Såg hos Bloggkommentatorerna att Kissie varit på en anställningsintervju och fått ett ”vanligt jobb”.
Det fick mig att inse att en del av mig saknar ett vanligt jobb. Att vara egen ger dig en enorm frihet. Man är sällan låst och står ensam med upplägget på hur man väljer att arbeta. På många sätt är det FANTASTISKT! Framförallt nu när barnen är små, jag älskar tillgängligheten. Vi har alltid varit ”lediga” hela somrar (läs ingen förskola men arbetat ändå”.
Att vara egen ger dig utrymme för att själv styra. Vilken riktning man vill gå, hur man vill fylla ut sina dagar. Ibland blir jag nästan tokig av friheten, i perioder har det känts extremt ensamt. Att inte ha en fast arbetsplats och arbetskamrater. Just nu har jag fyllt tillvaron med en massa projekt men mellan varven blir det nästan för lugnt. Jag tycker om när det händer mycket och jag tycker om variationen.
Tanken bakom mina studier till hösten är att säkra upp för mig själv, att ha ett diplom i min ryggsäck tillsammans med arbetserfarenhet från den bransch jag befinner mig i just nu. Just för att kunna ta ett ”vanligt jobb” när jag vill pröva något annat.
Jag är nog den typiska mamman som inte vill arbeta 100%, jag är den som viker mig för barnen. ”Jobba ska jag ändå göra hela livet men dom är bara små en gång”. Min tid hos barnen är allra viktigast för mig just nu. Sen är det väl alltid så, man saknar det man inte har. Och vise versa.
Mitt yrke är fortfarande ett relativt nytt och sällsynt. Att ha ett yrke via det digitala, men samtidigt så tror jag att den digitala branschen bara kommer att fortsätta att växa. Våra fysiska pass kommer säkert att försvinna och dagens barn arbetar mer och mer med paddor istället för med penna och papper. Hur tror ni att det kommer att se ut om 10 år?
Jag är tacksam för mitt arbete, men kan i perioder känna av saknaden till ett vanligt jobb. Vanliga arbetstider, vanliga ledigheter. Sen vill jag slå ett slag för just tacksamheten för en vanlig vardag, man vet aldrig vad som händer imorgon och hur t.ex. sjukdom kan påverka hela ens liv. Så underskatta aldrig just vanligheten och rutinerna i ert liv. Hur sura dom än kan kännas vissa dagar <3
Kan någon annan som har eget känna igen sig i min saknad till just ett vanligt arbete?
Den ständiga uppkopplingen…
Jag är 23 år och har en 4 åring och vi bor på Lidingö i Stockholm! 🙂
Jag är en 9-15 mamma om man säger så haha! Jag tycker att ”dem är bara små en gång”.
Jag VÄLJER att arbeta 9-15, jag VÄLJER att studera (är medie student på Stockholms universitet) och ha bra tider för att kunna vara närvarande och kärleksfull förälder.
Jag är jätte nervös nu när jag blir klar med min kandidatexamen i december, kommer jag behöva ha långa dagar på jobbet nu? Jag är också ensamstående. Men nej, jag väljer att studera 2 år mer till en master degree för att fortsätta ha dessa tider + självklart vill jag läsa ännu mer.
Är inte redo för ett ”riktigt” arbetsliv när han är så liten. Så det är en win-win situation, jag får en grym utbildning + jag kan hämta tidigt 😉 perfekt.
Jag vill inte jobba alls. MEN man tvingas till det och de gör mig deprimerad. ATT hela livet ska tillbringaspå jobbet gör mig självmordbenägen. Jag vill va hemma, slippa tvingas va med människor o slippa tvingas le fast man inte vill. JAg vill bara vara ifred. Jag längtar till pensionen då jag får va fri. Men då är man för gammal för att göra nå och inga pengar kmr man ha. Livet känns mörkt och värdelöst. MAN SKA arbeta ihjäl sig sen dö. UNderbart.
Lite därför jag jobbar halvtid på ett vanligt jobb just nu. Gillar mina företagsförmiddagar och mina jobbeftermiddagar. Bra kombination av två saker. I like!
Jag förstår att man tröttnar på sig själv och sitt liv(jobb och vardag) ibland och att man inte ska tänka på ”någon har det alltid värre” MEN jag som föddes med en funktionsnedsättning, nedsatt arbetsförmåga, hög stresskänslighet klarar inte av ett vanligt arbete på ordinarie arbetsmarknad. För att förtydliga, jag har kämpat sedan 2010 då jag tog studenten att få ett stabilt och trygg arbete men än en gång jag klarar inte av den höga arbetsbelastningen eller stressen som finns på ett vanligt arbete. Så var tacksam över du har ett jobb, en slentrian mässig vardag för jag har precis blivit av med den senaste arbetet jag lyckades få än en gång, Inte för att jag misskötte mig utan för jag gjorde för mycket för mitt eget bästa så dom gjorde bedömningen att jag kan minsann vara på ett vanligt arbete, trots min historik och stödbehov på ett arbete.
