Jag känner mig helt sänkt. Det första som hände imorse när jag vaknade var att mina ögon fylldes med tårar. Jag har inte sovit bra de senaste dagarna, jag har inte ätit bra. Jag orkar inte jobba och jag orkar inte vara lycklig. Allt ser bara så mörkt ut för mig just nu. Jag vet att vi snart når ljuset i tunneln men det känns så långt borta just idag.
Jag vet inte vad det är med mig, men det är inte bra. Jag är inte glad och positiv. Saker blir så jobbigt, en motgång och hela min värld rasar. Jag känner mig bara tom, arg, ledsen, ensam, rädd och utelämnad.
Jag har inte fattat vad det är som tynger mig då mitt liv är bra. Jag har ingenting som är fel men började googla lite och kom in på en sida som handlade om graviditets depression och jag kände igen mig så väl i vad som sas och skrevs. Kan jag verkligen vara en aning deprimerad?Tjejen som i vanliga fall alltid skrattar och är glad… Jag är i vecka 26 och då blir man väl inte det? Om jag nu är det, kan jag ta mig ur det själv eller försvinner alla jobbiga känslor i samband med att hormonerna försvinner. Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och det stressar upp mig =(
Midsommar var en bra och härlig dag
säger som andra här, helt normalt hormonerna spökar och kommer nog göra ett tag framöver. gör som andra skrev ta ett bad, ät glass och kolla film eller något annat som får dig att må bra. att vara gravid är inte kul alla dagar och hur längre det går hur jobbigare blir det. men det varar ju inte för evigt=)
Sådär kände jag också i ungefär samma vecka som du befinner dig nu. Jag kunde börja gråta utan orsak och ingenting kändes bra förutom att jag skulle bli mamma. Tänk så mycket som sker i din kropp! Man får känna så och det är nog bara hormonerna. Kram på dig!
Mitt namn är nathalie och jag är en 17årig tjej som är bosatt i staden Gävle. Har gostae pojkvännen man kan hitta, och världens bästa vän som är min syster…
Har 16 riktiga syskon, därav är vi en av sveriges största familjer (dock handlar min blogg om mitt liv, så klaga inte nu LOL!)
I min blogg kommer ni kunna följa mitt liv i både bilder och text. Tipsar en hel del om skönhet, samt recenerar massa skönhetstsprodukter. Kommer skriva om allt om faller mig in, och har framförallt MASSSA tävlingar, har en hel del saker att lotta ut, har bland annat en tävling uppe just nu att vinna smink för 300kr. Hoppas ni vill kika in och fastnar i bloggen.
nattstad.se/nathaliebjorklund
Till att börja med – försök att inte ifrågasätta dig själv. Du är fullt normal och det är även din reaktion. Jag har mått precis som du beskriver i ungefär 30 veckor och mått riktigt jävla skitdåligt rent mentalt under stora delar av graviditeten. Mycket pga hormoner men också för att det väcker så enormt många tankar i en att vänta sitt första barn. Jag är besviken på hur dåligt stöd det finns för oss som mår dåligt innan barnet är fött. Jag har mest fått höra att ”det går över”. Det gör det också men är knappast nån hjälp när man känner sig sänkt. Jag har gått till en psykolog som jag bokade tid hos själv och det har hjälpt men det som till stora delar varit nyckeln för mig är att jag insett att kroppen helt enkelt inte orkar så mycket som den brukar. När jag bara gråtit vissa dagar helt utan förklaring så tror jag det handlar mest om att orken tryter. Tillåt dig själv att vara trött. Dra ner på tempot, inse att du inte orkar lika mycket som annars, sov ordentligt på nätterna och vila på dagen om du behöver. Åtminstone för mig är tankarna och psyket mycket ljusare när jag lyssnar på kroppen och vilar när kroppen säger ifrån. Det är svårt om man är en person som är van vid att vara aktiv och social men det är bara under en begränsad tid av ens liv som man nu kanske får tänka om lite. Det jag sen tycker är viktigast av allt är att din kille inser att det är han som måste vara stark nu när du inte orkar vara det. Han behöver bita ihop och stå ut med alla tankar, rädslor, utbrott och hormonsvängningar. Så är det bara. Det är inte lätt för våra partners heller men viktigare än någonsin för både relationen och framtiden att han nu sätter dig och ditt mående i allra främsta rummet. Låt honom ta hand om dig, handla mat, laga den, städa, fixa, ta ansvar. Det är inte mycket begärt. Jag är så oerhört tacksam över det fina stöd min kille har varit trots att jag i perioder varit en ren pain in the ass.
