Vad är en ung mamma egentligen?
Det är många som frågar mig hur det är att vara ung mamma och hur man lever livet som gravid eller med barn. Jag fyller 22 år i sommar och tycker inte att jag är sådär häpnadsväckande ung för att ha blivit mamma. Jag tycker att det är en ganska bra ålder att få barn. Jag är liksom inte 14 och hade ändå en jävligt rolig tonårsperiod och festdagar som hette duga mellan 18 och 20. Jag har gjort långresor och klarar mig själv både psykiskt och ekonomiskt. Nu när Molly finns så kan jag tänka på vad jag hade gjort om hon inte fanns. Det enda som jag kommer på är att plugga och resa. Plugga kan jag göra efter mammaledigheten. Resa kan jag göra så fort hon fått sina vaccinationer. Jag tror stenhårt på att det är du själv som väljer hur du vill leva ditt liv. Det är du själv som begränsar dig.
Det som skiljer sig från att vara ”ung mamma” till bara Paula är ansvaret över ett annat liv. Jag ansvarar med glädje över min lilla flickas liv. Jag kommer aldrig ångra mitt beslut över att behålla Molly och jag kommer inte ångra tiden heller. Jag trivs så bra i vårt nyblivna familjeliv trots att jag ibland blir frustrerad över att hon skriker. Just nu har Molly så pass enkla behov. Det är mat, sömn, närhet, kärlek och en torr blöja hon vill ha. Hon är snart en hel månad och hennes krav på oss kommer kontinuerligt att förändras.
Förr eller senare vill man väl skaffa sig en familj. Att tillsammans med den man älskar skaffa barn. Jag känner att jag och Hugo har kommit in i mamma och papparollen naturligt och med kärlek till vårt barn och varandra. Med facit i handen så väljer jag det här livet alla gånger än det jag levde innan Hugo kom in i bilden. Vad hade jag då? Jag käkade nudlar ensam till middag, jobbade, hängde med kompisar och festade. Summan av kardemumman. Jag är glad att jag blev mamma vid 21 års ålder. Jag får fler år med min dotter, jag är glad och har mycket energi.
Jag har inte stött på någon som är fördomsfull gentemot mig ännu. Jag har hört av andra att dem känt sig annorlunda behandlad av till exempel vårdpersonal på grund av deras ”unga” ålder. Att dem känt att personalen talat över deras huvuden och tittat konstigt. Har någon av er varit med om att ni har blivit sårade av andra pga att ni är en ”ung” mamma?
Jag är en 25 årig, lycklig och snygg mamma, har två pojkar på 4 och 2=) bästa som finns! mött vääääldigt blandade reaktioner, har blivit ledsen många gånger, men idag skrattar jag åt det mesta som jag inte skrattade åt då!=)
Hello 🙂 jag började faktiskt läsa din blogg när Molly kom till världen!
Jag är själv gravid för andra gången, dock fick vi en liten ängel vid vår sida första gången. Jag var 18 då och skulle fylla 19 samma år, hur som helst var det då olika bemötande jag fick pga min ålder. Inte minst så kändes det som om personalen på sjukhuset som jag fick åka akut till i v.20+5 nonchalerade oss pga våran ålder. (Jag och min sambo är födda 91 båda två)
Det tog väldigt hårt på mig och det kallade alltid Esmeralda för ”foster” istället för bebis/barn/dotter till oss för enligt dem så är det så de kallas in till v26. Mycket som inte klickade i det tragiska ögonblicket och allt är extra känsligt.
Känns ändå som om hoppet finns för bra personal efter att ha läst om det mottagandet och den hjälpen du fått!
Längtar såå tills det blir min tur i oktober
Alltså…jag måste bara säga detta. Jag har aldrig känt såhär när jag läser en blogg förut, men när jag läser din så kan jag liksom känna vilken god person du är. Du verkar vara en jättehärlig tjej med ett stort hjärta! 🙂 Jag har syskon som fick barn i 20-årsåldern och det är absolut inget fel med det, dem är precis lika bra mammor som dem skulle varit om dem fått barn i 25-årsåldern =) Kram!
Jag är nybliven 18-åring och mitt liv har bara börjat, det är förens nu jag har börjat festa som aldrig förr och verkligen njutit av mitt fritid när jag inte är i skolan.
Jag tycker att du är en sån mogen person för din ålder och de beundrar jag. Nästa alla andra 21-åringar nu planerar resor med sina vänner till olika festställen och du är en nybliven mamma och även stolt över det! Jag tycker att det är så härligt att det finns såna personer som dig, så gör både de ena och de andra, att både skaffa barn vid tidig ålder, tar ansvar för det, förlovar sig och även njuter av sitt liv med sina vänner.
Jag tycker verkligen att det är så fint, du passar så bra som mamma, och din dotter Molly är så otroligt vacker! Jag önskar dig all lycka i världen tillsammans med Hugo & Molly.
Kram! 🙂
Jag älskar din blogg vill jag börja med att säga!
