Hugo: ”Det jag älskar med Paula är att hon är orädd och äventyrlig”. Läs hans inlägg HÄR.
Absolut, jag tycker mycket är spännande och det är inte mycket jag säger nej till. Kan det vara att jag är uppvuxen bland mycket killar? Min styvpappa och småbröder har alltid tvingat mig vara med på allt. Hoppa från 10 meters klippor. Åka alla läskiga attraktioner på tivoli. Åka fyrhjuling, vara med i alla möjliga utmaningar. Jag vet vet inte, men det kanske har en viss betydelse på vem jag är.
Idag skulle vi egentligen ha hoppat fallskärm. Hugo har ett samarbete med live it och i somras klubbades det. Jag skulle egentligen bara vara med som en sidekick. Jag sa ja utan att tänka mer på det. Men dessa dagar… gud vad jag har varit nervös! Ju närmare fredag, desto svårare har det varit att hålla mig cool.
Då tillbaka till det som Hugo älskar allra mest med mig. Han har satt en ribba, och en bild på mig som jag då nu alltså måste leva upp till? Nu vågar man ju knappt erkänna för sig själv att man kan vara nervig. Jag är då alltså stans oräddaste räv, men tänk om räven blir rädd? Nu ser jag inget scenario, för jag kommer att hoppa fallskärm. Jag tycker fortfarande att sånt är roligt men jag tänker bara OM. Fan Hugo, detta var ogenomtänkt att mig att bygga upp den bilden av mig själv trots att den stämmer.
Tack vädergudarna för regn idag- nu har jag en vecka till på mig att förbereda mig mentalt. Nästa fredag hoppar vi från himlen! Gaaaaah!
Har din partner/omgivning/vänner satt etiketter på vem du är? Till en viss del gillar jag att ses som orädd och äventyrlig men det är också skrämmande för tänk om jag inte vågar något framtiden.
Jag är uppvuxen med 3 stycken bröder och kan nog hålla med dig där. Givetvis kan tjejer vara precis lika modiga utan att ha bröder. Men ändå!! Jag har 3 bröder och är dessutom yngst, det fanns liksom inte plats för att vara feg, ville man vara med fick man slå sig fram ?
Grym blogg. Tack för det.
Varför skulle det ha någonting att göra med att de är killar? Det har väl med deras personligheter att göra och att du influerats av dem som personer, snarare än att de är av ett visst kön. 🙂 Vad gäller fallskärmshoppet – det är en baggis! Väl uppe i planet blir man taggad och glömmer bort att vara rädd. Njut!
Omg att hoppa fallskärm är det bästa jag gjort i hela mitt liv!! Var också skitnervös först, men de adrenalinet du får efter att ha hoppat är sinnes! Passa på att njut när fallskärmen har utlösts, det var det bästa av allt!
Kiligt att vara orädd? Varför skulle det vara mer killigt än tjejigt? Handlar väl ändå om hur man är som person och inte vilket kön man har. Tyvärr grundar väl en sån tanke i stereotypen att pojkar håller på med tuffa saker och flickor leker fint, gulligt och snällt..
De har sagt att jag är en tyst person, och det känns ju tråkigt att de bara ser att jag är tyst. Jag kan ju prata och självklart så är jag mig själv när jag pratar med min familj. Men de väljer ju att upplysa det som inte är inom normen. Man ska ju helst vara social enligt normen och de som jag har pratat med har sagt samma sak. Tyvär har många som jag har försökt vara vän med inte kunna acceptera den jag är. De vill helst vara med en social person (extrovert)
Hej L! Jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag är som dig introvert jag kan endast vara social med människor jag känner mig trygg med t.ex familjen och en vän som jag känt sen jag var liten, just för att dom accepterar att jag är introvert och inte dömer mig. Jag klarar knappt av sociala sammanhang för jag blir ofta dömd där, flera gånger har jag fått höra att jag är ”skum” ”konstig” osv… för att jag inte pratar i sociala sammanhang. Jag känner igen att dom man försökt vara vänner med inte accepterar mig som är introvert. Sjukt tråkigt för om jag är trygg med någon har jag lika lätt att vara social som en som är extrovert. Tack igen för din kommentar så skönt att höra att det finns fler med detta, känner mig så sjukt ensam i detta.
Hej L! Jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag är som dig introvert jag kan endast vara social med människor jag känner mig trygg med t.ex familjen och en vän som jag känt sen jag var liten, just för att dom accepterar att jag är introvert och inte dömer mig. Jag klarar knappt av sociala sammanhang för jag blir ofta dömd där, flera gånger har jag fått höra att jag är ”skum” ”konstig” osv… för att jag inte pratar i sociala sammanhang. Jag känner igen att dom man försökt vara vänner med inte accepterar mig som är introvert. Sjukt tråkigt för om jag är trygg med någon har jag lika lätt att vara social som en som är extrovert. Tack igen för din kommentar så skönt att höra att det finns fler med detta, känner mig så sjukt ensam i detta.
Äsch, behöver inte alls ha att göra med att du hängt mycket med killar. Jag har en bror och pappa, men de är världens mesar och vågar ingenting som jag gör! Jag har hoppat fallskärm, bungyjump, åker allt på tivolin mm. De står bredvid och håller i mina saker! Vi tjejer är ju svintuffa vi också! Hoppas du kommer njuta av fallskärmshoppet nästa vecka, SÅ härlig känsla!! Kram
När är eran nästa livepodd? Kostar en biljett?