Nu går jag snart in i vecka 32 och tycker att mina bra dagar är bättre än de dåliga. Så, visst går det över men man kan aldrig veta när. Tills dess får man bara försöka kämpa på så gott man kan.
Ta hand om dig och kom ihåg att du inte är ensam. Man måste verkligen inte tycka att det är underbart och fantastiskt att vara gravid trots att det är det de flesta kvinnor säger.
Hej Paula! Måste säga att du är så jäkla vacker! Det kan nog vara en liten graviditetsdepp, bra att nämna till barnmorskan på MVC! Kram på dig och all lycka till er lilla familj! Kram!
Jag måste bara säga att du är så galet vacker Paula! Du har en grym blogg och du skriver så bra. Jag önskar dig och Hugo all lycka med ert barn 🙂 Trevlig helg 🙂
Jag säger som många andra, man har upp och ner gångar och jag tror hormoner spökar mkt. När jag var gravid så drömde jag mkt om min uppväxt t.om dom gånger jag blivit sårad av killar osv tyckte de var märkligt eftersom jag annars inte bryr mig och tänkt på det.
jag tycker absolut du ska prata med din barnmorska om det, hellre det än googla fram saker. Fundera över vad som får dig att känna just som du gör och tillåt dig ha dagar där de är mindre bra, man behöver inte vara på topp hela tiden, annars kommer de en dag ikapp ialf.
Jag är helt övertygad om att de går över, men de kan vara bra att nämna till MVC om det kommer fler gånger. Ta hand om dig!
Jag har samma problem själv. Är i vecka 30 och känner mig totalt nerslagen vissa dagar. Ingenting hjälper dessa dagar och man vill bara ligga i sängen och böla.. Är trött på att vara gravid, jag vill ha vårt barn nu. Att det är vinter gör inget lättare. Hade det varit vår och varmt ute hade man nog varit mycket mycket gladare! Hoppas det löser sig för dig! Kramar
Jag var deprimerad nästan hela min graviditet. Dels för att jag inte kände mig riktigt säker på om jag skulle klara av det, dels för att jag misstänkte att min pojkvän inte skulle klara av det. Vi båda festade galet mycket innan. Självklart slutade jag direkt jag märkte att jag var gravid och umgicks med vännerna i nyktert tillstånd. Men min pojkvän slutade inte förens vår dotter var nästan ett år. Han for ut på galej då hon endast var två veckor ”för att fira att han blivit pappa” vilket gjorde mig jätteledsen. Började tro att han skulle bli alkoholist. Min depression försvann inte utan blev ännu värre då min dotter kom. Jag kunde inte sova ordentligt för jag började oroa mig för allt. Ibland kände jag bara för att rymma och lämna över allt ansvar om min egen dotter till vem som helst. Började jobba redan efter 5 månader och eftersom jag bara är timvikarie så fick jag inga jobb. Då började jag stressa inombords för att få in pengar så vi skulle överleva utan att behöva gå till soc. Det var en hemsk tid. i år har jag fått hur mycket jobb som helst, men då har jag istället tagit på mig för mycket och jobbat sönder mig och gått in i väggen. Men det är fortfarande bara jag som jobbar i hemmet så stressen kom tillbaka om att behöva leva fattigt för att jag inte längre orkar jobba. Rädsla för vinterkräksjuka uppstod och jag kan längre knappt gå utanför dörren. Så.. Enligt mig kan det vara bra att prata med någon. Det kan ju bara vara en liten grej som tynger dig utan att du riktigt vet om det. Det är riktigt skönt att prata med en kurator/psykolog just för att denne är oberoende. En som inte dömer dig. Det hjälper mig väldigt mycket just nu faktiskt 🙂
