Visst längtar jag tills bebisen kommer men jag börjar faktiskt bli lite rädd. Det kommer ta sin lilla stund innan vi lär oss att kommunicera med vårt barn. Bebisar kan gråta och skrika helt utan anledning men oftast finns det sätt att trösta bebisen på. Det kan handla om att bebisen är hungrig eller trött. I magen är den van att ligga tätt i livmodern och bebisen kanske saknar den känslan och därför skriker. Bebisen kanske vill ha närhet och tröst och därför vill bli buren mycket för att höra hjärtslag som den gjorde i magen. Jag blir rädd över att vi ska klä bebisen för varmt och att jag sen inte förstår att bebisen gråter för att försöka tala om att det är för varmt eller att kläderna skaver in i den känsliga huden. Jag kommer försöka ha som tummregel att bebisen behöver ett lager till än vad jag själv behöver. I spjälsängen kommer det att ligga filtar istället för ett tjockt täcke. Vara noga med att kolla blöjan ofta så att bebisen är torr, varm och nöjd.
Kvinnor har generellt nio månaders försprång på att förbereda sig för barnets ankomst. Hugo förbereder sig också men vi har två helt individuella känslor inför graviditeten och att vi ska få barn. Hugo känner på sitt sätt och jag på mitt. Jag vet faktiskt inte om Hugo känner ett band till bebisen än. Jag själv känner bebisen dagligen från insidan av min kropp på olika sätt. Vi pratade om tiden när bebisen finns ute i verkligheten. Jag frågade Hugo om han var rädd över någonting och det han svarade var att han var lite orolig över att rulla över bebisen i sängen. Det är så fascinerande hur man lär känna sitt barn snabbt, hur man anpassar sig och ger sig själv till en annan. Min kollega sa ” Jag var på öppna förskolan och såg inte mitt barn bland alla små knoddar. Men jag hörde när det var hon som började gråta”. Känner ni med barn igen er i det här? Att ni bara på ljud hör just ert barn.
Jag har läst att det kan uppstå en avundsjuka från mannens sida vid barnets första tid. Att mannen känner sig osedd och inte lika prioriterad. Jag kan tänka mig att det faller naturligt att båda parter lägger sitt fokus på sitt nyfödda barn just för att lära känna bebisen och för att det uppstår en sån stark kärlek till barnet. Klart som sjutton att man ger sig själv till den som behöver en som mest men jag älskar Hugo och kommer behöva få lite egen kärlek från honom också. När jag kommer att vara trött och grinig eller bara utmattad av den nya mammarollen kommer jag söka mig till Hugo för att ladda om batterierna. Men berätta gärna hur ni upplevde dom första månaderna, hur omställning fungerade just i er familj =)
Samsovning för länge är INTE bra då kommer de lättare separationsångest senare !!
Sov med min bebis i 2 veckor sen fick hon sova i egen säng och lära sej somna utan mammas famn för de måste dom också kunna.. de är inte kul att alltid behöva ha en klängande bebis som vägrar somna själv!
Från en nybliven mamma till en annan snart nybliven mamma
Om bebis skriker hysteriskt och inget hjälper så är de troligtvis magknip…jätte jobbigt för lilla bebben men de finns sätt att förhindra
gymma med bebisen alltså cykla med benen då jobbar tarmarna lättare med att få ur gaser.
köp Sempers magdroppar 5 droppar om dagen hjälper gasbubblorna att bli mindre och lättare att få ur.
massera bebisens mage
om bebisen ändå får magknip så lägg bebisen på din underarm med bebisens mage i din hand så h*ns hela vikt trycker på magen.
då brukar det komma gaser och gå över på nolltid
bara lite tips 😀
Jag vet inte om det räknas, men jag kan utan problem urskilja min vovves skall eller gnäll bland massa hundar, lite samma princip iaf 😉
”Angående bebisar som slutar andas”.. Syftet var inte att skriva om ”barn som dör” som du skrev. Och det var inte ens det jag menade.. Det var bara ett tips som var menat åt Spädbarn(!) som kan sluta andas, Inte äldre bebisar! Menade inte att oroa Paula. Hon(du) kommer känna precis vad som är bäst för sin bäbis!
