Morgontankar
Jag ligger i sängen och har morgonmys med mig själv. Kollar på Nyhetsmorgon och äter frukost. Det är skönt att ha lite egen tid ibland.
Jag gick upp tidigt för att det kom hem en kille ifrån elektrolux till oss imorse. Vår diskmaskin hade gått sönder så ringde och felanmälde den. Vuxen poäng till Paula!
Idag så ska vi till sjukhuset för att göra något som heter Kub-test. Jag känner mig faktiskt lite nervös för jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig. Testet går ut på att man kan göra en antydan på om fostret är friskt eller sjukt. Har någon utav er gjort testet? Det positiva är att vi ska göra ett ultraljud idag. Vi gjorde ett när jag bara var i vecka sju. Vi råkade hamna på en abortklinik, det fattade inte vi och när vi ändå var där så fick vi göra ett ultraljud. Men då såg det bara ut som en liten böna så förhoppningsvis kommer vårt barn se lite mer ut som en människa idag =) självklart kommer vi ta med kameran så ni också får se senare under dagen.
Jag går och tänker på om jag vill veta vad det är för kön eller om jag vill vänta fram tills födelsen. Till en början så ville Hugo vänta, han sa att han ville att det skulle bli som julafton då man inte vet vad som finns i paketet. Och jag vill nog också vänta, jag vill uppleva den känslan av att vara helt ovetande om jag fick en son eller dotter vid födelsen. Jag vill vänta för att ge mig själv lyckan över att det just blev en flicka eller en pojke på mitt barns födelsedag. Jag vill vänta för att även skydda mig själv. Det kan faktiskt hända någonting fram tills dagen då man föder. Och om det skulle hända något( peppar,peppar ta i trä) skulle det ta hårdare på mig om jag visste att det var en flicka eller pojke. Jag hade förmodligen hunnit skapa en mer personlig relation/band till barnet. Då är det lättare att bearbeta att ”jag förlorade fostret” än ”jag förlorade min son eller min dotter”. Iallafall för mig. Sen säger många att det blir lättare att planera inför ens barns ankomst när man vet vad det är. Om jag väljer att vänta kommer jag att köpa vita,gröna och gula bebiskläder. Men även rosa och blå. Om det nu blir en flicka är det inte hela världen om hon har på sig en blå tröja med en bil på =)
Problemet är ju bara att jag känner mig själv och Hugo. Vi är rastlösa och när barnmorskan frågar den dagen” vill ni veta vilket kön ert barn har” kommer det krävas mycket för både mig och Hugo att säga nej. Men vi får se hur det blir i framtiden. Hur gjorde ni?Väntade ni eller tog ni reda på vad det var för kön på ert barn?
Här mammatränade jag med Hugos kollegas barn =)
Såhär kände jag när klockan ringde imorse
Hej, kul med ett till ul! 🙂 Det testet ni ska göra låter i mina öron som foster diagnostik. Vi fick en broschyr om det av vår barnmorska och det var ett test man gjorde för att ta reda på om det var friskt eller sjukt. Men när vi pratade om det hemma valde vi att inte göra det, och när jag nämnde det för min kollega, som har 2 barn. Sa hon att hon inte heller gjort det, pga att det fanns risker med det sa hon. Jag vet inte, tror nog de vet vad de gör 🙂 hade de funnits risker, stora, hade de ju aldrig utfört testen anser jag.
Men kul att få se Erat barn idag, det har garanterat vuxit en hel del sen erat första besök. Vi gjorde vårat första ul i v.11 och man såg mycket. Det var så otroligt häftigt, går ej förklara. Ni förstår när ni är där!
Jag hoppas verkligen inte att jag skrämt dig med detta inlägg, för det var inte min mening! Alla gör vi olika och känner behov av att göra olika saker. Hoppas det går bra för Er idag! 🙂
Det testen kan ju även vara något helt annat, eftersom du skriver KUB-test.