Hoppas att detta inte skrämmer upp dig. Jag är nog ett extremfall. Ganska dålig på att bearbeta stress och jobbiga tankar 🙂
Ni kommer få en supersöt unge och ni verkar ha bra värderingar och tankar kring hur ni ska vara som föräldrar. Det kommer gå super! 🙂
Jag mådde illa nästan hela grav, jag kunnde inte njuta av all mat, jag vart ”rädd” och umgås med släkten då jag mådde illa heöa tiden o vart rädd för o spy hela tiden o må dåligt, ville bara vara hemma o låsa in mig, hade kramp i benen som gjorde attans ont, så jag vakna på nätterna plötsligt o trodde benen skulle av elr nått.. var jätte tung i kroppen så jag fick lätt nageltrång i tån som fick opereras..gräääääät massa gånger och ville bara inte ha nånting alls just då! åhh massa massa 😛 MEN nu sitter jag och bara skrattar åt allting! Mår bra och har en 4 mån underbar bebis 🙂
Jag var deprimerad innan jag fick min son och fick då höra att man inte skulle bli det efter men pang sa det och första månaden i min sons liv kände jag mig totalt knäckt! Det är viktigt att veta att det går över! Prata med bm och kolla om du kan få prata med någon eller prata med nära och kära om det! Ta hand om dig själv. Min son har inte lidit på något sätt av att jag varit förvirrad och deppig. Han är en super glad liten kille 🙂 lycka till och du är inte ensam, det är jätte vanligt bara att ingen pratar om det!
Lyssna inte på ”Angie”! Jag var deprimerad när jag var gravid. Dels pga hormoner, dels pga oväntade händelser runtomkring. Det påverkade inte min son ETT DUGG! Självklart ska man försöka ta det lugnt och tänka på sitt bästa. Men oroa dig inte finaste du om er lilla plutt. Min son är så extremt smart, social, glad och go!
Det är helt okej att känna som du gör. Det är Väldigt vanligt men det är tabu att prata om. Allt ska jämt vara en dans på rosor. Inte minst när er lilla plutt kommer. Det kommer du att märka av från dom andra mammorna på öppna förskolan. 😉
Sorry om det blev så långt nu. Kram på dig iaf!
kan berorpå hormonerna och vädret. När du når in längre in i gravidteten kommer det kännas lite lättare, så du behöver inte oroa dig allt det här är en fas. Min syster gick igenom något liknande.. Kram
Åh vad tråkigt att höra Paula! Men som ovan skrivits, prata med din barnmorska, hon kan garanterat ge dig råd. Det är lite upp och ned att vara gravid, har själv haft densamma redan. Mådde dåligt över allt, även fasten jag väntar barn med killen jag älskar över allt, så kändes mitt liv så kasst. Kunde inte vara glad över något. Men se det som en period, efter regn kommer solsken! Lycka till!
Underbart fin är vad du är!
Jätteviktigt att prata med mvc, det kan utvecklas till förlossningsdeprission och det kan bli katastrof inuti!
Såklart du ska prata med din barnmorska, jätteviktigt. Allt du känner är normalt, men klart du ska ”tömma av” dina tankar! Massa lycka till.!!!
Prata med din barnmorska, berätta hur du känner osv och så kan ni tillsammans avgöra vad som skulle vara bäst för dig.. Vänta inte för länge då kan det bli värre..