Önskar Er all lycka!
Samsovning är absolut bäst för barnet och ofarligt. Precis som man, som normal och frisk vuxen, inte ramlar ur sängen på natten så rullar man inte över bebisen. det är en inbyggd reflex. Men om Hugo är orolig så kan ni köpa ett babynest som ni har bebisen i, med höga mjuka kanter som skyddar bebisen. (Vi körde ihoprullade handdukar mellan pappa och bebis)
Eller så skjuter ni in sängen mot väggen och så ligger du mellan Hugo och bebisen. (men då missar bebisen massa nyttig pappa-sov-tid som främjar anknytningen mellan dem)
När det gäller kläder så OROA dig inte. Du bär ändå bebisen nära kroppenm (tips, köp bärsele eller bärsjal. Dock INTE baby björn, den är dålig för både mamma och bebis även om de utger sig för att vara bra) Tänk också på att det är bättre att bebisen är för kall än för varm, så klä inte på för mycket. Lika många lager som du själv har är gott nog.
Kram på dig
Tänkte bara säga en sak. Ingenting alls med det här och göra egentligen… Och jag har ingen vidare erfarenhet av barn osv. Men jag var rädd för när jag skaffade katt att jag skulle rulla över henne i sömnen, hon sover alltid under täcket med mig. Men det gör man inte! Jag vrider och vänder på mig hur mycket som helst i sömnen, men vaknar till så fort jag stöter till katten. Eftersom man är så pass rädd för att ’skada’ så blir det ju undermedvetet att man vaknar om man skulle råka komma emot eller liknande. Om du förstår hur jag menar…
Nu är inte det här alls samma sak, en katt kan flytta på sig men det kan inte barnet, men jag tror inte på att man rullar över barnet sådär i sömnen. Så det kan du ju hälsa Hugo att det behöver han nog inte vara rädd för.
Kram på dig Paula och tack för en bra blogg!
Jag är 17 år och lever i staden Gävle, har en pojkvän som betyder mycket för mig. 16 riktiga syskon, en utav sveriges största familjer. I min blogg kommer ni kunna följa MITT liv (inte min familjs så klaga inte som ni ALLTID gör, lol)
Nya bilder uppdateras varje dag, flera ggr om dagen. Lägge rmycket åsikter och lever allmänt som en vanlig 17 årig tjej, skola, pojkvän, bloggen och min syster som är världens bästa vän!
min blogg: http://nattstad.se/nathaliebjorklund
Jobbar också på förskola och håller med om att man snabbt lär sig vilket barn det är som exempelvis gråter. Det är nog något du inte behöver oroa dig över 🙂 Sen det där med att klä för varmt eller för kallt, det kommer du inse rätt snabbt att du lär dig för är dom för varmt klädda svettas dom oftast och är dom kalla så märker man även det. Du har så vettiga värderingar och tankar och ser framemot att få se er utvecklas som föräldrar 🙂
För oss var de första månaderna väldigt turbulenta men också fantastiska. Vår son föddes en månad för tidigt och hade svårt att hålla blodsockret och att börja äta på egen hand utan sond så vi fick först stanna på neonatalen i åtta dagar och där lärde jag mig det allra svåraste med att vara mamma, oron! Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag vågade knappt hålla min egen son. Jag som var så säker på att allt skulle komma naturligt eftersom jag har syskon som är mycket yngre och var van vid bebisar var så rädd att göra fel. Det blev ju inte som jag hade tänkt mig, han hade slangar här och där och så var han så liten. Min sambo däremot som knappt hållit en bebis förut föll sig allt naturligt för, han blev pappa så fort sonen kommit ut. Det var helt fantastiskt att se.
