårt att ta in när andra ger komplimanger för man tänker ”sådär säger man bara för att vara snäll” men jag tror faktiskt att man ska vara snällare mot sig själv och faktiskt lyssna, för inte sitter man själv och ljuger när man ger någon annan en komplimang?
Tänk över ditt beslut och för vem du isånafall skulle göra operationen för, är ditt svar glasklart så är det självklart att du ska göra den, annars tycker jag nog att du ska tänka till en vända igen och känna efter ordentligt!! Men oavsett ditt beslut så är det inget du ska skämmas för att genomföra utan man gör precis som man vill!! Hejja dig <3 <3 <3
Hej Paula,
Jag gömde mina bröst ända till jag var 26, då bestämde jag mig för att operera mig. Idag 6 år senare tänker jag inte ens på brösten. Innan jag gjorde det tänkte jag på allas bröst jämt, hur snygga allas var, nu bryr jag mig inte och jag gömmer mig inte heller. Jag är mer tillfreds med min kropp och jag har fött två barn varav en dotter. Jag känner inget ”oj vad ska jag säga till henne om 10 år” det beslutet tar jag den dagen. Jag tänker inte ens på att jag har opererat mig utan dom bara är där. Kör på och gör som du känner. Idag är det svårt att leva upp till alla förväntningar och hur man ska agera, göra och inte göra. Gör som du vill! Ps. jag gick på konsultation och sen dröjde det 2 år tills det att jag bestämde mig. Du verkar vara en fantastisk människa med fötterna på jorden. Power till dig!
Vet exakt hur du menar. Nu har inte jag fått barn,men jag har alltid känt mig obekväm att vara naken. Med min förra kille var det inte lika farligt för det var inget som jag tänkte på dagligen. Men jag vaknade en dag i januari och ställde mig i spegeln. Det var inte lisa. Det är inte den jag ser mig själv som. Det kan låta så sjukt ytligt men har under många år velat göra men aldrig vågar då jag har lite avsmak för hela den grejen. Men så kände jag att jag kan inte träna – äta – gå upp i vikt – göra något för att få större bröst. Jag mådde dåligt när jag kom hem och tog av mig min extremt vadderade bh.
Tog beslutet att operera mig och idag 3,5mån senare är jag så glad att jag tog steget och vågade. För mig var och är naturligt väldigt viktigt och ingen kommer kunna se att jag gjort det förrän jag är helt naken. Men det viktigaste är att jag äntligen känner mig som min ålder och känner en annan känsla inom mig som ingen kan ta bort.
Har du frågor eller vill att jag ska rekommendera min klinik så maila! Jag är så otroligt nöjd och hela upplevelsen med alla inblandade som utförde och tog hand om mig är obeskrivlig!
Min mage blev hängig och ful efter graviditet nr 2. Har haft tankar på att ”fixa den” . Ångrade mig sen då det slog mig: jag blir varken bättre eller sämre utan häng, kommer varken bli snyggare eller fulare. Jag är jag även vad jag gör med mitt yttre. För några veckor sedan betättde min mamma att hon har tankar på bröstförstoring, min första tanke var varför? Vad skulle det tillföra på hennes 50åriga kropp. Acceptera att du åldras.
Hur är din inställlning till din mammas hypotetiska skönhetsoperation, eller Hugos, en vän eller dina barn. När det kommer till andra så är svaret enkelt, du behöver inte förändra någonting för du är perfekt som du är.
Tänk också på att brösten brukar fyllas ut med tiden, mina hat gått från taxöron till att bli sig själva igen. Fyra år är yngsta dottern.
Åh! Även om jag i grunden förstår att du och alla offentliga känner av brister så gör det verkligen något med en när man läser det och det blir offentliggjort och man får läsa alla kommentarer.
Jag är en riktig pendlare i hur stor jag är. Det jag mår sämst för är att hur mycket jag än tränar så går jag inte ner i kilo. Jag försöker att mäta mig istället för att väga, men även där går det upp och ner. Jag skäms för de mesta på min kropp. Armarna, det döljer jag genom att aldrig bära linnen. Magen, det döljer jag genom att inte bära bikini bland folk jag känner. Brösten, de döljer jag alltid. Benen, jag går ogärna med shorts på sommaren. Rumpan med alla dess bristningar och celluliter, döljs också. Mitt ansikte, bär alltid smink. Och min hals. Ja du ser, försöker medvetet och medvetet dölja min kropp i största möjliga mån. Jag har aldrig i vuxen ålder fått in någon kontinuetet i varken kost eller träning. Det är alltid allt eller inget. Och jag kan ibland må illa av mig själv. Har flera gånger börjat med olika dieter, som såklart aldrig är hållbart! Har vid flera tillfällen spytt ut det jag ätit om det varit onyttigt, inte heller bra eller hälsosamt, jag vet. Men kan bli så otroligt äcklad av mig själv… Jag fann min träning i dansen, som jag gjort hela livet. Men den finns inte i den stad jag flyttat till. Fann sedan crossfit efter inspiration från er och det höll i sig länge, men sedan föll 2 meter på en hinderbana och har sedan dess skada i både nacke, armar och handled. Då föll jag tillbaka, igen..
Någonstans inom mig tycke that ändå att jag ser bra ut, att jag är snygg, de extrakilona kanske inte är så farligt.. Men när jag ser foton på mig själv tycker jag alltid att jag ser ut som ett fläskberg. Jag har svårt med kosten i övrigt, också svårt att ta tac i saker. Bokade tider stressar mig (har även PTSD, depression och ångest). Och någonstans inom mig räknar jag mig själv som en aktiv människa! Jag har med andra ord inte gett upp, utan det är just kontinuiteten jag måste komma åt och hålla i. Jag arbetar på att älska mig själv, och må bra, och må bra av att vara aktiv.
Nu babblar jag på här! För att resultera så vill jag bara säga att både du och Hugo ger mig så otroligt mycket inspiration! Med allt inom era bloggar, era sunda tankar och värderingar, och er inställning till kost och träning. Om du bara visste hur många kriser i livet du hjälpt lilla okända mig, och fått mig att må bra bara genom att dela med dig av dina tankar och ditt liv. Ni ger mig hopp! Massa kärlek till er!
Spot on! Copy paste! Jag har tom redan googlat, men har gjort valet att jag kan fundera på det igen när jag vet att jag är helt klar med barnafödande. Har 2 kottar och 2 urmjölkade små bröst. Precis som du. Du är inte ensam men kämpa på med tanken att dina bröst duger och är fina som de är! Jag inbillar mig att mina tuttar har gått från asschyssta till ganska schyssta, det finns de med inte ens halvschyssta innan barn… ?
Vill egentligen skriva en bok men ska fatta mig kort. Läst igenom kommentarer och det är ju fint med olika åsikter. Men blir mörkrädd när någon KBT och att ett eventuellt beslut om att göra brösten skulle påverka dina döttrar negativt. Dumheter! Vad jag fått för uppfattning så är du en varm, fin person och mamma som sprider glädje och ger dina döttrar kärlek, trygghet och visdom. Dom kommer INTE drabbas för att du väljer att fixa något på din kropp i allt annat fint du ger dem. Du är fin som du är MEN skulle du känner dig tillfreds med en operation så säger jag GO FOR IT. Jag gjorde mina bröst för tre år sedan och har aldrig ångrat det. Som du skrev; boka in lite konsultationer, hitta en klinik och kirurg som du känner dig trygg med och ta det därifrån. Kanske inser du på vägen att det är inget för dig och då är det ju bara att skippa det. En bröstoperation (eller annan operation) definerar INTE dig som person. Ha det bäst! 🙂
Grejen är den att har en del av ens självbild och identitet var en speciell kroppsdel och denna kroppsdel inte är lika attraktiv i ens ögon så tänker man nog som du. Ex jag har aldrig riktigt brytt mig om mian bröst. Har A kupa o nu är de kanske B men hänger lite. Dont care. Tror man ska fokusera på att ändra tankarna i huvudet för det är där allt sitter
Så himla bra skrivet! Jag känner precis som du vid samtliga punkter, du är helt klart inte ensam <3
Första gången jag kikar in på din blogg och det var skönt att läsa om just detta då det är något som konstant kommer upp i tankarna //Caroline
Jag har bara EN sak att säga. Gå i terapi/KBT först. Vill du att dina barn ska stå framför spegeln när de är 20-någonting efter att ha fött två fantastiska barn och barnbarn till dig och tänka ”Mamma gjorde ju det, hon var inte heller nöjd med sina bröst efter barnen… Ingen tycker ju om ett par tomma kvinnobröst som gett liv till världen, de SKA vara stora fylliga runda och fina…” ?? Om du inte får dåligt samvete över det, så gör en operation. Annars är det min personliga åsikt att om jag stod i din situation hade jag hellre lagt en extremt mycket mindre summa på att gå till en terapeut/KBT för att ändra mitt tankesätt, för att undvika att kroppshatet ska gå i arv till mina barn och barnbarn….