Men jag kommer från Nynäshamn en ”förort” eller rättare sagt en mindre stad en bit utanför stockholm, DÄR är en ung mamma 14-18 år medans jag märkt att mina vänner som är uppvuxna i stockholms innerstad tycker att de är ungt att få barn innan 30 i princip.
Men jag tror mycket att de handlar om att de som växer upp där inne över lag har ”karriärfamiljer”, de som strävar efter att ha en grym karriär och satte de i första rummet innan de skaffade barn. Medans att de som verkligen lever för att skaffa en familj hamnar där ute där de har råd med tomt m.m. och då smittar de av sig på deras barn och de kanske blir sugna på att skaffa barn tidigare och nöjer sig med att bo kvar där. Självklart finns de olika människor överallt och jag vill inte sätta någon i en mall, men de är min uppfattning 🙂
Och anser du att vara mogen är att skaffa barn? Då är det något seriöst fel på dig och föräldrar som dig är dom som gör samhället till något dåligt? Man är väl MOGEN om man fattar ett sådant beslut som jag har gjort än att skaffa sig en unge bara för att och inte kunna uppfostra på bra sätt? Sug på den karamellen, väx upo och bli mogen tack!
Josefine? Omogen? Klassar du mig för vara omogen för jag är brutalt ärlig? Jag klassar dig omogen som säger att jag kommer inte ha någt värde i mitt liv vid 50 års åldern utan barnbarn? Snarare du som har svårt att acceptera faktumet att det finns dom som avskyr barn(trots vi alla har varit det) över allt annat! Som älskar sina barnfria liv och skiter fullkomligt i dom små liven! Jag lever i nuet och rekommendera dig att också göra det! Vill jag ta en sista min resa till new york för SHOPPA OCH FESTA(oj vad omoget) så kan jag göra det! Jag älskar mitt liv och håller mig undan från barnfamiljer (syftar på boendet framför allt) och fyfan vad jag trivs :)! Just det, nämnde jag att både min man och jag är lika hatiska mot barn och fyfan vad bra vi har det! Alla pengar går till OSS! Kalla mig självisk men det är fint! Jag har fritid över till exakt vad jag vill! Man hör er mammor kallar över sömnbrist, slitenhet osv! Vad har jag att klaga på? Inte ett skit 🙂
Jag är också en så kallad ung mamma, fast jag tyckte ju inte jag var så ung.. Jag fick Ludde när jag var 18 och i år blir han hela 6 år 🙂
Jag kände ofta att jag blev bemött annorlunda pga min ålder, men jag var så pass trygg i mig själv och mitt val att bli förälder så det gjorde mig inget. Däremot tyckte jag det var jobbigt att gå i en mammagrupp med bara ”unga föräldrar”. Jag kände alltid att jag hade mer gemensamt med de i ”vanliga” gruppen.
Jag måste få skriva också att jag tycker att du skriver så himla fint Paula. Får mig att minnas första tiden med min son.
Kärlek!
Jag är 19 och gravid i vecka 27 och jag känner mig väldigt ofta illa behandlad pågrund av min ålder. Bekanta som kläcker ur sig saker som ”du missar så mycket” ”du är för ung” osv. Och eftersom jag själv är lycklig över min situation och inte skulle byta bort den för allt i världen är det så ledsamt att höra såna saker. Jag är ensamstående och kommer att ta hand om mitt barn ensam. Så mer peppande kommentarer och bort med det negativa!
Mognad och förmågan att ge sitt barn en bra uppväxt sitter inte i åldern!
Tack för en super blogg förresten. Så kul att få följa din graviditet och första tid som mamma! 🙂
Jag tror också att det kan vara en nackdel för många att vänta länge. Många 35-40-åringar har vant sig vid att ha hyfsat med pengar och ha massor av tid till sig själv och tror på nåt vis att det ska fortsätta vara så även om de får barn. Jag upplever att många inte är beredda att offra tex pengar genom att gå ned i arbetstid för att få vara med sina barn. Istället håller de hårt i lönen och jobbar massor trots att de har barn. Som om pengarna vore viktigare än tid med barnen..
Jag tror inte att mognad sitter enbart i åldern. Men det jag kan tänka är negativt med att få barn tidigt är att det är väldigt många fler av dem som får barn tidigt som separerar – och hur man än vänder och vrider på det så tror jag att barn mår bättre av att leva med föräldrar som trivs ihop och delar vardagen. Med det inte sagt att det måste gå dåligt bara för att man separerar, men jag tror att barn så gott som alltid önskar att deras föräldrar ska trivas ihop och leva tillsammans. Och självklart separerar inte alla som blir föräldrar tidigt, men som sagt så är risken enormt mycket större än för dem som får barn senare i livet.