När vi sedan kom hem med vår lilla bebis så kände jag plötsligt ansvaret och fick nästan panik. JAG skulle ta hand om den här lilla varelsen som inte klarade sig utan mig och jag visste ju inte alls så mycket som jag trodde. På neonatalen hjälpte sköterskorna till, även på natten, plötsligt satt jag ensam i soffan och var dödstrött och tänkte att ”nej nu går jag och lägger mig” och så insåg jag att ”haha nej, det KAN jag inte, det är ju jag som måste ta hand om barnet”.
Min son ville vara nära dygnet runt och han kunde amma i timmar eller jättetätt. Jag kunde inte lägga ner honom utan att han fick panik ens för att gå på toaletten eller klä på mig. Det var både mysigt och svårt. Det som varit bra med vår son är att han redan från början varit lättskött, han skrek knappt alls förrän han var ett halvår och hans signaler var lätta att tolka och vi hann göra det innan han hann bli upprörd nästan jämt. Så även om jag panikade över allt jag inte kunde och inte vågade hålla honom när han badade de första månaderna så var han nöjd 🙂 Jag tror på mycket närhet och mat ofta.
Förhållandet var faktiskt bättre än någonsin den första tiden, ingen kände sig utanför. Däremot när sonen blev ungefär ett halvår så blev det lite jobbigare, men det löser sig bara man vet att man vill hålla ihop 🙂 Sedan var det fantastiskt med kärleken till vårat lilla barn, vi kunde sitta och titta på honom i timmar, det kan vi nästan fortfarande och nu är han 13 månader.
Men nu blir det långt. Mitt tips är egentligen att inte lyssna på tips eller fästa sig för mycket vid det du läser, vår son är t.ex. väldigt varm av sig så skulle vi klä honom som folk rått oss skulle han svettas ihjäl. Ni kommer lära känna ett barn och det är ni som kommer veta bäst. Nu ska jag gå emot mitt eget tips och ge ett tips: Vill ni vara ifred med bebisen i början för att lära känna den i lugn och ro så stå fast vid det. Familj och vänner hinner komma och hälsa på, det viktigaste är att ni får tid att hitta era nya roller som familj.
Man klär de lätt för varmt. Bebisar behöver inte mer kläder än oss vuxna. Snarare mindre då de ligger skyddade i vagn och de blir lätt varma. Min barnmorska sa att man kunde tänka att den skulle ha som oss fast ett plagg mindre. Man oroar sig att de fryser men de gör inte det. Ett tips är att lägga fårullspläd eller något sånt i vagnen eftersom det blir kallt underifrån, om du inte har en åkpåse förstås!
Jag har en underbar son på 4 mån nu som jag älskar över allt annat. I början så trodde jag att jag var beredd och att nu kan barnet få komma! Men icke, blev så chockad och rädd över om att jag inte jag kunnde ta hand om honom ”rätt” vilket jag klarade galant ändå. Också bytte blöjan sååå ofta, men man behöver inte stressa sig över det, för dagens blöjor är gjorda så de klarar sig rätt bra gansk länge om det är kiss så klart.
Jag fick nått som hette babybluse? Lätt depretion, grät över det minsta lilla, jag skrattar åt det nu faktsikt haha..
Och självklart var det så mkt i början! Men mycket mycket lättare nu 🙂 Jag vet nästan exakt nu vad han vill genom och höra hans gråt, klag och rörelserna mm 🙂
Du kommer och klara det här galant ska du få se 🙂 nästan alla mammor på hela jorden gör det Paula 🙂 allt kommer du och lära dig om ditt barn medans du har honom/henne.