Vi har också gjort kubtestet, som tur var så visade det inte på någon skada på barnet. Jag var dock osäker på om jag verkligen ville göra det från en början då jag ansåg att bebisen var lika välkommen oavsett om han/hon hade någon ”utvecklingsskada” samtidigt som jag kände att det inte kändes rättvist att föda ett barn som inte kunde varken äta eller andas själv i framtiden.
Det går nog bra för dig med ska du se!:)
Vi ville veta kön, men med en envis bebis i magen får vi vänta några dagar till tills förlossningen, men det gör mig ingenting:)
Vi tog reda på det. Man är ju lika glad för det och det blir inte mindre spännande, tro mig. 🙂 För du känner ju inte personen som kommer och du vet ju inte hur han eller hon ser ut. 🙂
Förnär väl bebisen ligger på bröstet så är könet helt betydelselöst så då var jag glad att jag tog reda på det innan, för då kunde jag vara ännu mer förväntansfull. 🙂
KUB finns inga risker med, du tänker på fostervattenprov Linda.
Jag gjorde kub test förra veckan. Risken kan jag säga är VÄLDIGT låg att man få ett barn med down syndrom när man är så unga som vi. på mig va de 30 000 chans att jag kunde få de,alltså väldigt liten.
Se könet kan man ju göra sen i v 18. Men barnmoskan kommer inte fråga er om ni vill veta könet. De måste ni fråga själva, annars kommer hon inte säga någonting. När jag pratade med min barnmoska va de inte ens säkert de hade ”tid” att hinna se könet,beroende på hur många kunder de ha den dagen. tar tydligen lite tid att leta fram en liten mussla eller snopp haha.
Men om våran hinner, så vill vi veta 😀 de blirju julafton vilket som på förlossningen för man ha ju ingen aning om hur ungen ser ut? lik mamma eller pappa? mkt håt eller lite hår? osv..
Lyck till idag!
Jag var också velig i början om jag ville ha reda på det eller inte. Valde sen att inte ta reda på det, och kan helt ärligt säga att det var det bästa val jag gjort. Känslan när man föder och sen ser vad det är va oslagbar!
Hade ångrat mig så sjukt mycket om jag tagit reda på det. Men det är ju dock en sak man få välja själv.
Ni kommer få en fin liten bebis Paula!
Personligen tycker jag inte själva överraskningen sitter i könet. Även om man vet könet så är ju den stora överraskningen hur barnet ser ut. Mycket hår, lite hår, vems näsa har bebisen vems munn? Vem är bebisen lik? Med min dotter fick vi veta att det var 75% chans att det var en flicka och det stämde ju men vi litade inte alls på det och det var minst lika spännande när hon kom till världen.
Med sonen var det 100% säkert en pojke och det var lika spännande den gången även fast vi visste 🙂
Lycka till med allt. Kram Caroline.
Mina vänner fick barn i våras, och de bad barnmorskan skriva ner barnets kön på en lapp som de sedan vecklade upp på nyårsafton när klockan slog tolv. Himla fint tycker jag, två flugor i en smäll! 🙂
Jo självklart är det viktigare att barnet är friskt. Jag tycker också att det kommer bli så spännande att få se vem barnet blir likt osv. Men för mig är det oundvikligt att försöka bestämma mig om jag vill ta reda på könet innan just för att dagens samhälle erbjuder det. Jag tror att det kommer vara precis lika fantastiskt och spännande att få lära känna sitt barn vare sig man väntar eller tar reda på könet 🙂
Jag glömde att skriva att jag tycker att det är viktigt att ta hänsyn till pappans åsikt som mamma till barnet. Visst att det är vi som bär på barnet och föder det men jag vill att Hugo också ska få känna att han är ”Gravid”. Att även han ska få känna sig inkluderad i våra beslut. Så innan jag bestämmer mig hur jag vill göra med det här med att ta reda på könet så kommer jag prata med Hugo om det så att vi är överens.