Jag tycker att det är den perfekta åldern att få barn faktiskt. Beroende på hur man är som person då givetvis. Jag fick min dotter när jag var 16 år gammal. Vilket är ganska ungt, men skulle aldrig någonsin vilja byta bort det livet jag valde att leva. Det finns inget bättre än att vara mamma, oavsett ålder. Jag har aldrig blivit dåligt bemött på grund utav min ålder. Men däremot har jag varit med om missuppfattningar, då vissa trott att min dotter är min lillasyster. Men det är förståeligt, eftersom det är många som har den åldersskillnaden mellan deras barn.
Jag var (är) också en ung mamma, och har aldrig stött på några negativa kommentarer. Jag fick min dotter när jag var 22 år. Jag personligen tycker det är bättre att vara en ung mamma, när hon är myndig är jag bara 40. Och jag har alltid undrat vad det är alla menar att man ska göra innan man skaffar barn? Alltså, att man har ett jobb och ordnat liv kan jag förstå. Men det andra? Supa, resa och knulla runt?
Jag har heller aldrig sett barn som ett hinder i mitt liv. Jag kan ändå göra vad jag vill. (Fast kanske inte vara ute och härja varje helg, men det är inget jag heller vill göra). Jag tycker att människor ska sluta ha så jäkla mycket åsikter om hur andra väljer att leva sina liv. Vill man bli en ung mamma/pappa ska man få vara de utan påhopp, vill man vänta tills man är äldre ska det också vara okej. Inget tjafs liksom.
Gud vilka ursöta bilder! 😀 Det läskiga är att du är rätt lik mig i ansiktet, och jag såg ut nästan precis som ditt lilla knyte när jag föddes – fullt med svart hår! 🙂
Tycker inte du är för ung för att vara mamma dessutom tycker jag att du verkar även väldigt mogen
Jag tycker själv det är många som skaffar barn i en ung ålder för att till exempel ge sina egna liv en mening, vissa verkar tro att barn är nästan som dockor. Tycker det är hemskt fel att ha barn innan man själv har mognat det är fel mot barnet och mamman. Min mamma hade mig när hon var ung hon lämnade mig med min pappa för att plugga när jag var under ett år och jag bodde med honom tills jag var sju. Jag har aldrig kunnat se henne som min ’mamma’ pga mer saker som har hänt i mitt liv. När man bestämmer för att ha ett barn har man väl på sätt och vis lovat att ta hand om de men det finns många som inte gör det och har barn för fel anledningar.
Så jag dömmer visa som bestämmer sig för att ha barn tidigt och jag tycker jag har rätt till det. Ska man ha barn tidigt får man vara redo för kritik.
Jag får mer ångest över att jag börjar bli ”gammal”. (jag fyller 25 i sommar)
Allt handlar om mognad! Under 18 är man ju fortfarande ett barn men över 20 är det väll inte så faaarligt ungt om man är redo och har en stabil tillvaro! Jag är exakt 22 år fyllda men känner mig absolut inte redo för barn, och då är jag ändå utbildad barnskötare som älskar barn, men jag bor hemma fortfarande, jobbar, tränar och fikar på vardagarna, sover på helgerna och gör vad jag känner för. Har pojkvän. Och jag trivs väldigt bra så, du däremot är ju mer självständig osv vilket gör dig mer redo. Det mesta sitter i hur man är som person och hur mogen man är. Just nu räcker det för mig med världens gosigaste systerson som är nästan 5 månader jag får min dos av bebis så 🙂
Vill bara säga fortsätt vara du, du verkar vara en fantastisk människa! Mår så bra av att läsa din blogg!
Hej Paula! Jätte mysig blogg och du verkar vara en jordnära tjej och en toppen mamma 😀 21 är en perfekt ålder för barn och familj!
Jag var 19 när jag blev mamma första gången och är idag vid 25års ålder mamma till frya härliga busfrön födda 07,09,11 och 12. Jag anser själv inte att jag var särskilt ung (jag är naturligtvis inte gammal heller, men ser tydligen väldigt ung ut haha) när jag fick min äldsta dotter Leah. Men Oj oj oj så mycket skit jag fått ta pga min ålder. Från folk jag inte känner och som inte känner mig (alla som känner mig och mina barn vet att jag och deras pappa är ansvarsfulla och kapabla föräldrar som alltid ser till barnens bästa).
Saker som ”Barn ska inte ha barn”, ”Ni unga mammor tror att det är okej att amma vart fan som helst, stanna hemma med ungen om du inte kan låta bli att amma utomhus”, ”Men herregud, 24 år och fyrabarnsmamma, vet du vad det är du ger dig in på flicka lilla” osv osv…
Utöver det så blir jag ofta kränkande behandlad av vårdpersonal som pratar med mina föräldrar istället för mig om det är någon av dem som råkat köra mig och något av barnen dit, de tar mig sällan på allvar när jag ringer till 1177 och förutsätter att jag är ”en överdrivet orolig förstagångs mamma och ung”, (vilket ledde till att min son nästan dog av RS-virus vid tre veckors ålder)..