Hmm men kan det vara så att du inte känner dig kvinnlig eftersom att median säger/visar oss vad som är kvinnligt. Tänk efter och avvakta. Brösten blir faktiskt bättre med tiden. De sant 🙂 har själv fött två barn. Brösten hänger men för mig är de en naturlig process som sker efter födseln precis som mina bristningar. sen blir de ju bättre ska du se. Dem blir aldrig som förr men dem
Blir bättre
Det nya idealet borde verkligen vara ”älska din kropp, om det så innebär att du vill göra om den på något sätt” jag har gjort mina läppar 6 ggr på två år med fillers (som är anpassat för att försvinna med tidden) pga en obefintlig överläpp och kommentarer som alltid löd ”är du sur?” Folk ansåg att jag såg sammanbiten ut JÄMT men sa ändå att jag skulle va nöjd som jag såg ut?? Kritisera då inte mitt utseende om du samtidigt säger att jag ska älska mig som jag är. Gör som du vill Paula, för att bli ditt bästa jag för dig själv!!! Att göra mina läppar är det bästa jag någonsin gjort för mig själv ???
Jag tycker att man ska göra som man vill! Vill du operera så gör det, man måste inte sätta in ett par gigantiska meloner bara för att man har silikon, min kompis hade precis som du små innan barn och helt tom efter, nu har hon en full B kupa. Super nöjd och glad. Det är upp till var och en, tänk dock på att det kan vara bra att vara klar på barnavdelningen eftersom de annars kan bli ännu tyngre och alltså hängigare med silikonet i efter nästa barn…! Kram
Tycker DU är fantastiskt vacker! 🙂 bröst är bara bröst och funderar du på att operera dom så gör det. Vill bara ändå förmedla till dig att du är du och ingen kan ta det ifrån dig. Du är vacker för att du är just DU, inifrån och ut.
Kram!
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Har inte några barn, men jag har alltid haft små bröst och alltid haft komplex över det. Det senaste året har brösten blivit ännu mindre, på grund av en träningsökning och elitsatsning. Det är en sak som jag skämtar om med kompisar, men det är bara en försvarsmekanism. Jag mår dåligt när jag ser mina bröst, att de inte fyller ut en enda bh längre. Precis som du säger, så kan jag inte visa mig helt naken för min pojkvän. Han bryr sig såklart inte och tycker jag är fin som jag är. MEN det sitter i MITT huvud. Vad han än säger så hjälper det inte mig i detta. Jag ska i framtiden investera i ett ingrepp och äntligen vara stolt över mina bröst. de ska inte vara ett skämtobjekt för en, de ska vara något som man är stolt över att ha. Ett ingrepp är inte hela världen, men gör det att man mår bättre och trivs mer med sig själv, så är det väl ett solklart alternativ. Men ärligt sagt så är det bekvämt att ha små bröst när man spelar handboll på elitnivå, inte lika bekvämt i omklädningsrummet bara. Men den som väntar på något gott 🙂
Har följt dig sedan du startade upp din blogg, har följt Hugo sedan ännu längre. Du är en av de vackraste kvinnorna jag vet, båda insida och utsida. Dina döttrar är heeeelt fantastiska. Att du har komplex och pratar om det offentligt, gör dig till en ännu större inspiration än vad du redan är. Din öppenhet och ärlighet är motiverande. Jag hejar på dig och dina bröst <3
Hej fina Paula!
Om du bestämmer dig för att göra en bröstoperation så vill jag varmt rekommendera att gå till Proforma Clinic (kirurg: Örjan Gribbe). Han är fantastiskt duktig!
Jag har själv opererat mig hos honom, och jag har även tipsat både vänner och bekanta dit – samt att jag även har hjälpt och tipsat många främmande tjejer som kontaktat mig via sociala medier (som sett några bikinibilder jag lagt upp). Alla har verkligen blivit mer än nöjda med sitt resultat!
Det bästa med Örjan Gribbe (förutom sin proffsiga teknik när han opererar) är att han verkligen förstår vad du vill ha. Han lyssnar på ens önskemål och gör sedan ett fantastiskt jobb. Jag skulle tro att du endast skulle behöva fylla ut brösten lite med ett par små implantat, istället för ett lyft. Om jag var du skulle jag iaf gå till honom på en konsultation och se vad han säger 🙂 Kanske ändrar du tankar och uppfattning helt och kanske inser att en operation inte är ”din grej” längre. Eller så kanske du känner att ”detta känns helt rätt” och då utgår man från det.
Lycka till, oavsett vad du bestämmer dig för att göra 🙂
Kram
Jag fick också bristningar och har alltid haft på låren, gillar inte det men jag har accepterat det och tycker det är okej och lägger ingen större tanke åt dom. Har alltid haft små bröst och när jag var yngre blev jag mobbad för det men jag lärde mig tycka om mina små fasta bröst och fick faktiskt komplimanger. Nu när jag fött barn har de tappat helt sin form och blivit mer tomma, gillar inte det men om jag väljer att göra ngt åt det vill jag först få alla de barn vi önskar att få innan jag gör ngt. Jag förstår dig helt. Och allt är ju upp till var och en. Varje person måste få välja själv. ❤️
Känner såå igen känslan.. Aldrig varit nöjd över mina bröst eller min kropp överlag, och efter en graviditet och amning så är det värre än nånsin… vill spy av o se mig själv naken i spegeln. Och det handlar inte om vad andra tycker/tänker eller hur idealen ser ut om vad som ”ska vara eller inte”, utan om vad man själv tycker. Jag går runt naken hemma och min sambo älskar mina brösr, men det räcker inte oavsett för jag hatar dom ändå…
Ge det tid! Det tog nog iaf två år minst efter yngsta barnet innan brösten började ”rätta till sig”. Som förut blev dom inte men bättre. Är det dessutom ett tredje barn med i planeringen framöver hade jag väntat tills efter det är fött innan en eventuell operation.
Jag är nu gravid med min tredje. Mina andra två är 13 och 11 i år, så en sladdis. Jag kommer fixa till brösten om 2-3 år tänker jag. Inget lyft för min del men fylla ut dom liksom, för fylligheten försvann efter totalt 1,5 års amning. Jag är 33 i år så lite häng gör mig inget och är ju naturligt.
Ge dina bröst några år att återhämta sig. Du har ammat ett barn för inte så länge sedan. Det tar tid för dem att dra ihop sig. Har en vän som hade samma problem och idag är hon nöjd och är glad att hon inte gjorde något förhastat. Snälla! Va en av dem som inte förändrar din naturligt vackra kropp med ingrepp. Du är en förebild, stå på dig och jobba mot dina tankar om att dina bröst inte är vackra. För det är de.
Styrka!