Vi kollade inte könet, men var hela tiden säkra på att det var en pojke ändå(speciellt efter vi trodde att barnmorskan som gjorde ultraljudet antydde det, även om hon inte sa det rakt ut). Hade bara ett killnamn för ”det var ju ändå ingen tjej”… DUMT! Det var en tjej och när hon kommit så kändes det som om vi hade förlorat vår pojk och fått en väldigt fin tjej istället, men vi kände att nåt var borta, haha sjukt!! Så nästa gång ska vi nog kolla det för det blir väldigt lätt att man ställer in sig på ett visst kön…
Jag kan inte låta bli (genushäxa som jag är) att påpeka att det här med kön och kläder är ganska intressant. Varför är det viktigt att veta könen? Varför blir det mer personligt egentligen? Är det för att man tillskriver könen olika egenskaper? Tror man att flickor är på ett visst sätt och pojkar ett annat? (Ja det gör man ofta och då ställer jag ofta en motfråga: vad tror man att det beror på?)
Varför är det viktigt för många att klä sina barn könsindelat? Har DET några konsekvenser och isåfall vilka? Vad händer om pojkar har rosa? Osv.
Kläder och färger påverkar ju hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.
Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.
En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de – tråkigt nog – olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder (som jag är då) så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.
Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?
Jag ska inte tjata hål i huvudet på dig, men vill ändå rekommendera att du köper (och lusläser!) ”ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”. Ett måste för alla blivande föräldrar.
Läs gärna också mitt inlägg om könsroller och hur pojkar och flickor redan från tidig ålder bemöts olika: http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2011/may/en-grundkurs-i-genusmedvetenhet-konsroller.html
kram på dig!
Natashja
Med första barnet kollade jag inte. Var helt hundra säker på att det var en kille ändå. Så köpte bara ”killkläder” bestämde bara killnamn och sa till alla att det var en kille..
Det var det 🙂
Med andra ville jag kolla för att underlätta för den stora killen, lättare för honom att bearbeta att det är en lillasyster eller lillebror i mammas mage och lättare för mig att förbereda 🙂
Det var också en kille 🙂
Sambon var den som helst ville veta kön 🙂
Då är KUB-testet ett annat slags test att ta reda på det på då. 🙂 Ingenting jag har hört talas om.
Än så länge är vi överens om att INTE ta reda på kön, men vem vet; vi kanske ändrar oss. Fast tror inte det. Inte som vi känner nu.
Din blogg är så mysig att läsa!! Min nya favvo!
Be sköterskan skriva ner könet på en lapp. Spara den, och vid rätt tillfälle klär ni upp er och går på dyr fin restaurang, beställ in champagne å titta gemensamt på lappen 🙂
Så sjukt bra att Lady dahmer skrev en kommentar om detta, annars hade jag tänkt skriva en liknande om just din kommenar ”Om det nu blir en flicka är det inte hela världen om hon har på sig en blå tröja med en bil på” vad har en blå tröja med en bil på något med att det är en pojk tröja? jag tycker du har så bra åsikter om allt annat du skrivit om och du verkar helt fantastisk som person. du kommer bli en sån bra morsa! tänk på de där med könsrollerna och läs lite om de, man blir förvånad själv när man tänker efter klokt och inser hur knäppt de verkligen är. Kram
Jag gjorde KUB när jag väntade min dotter. Det var verkligen en otrolig upplevelse. Även fast vi då endast var i vecka 14 så såg man så tydligt en liten liten bebis i magen 😀 Vi kunde se fem fingrar på en hand (såg ut som hon vinkade) och se henne snutta på tummen m.m. Även om jag då var 24 och det egentligen inte var så hög risk för att något skulle vara fel så ville vi ändå göra det. Första ultraljudet hade annars inte varit förrän i vecka 20 (rutinultraljudet). Och vi ville inte vänta så länge. Det gick bra för oss på KUB:en fick lägsta möjligen risk. Och mycket riktigt kom en frisk underbar flicka ut för snart ett år sedan 🙂 Gällande könet, vi sa att hon fick säga vad det var om hon såg det på ultraljudet. Dock så knep vår tös ihop benen så vi fick inte veta det förrän hon kom ut 🙂 I efterhand var vi ändå glada för det för det blev mer spännande så.
