Är dagens lucka i Johanna Kajsons julkalender.
Jag minns den där tidiga morgonen när vi skulle samlas i skolan redan kl 07. Det var en stor dag, en pirrig dag. Jag visste att min familj skulle stå i aulan när vi kom in. I årskurs sex var jag Lucia i Västertorpsskola. Jag var nervös och sökte intensivt med blicken. ”Var va mamma någonstans?”. När jag fick syn på henne så kände jag ett lugn. Det var vackert och jag var lika stolt som mamma.
Tre år senare var jag i skolan lika tidigt samma dag, 13e december. Då gick jag i nian och skulle vara Lucia igen. Det var skillnad den gången-då var inte mamma bjuden. Jag ville absolut inte att hon skulle komma. Det var ju pinsamt.
Jag var den första som klev in i aulan med levande ljus i kronan. Den gången letade jag intensivt med blicken efter min dåvarande pojkvän.
I efterhand är det förvånande att mamma inte kom ändå. Det var nästan så att jag förväntade mig att se henne där trots mina protester. Det är liksom hon, att dyka upp ändå men hon gjorde aldrig det. Hon respekterade min vilja men jag vet att hon var ledsen för det. Jag är ledsen för det idag. Klart hon skulle fått se sin dotter vara Lucia i nian med levande ljus i kronan.
Idag var det jag som stod i publiken och letade intensivt med blicken efter min Lucia – Molly. Idag lussade hon och hennes kompisar för de äldre på äldreboendet. 150 st satt med glittrande ögon och log medan barnen sjöng julsånger. Hos vissa rann tårarna, även hos mig. Idag är en Lucia jag minns. När jag fick beskåda hur glada de yngsta kan göra de äldsta. Vem stod bakom dagens arrangemang? Mamma såklart <3
Men oh så underbart ??? vilket stort hjärta din mamma har ??
Det värmer i hjärtat att läsa om lucia-firandet. Så fint och uppskattat
Fin hon är ?