Vad modig du är som vågar skriva om det här! All cred till dig. Kramar
Fast ett par bröst som hänger är väl ännu mer kvinnligt? Det visar att du fött barn och det finns väl inget mer kvinnligt än så? Tråkigt att många tycker att jag är mindre kvinnlig…
Hej Paula. Måste bara säga att jag tror många kvinnor känner igen sog i det du skriver och jag är en av dem. Jag har inget problem med utseendet igentligen utan hur det känns. Att utan BH klibbar de mot huden vilket det inte gjorde innan då jag också hade ganska små. Sedan sitter de ju inte kvar i en BH utan ramlar ut. Jag har förlikat mig med hänget och utseendet men inte med känslan av att ha två hundöron hängande där brösten en gång satt. Jag funderar starkt på ett lyft bara för att kunna gå utan BH vilket jag ALDRIG gör just nu för att det är så jävla obekvämt. Tack för ditt inlägg, det är så viktigt att detta tas upp bland oss kvinnor och tack för att du öppnar dig själv på detta sätt.
Har läst inlägget och alla kommentarerna nu och blir mest ledsen och trött. KÖnns sjukt att fllk rekommenderar (manliga såklart) kirurger hit och sit som om det vore tandläkare eller frisörer. Kvinnors evinnerliga stress för att förändra sig för att känna att man duger, för att vilja visa sig naken för sin kille (what!?), för att inte åldras, eller förändras. Det är så himla förenklat att säga ”det är din kropp, gör vad du vill om det får dig att må bättre”. För får det verkligen en att må bättre att veta om att man sjunkit under idealet och satt en kniv i sin friska kropp för att kunna duga? Vsd hände om man jobbade med det på ett psykiskt plan istället? Brösten fyller liksom ingen kroppslig funktion som gör att man får mindre ont, mår bättre i kroppen av att lyfta brösten så man måste förstå att det är rent estetiskt och av fåfänga. Då ska man åtminstone erkänna att det är därför och att man är slav under idealet tycker hag, för att vara ärlig mot sig själv.
Jag tycker det är såå mycket coolare iaf med kvinnor som säger fuck it! Jag vägrar vara slav under idealen, jag duger precis som jag är. Jag hoppas paula att du ändrar dig och inte kommer göra nåt ingrepp <3,
Amen till din kommentar ”e”. Verkligen – AMEN! Jag instämmer! Så klart upp till var och en i slutändan.. men jag tycker du har bra tankar och åsikter, och tydliggör viktiga ämnen.
Jag tycker du är en jättebra förebild och väljer du att göra ett bröstlyft eller vad du än vill göra så kommer dina barn inte påverkas av det. Eller ja, absolut inte påverkas negativt i alla fall! Att gå runt och må dåligt över nånting och att du nu skyler dina bröst tror jag påverkar dom mycket mer. Gör precis som du vill, bara du vet vad som kommer kännas rätt! Oavsett så är du en superbra förebild för både barn och vuxna.
Varför ska du gå omkring och ogilla något resten av livet. Du är ung, gör något åt det. Så du blir glad. Ha inte dåligt samvete för att du rätar till något som stör dig.
Vill egentligen bara säga en sak, från mig till dig. Skit fullständigt i vad alla andra tycker och tänker. Det är till 210% din egna kropp som bara du till 210% bestämmer över. Tanken bakom ”Stå upp mot idealen och älska dig själv som du är” är jättefin, absolut. Men nästan omöjlig att leva efter. Det är skitsvårt. Du är van med att se ut på ett sätt, som du alltid gjort. Som du är med bekväm med, som du lärt dig att älska. DET är du. Om du känner att du vill tillbaka dit, då har ingen annan rätt att komma med pekfingret.
Jag förstår till fullo argumentet om att tjejer blivit intalade att bröst ska vara fasta, fina, perfekta. Och då känner vi oss mindre sexiga om vi inte kan leva upp till det. Och det finns nog så många tjejer där ute som faktiskt kan lära sig älska och acceptera när brösten inte längre ser ut så, exempelvis efter graviditet. Men döm inte dom som faktiskt kämpar. Som sagt, det är din kropp och din känsla/erfarenhet/preferens. Gör bara saker du mår bra av. Du är inte skyldig någon här i kommentarfältet en ursäkt för det.
Kramiz, you rule.
Så himla sant! Tänk att två fettklumpar kan påverka oss kvinnor så mycket. Vi mår dåligt över brösten för att ”bröst inte ska se ut så”. Enligt vem? Förändring kan inte ske förrän vi accepterar att bröst ser olika ut i olika skeden i livet! Börja nu så kanske våra döttrar slipper känna samma osäkerhet och press att lägga sig under kniven. Att opereras (oavsett anledning) är inget man gör i en handvändning.
Jag har ej fött barn men hade en konstig form på mina sen unga år.. Ville aldrig gå utan BH. Jag var också på jakt efter ett lyft men fick rådet att sätta in små implantat för att det skulle reda upp min situation. Jag har 250 CC i varje (är 28 år, 170 cm lång, väger ca 70, storlek 75 C innan OP, nu 75D) tränar regelbundet) ingen har reagerat att jag ens gjort en förstoring förutom min respektive som sett dom live innan och efter. Men känslan att kunna ha ett fint linne eller klänning nu utan BH är guld! Jag tycker inte det är att hetsa nå ideal när man gör en åtgärd som är realistisk och ej ser extremt ut. Jag började fundera på att fixa mina när jag var 16 men visste att jag behövde vänta och komma psykiskt med i matchen, tog mig 11 år innan jag var redo och vågade, hade cash att gå till en bra kirurg, pengar att va ledig och ta hand om mig efter. Nu ett år senare är jag så sjukt nöjd 🙂
Oj de kändes som jag skulle kunna skriva dedär själv. Har fött två barn och dom ser inte ut som dom en gång gjorde. Döljer mig för min man, för min egen man. Han tycker jag är löjlig när jag gömmer mig. Men de går inte, helt psykiskt omöjligt att bara släppa spärren. Men har bestämt att efter jag är klar med min utbildning (om ett år) så skall jag lyfta dom. Så jag kan va nöjd med mig själv. Att känna mig fri igen och inte behöva som jag känner idag.
Oj de kändes som jag skulle kunna skriva dedär själv. Har fött två barn och dom ser inte ut som dom en gång gjorde. Döljer mig för min man, för min egen man ? Han tycker jag är löjlig när jag gömmer mig. Men de går inte, helt psykiskt omöjligt att bara släppa spärren. Men har bestämt att efter jag är klar med min utbildning (om ett år) så skall jag lyfta dom. Så jag kan va nöjd med mig själv. Att känna mig fri igen och inte behöva som jag känner idag.
Jag vet exakt hur du känner dig. Mina bröst gick från knappa A-kupan till dubbel D under graviditet och mjölk. Jag tränar hårt och helt plötsligt hängde det bara två små tygpåsar på äverkroppen. Jag kunde inte ha fina toppar, kunde bara ha sport bh. Jag älskar en fin hylla. Men precis som du så slutade det i att jag inte ens ville visa mig för min sambo. Jag komlade runt kliniker och fick tag i Johan nordquist i helsingborg. Åh, det bästa beslutet jag någonsin tagit. Har aldrig ångrat mitt beslut. Värt alla pengar och all möda. Hoppas du finner vad du vill göra. Kom ihåg att du gör det för dig och skit i vad alla andra tycker. Du är bäst!
Jag opererade mina bröst mindre för snart 10 år sedan. Fick barn förra våren och kunde inte amma som ett resultat av operationen. Nu 1 år senare är dom mindre och hängigare än någonsin, trots att jag int ammade! Känns däremot dumt att göra dom större när jag en gång gjorde dom mindre..
Jag fick massa bristningar på insida lår efter första graviditeten. Den här andra graviditeten är det mest brösten som påverkats 🙂 Men bristningarna kan jag leva med även om det stör mig ibland.
Jag har också små bröst. Också fött två barn. Och mina bröst hänger. De är skitfula nu och jag är aldrig naken. Har alltid en mjuk top på mig hemma. Innan barnen kunde jag gå runt topless under mjukiskläderna. Inte nu. Det skvalpar och rör sig för mycket.