Jag får dessutom ofta höra saker som ”gud vad du är duktig som tar hand om dina småsyskon” eller så vänder sig någon till barnen och fågar om ”starasyster är rolig att leka med”… -.-’
Faktum är att alla dessa saker faktiskt får mig att känna det som om jag måste anstränga mig mer och prestera mer för att inte bli dömd. Men så länge mina barn är friska, mår bra och är lyckliga så spelar inget annat någon roll!
Då är det bara att ignorera det och fortsätta som vanligt.
Du kommer säkert få höra någonting någon gång men det är bara att skaka av sig och köra på som vanligt! Lycka till med er lilla skatt och ta hand om varandra! 🙂
Här i Italien, ska man helst vara gift innan man får barn.
Jag var 22 år när vi fick vår lille son, nu e jag 24 och vi väntar en lillebror. Jag fick många kommentarer när den första kom om att nu kunde vi minsann inte gå och festa, fika på stan lika mycket, inga mer bil-utflykter eller grillkvällar med vänner. Men allt det går bara på ett annat sätt. Fester då har vi frågat farmor/mormor om de vill vara barnvakt och jag har alltid varit nykter ifall vi behöver åka ifrån festen, fika på stan har gott hur bra som helst. Men min son e nog väldigt lätt att ta med . Han älskar att åka bil och grillkvällar går så bra så. Är vi inte hemma och grillar så somnar han oftast i sin vagn och är väldigt nöjd med det. Man anpassar sig och även om man är ung förälder är man inte dum. Man fattar att skaffa barn innebär en jättestor förändring- men varför e den förändringen en dålig sak när man är ung men inte medelålders?
Tror förresten att du är en underbar mamma! Molly kommer inte märka inte att du är ung!
Ja, ung är du ju. Men inte sådär för ung som man (kanske) är när man är typ 16 år. Det är ju så individuellt hur man är som person också. Jag är 20 och känner inte att jag skulle vara redo för barn nästa år, men min mamma var 21 när hon blev gravid med mig och hon var verkligen världens underbaste mamma. Engagerad, pigg hittade alltid på en massa saker med mig, ställde alltid upp på bus, påhittig, osv – nåt som jag tyckte att mina kompisars 35-åriga morsor saknade. Man kunde springa med henne, sporta med henne, och så vidare. Hon var alltid coolaste morsan i klassen som hängde med i ungarnas utveckling, men hon gick aldrig ut på krogen och jag har ännu aldrig sett henne full eller så. Har aldrig märkt någon nackdel överhuvudtaget med att ha en ung mamma.
Mina barndomskompisar med gammelmorsor dömer ofta ut unga mammor och säger saker som att de är så glada att de har äldre mammor, fastän de aldrig har testat på annat. Och att de själv tänker bli det av den anledningen. Jag blir så provocerad! För jag vet att min mamma var 1000 gr mer engagerad än vad deras var. Hon har ett nytt barn idag, och nog är hon en bra mamma åt honom också, men man märker ju det att hon orkar inte alls göra lika mycket med henne som hon orkade med mig.
Dessutom får ens egna barn ha sin mormor längre 🙂 + alla medicinska själv som det finns till att skaffa barn tidigt.
21 år är inte för ungt! Naturligtvis beroende på hur mogen man är!! Tror att idag väntar många för länge med att skaffa barn!
gick med barnvagnen på stan (med min första) då var jag 26. Och råkade stöta in i en kundvagn på affären.
Då muttrade den äldre kvinnan
”typiskt dessa tonåringar, sätter barn till världen och ändå har de ingen respekt för äldre”
Jag som då inte var någon tonåring flinade lite, bad om ursäkt och gick vidare. Kände mig rätt ung då trots mina 26 år…=P
Inte för att jag förstår vad skaffa barn har att göra med respekt för äldre..
Du räknas nog in som en ung mamma ändå, men inte för ung så att säga 🙂 Vilken fin blogg förresten och vilken härlig familj ni verkar vara! Ditt barn kan skatta sig lycklig som har dig som mamma 🙂 Ha en fin dag!
Var 25 när jag fick första (har nu två stycken och är 28 )och tyckte jag var en rätt gammal mamma jämfört med många andra här i stan, bor på en liten ort och där får de flesta barn tidigt. Troligen för att det finns så bra med jobb så man har råd att starta familj tidigt och man behöver inte mer än gymnasieutbildning för att kunna tjäna bra.
Tycker inte åldern är det viktigaste utan det är hur mogen man är och om man är redo att ta ansvar för ett barn.
Med mitt första ska sägas att jag blev rätt låst, gjorde inte mycket och skyllde på barnet. Men nu med andra barnet så har jag tagit mig ut, börjat träna och fara på diverse aktiviteter. Semester blir det också till sommaren. Allt går bara man vill =) Även om man har ett, två eller fler barn. Det blir bara olika mycket jobb 😉
Hittade precis hit och verkar vara en supermysig blogg =) Kommer absolut besöka dig fler gånger 😉
Alltså är man 21 så är det såklart att man är en ung mamma. Men att vara en ung mamma är ju inte samma sak som att vara för ung för att skaffa barn. Det tycker jag inte att du är, men ung mamma, jo det måste man få säga 🙂 Det är ingenting negativt vilket jag tycker du verkar få det att låta i inlägget. Svar på frågan tycker jag att alla under 25 är unga mammor. Om det är bättre eller sämre är ju väldigt inviduellt. Det är bra för vissa, medan andra mår bättre av att vänta eller hör och häpna… Aldrig skaffa barn! Suck att ta för givet att allas mål med livet är att skaffa barn.
