Dagens fråga
Vad tycker du om ditt utseende sen du vart gravid?
Jag såg igår att det var några av er som sa att ni tyckte att mitt ansikte såg annorlunda nu när jag är gravid och det håller jag med om. Jag personligen tycker att jag ser väldigt annorlunda ut än vad jag brukar göra. Jag tycker att min kropp är så duktig som klarat av graviditeten på ett lindrigt sätt hitills, highfive på den kroppen!
Jag upplever magen mycket tyngre nu och känner lite i ryggen av denna extraryngd. Jag har sedan tidigare världens hålfot eller vad det heter så när jag har varit ute en hel dag värker det i fötterna. Mina bröst har också varit små i hela mitt liv men melonerna jag har idag väger satan =)
Vissa kvinnor säger att dom känner sig hela under graviditeten och älskar att vara gravida. Jag är nog inte en av dom, jag älskar att känna sparkarna och samhörigheten med vår bebis men jag tycker inte att vara gravid är det ultimata för mig. Jag längtar tills bebisen är ute och att jag fysiskt kan ta, titta, pussa och prata med vårt barn. Visst känner jag en enorm kärlek redan nu men jag har svårt för att inte kunna ta på det jag känner. Jag antar att jag behöver den konkreta närheten då jag är lite av en realist.
Missförstå mig inte nu, det finns ingen som längtar tills 9e maj mer än jag men det är tufft att vara gravid trots att jag har haft en solskens graviditet. Det är andra aspekter än det utseendemässiga som är tufft. Det är tufft att hitta en ny plats, man blir identitetssökande och förändras. Inte för att jag var omogen innan jag vart gravid men jag har blivit en större person det senaste halvåret och jag har fått förståelse för vad som faktiskt är viktigt här livet. Man blir tvungen till att se över vad det är för liv man lever, att försöka få alla bitar att falla på plats och förbereda sig så gott man kan. Jag kommer ifrån en trygg familj och har bara goda minnen ur min barndom så jag kommer att försöka efterlikna den så mycket som möjligt när det är dags för mig själv att ansvara över vårt barns uppväxt. Ju äldre jag blir desto mer lik blir jag min mamma märker jag =)
Tillbaka till utseendebiten. Jag får höra att graviditeten klär mig och att jag ser sundare ut än vad jag gjorde tidigare. Många säger att jag är vacker nu med magen och allt. Jag är sämst på att ta emot komplimanger. Om någon säger att jag är fin i håret får jag svårt att möta blicken och bortförklarar det med att jag bara kammat det istället för att säga tack. I graviditeten har jag bra dagar och dåliga dagar. Vissa dagar känner jag mig som en flodhäst och att jag ser ut som en uppstoppad korv i vissa taighta kläder. Andra dagar kan jag stå och känna mig riktigt fin. Jag känner mig inte på topp med självförtroendet men det kommer att komma tillbaka. Just nu fokuserar jag på att klara tre månader till. Jag försöker tänka positivt inför förlossningen, jag känner till och med förväntansfull trots rädslan för smärtan. Jag försöker tänka att smärtan kommer ge mig det mest dyrbara i denna värld och att jag tillsammans med bebisen kommer att fixa det hur lång tid det än tar och på vilket sätt hon eller han kommer ut. Och det är det viktigaste för mig, att bebbo klarar sig fint där inne i magen så jag bjussar gärna på att inte vara i mina fagraste dagar enligt mig själv!
Jag säger aldrig tack när jag får en komplimang för mitt utseende. Speciellt inte när min dotter är närvarande, för jag vill inte att hon ska uppleva att jag blir glad över det för då kanske hon även uppfattar att det är viktigt. (varför skulle mamma annars bli glad liksom?).
Jag svarar kanske ”Tycker du?” och så inget mer med det. Visst blir jag glad, men samtidigt så känns det lika logiskt egentligen, att bli glad över ett ”Vad snygg du är” som att bli glad över ”Vad svensk du är!”.
Med det sagt så tycker jag inte att det är speciellt konstigt att man blir glad av komplimanger. Speciellt inte i vår kultur där vacker och snygg är något av det bästa du kan vara.
Hej!
Jag undrar vilken vecka du var i när du började fundera på om du var gravid? Eller om du kände innan mens osv? 🙂
Jag känner igen det där, det beror helt enkelt på dagsformen hur man känner sig… Vi har våra bra och dåliga dagar. Efter min förlossning saknade jag magen, det hade ju blivit en vana att ligga och klappa den.. 🙂
Kolla gärna in min serieblogg om livet som mamma, där lägger jag upp små seriestrippar som jag tecknat!
Lycka till med allt!