Kram ♡
Försök att inte tappa bort varandra du och Hugo. Kämpa för att få eran tid tillsammans. Ja la all fokus på bebis och jag och min sambo glömde helt bort varandra. 2 år senare har vi ännu inte hittat tillbaka riktigt …
Ni är så fina ihop 🙂
jag har jobbat på förskola i 3 år nu, och under den tiden på olika avdelningar såklart. nya barn skolas in hela tiden och avdelningen jag nu jobbar på (barn på 1-3 år) ligger en avannan delning precis mittemot med samma ålder på som är ”öppen” till våran med bara en grind emellan. man lär sig barnens gråt påengång vill jag lova dig. och då menar jag inte bara dom på min egen avdelning (15 st) utan jag vet exakt vem det är som gråter på avdelningen mitt emot också med lika många barn, fast jag inte ens känner de barnen lika väl. och då får du tänka på att det är rörigt, stojjigt och hög ljudvolym i övrigt runtomkring också då man har fokus på massor med aktiviteter och uppsyn samtidigt, så det med gråtet är nåt man lär sig att känna igen SNABBT, så speciellt ditt eget barns. tycker det var rätt konstigt att du verkar förvånad över det 🙂
Jag fick erfara att min dåvarande sambo (och första barns pappa) var EXTREMT egoistisk och inte alls en trevlig människa att leva med. Så kan tyvärr komma otrevliga överraskningar när man får barn, då är det inte lika lätt att dölja sina värsta sidor.
Med ljud så hör jag direkt när det är min prinsessa som låter. Jag har också flera gånger fått en känsla att hon är ledsen när hon sover, och när jag smyger in i rummet så har hon vaknat och precis påväg att skrika. Jag tycker det är rätt häftigt, att man inte ens behöver höra alla gånger utan känner ändå!
Känner igen tankarna. Det kommer falla sig naturligt när det lilla livet kommer. Jag tror ni kommer bli bra föräldrar.
Paula! Du är vacker. Din blogg är SÅ bra och du har så normal verklighetsuppfattning. Det är så spännande att läsa din blogg för att se hur bebisen växer, hur du växer (hehe), men även att höra dina tankar. Jag är själv bara 19 år, kommer från Skåne och jag läser till F-3 lärare i Halmstad. Du får mig att längta efter barn, och även om jag inte ska ha barn innan jag läst färdigt så introducerar du är spännande värld för mig. Du skriver de tankar som jag har tänkt ang graviditet. Det finns yngre barn inom familjen och jag är lite van vid barn. Inte överdrivet men barn är världens underbaraste. Jag kommer att följa din blogg så länge du inte ändrar på dig för någon annans skull. Det är häftig att märka, på 60 mils avstånd hur omsorgsfull och härlig som person du är! Du och Hugo kommer bli fantastiska föräldrar, det är jag säker på. Jag kollar din blogg flera gånger om dagen, och det gör ont i mig när man ser elaka kommentarer från tjejer med noll självkänsla, men det känns som du inte tar åt dig, som tur är 🙂 men när någon skriver taskiga saker om ditt barn så tänker jag mig att någonstans inom dig gör det ändå lite ont. Hur man kan skriva så elaka saker, det förstår inte jag. Man märker hur mycket du ser fram emot detta och hur du längtar efter bebben. Villkorslös kärlek tror jag. Vilken lång kommentar detta blev. Jag vill bara säga att jag önskar dig all lycka i världen och jag lär kommentera fler gånger om du uppskattar det. Stor kram till er alla tre. /Louise
När ditt barn är nyfött rekomenderar jag kängtumetoden!! Det är en sjal man virar runt sig, så man har bebisen så nära intill sig själv att det påminner om tiden i livmodern – den hör dina hjärtslag, får din värme och ligger tätt intill.
Googla på det!! 🙂
Är övertygad om att ni blir kanonföräldrar :-)!!
Kraaam.
Du är så fin Paula! Jag blir så glad av att läsa din blogg dagligen. Du är en stark tjej och din graviditet kommer gå jätte bra! Det är jag säker på. Bebisen kommer ha världens bästa mamma och pappa. Lycka till! 🙂
Jag har faktiskt aldrig hört skillnad på mina barns gråt och andra spädbarns, men jag har säkert skev hörsel haha.