Hade jag gjort en operation om jag hade obegränsat med pengar? Kanske. Inte för att förstora utan för att forma. Men att spara ihop pengar på att fixa brösten i mitt liv nu – nej! Lägger hellre pengar på annat. Viktigt. På att leva. Om mina bröst är priset för mina barn så är det värt det.
Jag får ont i magen och ärligt talat lite ångest känslor av detta. Betyder det att mina hängiga post-amningsbröst inte duger? Borde de lyftas? Tro mig, tanken har slagit mig många gånger och nu känns den tanken så bekräftad. Självklart är det ditt liv, ditt val och du blir mycket hårdare granskad än absra kvinnor på alla sätt pga bloggen. Meb jag kan inte hjälpa det, jag blir påverkad och jag blir ledsen.
Jag har fött 2 barn och brösten efter det trivdes jag inte med. Fick dessutom ont i axlarna och kunde inte ha någon bh.
Tog tag i saken och gjorde ett lyft och är så nöjd! Kan tipsa om dr leif på conturkliniken som jobbat med bröst inom cancer hela livet och mina blev så snygga.
Bästa jag någonsin gjort!
Måste man verkligen ÄLSKA allt med sin kropp, kan den inte bara få vara och fungera?
Så trist att du skriver så här med alla tjejer som försöker känna att de duger.
Sättet du skriver på gör det här till mitt favoritinlägg för du är så himla klok, och det finns alltid någon som kommer tycka att du förmedlar skeva kroppsideal men det är din ditt och ditt beslut.
Min mamma opererade sina bröst efter oss fyra barn men det har aldrig påverkat min syn på mig själv, jag tycker att du är så bra som skriver om det även om du vet att det kommer finnas människor som kommer bli arga på dig.
Det är din kropp. Sålänge du mår bra får du göra som du vill! Ingen annan har med det att göra. Har själv gjort det, skulle göra om de 1000ggr om. Min självkänsla har aldrig varit så bra som nu! Man gör det för sin egna skull ingen annans <3 dina barn Kmr avguda dej i vilket fall, happy wife happy life.
Bästa Paula! Du är en sådan vacker kvinna och en stor förebild. Sträck på dig och var stolt över vad du gått igenom! En stor, varm kram till dig❤
Kära Paula. Jag har fått intrycket av att du gärna vill vara en förebild. Jag brukar försöka att själv VARA det kvinnoidealet jag vill se istället för att följa de urgamla trista. Hur ser perfekta bröst, lår rumpa ut? Precis exakt som mina faktiskt!!!! Det är Sååååååå mycket coolare att vara med och skapa nya ideal (för oss och för de småtjejer som växer upp idag) än att nervöst lägga sig under kniven! Tycker iallafall jag!
Jag har gjort en bröst operation för lite mer än 3 månader sen! Jag har alltid haft en stor byst, men dom blev såklart annorlunda efter amning. Jg var på konsultation och jag kände mig bara mer säker efteråt. Jag fyllde ut mina för att slippa göra lyft. Drop formade har jag och dom ser naturligt fina ut 😀 Och jag är så nöjd!! Ångrar mig inte en sekund och nu visar jag mig gärna naken för min sambo o känner mig bekväm med det. Innan gömde jag mig alltid med armarna. Älskar att jag har ammat men man ska också älska sig själv ? Du är grym!
jag kämpar med mina bristningar, att älska min nya kropp. fick på mina bröst. var fick du dina? hur ser dom ut idag? hjääälp
Jag känner igen mig i dina tankar. Har inte några barn men mina bröst var obefintliga innan vilket gjorde att jag inte kände mig bekväm och aldrig ville ”visa” mig. Man ska göra de man själv känner för och inte tänka på vad andra tycker å tänker. För de finns alltid de som är för och emot. Men de spelar ingen roll eftersom det är din kropp och dina känslor. Jag opererade mig för 5 år sen och är jättenöjd med mitt resultat 🙂
Handlar inte om att vara naturlig. Du föddes väl inte med dom tuttarna du har idag? Trött på människor som säger det är fel! Allt handlar inte om att man vill leva efter ” idealet ” jag har en kronisk tarmsjukdom och när jag har skov så rasar jag ner i vikt. Vilket innebär att alla mina kvinnliga former försvinner. Jag hade aldrig någonsin tänkt på silikon tuttar. Men för 3 år sedan fick jag skov och rasade ner i vikt. Jag mådde så dåligt och klarade inte av att se mig själv i spegeln. Jag gjorde mina bröst. För mig. Inte för någon annan. Min dåvarande kille ville inte, jag brydde mig inte. Idag klär jag mig så jag inte ” flachar” mina bröst. Inte för att de är gigantiska men jag är obekväm med att visa dom mes urringad tröja tex. Men när jag är hemma och kollar i spegeln så är jag sååå nöjd med mig! Så jag gjorde dom för mig! Inte för samhället eller för någon! Jag ville må bra!
Jag tycker att du ska göra precis som du känner för. Du kommer fortfarande visa på sunt ideal även om du ändrar utsidan för du är en genomgod och smart person. Du verkar ha stort hjärta och det är ditt inre som gör dig till den person du är och som förmedlar vart du står. Du blir snarare en förebild för dina döttrar som växer upp med en mamma som vågar ta steg som gör henne lycklig.
Som jag känner igen mej. Efter tre barn så hänger det två tomma påsar:( Jag gillar också små bröst, men innan barnen så var dom en stor C- kupa så ”bara” ett lyft skulle troligtvis inte bli bra på mej och större vill jag inte ha. Det blir nog bättre resultat på dej som hade mindre bröst innan barnen. Kolla runt å hör vad dom säger. Tycker definitivt att du ska fixa till dom om du är missnöjd. Kram
Jag accepterar ditt val men hade ändå önskat att du håller det för dig själv och inte skriver ut det på internet. Det finns tillräckligt mycket påtryckningar på internet om hur man ”borde” se ut och jag är rent ut sagt jäkligt trött på det. Jag tycker att du och din blogg är fantastisk, men jag tycker helt ärligt att det här inlägget kändes lite jobbigt att läsa. För mig förmedlar det, vad du än säger, ett budskap om skeva kroppsideal.
Fast grejen är nog att om hon inte hade skrivit det så hade ju folk nog märkt det ändå och så hade Paula fått en massa skor för det och blivit kallad falsk, lögnare osv… Lika bra att ha raka för och skriva som det är. 🙂
Ni vill ha fler barn, kanske ska vänta tills efter en ev tredje grav?
Hej!
Du är så jävla fantastiskt !
Gick ner 50kg, mina bröst hängde med ner om man säger så 😉 gjorde en bröstförminskning och det kan varit det bästa jag gjort. Slipper ont, känner mig fin och känner mig mer i proportion med mig själv. Kolla runt noga bara, hör med olika så du kan känna vad som känns rätt för dig. Ett lyft gör inte speciellt ont, men det är ett ganska stort ingrepp så var rädd om dig, och tejpa! Tejpa tejpa tejpa !
Har du funderingar eller frågor så hör av dig, vet själv att mycket kan snurra i skallen 🙂
Kram!
Jag känner igen mig! Jag ammade/pumpade bara 3 månader men graviditeten i sig påverkade brösten. har också små bröst sen innan, tränar mycket och det är inte kul att de nu är som två urblåsta balonger på ett par bröstmuskler. MEN jag vet att det är egentligen inte jag som tycker så här, för jag hade egentligen inte brytt mig. Innerst inne så bryr jag mig inte hur bröst ser ut. Men jag är påverkad av ideal, vare sig jag vill Eller inte. En liten röst sitter där på axeln varje gång jag tar av tröjan och ba ”det där
Är inte fint, dom är inte mysiga att klämma på och dom ser missanpassade ut till din kropp”, men jag påminner mig om att rösten kommer utifrån, från början.
