Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Vecka 37

20130413-105421.jpg

20130413-105434.jpg

20130413-105447.jpg

20130413-105459.jpg

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Elin

    Hej Paula.
    Det jag undrar kanske inte du kan svara på men du kanske kan ge din bild av det jag funderar på. Jag har läst din blogg ganska länge nu och jag blir så glad av att känna din genuina glädje och kärlek till ditt barn genom texten. Det som försiggår i mitt huvud är: när ska jag skaffa barn? Jag har alltid haft ”regler” för när de är dags, fast partner (ganska självklart), färdig utbildad och ett fast jobb. Nu har jag allt detta och känner att ett barn vore trevligt. Men är jag redo? Varför tvekar jag? Känner jag mig mogen att ta det ansvar det innebär med ett barn, kommer jag och min sambo hålla ihop i vått och torrt. Dessa frågor finns det ju egentligen inget 100 % svar på men hur tänker du? Förstår du min oro? Kram

  2. Isabel

    Gud vad spännande! 🙂 Hoppas förlossningen går bra och att barnet är friskt, men det tror jag nog! 🙂 Ni kommer bli jättebra föräldrar..

    Har följt din blogg ett tag nu 🙂

    Ha det bäst!

  3. Johanna

    Min kusin var planerad att komma samma vecka som eran bebis skulle komma. Din blogg har därför betytt mycket för mig eftersom att det är som att följa min moster och hennes graviditet. Jag är en sådan känslig person och jag har flera gånger blivit så berörd över det du skrivit att jag gråtit. Även fast det är många år kvar tills jag kommer bli mamma så kan jag ändå förstå känslan. Att bli mamma måste vara det största som kan hända någon. Paula, även fast du bara bloggar så betyder du mycket för mig. Du är inspirationskälla, någon jag vill bli när jag blir äldre. Du har alltid agerat så moget och endast varit dig själv, ingen annan. Jag ser verkligen upp till dig, och jag är nog inte den enda som gör det.

    Min kusin hade iallafall inte vänt sig i magen än och igår fick min moster åka in för att försöka vända på honom. Risken för att något ska hända är mycket liten men självklart går allt fel och det började blöda samt att vattnet gick. Hon fick göra ett omedelbart kejsarsnitt och idag åkte jag för att träffa min lilla kusin. Det känns helt osannolikt att det var just han som varit i magen hela tiden. Bara för några dagar sedan var det han som sparkade på min hand när jag kände på min mosters mage. Jag kom också på att tänka ”shit, såhär stor är paula å hugos barn just nu”. Du kan inte ens ana hur vacker din bebis är just nu i magen. Det känns så ofattbart att äntligen se någon man längtat efter att träffa så länge.

    Jag hoppas allt går bra för er, jag tror på er till 100%. Jag har följt dig sen dag 1. Var morgon och kväll har jag kikat in på din blogg och jag längtar så mycket efter att se eran bebis!
    Massor med lycka till kramar från mig!

stats