Det var många som skrev ”sterilisera er” i förra veckan när jag frågade om tips till preventivmedel. Jag måste säga att jag faktiskt blev rätt chokad, för att ens föreslå sterilisering till Hugo ligger himla långt bort.
På kommentarerna kändes de som att många resonerade att dom var klara, att dom hade två barn och att det var skönt att slippa tänka på skydd (vilket jag kan förstå). Det jag dock inte förstår:
–Hur vet man att man är klar med barn?
-Tänk om man skiljer sig, och vill ha barn med sin nya partner?
-Tänk om det värsta, värsta, värsta skulle hända. Att man förlorar ett barn
Många som förlorar barn skaffar fler. De känns naturligt, för vilken annan anledning skulle en själv annars ens vilja leva? Ett stor kram till alla änglaföräldrar där ute? Det finns alldeles för många ”tänk om” hos mig för att göra ett aktivt val till att sterilisering.
Idag känner vi oss klara. Idag säger vi ”inga fler”. Men framtiden är oviss, man vet inte. Och då tycker jag att sterilisering både är modigt och… dumt.
Berätta gärna om ert val till sterilisering, hur kom ni fram till det? Känns det bra, har ni någongång ångrat er?
-Lättnaden för att utesluta oönskade graviditeter kan jag lätt relatera till!
I er ålder tycker jag man är alldeles för ung för sterilisering både som man o som kvinna! När man är äldre (närmare 40) o känner säkert att man inte vill ha fler barn , först DÅ tycker jag att man kan börja överväga det som alternativ. Det ät lättare för en man att göra det då det är större ingrepp för en kvinna. En vasektomi (manlig sterilisering där sädesledaren klipps av) gåt att återställa om det inte gått alltför många år sedan ingreppet det är inte möjligt hos en kvinna.
Inom 5 år efter en vasektomi är det möjligt att återställa fertiliteten hos en man.
Men trots detta är det är inget man gör lättvindigt för det ät enkelt o säkert sätt att undvika oönskade graviditet o spec som sagt inte i er ålder.
Trots att jag känner mig 100% säker nu på att jag inte vlll ha fler barn så vill jag inte ta bort möjligheten helt o hållet ändå det är ett så avgörande beslut och även om en man kan återfå fertiliteten så känns det som att det är något man väljer som absolut sista alternativet och helst när man blivit närmare 40 än för er som är under 30!
Jag har ätit P-piller i 15 år (farliga hormoner) varit gravid två gånger, fött två gånger, ammat två gånger och min kille sa själv ”nu är det min tur”, jag ser det som kärlek från has sida.
Vi har en av varje (kön betyder inget) men jag jag personligen hade velat ha ett tredje om vi haft två pojkar elle två flickor. Om det skulle hända barnen något (peppar peppar) skulle jag aldrig klara att ”ersätta dem” med nya.
Av respekt till barnen vill vi inte skaffa nya barn med någon ny då vi båda har negativa upplevelser av när generellt mannen skaffar ny familj. I bara Sydafrika finns 4 milj föräldralösa barn och det skär i hela mitt hjärta att världen inte tar mer ansvar, skulle gärna adoptera fler barn om vi i framtiden kan ekonomiskt ha fler barn. Argumentet att det ska vara biologiska barn är så hemskt, är övertygad om att man älskar sitt adopterade barn som sitt eget. Såhär har vi resonerat och självklart finns inga rätt eller fel. Lycka till ?
Jag har valt att sterilisera mig. Jag har en dotter på 4 år och en son på 15 månader.
Jag steriliserade mig när sonen var ca 6 mån.
Valet för mig var rätt enkelt. Jag är 36 år, och har haft två graviditeter som har varit otroligt påfrestande. Jag känner att jag aldrig mer skulle orka med en graviditet till. Så, oavsett om jag och min sambo skulle göra slut och jag träffar en ny partner, så finns det ingen möjlighet att jag skulle orka gå igenom en graviditet till. Jag har dessutom haft väldigt lätt för att bli gravid (tacksam för det), men det gör att jag inte vill ”riskera” att bli gravid igen.
Tänker nog väldigt likt dig! Man vet aldrig vad framtiden bär med sig, då tror jag att man skulle kunna ångra sterilisering otroligt mycket!!