Jag skulle bli 21 när vi fick vår första flicka. Nu är jag gravid igen och blir 22 i år. Min sambo är 5 år äldre än mig och vi båda hade jobb, vi hade varit tillsammans några år, en bra relation och så hade vi en lägenhet tillsamman. Så det var nästa steg för oss helt enkelt. Båda graviditeter var planerade.
Jag har inte mött på negativa kommentarer än. Den enda gångerna någon har sagt någonting om ”ung mamma” till mig är båda mina barnmorskor på MVC under graviditeterna. MEN det var snarare nyfikenhet och dom tyckte det var roligt att ”ha hand om” en ung graviditet, då de flesta är så gamla när dom skaffar barn numera. Och dom som sagt att ”du är så ung!” har även avlutat med att jag är såpass ung att min kropp kommer kunna komma tillbaka till innan osv, så inget jag uppfattat negativt.
Jag vet dock att kommentarer och blickar kan komma, men dom är så välkomna! För fördomar kommer alltid att existera sorgligt nog… Jag är en STOLT blivande ung tvåbarnsmorsa. 😉 Vad gjorde jag innan det här? Festade, jobbade och sov… Inget liv för mig iallafall!
Jag kommer också bli en ganska ung mamma. Jag kommer vara 22 när vår lilla bebis ploppar ut. Jag trodde att jag skulle stöta på fler människor med fördomar pga min ålder men jag har inte gjort det. Min barnmorska var väldigt positiv till att jag är ung och hon berättade om många fördelar om att vara ung mamma. Inte på ett sätt att hon liksom predikade men det kom in i samtalet på ett naturligt sätt. T.ex. när hon erbjöd kub-testet sa hon att risken att barnet har något fel är liten eftersom jag är ung, och att jag kommer kunna återhämta mig snabbt efter graviditeten eftersom jag är ung osv.
Eftersom kroppen är bättre lämpad för att få barn när man är ung (under 30) så tror jag att många inom sjukvården tycker att det är bra. De människor som har fördomar är nog folk tycker att man ska vara färdigutbildad eller ha fast jobb osv.
Men precis som du säger, plugga och allt det har man all tid i världen till att göra sen 🙂
Fick mitt första barn när jag var 18 år, jag var bostadslös och hsde ingen inkomst förutom lägsta föräldrapenningen från försäkringskassan och jag fick socialbidrag som räckte preciis till blöjorna o allt nödvändigt. bodde hos mina föräldrar och när jag gick på stan så kände jag mig så utpekad och ensam. jag är 18 år, helt sliten och förstörd över att jag har en massa extrakilon, amningen gör ont – och jag kände mig urusel som mamma då mitt barn hade kolik och jag kunde inte göra annat än att trösta och försöka massers kroppen och göra mitt bästa. jag var grym på att ta hanf om mitt barn men så fort jag kom ut i allmänheten och stod bland blickar så kände jag mig osäker. mitt barn fick kolikattacker varenda dag mellan 19.00-23.00 och då såg jag till att hålla mig inne. när det blev lugnare och jag kände mig tryggare böand folk så tog jag mig ut med mitt barn och vid minsta lilla gny i vagnen kom äldre damer fram och kritiserade hur jag tog hand om mitt barn – bär inte så, ta upp barnet ur vagnen om den skriker m.m och jag blev bara frustrerad! på dagis kan jag känna än idag nu när jag är 23 att lärarna ät avslappnade när det kommer till mig, de känner inte att misstagen de gör mot mitt barn inte ger lika starka konsekvenser som om det handlar om ett annat barn med äldre föräldrar – jag lovar! jag får kämpa extra mycket i varenda situation som har med mitt barn att göra! nu är situationen kring mig och mitt barn bättre men synen på unga mammor kommer nog aldrig att förändras!
Du är så klok så fin så bra!!!❤ Du är inte en speciellt ung mamma… Min kompis föräldrar var 18 när dem fick henne och det är liiite skillnad..! Du har så rätt i att det är em själv som begränsar sitt liv!!!! Resa kan man göra utan problem med barn och som du skrev : pluggandes kan du ta igen senare!! Har märkt att många blir liksom ”låsta” när dem får barn.. ”Nej jag kan inte sitta på picknick med min bebis/jag orkar inte gå på stan med min bebis” m.m hmmmm som sagt det är du själv som begränsar hur du vill leva!! Stor puss o kram från mig underbara människa! Ha en toppendag o hälsa din fina familj!:)
Jag fick mitt första (planerade) barn när jag var 21, skulle fylla 22 några månader senare. Fick andra barnet när jag var 24. Har aldrig känt mig eller blivit bemött som en ung mamma. Min plan har alltid varit att ha fått alla mina barn innan 25 och jag är glad och tacksam att det blev så.