När jag och min familj var i Norge på semester och min lillebror inte var många år gammal, var vi i ett litet köpcentrum och min lillebror fått lov att leka i en trappa eller liknande medan vi fikade och min pappa hade uppsikt över honom. Min mamma var medans på någon affär i samma köpcentrum. Plötsligt såg pappa inte min lillebror nåmer och började såklart leta honom. Han började grina när han inte såg pappa på samma ställe som han var på innan och bara av att han grät kunde mamma hitta honom för att hon kände igen hans gråt. Tyckte det var rätt så coolt.
Min mamma och min syster har båda haft en termometer i vagnen för att ha koll. Det är ett super tips!
*Något sådant? Bebisar känner av både värme och kyla dubbelt så mycket än vi äldre. Så när det e kallt ute klä på den något extra varmt och när det e varmt ute behöver den inte ha lika mycket kläder som dig själv.
Dom slutar inte andas vem har lärt dig n
Jag vill bara få sagt att din blogg är min nya favorit! Så himla mysigt att kika in här och följa din graviditet, dina tankar i det osv. Jag är 23 år och längtar efter att få bli mamma! Keep up the good work!! <3
Det där med att bebisen kan tro att den är tillbaka i livmodern och sluta andas… Finns det verkligen någon sanning i det? Om det är sant så låter det ju väldigt läskigt.
Sen kanske det är en aning olämpligt att skriva om barn som dör till en gravid kvinna också?
Jag jobbar på förskola med dem små barnen. Till och med jag har lärt mig barnens olika gråt. Så du kommer utan tvekan att lära dig ditt eget barns olika fråt och ljud efter en stund.
Vad ær det før sæng ni har?
Vem har køpt din lægenhet, ær den din eller din mammas?
Hört att man INTE ska klä bäbisar för varmt. Då tror dem att dom fortfarande är inne i livmordern och slutar då andas!! Värt att tänka på!
På min föräldrar utbildning fick jag lära mig att tumregeln alltid är att klä barnet ett plagg mindre än mig själv, just eftersom barnmorskan menade att det är alltför vanligt att överklä! Sitter här nu med min lilla pojk som är 4 veckor idag och jag tycker den regeln med att klä han i ett plagg mindre funkar kanon, då han är en väldigt nöjd och tillfredsställd kille för det mesta.
Paula!! Stå på dig om att INTE ha skinsoffor!!! Hej 90-talet liksom.. Dessutom så är de obekväma. Om det är varmt på tex sommaren och man har shorts på sig så klibbar man fast i soffan och allmänt så fort man rör på sig så låter det. Fy för skinsoffor!
Och om att rulla över bebisen på natten. Min sambo och alla andra pappor jag hört om, sover lika djupt som innan. Han vaknade inte alls många gånger då det var dags för amning fast L låg alldeles bredvid. Vi rullade upp ett vanligt täcke så att det blev kanter, lite högre då på pappans sida 🙂 funkade utmärkt, istället för att köpa ett babynest för att använda i några få veckor. Sen hade L en pyjamas och låg antingen utan täcke eller med ett eget täcke upp till magen.
Kan fortfarande, efter två år tycka att det är svårt att veta om han är för varmt eller kallt klätt. Dock inte orolig över hans liv som man var i början. Men jag kommer ihåg att jag ofta stoppade in handen i halsöppningen och kände på bröstet.
Jag tror att jag törs säga att pappan till vårat barn inte kände sig avundsjuk alls, Och inte heller känner vi att det har tärt på vårat förhållande av att få barn, som vi fick höra att det naturligtvis skulle göra.
Men så ville vi ha barn lika mycket, det är nog väldigt lätt annars att bli irriterad på den andra parten dom gånger det är jobbigt annars.