Något som har funkat otroligt bra för mig och min pojkväns förhållande för att slippa ”oönskade” graviditeter är p-spruta! Jag säger inte att det funkar för alla kvinnor, men har hört från flera andra kvinnor att de också trivs med p-spruta. Jag är otroligt nöjd med valet av preventivmedel. P-spruta är rekommenderat att få i ca 5 år, det ända negativa jag har fått höra och läst är att det kan ta tid när man väl vill skaffa barn igen. Men det är som sagt från person till person, för vissa kanske det inte alls är så. =)
Jag valde att sterilisera mig efter min son föddes, det var mycket funderande och diskussioner med frun, och jag tog beslutet att göra det för jag vill inte vara för gammal för min son när han blir äldre, jag vill inte ha en hoppsan och vara för gammal under det barnets uppväxt.
Samt att det är väldigt bekvämt att veta att man skjuter blankt nu.
Om ni har frågor så fråga bara
Hej Paula, du skrev tidigare att ditt varmvatten tar slut, det ska den inte göra ni behöver antagligen en större varmvattenberedare ( finns olika sto beroende på behov storlek på familj etc) Kolla med dom som installerat er bergvärme. Lätt fixat ja det kostar några kronor men ni kan ju sälja den gamla.
Jag väntar tredje barnet nu och kommer sterilisera mig i samband med kejsarsnittet. Valet för mig är enkelt då jag mår skit under graviditeterna samt jag har knappt något att välja på preventivmedelsväg pga hög propprisk. Säg att jag ångrar mig om 10 år så är det ändå inte kört då man fortfarande har kvar äggstockarna och kan betala för ivf om man vill få fler barn. Men just nu känner jag mig 99% säker på mitt val och känner att det är det absolut bästa alternativet för mig.
Det här inlägget kändes full av fördomar. Jag själv har endometrios och svårigheter att skaffa barn som många andra i världen. Och jag tänker även på dem som inte alls vill ha barn av olika anledningar.
Nej jag fick faktiskt bara en känsla av att du anser att man ska ha barn och vilja ha barn, annars är man…dum?
Älskar dig och din familj men jag tyckte inlägget blev aningen hårt och klumpigt.
Kram!
Förstår inte hur du kan läsa in allt detta i HENNES åsikter om att någon av dom skulle sterilisera sig? Hon måste ju få utgå från sin egen situation och inte din eller någon annans.
Jag menade självklart inget illa med min kommentar. Jag anser verkligen inte varken att hon bör ändra sina åsikter eller förstå mina. Alla har rätt att tycka som dem vill. Jag ville endast förmedla vad i alla fall Jag kände efter detta inlägg. Självklart ska alla utgå från sin egen situation!
Jag är 29 år och ville/vill sterilisera mig. Min anledning var/är att jag har ADD och lider av psykisk ohälsa sedan tonåren och mina depressioner blev värre på senaste tiden. Har två döttrar redan men jag kände att jag var klar, inga fler barn men jag gjorde aldrig det eftersom det ändå fanns tvivel.
”Tänk om jag ångrar mig”
Jag har PCOS dessutom och på det rökte jag dessutom förut så jag var ganska säker på att det skulle bli svårare för mig att bli gravid med tiden och åldern. Tyvärr så blev jag gravid, var ett jäkla tveksamhet för min del om jag skulle behålla för jag ville inte ha fler barn nu, skulle ju må bättre och göra sånt som jag hade pausat i livet för mina barns skull.
Vet att abort inte är något för en del men för mig är det något svårt, tidigare i livet var jag emot abort, så jag genomgick en kris i början tills jag beslöt att behålla. I början ångrade jag mig att jag inte hade steriliserat mig men kan finna lite glädje nu att jag ska få en till.
Jag frågade en kompis som har steriliserat sig om råd och hon tyckte lite som du Paula, att är man ung så borde man vänta med det. Hon ångrade sitt beslut med tiden och rekommenderade mig att använda p-medel istället och sterilisera när jag blev äldre.
Jag kommer nog aldrig bli klar med bebisar (däremot älskade, viljestarka små barn ?) så därför känns sterilisering sunt nu när vi har fyra barn, vilket känns som vår gräns för att hinna se var och en av dom. Jag tror att någon skulle få för lite tid med oss föräldrar om vi skaffade fler.