Vi gjorde inte kub, men jag har varit på UL både i vecka 7 och 9, hade jag inte varit det hade jag kanske gjort kubtestet för ultraljudets skull. Vi valde att inte göra kub för om det visade sig att barnet har hög sannolikhet för kromosom avvikelse vet jag inte om jag skulle vilja göra ett fostervattenprov för att fastställa avvikelsen. Därför är jag hellre ovetandes än att känna oro, om sannolikheten skulle vara hög. 🙂 Vi tog inte reda på könet med första barnet och kommer inte göra det nu heller, vi vill inte skapa oss en bild av vem det är som kommer födas, det skulle vara lätt att göra (för oss) om vi visste könet. Det var inga som helst problem att förbereda för vår son utan att veta vad det skulle bli 🙂 men visst var/är man nyfiken så man håller på att spricka! Vi var nära att be om att få veta könet vid RUL med sonen och det kommer nog inte vara lättare den här gången heller!
Jaha så om det blir en pojke gör det någonting om han har rosa tröja med en prinsessa på eller varför gör det bara ingenting om tjejen har blå tröja?
Hej Paula
Jag är gravid i vecka 12 och har haft en bra graviditet än så länge. Dock är jag fruktansvärt trött, jätte jätte jättetrött. I morse kunde jag inte komma ur sängen så trött jag var. Jag fick ringa och sjuka mig från jobbet och nu har jag väldiga skuldkänslor och känner mig som en skurk att jag är hemma från jobbet pga att jag är ”trött”. Någon som känner igen sig?
Hälsn. Emma
Vi tog reda på könet.
Dels för vi kände att det blir mer som en person.
🙂
Sen till alla negativa som tycker man inte ska ta reda på könet, vi lever faktiskt på 2000 talet! 😛
Men det är upp till var och en!
Vad kul med ultraljud. 🙂 helt underbart att se sin bebis.
Hej! : Vi tog reda på könet på vårat barn som va en liten underbar pojke. Fast innan UL så var jag 100% säker på att jag inte ville veta men sambon ville verkligen, men väl där så frågar sambon BM om hon såg var det va för kön.. jag kollade lite på ”evil eyes” på honom och sen sa BM, Ja visst.. vill ni veta? Så jag gav upp och vi fick veta 🙂 Sen ångrade jag mig inte för nu visste jag ju att jag hade min Melvin i magen, allt blev så personligt när man vet. Men innan tänkte jag såhär att jag ber BM att skriva könet på ett papper och lägga det i ett kuvert och ta med hem så om man ångrar sig kan man kolla 😉 Hoppas allt ser bra ut på KUB-testet och lycka till 🙂
Någon där uppe skrev ” Varför är det viktigt att veta könen? Varför blir det mer personligt egentligen?”.
Paula kanske vill veta könet på sitt barn? Vad har alla andra med det att göra? Varför diskutera sånt ens, det är väl Paulas val? Vissa kanske inte bryr sig, men för Paula kanske det är viktigt?
Och jag tror att Paula skrev just ”Om det nu blir en flicka är det inte hela världen om hon har på sig en blå tröja med en bil på =)” för att verkligen understryka att hon inte kommer bry sig om vad hon klär sitt barn i, om det är blått eller rosa eller gult.
Vi kollade 🙂 Är idag på beräknad födsel +1 dag.. 😛 Så han får gärna komma nuuuu!!!
Iaf kollade vi utav ren nyfikenhet, och i ärlighetens namn ångrar jag det inte en sekund! låter larvigt kanske men det gav honom en starkare identitet 🙂
Älskar att läsa din blogg, trots att jag inte är gravid själv! Ville bara säga det!
Vi kollade inte! Väldigt spännande när det väl var dags! 🙂 känslan sa från första stund att det är en liten gosse och nu sitter jag här med världens finaste lilla pojk i famnen! Kul att både jag och killen kände lika! 🙂
Som du skriver är det väldigt smart att vänta! Det är så härligt att läsa din blogg! Lycka till med allt!!
