Friday
Godmorgon på er, sovit gott? Det har inte jag. Min allergi är inte att leka med så det tog sin lilla stund för mig att somna. När jag väl hade gjort det så vaknade jag av att jag frös. Hugo är en sån som snurrar in sig i täcket på nätterna. Efter ytterligare några timmar så vaknade jag av en super spark. Jag hoppade till för att skorpan sparkade så hårt.
Jag går in i vecka 27 idag. Jag känner att det har hänt mycket i magen, bland annat så har skorpan kommit längre upp och börjat sparka precis under brösten. På senare dar har jag blivit lite orolig att vi ska få en jättebebis. Hugo vägde nästan 5 kilo när han föddes och det gör mig orolig att hon eller han ska bli så stor att jag inte kommer klara att föda ut vårt barn. Jag funderar på att prata om det här med min barnmorska nästa gång, be om att få göra ett tillväxtultaljud för jag vill veta hur stor bebisen är för att hinna förbereda mig mentalt. Jag drömmer ofta drömmar om mardröms förlossningar, det som jag är allra räddast för är sugklockan. I mina drömmar är den gjord i metall och skär upp hela mig. I mina drömmar bara rinner det blod och jag får ingen hjälp av sjukvårdspersonalen. Ush det är inga roligs drömmar man drömmer när man är gravid!
Igår efter jobbet mötte jag upp Hugo på en gång, jag var orolig över att han hade blivit ledsen på sig själv pga kuggen på uppkörningen. Jag tyckte att han förtjänade lite extra uppmuntran så vi gick i lite affärer och käkade sen middag på ett thai ställe. Efter det så drog vi till våra grannar och gud vad jag gillar dom. Dom är lite äldre än oss men fortfarande störtsköna och enkla att umgås med. Deras son Adrian har hunnit bli 4 månader och jisses vad mycket det är som har hänt sedan sist vi träffade honom. Vi var hos dem vid halv sju och gick inte hem förens vid elva. Därav den sämre uppdateringen från min sida men jag tror nog att ni klarade en kväll utan mig =)
Jag och Eveline på snaps i våras
Jag fick sugklocka. Vad ska man säga… Jag är glad över det. Efter 5 timmars krystande (23 timmar allt som allt), var jag helt slut på energi och kraft. Man ska helst inte krysta så länge. Dom märkte att min bäbisplutt började visa tecken på stress där inne. Så dom var tvungen att få ut honom med sugklocka. Det gjorde inte så ont. Jag sprack förvisso men det var nog oundvikligt.
Hade också mardrömmar hela tiden när jag var gravid. Riktigt jobbigt…
Håller med dig Paula! Drömmarna under graviditeten är ofta hemska. Hur stor bebisen blir kan man ju aldrig hjälpa men en kompis till mig fick ut sin Ronja på 5 kg, alla kanske inte kan det men hur som helst kommer du ju självklart få den hjälp du behöver. Men om du är nyfiken eller lite orolig så skadar det ju absolut inte att kolla med barnmorskan. Du kommer fixa förlossningen, många säger att det är det häftigaste i livet. Jag tror dom 🙂
Tänk positivt, och du sugklockan ska inte va så farlig vad jag har hört. En närstående till mig fick hjälp av den men sprack ingenting 🙂
Kram till dig Paula!
//Nathalie bf 16 juli
Jag var rädd för sugklocka och kejsarsnitt när jag väntade Leon. Jag blev igångsatt vecka 37+5 och dagen efter satte det igång, hela förlossningen gick smidigt MEN slutade med sugklocka då Leons hjärta började slå farligt lågt. Jag blev lite rädd när dom sa att dom var tvungen men min pojkvän sa att allt kommer vara okej och jag blev lugn igen. Efter ca 3 min med sugklocka var han ute och han hade en pytteliten höjdnad på huvudet som var borta efter bara några timmar. Han kom ut lite blå med navelsträngen runt halsen vilket förklarade varför hjärtat slog lågt men han lades direkt på mitt bröst och mådde bra 🙂 Jag fick sy ca 3 stygn men det var ju för att det blev lite panik där i slutet och han behövde komma ut men kände inte att jag sprack och kände inte när jag syddes. Var inte rädd för sugklockan, varken jag eller Leon tog skada av den 🙂
Min graviditet var en bra graviditet. Inget illamående och ingen foglossning. Jag skonades från det mesta, det enda jag hade var konstans nästäppa från dag 1 ungefär och halsbränna de sista 10 veckorna ungefär.
Min förlossning gick relativt bra, men dottern fick tas med suklockan efter ett par timmars kämpande. Dock hade jag haft fullt värkarbete i 7 dygn innan hon ville komma ut på riktigt. Med minimal sömn och en utarbetad kropp orkade jag inte ta mig igenom hela förlossningsskedet ensam och det var då klockan kom in.
Jag var aldrig orolig för veken kejsarsnitt eller sugklocka och när jag väl låg där och de sa att de skulle ta ut henne med sugklockan blev jag snarare lättad än rädd. Det tog bara ett par minuter innan hon var ute, hon hade inte ens en upphöjnad efter fästet på sugklockan och jag fick inga ytliga stygn.
Jag säger: Se sugklocka som en stor hjälp när kroppen inte orkar mer. Vi är bara människor och det är en fantastisk uppfinning!
Hej! Vi är ett tvillingpar på 15 år som bloggar om våran vardag, mode och träning! Kolla gärna in våran blogg och lämna kanske en kommentar efter dig!
Kram!
