Berättade för min pt Kalle att mammas valp Greta hade tagit sig loss från kopplet när vi skulle ut på en promenad.
”Hundar i ålder 1-2 år är värre än trotsiga barn”. Greta trodde att vi skulle gå in igen men jag skulle bara låsa dörren men det blev en läskig situation. Greta sprang lös på en bilväg och barnen stod bakom mig redo med cyklar och hjälmar. När jag närmade mig Greta sprang hon iväg. Mitt hjärta bultade för ville inte tappa bort Greta samtidigt som jag hela tiden tittade bak så inte flickorna också blev ut på bilvägen.
Jag kastade mina nycklar i motsatt riktning och Greta sprang efter?? Jag kopplade henne och vi fortsatte vår promenad. Men det var läskigt!
Alltid tänkt att det inte finns något som heter trots. Att det bara är ett hitte-på-ord. Oj vad vi har fått käka upp det denna sommar! En av barnen har ett nytt favoritord och det är nej. Till egentligen allt.
Vi: Vill ni ha glass?
Barnet: NEJ!
Barnet: Eller ja…
Vi: …
Tycker ändå att det känns bra. Att hon vågar tämja på gränser. Att hon är trygg nog att säga emot( egentligen utan grund). Vi har kommit runt det genom att vi ansträngt oss, valt våra fighter, satt gränser men också varit extra kärleksfulla. I både tal och handling. Vi har tagit henne undan och gjort saker på tu man hand. Det har funkat, eller så kanske barnen också känner att semestern har varit lång och att man faktiskt längtar till rutin och föris?
På måndag börjar föris, tjejerna är taggade på att få träffa sina vänner igen!
Vad tycker du om trots? Har ni upplevt trots hemma? Om ja, vad är era bästs tips för att klara av trots på bästa sätt?
Det är fint att se tjejernas relation till Greta, hur mycket dom tre tycker om varandra?
Har en snart 14-åring som har fått diagnos trotssyndrom!! Hon trotsar konstant men har inte styrkan att stå på sig o säga nej när det verkligen krävs o blir lätt utnyttjad. Men vägrar göra det som ska göras i skolan för hon inte har lust o gör som hon vill oavsett vad vuxna säger i många situationer. Hos små barn är det en del av utvecklingen men hos en 14 åring är det inte lika mkt så o det är oerhört frustrerande att ha o göra med. Har en son på 4 år men han är inte i närheten av den trots som dotttern alltid haft. Det är alltså utöver ”normalt” o man känner sig maktlös många gånger som t.ex när hon inte vill jobba med det hon ska i skolan o inget man gör eller säger hjälper för att hon ska göra det. Väldigt frustrerande!
oh jag blir så glad när jag ser Greta ? Värmer hjärtat ?
Min 3.5åring är extremt trotsig just nu men man måste ha tydliga gränser och vara konsekvent. Självklart väljer man sina strider, men som någon redan nämnt ; trots är en utvecklingsfas. Lika jobbigt för barnet som för föräldern 🙂
Det vore mer respektfullt mot barnen att inte benämna det som ”trots” utan kalla det för vad det är – utvecklingsfaser och barnets väg mot självständighet. Inget som barn gör med illvilja.
Jag tror man bemöter bäst genom att läsa på och skaffa sig förståelse för barnens utvecklingsfaser och lär sig lågaffektivt bemötande (funkar bra för oss). ”Växa, inte lyda”, ”Med känsla för barns självkänsla” och ”Ditt kompetenta barn” är tre jättebra böcker som ger en hyfsad kunskap. Bra poddavsnitt som berör ämnet: https://itunes.apple.com/se/podcast/life-with-kids/id1199597057?mt=2&i=1000408749615
https://itunes.apple.com/se/podcast/life-with-kids/id1199597057?mt=2&i=1000408745398
https://itunes.apple.com/se/podcast/life-with-kids/id1199597057?mt=2&i=1000409240531
https://itunes.apple.com/se/podcast/life-with-kids/id1199597057?mt=2&i=1000412620160
Tycker att man borde lära barnen om konsekvenser om man inte lyssnar på vad föräldrarna säger. Om barnet slår sitt syskon så räcker det inte alltid med att säga sluta. Man måste ju ha konsekvenser. Tänk om barnet tror att det är okej att slå människor. Därför är det viktigt att ge konsekvenser. Om barnet fortfarande slår sitt syskon så kan man ju tex säga att barnet inte får gå ut och leka med kompisar på hela dagen. Eller gömma undan barnets leksaker om hen inte slutar slåss. Och förklara varför ni tar bort saker. Förklara att ni inte accepterar att barnet slåss. Viktigt att barnet säger förlåt till syskonet.
Du borde ta och läsa böckerna som Josefin nämner här ovan.
Det där är ju dock inte trots, att säga nej till glass.Trots är exempelvis om barnet vägrar klä på sig när man säger åt det, osv och sätter det i system. Troligtvis testar hon bara begreppet nej.
Min dotter är 2 månader äldre än Leonore. VÄRLDENS trots på allt. Allt är nej. Grädden på moset var häromdagen när hon ställde sig mitt framför mig och kissade rakt ner i byxor/skor och bara hånflinade åt mig. Hon har varit blöjfri sedan maj…. det tär på psyket.? Har tyvärr inga råd men söker själv ?
Fast det är ju ett Hitte-på-ord på en fullt normal utvecklingsfas. De tränar sin självkontroll. Förmågan att säga nej och stå emot andras åsikter. Viktigt! Se man det enbart som trots lyssnar man inte in barnens behov och kör över dem och de lär sig stället att deras åsikt och behov inte är viktiga. Man får kompromissa som vuxen helt enkelt!