Vi väntad och visst aldrig vilket kön vårt barn hade och de var et beslut vi tog ihop. Ångrar aldrig de för när de var dags så var de så spännande, och idag har jag världens finaste son!!!
Gjorde kubtest med båda våra flickor (Amanda 2år och Cornelia 4månader). Mest för att vi ville ha fler ULbilder och se våra underverk!
Med Amanda såg allt bra ut men med Cornelia fick vi reda på att vi hade hög risk. Med en stor klump i magen trodde vi det var kört,fostret har downs syndrom!!
Men vi gjorde ett fostervattenprov och allt såg fint ut tack o lov! Och ut kom en fin och frisk liten tjej!
Vi tog inte heller reda på könet. Såååå värt den väntan sen när de kommer ut! Looovar! 😉
Hoppas allt går bra!
Kram från Skåne 🙂
Jag har två barn och tog reda på könet med det andra men inte med det första. Jag tycker inte det spelar någon roll om man tar reda på det eller inte. När barnet föds så är det ju själva barnet man är så lycklig över, inte könet, det bryr man sig knappt om. Så om ni är nyfikna tycker jag absolut att ni ska göra det. 🙂
Jag är gravid i v.39 nu och jag tog reda på könet, kunde inte hålla mig. Man är ju så nyfiken 🙂
Imorgon ska vi på vårt ultraljud och vi hoppas på att få se om det är en liten pojke eller flicka i magen. 🙂
Vi tog inte reda på könet när jag var gravid med dottern. Nu är jag gravid igen. v.12+1 idag så lika som dig eller dagen efter dig 😉
vi kommer inte heller ta reda på könet denna gång heller.
vi båda tycker att det är ju lite av det som är grejen med att inte veta.
att få reda på det när barnet föds. Jag fick kolla efter själv och det var en grym upplevelse att få se vad det var för kön..
nu spelar det absolut inte heller roll vilket kön det är.. så då behöver vi inte ta reda på det heller.
kram
Det blir väl en lika stor överraskning nu som på förlossningen vad det är för kön? Bara att den kommer tidigare. Och det där med att om nåt händer är det lättare om man inte vet könet. Jag var där. Det som inte fick hända hände. Min bebis dog i v.28. Det första jag ville veta var om det var en flicka eller pojke. För att kunna sörja ett barn så måste det få vara just det, ett barn. Inte ”ett foster”. Det var ju min bebis! Inte bara nånting som växt inuti mig!
Klara, varför ska man inte kunna diskutera det? Jag tycker definitivt att det är viktigt att rannsaka och reda ut olika föreställningar, inte bara nöja sig med ”jag tycker så!” utan någon eftertanke. Vad lär man sig då? Hur utvecklas man då?
Ingen har väl sagt nåt om att Paula INTE får tycka eller vilja vad hon vill. Jag frågar bara varför, utan värdering eller fördömande.
Det med att inte ta reda på könet för att det blir svårare om det skulle hända något,
Något i den stilen tänkte nog jag också, då jag var gravid andra gången,
Tänkte inte ofta på att jag var gravid, tog det lite för givet
Men så när vi skulle på rul i vecka 20, hade lillebror dött flera veckor tidigare.
Tänkte först på det positiva som fanns, som att han slapp leva som sjuk.
Att vi hinner spara mer pengar, att jag hinner vara med på hästhoppning en sommar till.
Tyckte också att det var skönt att jag inte tagit till mig graviditeten så mycket.
Sen kom bakslaget, då de ”riktiga” känslorna kom.
Ångar mycket att jag inte njöt mer av att få vara gravid, att tänka och planera för hur det ska bli. Vara lycklig över att ha ett liv i magen.
Jag är glad över att vi tog reda på att det var en liten kille, att vi tog fotavtryck och att vi tittade på han.
Som tur är, är jag gravid igen och njuter varje dag av det.
Och det med att ta reda på kön för att det blir mer personligt, att man inte ska se en människa som en kille eller tjej.