Jag ser också stora problem med familjer med halvsyskon då jag själv är uppväxt så och aldrig skulle kunna med att skaffa barn med en eventuell ny partner. Likaså skulle jag inte kunna skaffa ett till barn för att något av våra dött, det känns inte rättvist mot barnet att bli ett substitut för ett förlorat syskon, även om det inte skulle vara menat så så skulle JAG aldrig kunna sluta tänka på barnet jag förlorat och att nya barnet inte skulle varit här om syskonet levt.
Kanske skillnad när man har två barn och tanken på syskon osv.
Jag tänker att allas situationer är så unika och erfarenheter likaså vilket påverkar om sterilisering är ett bra alternativ eller inte. För er är det kanske inte det om ni inte är helt säkra på antalet barn, men för oss är det bestämt för barnens skull ?
Nej nej nej nej nej och åter nej. Ingen sterilisering. Jag tillhör skaran av kvinna nummer två som dör för att få barn med min mr right som tyvärr är steriliserad. Han vill nu också ha fler barn och ni anar inte vad det kostar denna procedur. Och då är det inte hans utan min behandling fast jag är fullt fertil. Så nej. Man vet aldrig. Framtiden är oskriven. Han steriliserade sig när han var 26 för hans exfru inte ville ta p-piller. Hon ska nu ha barn med make nummer 3. Vi kämpar för att då ihop 60000 -70000 till ett försök. Jag är stor motståndare ifall det inte framgick ?
Kan han inte återställa fertiliteten igen då? Eller har det gått för lång tid?
Tänker ni alla som skriver att ni inte skulle vilja skaffa barn på nytt om ert eget dör, då det inte ersätter barnet osv. Ni har ingen aning. Mitt barn dog och det enda man känner att man vill ha är en anledning till att leva o kämpa vidare i en så orättvis värld. Ni vet inte hur man resonerar förrän det händer.
Beklagar!
Men tror också att sånt är så olika. En del vill såklart skaffa fler medans andra gör inte det trots att det värsta händer.
❤❤❤❤❤❤❤❤
Pratat om det här många gånger då några runt om kring oss steriliserat sig. Min första tanke som jag håller kvar vid är – Tänk om jag dör? Då kommer ju min man med all säkerhet träffa en ny och säkert yngre tjej som vill ha egna barn! Skulle aldrig kunna ta det ifrån honom. Kvinnan kan också göra det men som jag förstår det går msn in i klimakteriet då? Inte så sugen på det!
Nej, det gör du inte. Du har mens precis som vanligt men kan inte bli gravid!
Jag är nysteriliserad. För mig fanns inga frågetecken, men jag är lite äldre och jag tror att det gör stor skillnad. Du är ung. Jag är 38. Jag är klar. Vill inte ha fler. Om vi skulle skilja oss och jag dkulle träffa en ny skulle jag ändå inte vilja ha fler barn. Och om ett av våra (heeeeemska tanke) skulle dö skulle jag ändå inte vilja ha ett till för det går inte att ersätta den förlusten. Jag vill inte vara gravid igen. Vill aldrig mer föda. Aldrig mer amma. Jag är klar. Vill inte börja om med sömnlösa nätter och blöjbyten, marknad och magknip. Jag ÄLSKAR mina barn. Över allt annat. Men jag är klar.
Och jag vill INTE, under några omständigheter, ha hormoner i kroppen som inte är mina egna. Inte längre. Jag har antingen haft preventivmedel, varit gravid eller ammat i hela mitt vuxna liv. Vem är jag ens utan hormoner? Mådde inte alls bra av min hormonspiral nu. Snart två veckor sedan min operation. Ska bli spännande att se.
Jag tycker ni är alldeles för unga för sterilisering, konstigt att folk föreslog det. Man vet ju inte hur ni känner om ett par år, som du skriver.
När jag jobbade på vårdcentral för några år sedan så kom ibland män för att få remiss för sterilisering, men då brukade dom ha några barn och vara runt 35-40 år. Självklart finns andra skäl till att man vill sterilisera sig, men om det endast är för att man känner att ”man är klar” så brukar dom vilja att man väntar tills man är litet äldre, har jag för mig.
Jag tänker som du! Man vet ju aldrig vad som händer, att sterilisera sig känns så väldigt… hårt liksom. Hur ska man kunna veta?! Men så finns det säkert de som verkligen vet att de inte vill ha fler barn, så jag kan förstå det också!