Nu är jag 24, fyller 25. Firar 7 år med min älskade man, lever sedan ett år tillbaks i vårt Drömhus med våra älskade barn. Vi är båda färdigutbildade och har våra drömjobb 5 minuters gång ifrån huset.
Jag är nöjd, om vi säger så 🙂
Bara bra kommentarer om att det är så roligt med unga mammor och att det är skönt att träffa en ung mamma osv.. Pga att yngre mammor oftast är friskare och har mindre komplikationer under både graviditet och förlossning. ärligt talat blev jag chockad när dom sa så till mig, hade inte förväntat mig att höra någonting om ålder och ännu mindre hur kul och skönt det var med en ung mamma, kändes inte så schysst mot äldre mammor, när nu gränsen för det går? Vill man ha barn spelar inte ålder någon roll tycker jag. 🙂 Min telefon lyckades skicka iväg kommentaren innan den var färdig).
Jag har aldrig fått några dåliga kommentarer om att jag var ung, jag var 20 (skulle bli 21) när första sonen föddes och 23 med nr 2. Däremot har jag fått höra positivt från mina barnmorskor jag hade under graviditeten och under förlossningen b
Haha ”Aa” , jag respekterar att alla får bestämma själva om de vill skaffa barn eller inte, men i ditt sista inlägg ser man ju bara hur omogen och självisk du är. ”Festa, shoppa, ta sovmorgon”. Vilket liv, nån dag är det dax o växa upp, va gör du sen när du är 50-60 år? Festar? Shoppar? Varför inte vara med barnbarnen. Otroligt sjukt om du steriliserar dig.. Tänk den dagen du mognar, då går det ju såklart aldrig göra ogjort! Vad är de för fel på ppiller/stav/ring/spiral/KONDOM ?!
Min son föddes dagen innan jag fyllde 24, vilket är ungt i Stockholms län… Har bara blivit bra bemött av vården, men så är jag utbildad inom vården så de märker snabbt att jag har koll. Däremot verkar folk i allmänhet tycka det är skumt att jag har barn. Första frågan är alltid ”var han planerad” och när jag svarat ja så.kommer ”är du och pappan fortfarande tillsammans”. Tycker det är rätt taskiga frågor att ställa, tror ingen över 30 skulle få dem. Blev dock lite smickrad när de på sommarjobbet tappade hakan när jag sa att jag hade barn, de trodde jag var max 20 år gammal nämligen 😉
(Övrigt: Dom som skaffar barn är ofta ”färdiga” med aktiviteterna du rabblar upp. Resterande av oss gör sakerna du rabblar upp fast med en unge på armen) 😉
Aa 2: Du menar väl att formulera dig ”Jag anser att MITT liv skulle bli förstört” och ”Det skulle förhindra MIG så extremt mkt” Annars får du nog vara jävligt beredd på att ta emot åsikter.
Människor som väljer att skaffa barn trivs nog oerhört bra med sina liv också ska du se 🙂
Har aldrig känt att jag fått någon negativ behandling eller att någon tyckt att jag är för ”ung” för att vara mamma. De flesta jag känner ser det som en fördel att vara ung.
Det enda som är negativt för mig är att jag stundtals känner mig ensam för att jag inte har många vänner som har barn. I början när min dotter var nyfödd så var jag den enda i min kompis krets med barn och jag missade att gå på mammagruppen så jag kom inte ut och gjorde så mycket, och hade ingen annan mamma som förstod exakt vad det var man pratade om. De hade jag gärna velat ha annorlunda. Är inte kul att känna sig ensam.
Jag fyller 23 år till hösten och att få barn är det bästa jag någonsin gjort.
Stina och sofie! TACK!
Jag är exakt som er och är så jävla trött på kommentarer som du kommer ångra dig och du KOMMER SKAFFA barn! Varför? Varför skulle jag ? Jag är fast besluten och tänker absolut inte ändra på min åsikt! Vill spy på folk som är så imot dom som inte vill ha barn! Jag anser att man förstör sitt liv och man förhindrar så extremt mycket! Min åsikt och tydligen är den inte okej!
Jag trivs så jäkla bra med mitt liv! Sova hur länge jag vill, göra exakt vad jag vill! Kunna festa, shoppa, ta sista minuten resa osv! Jag antar folk är avundsjuka på sådana som oss, som har all tid i världen att träna och ta hand om oss själva 😉 och förbli snygga istället för slitna och pluffsiga!