Du är så OTROLIGT vacker på bilden med midsommarkransen!!! Underbar!!! 🙂
Hej Paula, måste skriva då jag varit med om en graviditets depression, kände som du. Jag var inte glad, inte nånstans. Jag fick inte hjälp av min barnmorska som bara sa att det var hormoner. Så sen när förlossningen kom så var den hemsk, jag var rädd orolig och det slutade med att när min dotter föddes fick jag en panik attack precis när hon lades upp på mitt bröst, det var riktigt obehagligt att få en sån attack jag trodde jag skulle dö å ville springa ut från rummet med moderkakan kvar. Chocken lade sig efter ett par timmar, men jag drabbades av en fortsatt förlossningsdepression vilket var hemskt, det tog mig ett år att hämta mig ifrån allt. Så snälla sök samtals hjälp via din barnmorska, får du hjälp redan nu då kommer du inte känna så när barnet är fött. Bara ett gott råd, hoppas jag inte skrämmer dig, men vill inte att nån annan ska behöva gå igenom detta… Kram på dig!
inte konstigt alls! Du väntar ett helt nytt liv framför dig och vet inte var det kommer leda! Dessutom är det en superdeppig vinter just nu och skulle tro att alla känner en släng av vinderdeppen! Inte bara du! Hörru, ett tips är att göra någonting som DU tycker är kul. Gör något för DIG! Åk iväg nånstans, shoppa, simma och/eller ta in på hotell någonstans bara du och Hugo (eller en bra vän), gå på teater eller vad som helst! Kom bort ifrån det långtradiga och hemmasittande.
Låter som hormoner som spökar, men det hjälper ju inte. Man känner alltid som man känner och när man är mitt inne i det är det svårt att lägga känslorna åt sidan även fast man vet att det är tex hormoner 🙁 Mitt tips är att vara med Hugo och vänner och kramas med! Kramar tycker jag kan göra så otroligt mycket 🙂 hoppas du mår bättre snart! Även fast jag inte känner dig mer än på bloggen tycker jag du verkar vara en sån otroligt härlig och sprudlande person 🙂 och vi ska inte tala om hur vacker du är!!! Puss&kram<3
Paula var snäll mot dig själv! Kroppen är annorlund och det betyder att du mentalt också är annorlunda. Det är okej att inte känna att livet är på topp hela tiden. Tycket du gör helt rätt i att göra saker du mår bra av. Stor varm kram
Här är en lista på bra saker att se fram emot!
– Snart försvinner all snö, det blir ljusare och man kan äntligen ha sina fina skinnjackor, och nätta skor!
– Snart öppnar de upp alla uteserveringar, då kan man sitta där, äta god mat och bara njuta!
– Plus att alla blommor och träd och buskar börjar blomma, så mysigt!
– Snart kommer ni ha en liten plutt som kommer vara så himla söt, som ni kan ta hand om och köpa fina små kläder till!
– Ni kan åka på mysiga weekend-resor tillsammans, när du är mammaledig och din kille kan ta ledigt, ni kan åka till Skåne (himla mysigt, Österlen är superfint), Bornholm (en himla fin ö) eller kanske Köpenhamn och gå där och strosa med babyn!
– När du är mammaledig kan du sitta och leta runt efter roliga utbildningar att gå! Sen kan du börja plugga, – det är superkul att lära sig nya saker!
– Snart kanske dina vänner börjar få barn, tänk vad spännande!
– Snart kan du gå ut och ta ett glas vin med brudarna!
– I höst kan ni åka till typ Gran Canaria med babyn och plaska runt i vattnet och äta god mat och njuta av värmen!
– Åh, ni kan gå på babysim!
– Och tänk i jul vad mysigt, bebisens första jul!
Jag har också känt mig deprimerad ungefär då jag var i samma vecka som du, lite innan också tror jag.
Jag grät för minsta lilla, jag blev arg, sur, förbannad för ingenting. Jag hade ingen lust att gå upp på morgonen och ibland hade jag inte ens lust att träffa människor.
Att vara gravid är inte en dans på rosor alla dagar. Och det är okej att vara ledsen. Jag tror att det är hormoner som spökar.
Nu på senare dar så har jag börjat må bättre, jag är glad, förväntansfull, trots att min kropp har pajat helt. Fast vissa dagar är det jobbigt, och jag blir ledsen. Går in i vecka 36 på måndag.
Jag tycker du är grym som skriver om det,
många låtsas som om att det är världens lättaste grej att vara gravid – vilket det inte alltid är!