Om du eller Hugo sover väldigt djupt så avråder jag er till att låta eran bebis sova i samma säng som er. Ni kan istället ställa vaggan/spjälsängen precis brevid eran säng. Ni kan också köpa in ett babynest! 🙂 Tror iallafall att det heter så. Kolla upp det!
Jag fick två missfall innan mitt första barn’. Jag är 25 år och under hrlq graviditeten med tredje oroad njag mig så mkt. Nät min älskling äntligen kom å fick jag en chock. Kunde inte förstå att han var här, på riktigt,. Vågade inte hoppas under hela graviditeten. När vi kom hem efter bb så fungerade inte amningen, fick sår och panikångewtattacker. Alla så kämpa på men jag kände mig som världens sämsta mamma’, de var inte mysigt att amma, jag mådde inte bra. Till slut sökte jag hjälp och allt blev bättre till slut och hel ammar fortfarande.
Stressa inte upp dig som jag gjorde och lyssna inte på vad alla säger, det finns hjälp att få, man är inte en dålig mammas för att man behöver hjälp. Framförallt lyssna på digen själv!
Mellan mig och min ssmbo är relationen klart annorlunda men på gott och ont- min bebis vill bara vara hos mig, vaknar oftast om jag lägger när honom, men d gör inget jag har ju längtat efter han så jag struntar i om min egentid men sambon och min vitid finns inte och sambon förstår men de
Man brukar säga att kvinnor blir mammor när de får reda på sin bebis och män blir pappor första gången de ser sitt barn 🙂
Måste bara säga att man blir så glad av att läsa din blogg, även vi som är yngre och inte kommer att ha barn på ett tag. Jag är fjorton år och älskar din blogg. Du lägger ner så mycket tid på dina inlägg och då är det också mycket roligare att läsa, eftersom att inläggen är så genomtänkta. Du verkar även se fram emot att få ditt barn och du verkar vara väldigt engagerad i allt som hör till. Jag har inga barn och även om jag kan förstå att rädslan finns där, så kan jag ju inte sätta in mig i din situation. Men jag är säker på att du kommer att bli en underbar mamma. Så all cred i världen till dig!
Kram Sanna
en fråga bara har ni sex fortfarande eller har liksom sexlusten försvunnit? 🙂 Ni kommer säkert bli jättebra föräldrar, Kram
Jag tror jag gjorde allt fel. Jag har tappat Jacob, skrämt honom med plötsliga ljud men det va såklart inte meningen, tog på för mycket kläder på honom, fatta inte att han ville ha mer mat trotts att han ätit det dubbla redan.. Listan kan göras lång!
Men tack vare alla misstag så fick jag som vana att gå i ordning efter vad problemen kan vara. Blöja, varm (känn i nacken om bebbe verkar varm), närhet, mat. Funkade inget av dom antog jag att han antingen hade ont eller bara grät för att han va ledsen. Ibland funkade bara pappa. Jag va seriöst ett nervvrak i början och grät ofta över vilken dålig mamma jag kände mig som. Men så är det ju inte! Vi gör ju så gott vi kan.
Men tillslut som idag, är jag så van vid hans gråt och hans behov, man har ju lärt känna sin lilla liksom. Det tar ett tag men sen sitter rutinerna fast 🙂
Bebisen säger ofta ifrån om den blir för varm så bekymra dig inte för det. Den kan knöla och skrika i vagnen. Känn i nacken om det är svettig eller väldigt varm, då är den för varmt klädd. De flesta föräldrar klär sina barn för varmt i början men man lär sig. Känn inte på händer o fötter då de normalt sätt alltid känns lite kalla på barnet. Prata med BVC vad som är lagom för årstiden.