Alltså vi har fött barn. Jag tycker att det är så sorgligt hur i princip alla som föder barn mår dåligt över sina bröst, dom förändras. Det hör till! Och varför kan vi inte bara va stolta över det! Eller bara tycka det är vackert med urtömda bröst det med! Varför kan inte idealen bara låta oss va!
Men jag vet, man orkar inte alltid vara stark. Ibland vill man bara fixa till det så man slipper ha den här diskussionen med sig själv hela tiden. Men jag har lovat mig själv (hopps jag håller det) att inte operera mig för jag vet inte hur jag annars ska förklara för mina döttrar hur jag tycker man duger som man är, kvinnokroppen är inte till för att behaga män, kroppsideal är skit osv osv när jag själv lagt mig under kniven för att mina bröst inte är enligt idealen estetisk vackra.
Men jag har full förståelse för att man vill om man mår så dåligt över dom. Jag tränar ju både för hälsans skull, men för att jag vill se bra ut. Det bidrar också till ideal. Men jag tycker bara det är så sorgligt att vi ens ska må dåligt 🙁 vi är ju lika vackra ändå.
Håller helt med!
Jag gillar din blogg, känner ofta igen mig. Men, det här med kroppsideal, då är du dubbelsidig. Du vill gärna inte bidra till kroppshets eller liknande men du gör det. Du är rätt ytlig men det är ok, jag tänker likadant. Men sluta då låtsas något annat! 🙂
Om man inte trivs i sin kropp och man vill fixa till något och om man har den möjligheten så ska man göra det. Jag rekommenderar Art Clinic i Göteborg, Per Wind. Han är helt fantastisk.
Go for it! Var precis likadan innan. Kunde inte ens visa mig för min partner naken trots att han accepterade dem mådde inte JAG bra med dem. Tror du får lägga in ytterst små inlägg för att återgå till fastheten dock men göööör det. Jag har inga problem med att vara naken nu och kan till och med bli lite ledsen nu fem år senare att min man inte glor på mina fylliga bröst fortfarande haha 🙂
Jag ammar andra barnet just nu och har alltid haft ganska stora bröst. Men efter att jag ammat min äldsta så förlorade dom formen precis som de brukar vara. Men ja har också snuddat vid tanken att ja skulle vilja fixa till dom, för min egen skull. Kommer förmodligen aldrig bli så men hade inte varit dumt om man fick ett par snygga tuttar så man kände sig sådär tip top haha!
Hej, jag opererade mina bröst när jag var 20 (10 år sen) pga att de var så små och har aldrig ångrat det. Jag är lite kluven till att du skriver om detta, å ena sidan tror jag att det är bra om vi tjejer pratar mindre om våra komplex för att inte så att säga trigga varandra. Å andra sidan är det ett problem att folk gör skönhetsoperationer i det tysta som ser naturliga ut (som jag) och att andra då tror att gemene kvinna bara råkar ha lagom fasta, lagom stora bröst, smala midjor och raka näsor när det i själva verket är resultatet av operationer. Ingen kan säga att man gör ingrepp för ”sin egen skull”. Alla gör det för att leva upp till ett ideal. Skulle inte idealet finnas skulle det självklart inte vara intressant att operera sig för att se ut på ett visst sätt. Hur du gör kan ju bara du bestämma du är knappast den första mamman på jorden som känner så ☺ Där har jag väl fördelen med mina små sillisar att de ju fortfarande är fylliga efter graviditet och amning….Jag var dock rädd att det skulle fucka upp amningen men det funkade som tur var. Det var ju inget som jag funderade på när jag var 20 liksom. Jaja, nu babblar jag bara, hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bra ☺
Har väntat på detta inlägg ända sedan du födde ditt andra barn. Man bara visste att det skulle komma. Så hur mycket av din träning har egentligen, ärligt, gått ut på att förminska förändringar efter graviditeten? Jag förstår ditt tänk bra, men varför är du inte ärlig? Nej, varför försöker du så intensivt framstå som ärlig i bloggen fastän du är som alla andra?
Men hon är ju ärlig här?Brösten går det inte att göra så mkt åt…och är man inte bekväm med ngt utan kanske mår lite dåligt så varför kan man då inte göra något åt det om man har möjlighet?Andra bloggare som kör mkt skönhet och träning och som har gjort bröstjobb men vägrar att prata om det…tycker du det är mer ärligt att göra så kanske?Men det är klart…då hade du ju åtminstone inte kunnat må dåligt över att bloggaren ”inte är ärlig”! 😉
Jag känner igen mig själv där så väl, vet precis vad du menar! Och hade jag haft chansen hade jag också gjort bröstlyft då efter ett barn som gjort stooora förändringar i min kropp men jag kan ändra på allt det själv förutom brösten, ät man missnöjd med något då är det självklart att man ska göra såna ingrepp för att må väl, jag hejar på dig och så otroligt modigt av dig att skriva detta då vi är så många kvinnor som känner likadant! Tack för en så fin blogg och podd, du är absolut fin som du är men du ska absolut göra det som Du själv känner är bäst för dig ??
Förstår precis hur du känner. Har alltid haft minimala bröst! Alltså supersmå. Och hatat dom. Nu efter 2 barn är dom obefintliga!! Är helt platt och mår sjukt dåligt av det.. innan fanns det ändå lite jämfört med nu.
Lös hud på min annars stenhårda mage, check på den. Och tuttarna också lika där. Dom är idag som skinnpåsar. Finns inte något i dem. Och jag är inte sådär supersmal heller utan fett finns på kroppen, men inte i brösten längre. Dom är bokstavligt talar som öron på en sorgsen beaglehund.
Har också tankar på lyft, men pengar växer inte på träd tyvärr 🙁
Hej tycker det va bra skrivet av di.
Har dött två barn på 2 år.
Va missnöjd med mina små och försökt in i det sista faktiskt älska mig själv. Men kände mig kvinnlig. Så fixa till dom och känner.mig så mycket vackrare nu.
Inte förstöra utan enbart passande för min kropp
Vet precis hur du känner, efter första barnet är nu brösten som två tomma påsar som hänger nere vid naveln (känns det som). Fixa brösten vore rena drömmen, bara köööör
Hej Paula, Jag förstår dig och dina känslor 100 procent och detta är mer vanligt än ovanligt idag att höra från unga mammor. Är själv ung mammma och känner absolut igen mig i de SU säger och hade inte haft ngt emot finare bröst o fylligare rumpa. ’Men även om de faktiskt skulle få mig att må bättre att fixa det och känna mig finare så har jg bestämt att inte göra det. Jag är säker på att det är ett ideal som vi vuxit upp med från dagens samhälle och jg tycker inte det är ok med all utseende hets. Jag har ist hela livet på mig att lära mig älska min kropp. ’Er förändringar kommer ske med åldrandet så jag ser detta som en utmaning att älska. Det är såklart ditt val men jag önskar du hittar ditt sätt att acceptera din kropp för den det är.
Bra skrivet Angelika! Instämmer på den. Men så klart upp till var och en ?❤
Hej Paula! Jag själv har förminskat brösten 3 gånger efter att ha haft hängiga redan i början då jag alltid försökte att gömma dom genom att använda stora tröjor så att dom inte syns och när jag förminskade dom så blev det också lyft men med tiden har dom gått ner lite, men du vill bara lyfta dom. Jag tycker att du ska göra denna operation efter att du är klar med att få barn eftersom att om du får fler barn så kommer dom att hänga igen eller om du verkligen inte vill vänta så kan du ju göra lyftet ändå men får du barn kan de bli häng igen. Sen tycker jag också att det är viktigt att du går till någon som är erfaren och duktig, jag fick väldigt fula och breda ärr andra gången jag opererade mig.
Känner exakt samma och ska också göra en bröstonstrution. Sätta dom på plats. Eftersom jag tränar så är det som du skriver dom blir tommare och tommare för varje pass.. lycka till det blir nog jätte bra. ?