För mig blir det mer personligt, för att jag vill veta så mycket som möjligt om den lilla. Det spelar absolut ingen roll vilket kön, kunde man skulle jag vilja veta allt, vilken ögonfärg den kommer få, vilken hårfärg, hur näsan ser ut. Allt.
Men så fick jag jag vara med om en sån sak som fick mig att tänka till också. Så allt det ”ytliga” betyder lite mer nu än förut,
Jag förstår precis vad du menar med att man får en personligare upplevelse till barnet men det är bara positivt! Iaf i min första graviditet då allt kändes så overkligt och man visste inte riktigt vad som låg i magen. Så för mig att få veta att set var en kille så kunde jag relatera mer till graviditeten, planera namn, tänka hur han skulle se ut osv. Och så kände jag att vi fick två överaskningar ist för en eftersom bada födseln i sig var en överaskning, hur han såg ut, vägde, att bli mamma, ha allt!
Med andra så kollade vi inte och även det var häftigt, var bomb säker på en till kille så vi tittade inte ens efter. När barnet kissade på mig ca en kvart efter den kommit ut så såg pappan att det var en tjej och vi kunde knappt tro det 🙂 så vad du än väljer så kommer du inte ångra dig tror jag!
Sen att du känner att det blir jobbigare att veta kön om den går bort i magen tror jag att du kommer må lika dåligt oavsett vetskap om kön, men det är bara vad jag tror. Lycka till! Gillar din blogg:) kran Fanny
Jag och min pojkvän velade verkligen in i det sista! Men jag tror att vi kom fram till att vi inte ville veta könet när det väl var dags att se det. Men sen när barnmorskan satt där och berättade om vad som var vad på vår lilla skrutt på skärmen så frågade min pojkvän lite lätt om hon såg vad det var för något. Hon sa: ”ja, men jag trodde inte att ni ville veta vad det var eftersom ni inte sagt något. Men jag ser vad det är och jag är 98% säker. Vill ni veta?” vi tittade bara på varandra och började vela lite igen så vi fortsatte att titta på skärmen och kolla så allt var som det var. Sedan torkade vi bort geggan på magen och fick korten och skulle precis gå så jag antog att vi inte skulle ta reda på det. Det var ändå både en lättnad men kände mig också besviken för innerst inne ville jag nog egentligen veta. Det var när vi öppnade dörren och skulle gå ut som min pojkvän inte kunde hålla sig och sa ”ska vi inte ta reda på vad det är då?” och jag nickade glatt och liksom bara ”joooo!!”. Vi fick veta att det var en pojke!
Och idag sitter jag här med min fina Liam som blivit fem månader och har precis börjat krypa så det är full rulle här hemma. Ångrar inte en sekund att vi tog reda på det men samtidigt gick det ju så bra som det gjorde. Det är sant det du säger, man knyter nog ett större band när man vet vad det är.
Kan dock tillägga att min pojkvän trodde barnmorskan skulle ha fel på grund av dom där 2%, han trodde verkligen att det var en liten flicka. Men tji fick han 😉 men det hoppas jag på till nästa gång.
Verkligen livet mirakel, hoppas allt går som det ska för er<3
Åhg va mysigt med bebis! STORT Grattis !
När vi väntade vår son bestämde vi oss för att fråga könet.. och vi skulle få en son, och några månader senare kom han våran Algot!
Jag ångrar inte alls att vi tog reda på könet!
All Lycka rill er!
Ha de bra!
Vi kunde inte hålla oss, jag e ett sånt kontrollfreak så jag hade antagligt gjort privat ultraljud om dom inte hade kunnat se på rul. Haha men man får en helt ny känsla när man vet kön, som du säger bandet blir mycket starkare 🙂
Vi väntade! Och det ångrar jag inte en sekund. Alla sa att det skulle bli en pojk och när dagen väl var där så kom det en liten prinsessa. Men nästa barn kommer vi nog ta reda på, för nu har man fått uppleva den där andra känslan. 🙂
Vi kollade och de kommer vi även göra denna gång 🙂
Rastlösa som vi är så tog vi såklart reda på könet. Jag hade ”känt på mig” att det var en pojke och det var det också! 🙂