Mycket bra skrivet Paula. Jag känner precis likadant och alltid tyckt så som du skrivit men har aldrig vetat hur jag ska formulera fram det, men nu vet jag! 🙂 Tycker du är så stark och bra, ni har fått en sån fin liten flicka! 🙂
Fick mitt första barn när jag var 22 och nu är jag 35… Jag skulle aldrig ha barn eller gifta mig. Ville inte ha förpliktelser gentemot andra och definitivt inga jobbiga barn. Allt föll när jag plussade jag vart kär på en gång. Har fått två barn till och är gift…haha… Jag förstår dem som inte vill ha barn.
Jag blev mamma som 21 åring och är nu 23 och väntar den andra. Anser mig inte alls som en ung mamma 🙂 men alla är olika.
Jag & min sambo väntar vårt första barn nu (bf 2 september), det enda negativa som jag hittills varit med om var anonyma kommentarer på bloggen om att det är ansvarslöst att skaffa barn i dessa tider, det är kul i typ 3 år och sen kommer staten få betala, samt att jag skulle ”tagit mitt ansvar” och gjort abort som var det enda rätta….
Det gjorde mig rätt ledsen, men bevisar ju bara att det är nån som inte känner mig. Jag är 21 och sambon fyller 24 i höst, vi har lägenhet och inkomst och har varit tillsammans i 3 år – ser inte det ansvarslösa i det hela? Mina närmaste blev nog chockade först när vi berättade, men nu är alla jätteglada och ser fram emot det jättemycket! Hoppas jag slipper trångsynta människor i framtiden, men som andra skrivit här så är den bästa tiden att skaffa barn i denna åldern enligt mig så det är ju bara att stå på sig!
Tycker det är tråkigt med folk som är så fördomsfulla. Jag tycker inte man kan sätta en ålder på när man anses vara en bra mamma det har helt med individen och dennes situation att göra. Själv är jag 20 och anser mig fortfarande vara för ung för barn. Känner att jag inte kommit så långt i livet att jag är redo än. Dessutom vill jag först hinna få en stabilare ekonomi och sådär. Men det är ju jag och min sits. En annan 20 åring kanske har hunnit göra mycket mer än mig och har redan fast jobb och känner sig redo.
Haha roligt när folk skriver att man inte är ung när man är 20. Jag som är 21 är alltså inte längre ung? herregud…
Jag har inte fått höra något negativt annat än från sambons mamma egentligen som tyckte vi var för unga (hon var själv över 30 när hon fick barn) då jag var 23 och sambon fyllde 22 6 dagar efter att vår son föddes.
Vi bor i en medelstor stad med många småorter runt omkring och här är det mer regel än undantag att skaffa barn i vår ålder. Det finns bra möjligheter till jobb här, det i sin tur gör att man har råd med både hus eller bostadsrätt. I mindre orter börjar hemmafestandet tidigt och när man väl får gå på krogen så har man nästan tröttnat så att åka på supa-resor eller festa var och varannan helg är inte något som lockar för mig (och många andra). Har man då också ett stabilt förhållande sedan ett tag tillbaka så faller ju sig barn ganska naturligt när man har alla förutsättningar för det 🙂
Jag är lika gammal som dig och har en dotter på 7 månader. Jag har fått höra många gånger typ ’fyfan för unga föräldrar’ och liknande. Jävla kärrinar. Hellre ung än gammal anser jag
Hej Paula!
Grattis till er söta dotter, hon verkar ha en toppen-mamma!
Jag blev mamma när jag va 22, idag är jag 26 år och 2-barnsmamma 🙂
Minns så väl när jag fått mitt första barn och en sköterska på BB sa ”Du är i precis rätt ålder för att få barn. Det är nu man har som mest energi och ork för att faktiskt ta hand om ett barn.”
Det gjorde mig verkligen glad och det kändes så himla befriande! Det bekräftade att jag kan vara en minst lika bra mamma som någon som är 32.
Kör på och gör din grej Paula, Molly kunde inte fått en bättre mamma. Kram!
men vad gulligt du skriver 🙂 jag är själv ung mamma och trivs hur bra som helst med det! var mitt eget beslut att skaffa barn tidigt och tror på det du skriver att då får man ju bara mer tid med sitt barn. förstår inte varför folk ska vänta så himla länge för att skaffa barn (iaf i detta land). fin blogg, kul med en ung klok mamma 🙂
Jag har hört både goda och onda ord om att jag är ung mamma sedan min dotter föddes, då var jag 17 år!
Det värsta är nog när man är ute och folk tittar på mig, flera gånger har det hänt att folk sagt till Leah ”Är du ute med storasyster?” vilket känns otroligt kränkande då jag och alla andra mammor som valde att ta sig an det ansvaret som ung, är minst lika bra mammor som en kvinna som väljer att skaffa barn vid 30+.
Du kommer säkert stöta på negativa komentarer, men bry dig inte! Huvudsaken är att DU vet att du är en bra mamma. Molly skulle inte önska en annan mamma än dig.
<3
Men nu är det så att alla vill kanske inte ha barn. Det ska vara så självklart i dagens samhälle att man ska skaffa barn,och vill du inte det så tycker folk att man är konstig. Jag känner själv ingen längtan efter barn och vet inte om jag någonsin kommer att ha det. Det får tiden utvisa. Jag är rädd för förändringen och älskar friheten jag har nu utan barn helt enkelt.