Hoppas snart att du kommer att må bättre igen. Kram!
jag är i v28 och de är flera gånger i veckan jag kan känna mig så som du gör. Vissa dagar känner jag inte ens en mening med att gå upp från sängen.. och jag känner mig så ensam. Ibland bli jag rastlös och vill hitta på nåt. Men finns inget att hitta, alla jobbar osv.. och då bli jag lika deppig och känner mig lika ensam igen. kan ligga och gråta för igenting.. Helt normal att känna så fast i just den sekunden när man mår så så känns allt precis onormalt.. att de bara är ” jag ” som känner så.
Försök tänka positivt du ha vänner nära dig och du ha ett jobb att gå till osv. Jag själv ha mina vänner 10 mil ifrån mig och ha precis blivit av med jobbet då de varslar folk. Ibland önskar jag att jag hade nåt att gå upp till så man slapp ligga här och känns sig som den ensamaste flickan i världen som ingen bry sig om. ( även fast jag vet att de inte är så) Hormonern spökar helt enkelt.
Kram
Jag är en tjej med återkommande depressioner. Det vanligaste i alla depressioner är att de kommer i samband med en förändring eller något nytt som händer i ditt liv. Oavsett bra som dåliga saker. Ibland blir ens förväntningar för höga och man börjar fundera på varför man känner sig nedstämd och ledsen trots att man har det så bra egentligen. En depression kan vem som helst få och det kan drabba en närsomhelst. var 4e person får någon gång en depression i sitt liv, men när du börjar se tecken på depression måste du börja bryta det mönstret. Det vanligaste man gör när man känner sig deppig är att bli orolig, fundera på varför man känner så, kanske låter bli att göra sånt som förut tilltalat en. Träning, umgås med vänner mm. Man kanske lägger sig för att vila och känner sig tröttare än vanligt. Tomhet, hopplöshet och en känsla av att inte räcka till är väldigt vanligt. Så om du känner dessa tankar, gör det som förut gjort dig glad. Gå och träna, ring en vän, läs en bok och tänk INTE på hur deppig du känner dig. Tillslut hamnar du i en ond cirkel som gör att depressionen blir djupare. Ta dessa känslor och tankar på största allvar och prata med tex en kurrator. Får man hjälp tidigare i sin depression är det lätttare att ta sig ur den. Och är man depremerad under sin graviditet så ökar risken för förlossningsdepression. MVH Linn
Det är säkert alla hormoner som spökar med dig och din kropp! Tänk på att försöka att bara göra roliga saker. Träffa dom som får dig att må bra, gör det du mår bra av. Unna dig ett varmt bad med lite godis eller frukt t,ex. Tänd massa ljus och tänk på allt bra med ditt liv. Och, alla mår dåligt någon gång. Och det är bra, för vi måste må dåligt för att sen känna att vi mår bättre. Styrkekramar till dig Paula <3
Jag har hört att man kan få problem med sköldkörteln under en graviditet och då kan man bli nedstämd m.m. Detta kan man se på ett blodprov, och finns medicin för. Hoppas verkligen du får någon stötting i ditt mående! Varma kramar till dig, du verkar vara en sån underbar person.
Jag håller med ”linnea v.21”, glöm inte bort dig själv Paula! Kram på dig
Förstår att det måste kännas väldigt konstigt! men huvudsaken är att få bort rädslan för känslan, för då blir man bara mer stressad! Försök acceptera att du mår dåligt just nu, och försök inte tvinga fram att må bättre. Tänk också på att det är helt normala känslor som alla känner någon gång, även om det kanske inte är några vanliga känslor för just dig. Det brukar hjälpa för mig 🙂 kram!
Ett grundproblem kring graviditeter är att det finns en myt om att allt är rosa, fluffiga moln och alldeles alldeles underbart. Sanningen är snarare att många av oss är ledsna, tycker att det känns tungt, är trötta och har svårt att acceptera förändringarna TROTS att vi ändå väntar och längtar efter våra små. Det är okej att inte vara lycklig jämt för det orkar man inte. Man sover kasst vilket gör det än värre och så har du dragit på dig en sjukdom på det med – klart du inte orkar vara den dansande och glada hela tiden. Jag har ALDRIG varit så nere som under denna snart 42 långa graviditeten i mitt liv, aldrig och trodde länge att det var något fel på mig… Min Barnmorska informerade om att det är helt okej. Normalt orkar man inte vara glad jämt med sömnbrist och sjukdom – varför ska man orka när man samtidigt också är gravid?