1. Ja hur vet man att man hittat rätt partner, Hur vet man vart man vill bo? Jag vet att jag är nöjd med två barn.
2. Om jag skiljer mig och träffar en ny skulle inte förändra mig. Jag är färdig och nöjd och min man känner precis likadant.
3. Menar du att du skulle ersätta döda barn med nya barn? Skulle något av barnen dö (Usch hemska tanke) så skulle inte det ge mig en längtan att skaffa nya barn.
4. Man kan ”ändra tillbaka”. Varför ska du ta ansvar för skydd?
+ 1 !
När jag fick barn nr 2 så fick jag bara känslan. Det går inte att förklara men jag vet verkligen att jag aldrig mer vill gå igenom en graviditet. Det spelar ingen roll om jag skiljer mig eller nåt av mina barn Gud förbjude dog. Känslan som finns är att jag skulle aldrig mer skulle vilja börja om. Oavsett vad som händer. Min kropp är färdig med att bära barn. Och det är skönt för jag tvivlar aldrig på mitt beslut. Steriliserade mig när jag var 32. Som sagt det är svårt att förklara ”känslan” och man kan nog inte förstå för en man själv fått den om man ens nånsin får den. Men jag fick den 🙂
Har det påverkat dig på något sätt negativt? Jag funderar själv på att göra det men känner att jag måste veta mer om hur det kan påverka mig. Å andra sidan jag har börjat komma in i klimakteriet så det kanske kommer inte att behövas snart
Min moster skulle sterilisera sig vid 30, hon hade tre barn och ville inte ha fler. Hon hade bokat tid och bestämt sig, dagen innan säger min mamma till henne ”tänk om nått hemskt händer att hela familjen är med i en trafikolycka och du är den enda som klarar sig” som ett exempel. Hon gick endå till kliniken men ångrade sig i sista sekund, idag har hon sju barn, så även om jag själv vet att jag inte vill skaffa fler barn så vet man ju faktiskt inte vad livet har att erbjuda 🙂 Kram!
Hej! Jag tänkte dela med mig av hur jag har resonerat. Jag är 31år och har SEX graviditeter bakom mig. Abort, missfall, missfall, son, missfall, dotter. Då kände jag att jag var klar med graviditeter och steriliserade mig kort därefter vid 26års ålder. Essure metoden använde jag mig av.
Jag har inte ångrat mig, jag har alltid velat ha två barn.
Nu när min yngsta är 5år kan jag ibland känna att det vore sååå mysigt med en bebis igen. MEN. Det är nog inte en NY bebis jag vill ha, alltså jag vill inte ha ett tredje barn. Jag får bara lite panik för att mina börjar bli ”stora” och jag saknar just dom som bebisar.
För vår del så kände vi oss klara. Jag är 35 ska fylla 36 och min man är ett år äldre. Jag har precis pluggat klart och vill jobba med mitt dröm yrke vilket jag får göra nu. Det är full rulle med två barn och vi njuter av de och kände att vi vill ha kvalité och inte kvantitet. Att de ska få ha allt vi inte fick när vi var barn både i tid och upplevelser. På köpet så kunde jag inte använda några preventivmedel med hormoner efter barn, Kondom körde vi på ett tag men förstörde stämningen det också.
Ni är yngre och har gott om tid att känna efter.
Min man har steriliserat sig. Vi har 2 barn – 3 år resp 4år gamla. Vi tillsammans är ”klara med att skaffa barn”. Inget någon av oss ångrar. Det var på hans initiativ då han definitivt är klar även om vi skulle skilja oss. Han är snart 40 år. Så rent krasst – om det skiter sig och jag skulle träffa en ny (jag är 28) så kan jag skaffa fler barn. Men det är inget direkt planerar ?
Jag stereliserade mig för 4,5 år sen.
Anledningen var ganska solklar,jag hade fått mitt 10:e barn,det räcktre gott o väl?
Jag var dessutom 33 år och kände att nån sladdis var det inte frågan om utan jag vill vara en ung mamma.
Jag ångrade mig massor efter men det gick över ,nu är jag glad över det ,skönt att slippa tänka på skudd hela tiden.?
Skulle dock inte sterelisera mig så ung som du/ni .
Ni har fortfarande chansen att få fler sen?