Du verkar vara en underbar mamma Paula!
”förr eller senare vill man väl skaffa sig en familj…”
Jag har upptäckt att när jag öppet pratar om att jag Inte vill ha egna barn blir jag dömd. Alla säger ”vänta du bara, du hinner ändra dig.” ”VARFÖR INTE?! Barn är ju meningen med livet!” ”Tänk om du hittar en partner som vill ha barn, hur gör du då?”
Ja, hur bemöter man alla dessa påhopp, jag vill inte ha barn. Jag har en anledning till varför jag har denna inställningen. Jag har inget emot barn, jag älskar min systers två och tycker de ska bli kul med vänner som får barn. Men jag vill inte ha några. Ja och hur gör jag om jag hittar någon som vill ha barn? Då får han/hon ta sig en funderare, är de så himla viktigt för den personen, så är den fri att gå och hitta någon som kan göra denne lycklig i resan mot ett ”riktigt familjeliv.”
Varför är det så självklart att barn är ”nästa steg” i ett förhållande, varför dömmer alla när man aktivt väljer att inte få barn? ”Tänk på de som vill ha barn men inte kan få, ta vara på din kropps resurser”.
När man är 25 får man sterilisera sig, jag är 22 idag. Jag räknar åren… / Stina s a.
Jag hade precis fyllt 16 när min dotter föddes . Alltså 15 och ett halvt när jag blev gravid och hade precis börjat 9an. Det var ett hell! Inte bara alla hormoner som det var .. Var ofta ledsen pga folk pratade bakom ryggen på mig i tunnelbanan ( högt dessutom) eller vände sig en eller två gånger när folk gick förbi mig. Visst nu i efterhand förstår jag hur ung jag verkligen var ! Men då kändes det jobbigt . Jag tänkte många gånger : dom vet väl inte hur gammal jag är ? Ännu värre när jag blev gravid igen och var 17 år och två barns mamma haha . Idag är jag 24 mina flickor 8 och 7 år och ung mamma stämpeln har inte försvunnit !! Jag tycker det är dags för det nu. Kram på dig
Jag och min pojkvän var endast 15 år när jag blev gravid och 16 när vår fina dotter föddes. Det jag upplevt är nog mest blickar, vilket kan vara oerhört jobbigt, men inget annat direkt. Nu är jag 22 år och vi har världens finaste dotter som är 6 år. Är även gravid i v 31 och i juli ska vi bli tvåbarnsföräldrar och Lea blir storasyster. Kram
Tycker inte det handlar om hur ung man är. 22 år är inte ungt förresten, utan en helt normal ålder. Jag var 19, bodde med mina föräldrar, gick första året på gymnasiet, hade ingen kille. Då var jag ”ung” medan en annan som var 19, hade jobb, hus, sambo inte alls räknades som ung mamma. Det beror nog på vilka förutsättningar man har och hur redo man är.
Men jag har fått höra kommentarer som ”stackars ditt barn som kommer få åka buss när du inte har körkort” (nu har jag skaffat det)
Du vet väl att du måste ta hand om barnet tills barnet är 18 år?
Detta kommer inte bli lätt för dig, är du verkligen redo?(när jag liksom var höggravid)
Du vet väl att du inte kommer kunna festa nå mer
Känns som att man måste vara mkt bättre än alla andra mammor, prestera mer, för att inte bli dömd.
Man vill väl? Nä det finns dom som väljer att leva barnfritt och älskar det!;)
Jag räknas av många som en ung mamma. 20 år var jag. Helt rätt ålder tycker jag! Jag tycker snarare att många idag är för gamla för att bli mamma. Jag har fått en hel del kommentarer som jag önskat att jag inte fått. I min journal står det något i stil med ”ung förstföderska”. Sen handlar det om att skilja på betydelsen av ordet. Men ibland känns det som ett negativt ord. Är jag ung för att vara mamma? Hade jag varit under 18 så visst. Men jag är väl mamma? Inte är jag väl ung när jag är 20? Jaja.
Jag pluggar till sjuksköterska och när jag var gravid under praktiken så sa många sjuksköterskor till mig att det är inte lätt att börja plugga sen igen. Fyfan vad effektiv jag är nu som mamma!! Hoppas jag möter dom igen nån dag.
Oj herre vad jag svamlar. Det är ett intressant ämne och det finns inga rätt och fel. Men man ska tänka på om det man säger kan skada en annan individ.
Men det är värre med amnigen… Vilka kommentarer!
Jag diggar verkligen dig Paula!
Nja, inte direkt blivit sårad. Däremot känns det lite som att jag måste vara så perfekt som möjligt för att ingen ska börja se ner på mig just för att jag är ”ung” mamma och inte tillsammans med min sons biologiska pappa. Men det kanske bara är så att jag inbillar mig det.
Så fin mage 🙂