Hej Paula! Jag själv har förminskat brösten 3 gånger efter att ha haft hängiga redan i början då jag alltid försökte att gömma dom genom att använda stora tröjor så att dom inte syns och när jag förminskade dom så blev det också lyft men med tiden har dom gått ner lite, men du vill bara lyfta dom. Jag tycker att du ska göra denna operation efter att du är klar med att få barn eftersom att om du får fler barn så kommer dom att hänga igen eller om du verkligen inte vill vänta så kan du ju göra lyftet ändå men får du barn kan de bli häng igen. Sen tycker jag också att det är viktigt att du går till någon som är erfaren och duktig, jag fick väldigt fula och breda ärr andra gången jag opererade mig.
Hälsningar Nathalie
Jag har fräknar och jag har skrattrynkor runt ögonen men det gör ingenting.
Lite tråkigt att du skriver det som om det vore något dåligt. Att det liksom inte gör nånting..
Tänkte exakt samma Med vänlig hälsning, prickig korv ✌?️
Hej vackra Paula.
Jag känner precis likadant som dig, har också alltid haft små strutpliknande bröst men efter två graviditeter och två bebisar som ammat har dom tömts och plattats till, finns lixim inget kvar. Jag är precis som dig , obekväm med brösten. Men jag känner att livet är för kort helt ärligt för att gå runt och vara missnöjd, kan man ändra på något så gör de! De är ju inte kul att gå runt o vara missnöjd med sig själv! Strunta i alla andra, det är ditt liv, och man får bara ett så gör de du känner för!! Heija Hejja dig!
Hej vackra Paula.
Jag känner precis likadant som dig, har också alltid haft små strupliknande bröst men efter två graviditeter och två bebisar som ammat har dom tömts och plattats till, finns lixim inget kvar. Jag är precis som dig , obekväm med brösten. Men jag känner att livet är för kort helt ärligt för att gå runt och vara missnöjd, kan man ändra på något så gör de! De är ju inte kul att gå runt o vara missnöjd med sig själv! Strunta i alla andra, det är ditt liv, och man får bara ett så gör de du känner för!! Heija Hejja dig!
Åhh blir så provocerad av de som skrivet väna tills efter barn nummer 3 osv..
Jag förstår dig till 100%! .
Jag utvecklades väldigt tidigt och fick snabbt väldigt stor och otymplig byst. I åk 6 hade jag 65e och mådde sjukt dåligt över mig själv. Daglig kommentarer, Och fastän jag i efterhand förstod att kommentarerna kanske inte var illa menade, så kändes det som det för mig. Under hela min tonårsperiod skämdes jag för hur jag såg ut. Visade aldrig mig i bikini eller liknande, deltog inte på gymnastiken för att jag skämdes så oerhört. Jag hatade min kropp för Min bröst skull :/
När jag var 14 sa jag till mina föräldrar att jag önskade att jag inte hade några bröst… Att jag ville skära av dem. Mina föräldrar var oerhört stöttande och lovade att de skulle hjälpa mig ha råd med en reduktion när jag fyllde 18. Från den dagen har jag fått höra från alla möjliga håll ”vänta tills du fått barn, du vill ju kunna amma”, ”tänk på att du skickar ut ett budskap till din lillasyster att man inte duger som man är”, ”vill du inte kunna amma dina barn? ”. ”men det är ju så många som betalar för stor byst” osv… Att andra betalar för stor byst innebär ju inte att jag måste vilja ha det. Självklart ville jag kunna amma mina barn. Men ska framtida eventuella barn göra att jag fortsätter lida och gömma mig själv? Alla dessa goda råd och tips gjorde att jag inte vågade satsa, Det kändes som att jag var egoistisk och självisk för att jag önskade mig mindre byst. När jag till sist 20 år gammal vågade kontakta vården fick jag äntligen gjort en reduktion och gick från 70i till 70cc-d. Nu är jag 24 och väntar vårt första barn. Visst jag vet inte om jag kommer kunna amma, men det fans det inga garantier på innan heller. Jag kommer ju kunna vara världens bästa mamma till mitt barn oavsett naturliga bröstet eller inte.
Summan av kardemumman av det jag vill säga är att; det är din kropp! Du vet bäst själv om det är rätt för dig med en operation eller inte. Och jag kan absolut inte se hur ett beslut om operation skulle göra att du mindre förespråkar en hälsosam livstil och inställning till kroppen. Hälsa är både psykisk och fysisk, båda två behöver klaffa för att man ska må bra! Ibland är en fysisk förändring lösningen 🙂
Men varför ska du behöva känna att du inte duger? Till stor del är det de ideal som finns runtom oss, att vi kvinnor ska se ut på ett visst sätt, jag vet. Jag tycker vår generation ska gå emot dessa ideal och våga vara naturliga och göra det till det nya ”snygga”.
Annars är vi på väg mot en framtid där varenda mamma lägger sig under kniven eller iaf funderar på att göra det. Det är SJUKT,
Och alla ni som säger att du ska göra det du mår bra av – det är inte ett hållbart argument. Det finns många saker som är skadliga som folk mår bra av att göra tex att ta droger. Och om alla ska hålla på och operera sig så kommer det vara skadligt i längden då kommande generationer hela tiden tar det ett steg längre. Kroppen förändras, det är livets gång, det är det vi bör fatta själva och lära våra barn.
Du är vacker precis som du är. Lovar att om du lär dig att gilla din kropp precis som du är så kommer omgivningen och din partner att göra detsamma.
Hej. Jag har ammat 2 barn & hatade att se mig själv naken efter detta. Två små påsar som hängde såg ut som en 90årig tant. Så jag opererade dom. Gjorde lite större & så nöjd nu efter 6år. ? följ ditt hjärta kram
Rekomenderar även varmt Per Widh på Artclinic. Snacka om att koka soppa på en spik där! Räddade mina ica kassar utan lyft till riktigt fina naturliga bröst.
Bästa kirurgen? Så fantastisk.
Bästa kirurgen? Så fantastisk.
Jag tycker inte att du sprider en skev kvinnosyn. Jag opererade mina bröst för min skull. Mådde väldigt dåligt, precis som du och undvek att visa mig för min sambo. Han brydde sig inte, o ingen annan heller, men JAG gjorde det. Opererar du dig för att nån annan tycker eller för att alla instagramtjejer ser ut på ett visst sätt, då blir det ju skevt att försvara. Jag tycker det viktigaste som förebild för sina barn handlar om just det. Att man själv bestämmer över sitt liv. Och att ingen annan äger rätten att bestämma hur man borde eller ska se ut. Dvs tomma bröst eller silikon, tjock eller smal, rakad eller inte.
Åh jag känner exakt samma. Skillnaden dock att jag hade ganska stora, fick enorma under graviditet/amning och sen bara helt tomma.
Det är en sån enorm skillnad och jag känner som du, det saknas liksom en del av min kvinnlighet. Min sambo har inte något emot dom. Men jag känner att det spelar liksom ingen roll hur nöjd jag är med min kropp i övrigt. Mina bröst är liksom inte mina längre. Så trist att det ska kännas så, för precis som du så försöker jag känna att det liksom är okej för det kom ju det absolut bästa utav det. Men det går liksom inte. ❤️
Självklart ska du göra det om det lan få dig att trivas bättre i din kropp! Inget fel alls med det! Modigt att du delar med dig ❤
Det är din kropp! Du gör det som känns bäst för dig! Du Är och kommer alltid att vara fina döttrars förebild! Du är en grym mamma!!! Glöm aldrig bort det. Vare sig du fixar brösten eller näsan eller armen?. INGEN har rätten o ens yttra sig ngt annat!!!
Boka tid och få en konsultation. Go for it!!!!
Hej Paula,
Åh vad jag känner igen mig. Jag kan dock inte relatera till just din osäkerhet, men jag har en en egen osäkerhet som jag bär på. Jag har inte varit gravid men jag är 26 år gammal precis som du och jag har med åren försökt att tänka mer positivt kring träning, hälsa & kroppsideal.. Dels för att jag i mina tonår inte haft en sund relation till mat. Jag har lidigt av bulemi och det har satt sina spår i mitt tänkande kring mat.