Var ledsen och nedstämd ett tag! Det förtjänar man. En graviditet är inte rosa moln och fluff för alla och det är okej. Om du fortsätter vara nere i flera veckor behöver du prata med någon. Annars låter du, i en hobbypsykologs men dock övergravid tillochfrånledsen gravid kvinnas öron, fullkomligt normal! Det är förmodligen inte heller första svackan. Man förändras under sin graviditet… Paula från förr dyker upp igen ska du se 🙂
Krya på dig!
Jag förstår precis hur du känner då jag är i ungefär samma sits! Dock har jag en del ”bekymmer” men skola, jobb osv, men ibland kan man känna sig nere ”utan anledning”. Ett tips jag har till dig är att även om det är svårt så lev inte -enbart- för din graviditet och ditt kommande barn. Känns lite som att du har tappat bort dig själv och att precis allt kretsar runt den nya människan som ska komma. Såklart måste barnet komma i första hand men man ska inte glömma bort sig själv! Du är ändå den viktigaste personen i ditt liv på så sätt att mår inte du bra så mår inte ditt barn bra! Massa styrke kramar till dig!
Ring mvc och boka en tid så du kan prata dom hjälper dig ned stöd å råd ovh du kaske kan få gå till en psykolog och bara prata av dig. Det händer jätte många och mitt bästa tips är att w om hjälp.
Det blir bättre med tiden. Men blir det alldeles för tungt tycker jag inte du ska vara rädd för att uppsöka en psykolog. Det kan vara fruktansvärt skönt att rensa systemet mot någon som man inte har en nära relation till.
Man känner sig oftast nedstämd i perioder i graviditeten. Det är ju faktiskt inte något lätt man går igenom. Jag tycker att om du har känt dig nedstämd under en längre period 2-3 veckor, gå då och prata med din barnmorska. Tillsdess försök göra saker som du mår bra av! Tänk också på att inte stressa upp dig för små saker! Kanske ska du unna dig något. Boka in någon massage, eller fixa naglarna 🙂 Håller tummarna att det löser sig!
Hej, har varit deprimerad tidigare, dock ingen graviditetsdepression. Jag ville egentligen inte säga något särskild ville bara skicka tusen doser kärlek och kramar till dig, du är så underbart go och bra, ingenting kan hindra dig från något, du är en stark, självständig och självsäker individ. Det jag ser hos dig, tror jag alla önskar i sina framtida barn/flickvänner etc.
Lots of love till dig, underbara, söta, fina och vackra du.
Ibland måste man bara vänta ut det tråkiga..
Tror de flesta känner som du just den här månaden (me tooo), så mycket mörker och så lite ljus. Men det blir bra igen! 🙂
Snart kommer våren och solen.
Och ditt barn! 🙂
Kramar
Det kan mkt väl stämma. 🙂
När jag fick min flicka förra veckan så sa barnmorskan att man kunde bli ledsen i början.
Och jag tänkte ”det händer inte mig” men nästan så fort jag kom hem blev jag ledsen och rädd.
Men det börja bli bättre,
Så tror absolut graviditet deprission är ganska vanligt med.
Men hoppas de släpper för dig snart!
Låter inget vidare. Krya på dig. Det kommer att bli bättre.
Hej!
Jag förstår att känslorna måste gå upp och ner för dig! Mitt råd är att prata med något. Någon som jobbar med detta som exempel din barnmorska, även om du känner trygghet till Hugo och min mamma, du kan prata med dem också men en barnmorska kan ge dig svaren du söker. Det är hennes jobb. Jag har jobbat inom vården i många år och mitt råd är verkligen att prata med någon, det kan aldrig bli sämre och du är ingen dålig ”mamma” för det, tvärtom! Jag tror du kommer må bättre efteråt men börja med en ”skämma bort mig själv dag” idag:) gör vad du vill, ät vad du vill. Åk och simma? Det gör jag när jag vill ha det bra;) simma, bubbla och basta:) ta han om dig!! Kram
Tror inte du är deprimerad, utan har upp och nedgågnar som de flesta graviada har. Djupa dalar och höga toppar. Det är hormonerna!