Kan berätta om mina erfarenheter 🙂 Min dotter är 5 mån. Jag och sambon är 30 år båda två, har en stabil relation samt bra jobb och borde varit redo för föräldraskap. Men vilken chock jag fick! Det var inte så lätt att bli förälder som jag trott. Som någon skrev ovan, det tar låång tid innan man lär känna sitt barn, de är verkligen små individer redan från början och det som ”funkar” på ett barn gör det inte på ett annat. Största chocken var att min dotter (och detta är vanligt vet jag) ville bli buren precis HELA tiden i början. Jag kunde inte lägga ifrån mig henne en sekund för då vaknade hon och skrek. På natten skulle hon sova på mig, annars skrek hon. Som du säger har det säkert att göra med att de är vana att ligga tätt omslutna i livmodern. Hon ville även amma i princip en gång i timmen dygnet runt. Men som med det mesta som kan vara jobbigt så går det över. Man behöver komma ihåg det när man känner sig som en mjölkko. Redan vid en månad sov hon själv och ammade inte alls lika ofta. Det problem vi upplevt i min relation är att man lätt tar ut sömnbrist och frustration på varandra. Man kan ju inte ta ut det på barnet precis. Mitt tips är- ta hjälp! Har förstått att ni har bra stöd från familjen, använd dem. Låt dem ta ut bebisen på långa vagnspromenader och ni får vila. Var inte rädd att pumpa mjölk så någon annan kan ge flaska medan du vilar. Som mamma kan det vara svårt att lämna ifrån sig sitt barn men man behöver ladda batterierna ibland. Och kom ihåg att amningsproblem är jättevanligt! Och många tror att de har för lite mjölk för att bebis skriker efter amning. Men det kan bero på massa annat! Så länge barnet ökar i vikt som det ska är det ingen fara! Men om amningen fortsatt är problematisk och du inte mår bra, var inte rädd att övergå till ersättning. Om du mår bra, mår ditt barn bra, därför är det SÅ viktigt att ta hand om sig själv och varandra som par. Detta är mina erfarenheter då jag drabbades av en amningsdepression. Men det är ju naturligtvis inte det vanligaste. Mitt råd är att förbered er på en tuff första tid där man kan vara väldigt ledsen och känna mycket frustration tillsammans med lyckan över barnet. Då tror jag ni har alla förutsättningar att det ska bli kanon 🙂
Det kommer komma naturligt med tiden, man växer in i rollen som mamma. Du kommer lära dig läsa av ditt barn, som bara du och Hugo kommer kunna, för alla barn är olika på sina speciella sätt..
Sen kommer ni alltid få höra av nära och kära, ”gör si el gör så” det funkade på mitt barn mm… Då kommer du märka att det inte alls funkar alla gånger på erat barn…
LYCKA TILL!! tror ni blir strålande föräldrar…
Jag är inne i min första tid som mamma just nu. Min lilla flicka är tre månader. Jag tänkte i början ’ aa jag känner nog mitt barn väldigt väl ’ men nej så var det inte, det tar nog ganska lång tid innan man känner sitt barn helt. Men jag lär mig nya saker av henne varje dag och jag lyckas få henne nöjd och glad. Det räcker 🙂 om du är orolig för att klä din bebis för varmt är det bara att känna efter i nacken eller ryggen. Eller så syns det väldigt tydligt, som det för på min lilla då hon är helt svettig i håret 🙂 jag älskar din blogg och hur du verkar vara som person. Jag önskar jag var lite mer som du 🙂
Man lär sig med tiden & ja, jag kan bara referera till mig själv Men jag har alltid hört när det är mina barn som är ledsna. Det hör man som mamma, har flertalet kompisar som säger likadant.
Sen som du säger, du känner ett starkare band till bebis eftersom du bär på det, tänk,9 månader är lång tid. Du kommer alltid ha ett extra starkt band till bebis då du burit det.
& det där med kläder & blöjor, rädsla att klä bebis för varmt, ja. Tänk så här, alla som får barn är ju förstagågsföräldrar & man står där & vet varken ut eller in, MEN, du & Hugo är de somkänner ERAT barn bäst &nikommer lära er de där sakerna med tiden, tro mig, nikommer fixa det! HAr alla (nästan) andra klarat av det kommer ni oxå fixa det!
Lycka till!