Jag kan precis som du uppskatta och hylla min kropp i sin helhet där jag både har ärr och bristningar från livets gång. Men jag har en stor osäkerhet kring mina lår. Precis som du så vill jag älska dom och acceptera dom för hur dom är. Mina lår/ben gör så att jag kan gå, springa, hoppa, smyga, krypa….ja listan är oändlig. Men trots allt detta så skäms jag över att ytligheten tar över mitt tänkande och jag har en konstant tickande tanke om hur mina ben ser ut. I ett stort perspektiv gör inte något att ha muskulösare lår med lite celluliter på, det är helt obetydligt. Men jag lever i min kropp och det skär sig i mig att jag tänker på hur mina lår ser ut i shorts, kjol eller när jag springer. Jag tänker till och med på hur de ser ut när jag och min sambo har sex. Är inte det skevt? Jag önskar att jag, som tränar 3-4 gånger i veckan och äter hälsosamt, kan lära mig acceptera mina lår så som de är.
När jag hade bulemi gick jag ner väldigt mycket i vikt. Jag triggades av att kallas smal och jag kunde äntligen känna att mina ben var sådär ”modell smala”. Men den relationen till mat höll inte och jag tog tag i kost och träning vilket jag är så glad för! Men då gick jag såklart upp i vikt och med åren blev mina kurvor allt mer synliga – däribland låren.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att acceptera detta till 100%. Jag tränar för att vara hälsosam men även för att behålla ett visst kroppsideal. Men ibland kan jag känna ”gud vad snygga ben jag har egentligen”, men i fel ljus eller rörelse är mina överkritiska ögon i fullt fokus på att hitta fel. Kanske hade du inte ens reflekterat över det jag ser om du träffat mig. Jag tror att dessa dilemman är något man får kämpa med hela livet, kanske finns de de kvinnor som älskar precis allt med sig själv. Men många gör inte det och de väljer att korrigerar sina brister med kirurgi eller annan behandling/lösning. Om du inte trivs med dina bröst har du rätten att först och främst prata om det men även förstå att det är fullt acceptabelt och OK att opera dig. Du kanske inte vill detta, det vet inte jag. Men det jag menar är att kvinnor har rätt att vara missnöjda med sin kropp och så länge ingreppet/behandlingen eller träningsformen de väljer att applicera för att åtgärda denna osäkerhet är var och ens eget val och är inget man ska dömas för.
Du är en jättefin mamma och en fantastisk förebild för dina döttrar. Att du lyfter din osäkerhet innebär inte att du är ytlig, det visar snarare att du är mänsklig.
Kör ditt race!
Tack för en fin och underbar blogg! Kram!
Jag har exakt samma problem med mina bröst efter att ha ammat två barn.. och exakt samma tankar! Döljer också mina bröst för alla inklusive sambo… Gör det som är viktigt för dig, det tänker jag göra. Det är i många år vi ska leva med våra bröst och som du skriver så går de inte att ordna med hjälp av träning.
Man kan försöka att älska allt med sig själv till en viss gräns. Mår man dåligt över något spm gör att man inte kan leva livet fullt ut eller som tar över en stor del av ens tankar så tycker jag att man ska lösa problemet om det går.
Jag opererade mina bröst för snart tre är sedan. Klart bästa beslutet jag tagit, inte ångrat det en sekund och mår sååååå mycket bättre med mig själv och min kropp!
Du ska göra precis som du vill med din kropp. Om du mår dåligt över det, varje dag, och det finns ett enkelt i grepp att göra, som kan få dig att må bättre, så tycker jag verkligen du ska göra det.
Jag om någon vet hur det är att inte trivas med något på sin kropp eller med sitt utseende och det tar tillslut över ditt liv. Det är det ända som du kan tänka på. Och bara för att du gör en sån här sak, så ger Du inte andra eller dina barn en dålig bild eller skeva kroppsideal. Snarare tvärt om. Om du kommer älska din kropp ännu mer, så kommer du bli mer självsäker och det kommer de att se i dig.
Gör det som känns rätt i ditt hjärta.
Stor kram
Vet inga kliniker men har endel vänner som fixat sina bröst. Jag förstår dig HELT OCH HÅLLET. Jag mår också väldigt dåligt över mina bröst. Dom är helt platta. Hade väl pytte lite innan jag ammande första gången men nu kan jag inte ens fylla en bh på 65aa. Nu är jag gravid igen och lite lite har dom växt och har tänkt så många ggr nu att tänk om dom iaf var såhär efter. Tänk om jag kunde fylla en 70a.
Gör precis som du känner att Du vill. Det är det viktigaste
Jag har gjort mina just för att fylla ut dom, pendlat väldigt mkt i vikt och det se resulterat i att det såg ut som jag ammade. Gillar personligen också mindre ”äkta” bröst och skulle lätt kunna gjort ett lyft bara men med ett lyft så kan du inte amma om du vill ha fler barn. Med ett inlägg finns fortfarande möjligheten och du kan göra det otroligt naturligt och små, bara fylla ut ”påsarna”
Gör det som känns rätt för dig!! Det är DIN kropp o bara DU kan ha rätt att säga vad som är rätt för dig!
Dina barn behöver inte ens veta det förrän de är stora nog att förstå varför du gjorde det.
Jag har gjort en fettsugning m laser på magen för några år sedan. Efter jag fått barn hängde den nedre delen liksom över troskanten o jag hade gjort kejsarsnitt så magen var liksom delad i två iom ärret.
Jag fick inte bort den delen hur jag än försökte sä till sist gjorde jag ety ingrepp. Med laser var det inte lika stort ingrepp som ”vanlig” fettsugning.
Jag tror inte min dotter vet om det än idag, jag har mått mkt bättre med mig själv sedan dess. Fick tillbaka lite av magen efter jag fick mitt andra barn för 3 år sedan (min dotter o förstfödda är snart 13 år). Men trots att lite kom tillbaka är det inte alls lika mkt som förut, innan fettsugningen. Jag trivs mkt bättre m kroppen nu.
Jag har alltid haft små bröst också men de blev inte hängiga efter graviditet o amning utan de blev bara mindre. Jag har A-kupa o ligger jag på rygg eller lyfter armarna uppåt så försvinner de i princip helt men jag bryr mig inte alls om att de är små just eftersom de inte är så hängiga. Som tonåring hatade jag mina bröst men nu bryr jag mig inte alls. Min dotter är sen som jag var o har fortf inte fått bröst men flera av hennes vänner har det o de har typ större bröst än mig ?? men jag stör mig inte på det. Jag är bekväm med små bröst det är mkt enklare tycker jag ?
Men för mig var det magen som fick mig o må dåligt o när jag fick den fixad så mådde jag helt ärligt mkt bättre över mig själv. Jag var smal i övrigt, smala ben, smala armar så att ha stor mage som hängde o inte försvann hur jag än tränade eller åt var så oproportionerligt också.
Om du inte mår bra över brösten o vill lyfta de för att det får dig att känna dig mer bekväm i din kropp så gör det!!
Ta diskussionen m barnen när de är äldre.
Du är fortf ung och har fått två barn så då kanske man känner ännu mer att man vill att brösten ska stämma med resten av kroppen. Det var så jag kände ang magen att den efteråt stämde mer till resten av kroppen.
Jag förstår verkligen. Jag tycker det är otroligt jobbigt att dem inte sitter på samma ställe och det är jobbigt när man ska ha bh och att behöva tänka på det flera gånger om dagen är inte kul. Att inte känna sig attraktiv naken framför sin partner är SÅ jobbigt (även fast han säger att jag är helt perfekt). Jobbigt, ångest, otillräcklig, ytlig är bara några ord av vad man känner. Fast även om jag skulle vilja göra något åt det så vågar jag inte för att man ska bli nedsövd.. Och på toppen av det får man ångest för att man tycker som man gör och inte är nöjd med sig själv när man är frisk och har två fina flickor som man, som du säger, vill vara bra förebild till.