MED detta vill jag bara säga jag skulle göra allt för att få ha en trygg tillvaro att luta mig tillbaka på, en vardag med arbete som detta sista arbete gav mig. Rutin, arbete och gemenskap med arbetskamrater. Trots att jag var den som drog det tyngsta lasset där och att det var enorm stress där.
+ Att jag hörde på gymmet igår, det var två tjejkompisar som pratade med varandra sinsemellan då dom kom in på deras arbetskamrat, hur dålig attityd hon hade till sitt arbete, ingen glädje fanns hos henne. Då tänkte jag, vilket jag har tänkt många gånger på då många missköter sig, tar sitt arbete förgivet. Jag vill inte ”gnälla” men var tacksam, för en gång kan det tas ifrån dig.
Ja! Skrev om just se igår själv. Jag kommer gå tillbaka till mitt vanliga jobb som ekonom på 50% i maj. Jag saknar de så mycket. Kollegorna, de vackra lokalerna på Drottninggatan och bara känslan att vara vanlig. På mitt jobb pratar ingen sociala medier och det är bara vanligt. Tacksam att mitt jobb tar emot mig på 50% trots att de behöver en 100% tjänst, älskar friheten som du säger att vara egen men ibland blir de lite ensamt. Ber om ursäkt för förvissningen på DM. Önskar dig lycka till med allt.
Jag som har ett fast jobb känner snarare tvärtom saknar friheten. Som du skriver när man har barn är det så otroligt värt att kunna lägga upp tiden med barnen som man själv vill. Min största saknad är just att kunna få ledigt precis när man vill. Påsklov, sommarlov eller bara dra iväg på en spontan resa med familjen, På min arbetsplats fungerar det ej Istället blir man stressad över om man ens kan få ledigt vid önskat datum. Fördelen med fast jobb är såklart arbetskamrater, att träffa och umgås med människor som man aldrig skulle träffa annars.
Jag är väldigt nöjd med att plugga nu under småbarnstiden. Ledig alla helger, alla kvällar och kan styra pluggtiden som jag vill. Är sen färdig utbildad lagom till hennes sista termin på förskolan. Helt perfekt enligt mig.
Och är glad att slippa skiftarbete när jag är färdig.
Åh, jag tycker alltid du skriver bra men här blev jag, och säkert andra mammor också, ganska stött. Vadå du är som en typisk mamma som inte vill jobba 100%??? Förutom det faktum att det är en värdelös kommentar för ett ekonomiskt jämställt föräldraskap så är det sårande för de som tycker det är kul att arbeta OCH ta hand om barn. Är jag ingen typisk mamma för att jag inte vill gå ner i arbetstid bara för att jag får barn?? Vad händer om jag av ekonomiska skäl inte kan gå ner i tid, är jag inte en typisk mamma då? Näää, fy vad sunkigt
Jag pluggar ju just nu och har därmed inget vanligt jobb haha. Men jag pluggar ju för att sedan jobba. Jag ar väl alltid drömt om sedan det blev stort med influencer och sånt att kunna syssla med det och ha det som mitt abete. Men konkurrensen är ju hård så det kommer ju aldrig hända att bli en stor influencer :-D. Utan nu är ju mitt bloggande endast för att jag tycker det är kul. Men att säkra upp sig som du beskriver är ju ett riktigt smart drag. Det känns alltid tryggt att ha en utbildning i grunden, som man kan luta sig tillbaka mot och stolt kunna visa upp. Jag pluggar för att jag ska kunna komma med nåt, komma med kunskap som jag kan bidra med och känna mig stolt över att jag har. Så kör hårt! You got it girl!
Känner inte igen mig då jag inte jobbar för tillfället, men kan förstå hur du känner. Att ha ett ”vanligt jobb”, gör att man uppskattar ledigheten extra skulle jag tro.
(ville bara skriva en lite snabbis när jag ändå är här, att jag för snart en månad sen startade en blogg som ni gärna får checka in.)
Iallafall, älslar din blogg! Hoppas du hittar någon lösning på ”vanligt jobb” så du slipper dessa tankar! Du kanske kan fixa något samtidigt du gör det du håller på med nu eller jag vet inte. Men du löser det nog! ?