Vad fint skrivet!! Du är en kanontjej Paula och jag älskar din blogg!
Ta hand om dig och bebbo nu!
KRAM //Jenny
Håller med dig Paula. Jag har alltid tyckt att gravida kvinnor är det absolut vackraste som finns, det kan jag definitivt inte säga om mig själv och mitt självförtroende är också sämre. Jag har fasen aldrig känt mig så ful någon gång!!! Folk skrattar åt mig när jag säger att jag tycker så och jag får ofta höra vilken fin liten bebismage jag har. Jag tror det handlar mycket om omställningen, det tar nog tid att acceptera alla förändringar, och när allt är klart så är det såklart värt det alla gånger om som du säger.
Även om det känns lite ”tabu” att klaga så tycker jag att man har all rätt till att känna precis hur man vill. Ska jag vara ärlig tror jag inte många känner sig skitsnygga under graviditeten faktiskt. Och det viktigaste av allt är att även om man älskar att få barn måste man inte älska att vara gravid, det är ju SEN vi får det underbara, graviditeten är ju faktiskt bara en väg dit 🙂
Tack för en kanonbra blogg!! Jag är i v.24, alltså inte så långt ifrån dig, och jag tycker det är så roligt att läsa om någon som går igenom liknande saker och även är jämngammal! 🙂
Du är otroligt duktig på att skriva, du skriver på ett sätt som fångar intresset och du är väldigt bra på att beskriva så man förstår hur du känner!!
Din blogg är super och du verkar vara en superhärlig tjej, med båda fötterna på jorden…( vacker är du med) Hugo har verkligen hittat en drömtjej verkar det som!!
All lycka till er och lilla guldklimpen!!
Jag är gravid, gått upp 13 kg, har två månader kvar till beräknad förlossning. Jag känner mig tjock o stor som en elefant. Inga byxor passar, svullna ben. Fått as Myclet celluliter på rumpa , lår tom armar! Har alltid mått dåligt över mina celluliter o nu när det blivit värre mår jag ju självklart inte bättre trots graviditet. Känner mig inte fin som gravid men längre efter min bebis! Längtar efter att få träna hårda pass!
Hallo! Jag födde en pojke i den 26 oktober, visste inte heller könet, och hade gott upp över 25 kg. Vägde 58 kg innan. Nu är jag nere på 64 och känner mig nöjd även om kroppen aldrig riktigt kommer bli densamma. Fick bristningar sista två veckorna. Men de spelar ingen roll för min lilleman är värd allt. Jag var aldrig rädd för förlossningen och ville bara dela med mig min upplevelse av det. Jag tog ingen annan bedövning än lustgas och lustgasen för mig var underbar, mådde inte dåligt av den. För mig var de s här: jag hade så sjukt obeskrivligt ont, en smärta man aldrig upplevt förut men pga lustgasen brydde jag mig inte, konstigt ca? Man har så ont men man bryr sig inte för du är helt väck haha.. Oroa dig inte för förlossningen, barnmorskorna är super och smärtan är hemskt men du skiter rent ut sagt i när du väl är där. Du bryr dig inte ens om din kille, du är i en egen värld en egen bubbla. För mig kändes de som alla röster var 30 meter ifrån mig fast fe stod bredvid, när jag helt plötsligt fick ett sugrör i munnen och drack så var de så skönt att dricka, man kände hur saften bara rann ner,’ men jag var så borta och inne i de jag gjorde att jag inte ens visste att jag ve törstig.. Allt kommer gå bra Paula..
åååh, 9 maj!
då är det ett år sedan min lilla prins föddes, det är så sjukt hur oerhört fort tiden går! han blev nio månader nyss och har precis lärt sig gå också 🙂 tidig gosse..
jag kände verkligen som du. att vara gravid var mysigt på ett sätt, sparkarna och känna hur knytet därinne svarade med olika rörelser beroende på hur jag eller pappan rörde magen. men jag tyckte inte riktigt om att inte känna igen min kropp och att känna sig så mycket mer begränsad än innan. jag var 17 år när jag blev gravid, hann dock fylla 18 innan killen ploppade ut. jag är liten till storleken, både på längd och bredd 😉 man kan säga att jag såg ut som en liten köttbulle fast jag gick ändå inte upp mer än 11 kg under hela graviditeten! förutom lite illamående i början och mot slutet så hade jag en ganska behaglig graviditet, trots att hormonerna ständigt var i gungning haha…
9 maj? Jag är också beräknad till de 🙂 Kul!
Det som ändras är oftas ansiktet, du märker även det när du fått barnet att ansiktet blir aldrig samma.Det ändras men inte till något sämre 😉 lycka till med bebisen o grattis till förlovningen.