Jag är riktigt klar med graviditeter, barnafödande, ammanade, bebisar, småbarnstiden, barn överlag. Jag älskar mina barn, men jag vill verkligen inte ha fler. Skulle något hemskt hända så är det inte de jag har ändå, det är inte de jag kommer att skaffa även om jag skulle skaffa nya barn, för jag tänker att förlorar man någon så vill man ju ha tillbaka just den. Inte en annan, ny..
Så jag kan ärligt säga att jag är rätt säker på att jag är klar. Skiljer jag mig och skaffar ny kille så vill jag ändå inte ha barn, är ändå done med graviditet, viktuppgång, svullnader, sena nätter, stressen, tappa hår, uppfostran, allt som kommer där till.
Jag skaffar gärna en hundvalp med nästa man i sånt fall. 😀
Men jag känner i hela kroppen att det tog för mycket på mig att bli mamma. Jag ångrar mig inte, jag älskar de, jag gör allt för de men jag vill inte ha fler bara. Vill bara ha mina två älsklingar och inget mer.
Jag tyckte p-ring verkade så himla bra, har börjat googla på de fast jag är nöjd med p-piller.
Ja du det är inte ett val för alla, man måste vara riktigt säker om man ska utföra en sterilisering.
Jag själv gjorde det då jag vet att mitt psyke inte skulle klara av flera barn och en abort är helt omöjligt. Jag är inte gjord för att vara en flerbarnsmamma
Men valet är upp till varje egna individ. Mitt val behöver inte vara rätt för någon annan, bästa är att man mår bra i de Egan val man gör i livet och inte känner sig ”påtvingad”
?
Hej. Jag är 29 år och steriliserade mig för två år sen. Jag vill absolut inte ha fler barn. Jag har två stycken 12 och 8 år gammla. Jag tycker det är grymt mysigt med bebisar, men med facit i handen vet jag vilket jobb som krävs. Min sista graviditet hade jag foglossning och det var jätte jobbigt. Min man och jag är överens över mitt väl. Dock var det jag som ville och förklarade att jag inte ville ha fler barn vill han det får han välja att gå ifrån mig för min skräck innan jag steriliserade mig var att jag skulle bli gravid. Jag trivs så bra med livet nu och jag vet att ett tilö barn hade inneburit ännu mer jobb. Till din umdrkng där om man nu skiljer sig och ens nya partner vill ha barn… mitt resonemang där är att om min nya partner vill ha fler barn är han tyvärr inte rätt för mig, då har vi olika framtidsplaner och det blir en krock isåfall får en av oss ändra våra tankar och förhållningssätt till vad framtid är… fundering kring ifall ett barn skulle gå bort var att jag inte vill ersätta ett barn med en till. Konstig tanke kanske, men för MIG hade det kännts så.. Alla är vi olika detta är bara mitt väl och lite av mott resonemang över mitt eget beslut. Det finns en hel del mindre drastiska preventivmedel. Spiral funkade för mig innan jag fick göra denna operation. Jag bestämde mig när jag var 22 för att jag absolut inte villa ha fler barn. jag är så jätte nöjd med dom guldklimpar jag redan har.
Jag ville att min sambo skulle sterilisera sig. Vi hade sammanlagt 4 barn (inte alla gemensamt) så vi tyckte de var nog… men efter många år så blev de ändå en till… så tack o lov att vi inte gjorde de iaf… med tanke på eran ålder så skulle jag aldrig i livet sterilisera mej om jag var er… ni är ju så pass unga att ni hinner ändrar er flera gånger om…
Varför ville du att din man skulle sterilisera sig och inte du själv? Om det var ditt önskemål?
I April förra året så drabbades jag av proppar i ena lungan pga mina minipiller, jag åt cerazette då. Läkarna rådde mig då att avstå från allt med preventivmedel att göra som har med hormoner att göra Jag och min sambo har bestämt att vi inte ska skaffa barn, jag vill inte förklara varför men då efteråt så gick min sambo och steriliserade sig så jag skulle slippa ta preventivmedel och få risken att få proppar igen. Han ville också göra det så jag skulle slippa göra det. För mig är det en sån stor kärlekshandling och något fint och något som vi valt att göra för oss. Det är ju nånting som alla par måste välja för sin del hur man vill göra.
Vilken fin kärlek ni har till varandra!❤❤❤