Jo, du sprider kroppshets. Skuldbelägger dig inte för att du känner att du vill göra det här för det är ett strukturellt problem. Idealet för oss kvinnor är att man ska ha samma kropp som man hade i tonåren resten av livet, och det är såklart inte ditt fel att det är såhär. MEN jag tycker att du har ett ansvar som har så många läsare och att det här är något du borde hålla för dig själv.
Tycker du ska fundera på det här några varv extra. Hur ska dina barn kunna känna att de duger som de är om inte deras mamma visar att hon gör det?
NEJ, inte för alla! Jag känner ingen kroppshets av detta inlägg. Det är nog helt individuellt. Bara för att Paula inte trivs med sina bröst ska ju inte jag behöva känna att mina bröst inte duger? Det är ju helt individuellt hur man tar åt sig av vad andra skriver.
Min mamma har opererat brösten och det påverkar inte mig ett dugg, jag känner att jag duger som jag är! Så är ju helt upp till deras familj att handskas med det så det inte påverkar döttrarna
Känner helt samma! Kan leva med bristningar och lite lös hud på magen (också efter två barn) men jag har också extremt svårt att acceptera hur mina bröst ser ut nu. Min sambo får knappt varken se eller känna (för på riktigt, vem vill klämma på något som känns som två halvfulla plastpåsar med vatten?)
Kör hårt om det är det du vill, det är trots allt du som ska leva med din kropp hela livet ??
Tack för en grym blogg du inspirerar mig varje dag!
Varför skulle du inte operera dig om det får dig satt må bättre? Man kan inte tänka på vad alla andra ska tycka/tänka/säga, ja du är en offentlig person men du är också en människa. Om du vill operera dig och om du kommer må bättre av de så ska du göra de! ?
Förstår dig. Har inga egna barn och har också små bröst men har planer på barn i framtiden och tänker att jag kommer göra ett lyft om jag inte trivs efter amning och så.
Gjorde en bröstoperation 2012 och de är en av mina bästa beslut någonsin. Gjorde dock en förstoring men mina bröst jag hade innan va obefintliga. Jag har ganska mycket höfter och rumpa så de va så oproportionerligt med mina små bröst. Jag kände mig otroligt okvinnlig! Nu älskar jag mina bröst, de är sådan befrielse att trivas i sin kropp.
Nu efter två graviditeter och amning på 11 månader med första dottern och amning som pågår med lillasyster så har dom förändrats men bara till de bättre. Dom ser mer naturliga ut. Tänkte på de du skrev att ni vill ha fler barn, de har verkligen inte förstört mina.
Jag gjorde min op på citadellkliniken i Landskrona. Peter Cosmo hette kirurgen och han är väldigt omtalad för sina naturliga bröst så jag kan varmt rekomendera honom!
Jobbig känsla <3 Orkar du stå ut tills tredje barnet kommit? Jag hade gjort det. Kram
Det där är helt upp till dig! När det handlar om vad du förmedlar till dina barn tror jag att det är extra viktigt att tänka igenom ett ingrepp ordentligt och komma till botten med VARFÖR man känner på ett visst sätt över en del av sin kropp. Handlar det om ideal så bidrar man ju till att det förs vidare till framtiden och barnen, och då får man ju stå för det. Handlar det om något som sitter hos en själv och att man tänkt igenom det ordentligt och kommit fram till varför man vill göra ett ingrepp är det nog lättare att förklara för barn när de är äldre varför man gick igenom med det. Du känns som en sån som tänker mycket (jag är likadan haha) så du kommer nog fram till något bra 🙂 Jag har inga barn själv men det är inte omöjligt att jag skulle hamna i samma tankar som du om jag får barn och brösten blir tomma.
Ta hand om dig! 🙂
Känner igen mig till 100%! Jag kände mig inte kvinnlig och skylde mig för alla och även min kille. Jag har förstorat dem men endast 290cc! Jag är jättenöjd, ingen ser att jag har gjort en operation, de är mer på plats och lite fylligare! Rekomenderar!
Ett långt och onödigt inlägg! Du ska inte behöva förklara dig till varför du vill göra något med din kropp. Kroppen är din och ingen annans. Är du inte nöjd med något på din kropp så har ingen annans åsikt någon betydelse 🙂
Det är din och endast din åsikt som spelar roll i detta fallet!
Hej Paula! Det var väldigt ledsamt att höra att du käner så. Jag förstår att du kämpat länge med detta och jag förstår precis din känsla. Mitt råd till dig är ändå att tänka en vända till om det verkligen är så viktigt egentligen. Jag tror nog det kan vara lite svårt att fortsätta förmedla sunda ideal till framförallt sina barn när du själv (som i deras ögon ju är perfekt och fulländad) visar att du inte riktigt duger som du är. Du är ju så supervacker. Försök att jobba lite till inifrån och se dig själv ur din mans och dina barns ögon. At the end of the day finns ju ingen sanning i vad som är skönhet. Bestämmer du att dina bröst är vackra så är de det punkt!!!! Jag tror du inte kommer ångra det valet i längden. Förstår precis hur du känner dock men ber dig tänka en gång till på de värden som kanske är viktigare. Lycka till. Kram?
Hej paula. Jag känner igen mig till hundra på det du säger. Jag har många defekter men jag känner att det är jag. Det är okej att ha en krokig näsa, det är okej att ha bristningar på hela magen men brösten förstör för mig. Mina bröst har alltid varit stora så folk reagerar på dom när jag har lite urringat eller en tajt klänning. Jag skäms… dom hänger och bröstvårtorna har alltid pekat nedåt. Efter graviditeten blev dom ännu värre och jag trivs inte alls med dom. Jag har ALDRIG(!) visat mig helt naken framför min kille, Jag skäms ihjäl… Jag har äntligen pratat med honom om att göra en förminskning samt lyft men det kostar skjortan verkligen. Men är det värt? Är det värt att göra en skönhetsoperation som kommer ändra mitt liv för alltid så jag äntligen kan sluta skämmas?
Hoppas du kan göra operationen!
Kram
Man behöver inte älska allt 🙂
Bara en parentes så är det inte amningen som gör brösten hängiga och inte på plats utan det är skälva graviditeten.’
Skulle rekommendera dig att vänta tills efter ni fått ert 3 barn att göra någonting med brösten för kommer bli lika igen + mer ärr om du gör det fler gånger..
Man behöver inte älska allt 🙂
Bara en parentes så är det inte amningen som gör brösten hängiga och inte på plats utan det är skälva graviditeten.’
Skulle rekommendera dig att vänta tills efter ni fått ert 3 barn att göra någonting med brösten för kommer bli lika igen + mer ärr om du gör det fler gånger..
Ska ni ha fler barn så vänta fast detkan kännas jobbigt kanske för dig att vänta ännu lägnre men jag ska vänta tills mina 4 är födda ?sen lär jag få nya ?tur att detfinns den möjlighet
Nästan samma här.
Sedan jag varit 14 har jag velat förminska mina bröst men har alltid sagt att ”när barnen är klara. Då”.
Jag är och känner mig inte klar med barn men när jag väl är där så hoppas jag så innerligt att jag ska våga operera dom mindre och lyfta upp dom. Dom har alltid hängt och idag, som 29årig 2barnsmamma hänger dom garanterat 20 cm. Tror jag har 65 G i bh-storlek.
Absolut inte snyggt men ffa så har det alltid varit jobbigt. Och jag vill visa mina barn att Jag är rädd om mig själv. Att jag investerar i mig själv. För min egen skull.
Hei fine Paula. Jeg var i samme situasjon som deg, også hatt to graviditeter. Brystene ble helt borte, følte meg så lite kvinnelig. Jeg tok silikon for ett år siden. Jeg går aldri med utringning, viser ikke frem brystene. Men for meg, så var dette verdt hver eneste krone! For min egen skyld! Jeg kjenner meg kvinnelig og fin. Veldig fornøyd 🙂