Var inte rädd, kvinnokroppen är gjord för detta och du kommer klara det lika väl som alla andra 🙂 min första förlossning avslutades med sugklocka ( metallvarianten) och det gick bra, jag kände den inte. Det som märktes var att jag fick ”extra” kraft och det var positivt! 🙂
Och viktfrågan, det är mammans gener som avgör storleken på barnet. Gör ul såklart om det lugnar dig ändå!! Alltid skönt att vara på säkra sidan 😉
Hoppas mardrömmarna ger med sig. Det kommer gå bra 🙂 lycka till!!!
Jag är gravid, snart vecka 30. Inatt drömde jag att mitt barn kom v 33, Kändes jobbigt.
Har även drömt att jag vält omkull barnvagnen o barnet ramlat ut.
jag kom ut 2,3 kg, en liten bebis, mín man nästan 4 kg. Har gått upp 12,5 kg hittills..känns inte bra o mår dåligt av detta då jag även fått massa celluliter. 36 är numera för litet på byxor och 38 sitter lite löst. Gillar när jeans sitter åt o nu har jag byxor som ser ut som tantbyxor haha , känner mig inte speciellt vacker heller med en extra haka. är 1,58 , väger 68,5 kg…Foglossning har jag varje dag, vissa dagar är det skitjobbigt och har ont nedre delen av ryggen ner till skinkan/höften. Andra dagar känns det ok. Kvällarna är värst. Bullar upp med 6 kuddar. Börjat med yoga och ska på profylaxkurs om en månad
Usch…jobbigt det där!
Det är mammans gener som avgör hur stor bebisen och magen blir. Så det spelar ingen roll att Hugo var stor. Fråga din mamma vad hennes barn har vägt och hur stor mage hon hade 🙂 då får du ett ungefär på hur det kan gå för dig
Det här har inget med förlossning att göra, ville bara skriva att jag testade dina favoritmackor med avokado och skinka idag, SÅÅÅ GOTT! Kommer aldrig kunna äta nån annan macka!
Å vi gillar er!!
Hej Paula! Läste att du var lite orolig inför att lära dig allt och förstå va bebisen ”menar” med det den gör. Jag åkte som aupair till USA för 1½ års sen och skulle ta hand om en nyfödd bebis (och en 5 och 7åring) och den barnerfarenheten jag hade var två veckor på ett dagis… Hade INGEN erfarenhet av bebis över huvudtaget. Jag var jättenervös i början och första gången jag höll henne kändes det som hon var gjord av glas. Men det går mycket snabbare och lättare att lära sig än man tror! I början låter bebisar nästan ingenting! De får inga tårar heller förrän de är några veckor! I början var hon även fäst vid sin mamma eftersom hon bara hade vart med henne, så jag fick jobba upp en tillit men det gick också fort! Det är SÅ MYSIGT med en bebis, även fast det inte var ”min”. Väldigt mycket ”jobb” men tiden går så fort! De lär sig saker som man blir helt överväldigad av typ fokusera blicken, koordinera händerna, rulla över från mage till rygg, greppa tag i saker osv! Åh det är helt fantastiskt! Ett leende och skratt från bebis är helt seriöst det bästa som finns! Sedan när de blir större kan man leka tillsammans och de kan härma ljud! Ett tips är att ha en sång som de blir trygga med, då kan man sjunga dem när dem blir ledsna eller rädda! 🙂 Ibland kan de vakna gråtandes för att de drömt mardrömmar. Iallafall, när jag åkte därifrån kröp hon efter mig överallt och sträckte upp armarna mot mig för hon ville bli kramad! Jag tror inte jag behöver berätta hur jobbigt det var att åka därifrån.. herregud vad jag saknar henne (och de andra två också såklart men man får ett speciellt band med en bebis)!
Lycka till med allt, det kommer bli en så underbar upplevelse! Njut av bebistiden! 🙂 Kram
jättebra om du pratar med din BM och frågar, jag har en nästan 2 m lång man och första barnet fick vi näör jag var 24. Hon var så stor att hon inte kunde komma ut, så det fick bli ett akutsnitt..hon vägde 4,5 kg.
Med andra barnet, så planerade vi in ett planerat snitt ca 1½ vecka innan BF….han kom ut plus/minus 2-3 veckor och vägde 4 kg!! SÅ man måste def vara förbered…. lycka till nu!
plus , det beror nog lite på hur ni själva vägde som barn… jag vägde 3,7 kg, och maken ungefär lika när vi föddes….men han är ju enorm nu, och då år man enorma barn
Jag födde mitt barn helt normalt och han vägde över fem kilo och var 56cm lång. Vilket var hans pappas gener. Jag gick på otaliga tillväxtkontroller pga att mitt sf mått låg långt över den översta kurvan. Om ditt sf mått är normalt är det högst osannolikt att någo vill ge dig ett extra ul. Man gör ju gärna så få ul som möjligt under en graviditet.
Var inte rädd för något under förlossningen. Du kommer gå in i dig själv så mycket och kommer klara så enormt mycket mer än du någonsin kunde tänka dig! Förbered dig istället på det absolut häftigaste och mest fantastiska du kommer uppleva!
Min son föddes med hjälp av sugklocka för att han låg för högt upp och jag fick inte ned honom själv. I min lustgasdimma tyckte jag att den såg ut som en tamagotchi, gul och plastig. Det kändes som ett tryck när den sattes in men det gjorde inte ont alls. Eftersom läkaren bara drar samtidigt som du krystar gör det heller inte extra ont. Sonen blev inte alls toppig på huvudet heller.
Lycka till!