Låt detta komma, låt det var okej och ta det som det kommer.
Är man skitless,
ta ledigt från jobbet, ligg hemma och kolla på tjejfilm, njut av en Ben & Jerrys, ta ett bad, m.m
Man får unna sig. Sen att dagarna blir många under graviditeten gör inget.
Hoppas Hugo förstår att det är naturligt, det finns de som blir arga hela tiden i stället. Som min syster som verkligen är värdlens snällaste men kände sig arg hela tiden!
För allt, allt var skit, allt var piss, typ varannan dag.
Kram på dig!
P.s
Det fnns många sorters Ben & Jerrys, du får prova en ny smak varje gång. 🙂 Gravida kvinnans bästa vän! Det och blåbärspaj med vaniljsås. 😉
Har följt dig sen dag ett på denna bloggen men aldrig fått tummen ur att kommentera. Jag blev oplanerat gravid när jag var 22. Jag mådde relativt bra i början, lite illamående och sådär men inget nämnvärt. Alla som fick reda på att jag var gravid gratulerade och sa åååh vad roligt, vad mysigt!! Längtar du??! Och jo visst, klart jag tyckte det var mysigt och spännande men samtidigt inte. Vissa dagar kände jag mig så ledsen inombords, man surfade runt på olika bloggar där deras graviditeter var som på rosa små fluffiga moln och jag förstod inte varför jag inte kände så som de gjorde. Tills jag en dag läste en mammablogg som beskrev samma känslor som jag hade! Och det var så jäkla skönt. För alla går faktiskt inte på rosa moln under graviditeten men det gör en inte till en sämre mamma för det! När jag födde min son kändes det som världens mest naturliga sak i världen och jag har älskat han från den sekunden de la upp honom på mitt bröst. Nu är han ett år och jag förstår verkligen inte hur mycket man kan älska en människa så mycket. Man blir verkligen kär i sitt barn! Och NU förstår jag vad alla pratade om under graviditeten, hur mysigt och speciellt det är. Jag behövde bara uppleva det själv 🙂 det är nog lite hormoner som spökar för dig. Du får ta hand om dig själv ikväll, lite hemmaspa och en komedi brukar få en att må lite bättre! Kram från Götet
Det är nog hormonerna som ställer till det för dig, prata med barnmorskan om detta.
Kommer det plötsligt som i perioder av depression tex en dag som idag då du vaknar upp och känner dig deprimerad för att sedan nästa dag vakna och känna dig lycklig och ”normal” igen? Håller det i sig längre ska du prata med barnmorskan men annars är det nåt som kommer med graviditeten, spelar ingen roll vilken vecka man är i… men som sagt bäst gör du i att prata med barnmorskan om detta.
Det är som de innan skriver, humöret går upp och ner. Jag var precis lika dan som dig när jag var gravid. Tur nog så går det över <3
Usch, inte kul att höra! Hoppas att du mår bättre snart och att tiden fram till förlossningen bara flyger iväg! 🙂 Kramkram
Tänk på din vackra framtid Paula! Det må vara svårt nu med hormoner och allt, men tänk första gången du kommer få hålla din lilla ängels hand i din. Försök hitta ljuset i mörkret! Lycka till!
Älskar din blogg och ditt skrivande.
Jag är själv gravid i v. 30 med en ganska tung graviditet, jag har ända sedan v. 10 varit deprimerad och går till en kurator en gång varannan vecka som hjälper mig.
Om du fortsätter dig känna dig nere efter ca 2 veckor så borde du prata med din barnmorska så kan hon hjälpa dig. Men annars är det rätt vanligt att humöret går upp och ner under graviditeten, det är en stor omställning för kroppen både psykiskt och fysiskt.