Abort är tillåtet upp till v 18 enligt svensk lag
Tänkte skriva om något som är ett rätt känsligt ämne, jag skriver utifrån mina egna åsikter och kunskap så jag vill inte trampa er på tårna eller få dem som har gjort abort att känna sig dömda. Jag tycker att det är bra att vi lever i ett samhälle son ger oss kvinnor rätten till abort. Jag själv gick i dem tankarna när jag precis hade fått reda på min graviditet, när jag fick reda på det befann jag mig i v 7. Det är ett stort beslut att ta, om man vill behålla fostret eller inte, och jag accepterar aborter. Jag är inte emot dem om det inte passar kvinnans liv. Man kanske inte känner sig redo än, att man är alldeles för ung, inte känner dig klar i livet, är mitt uppe i en utbildning och i extrema fall blivit gravida efter en våldtäkt. Jag skulle aldrig ifrågasätta ett beslut om en abort, för jag vet hur det känns att stå i vägkorsningen och försöka fatta ett beslut om vilken väg man ska ta.
En nära vän gjorde en abort för ett år sen och jag kommer ihåg hur psykiskt påfrestande det var för henne och dem i hennes närvaro. Det bröt ner henne för att hon ändå hunnit fästa sig vid fostret. Det var oerhört jobbigt att se henne så knäckt, både psykiskt och fysiskt. Trots att hon visste att det var det rätta beslutet så var det jobbigt.
Det jag egentligen ville få sagt är att jag tycker att det är sjukt att man får enligt svensk lag får göra abort upp till vecka 18.. Det betyder att jag som snart går in i graviditetsmånad 5 fortfarande får göra abort. Ni vet min gravid app, den lila texten jag alltid lägger upp på lördagar? Det är den som faktiskt ger mig kunskap om vad det är som händer i min mage vecka för vecka. I senaste uppdaten stod det att barnet nu kan höra sin mammas röst, och jag får fortfarande göra abort? Jag hade ingen aning om i vilken rasande fart ett barn utvecklas i magen fören jag blev gravid, jag trodde typ att det inte alls hände mycket fören i slutet men det är så fel.
Okej om det vore så att kvinnan inte upptäckt att hon är gravid än men hur ofta händer det då? Jag tycker att det är sjukt hur den svenska lagen har en sån hög gräns för att tilllåta aborter. Jag blir så känsligt berörd av detta ämne och tycker att det är jobbigt att ens tänka på men samtidigt tycker jag att det är nödvändigt att uppmärksamma att man enligt svensk lag kan göra en abort senast i v 18 utan att ha särskilda skäl för det. I vecka 22 sägs det att ett barn kan klara sig utanför mammas mage, alltså 5 veckor efter toleransen för abort.
Sen finns det specialfall som jag tar av mig hatten för som t.ex. våldtäkter och incest. Där kvinnan blivit tvingad till sexuellt umgänge och blivit gravida, självklart säger jag ingenting om det. Där har jag förståelse för att göra abort i en längre gången graviditet. Det jag syftar på är den generella toleransen för aborter.
Jag vet inte själv vilken vecka som jag tycker är lämplig som gräns för abort, men vad tycker ni om det här? Vet att åsikterna är splittrade men vore intressant att få höra era tankar kring abort upp till v18.
Detta händer i den veckan jag befinner mig i nu, vecka 16
Illustrerad bild på bebis i vecka 18
Text om bebis i vecka 18
Herregud, håller med dig till 100 procent. Bra skrivet tjejen!
Jag är ett stort fan av aborter. Så jävla glad att de finns. Har själv gjort tre stycken. MEN. nu till sakfrågan. Jag kan tycka det är läskigt med den långa aborttiden men är för okunnig för att uttala mig om varför det möjligtvis behövs. Men jag tror att den långa abortgränsen gäller barn som inte kommer få ett fullvärdigt liv samt vid fara för moderns liv. (Man måste ju ansöka för att få göra abort så sent)
Däremot så undrar jag lite över hur du resonerar… om det är fel att abortera ett 18v foster så är det väl ALLTID fel oavsett hur graviditeten uppstått? Blir ”barnet” mindre värt om mamman våldtagits liksom? Är det fel så är det ju fel oavsett, annars börjar det lukta lite sexualmoral.
Man får göra abort även efter vecka 18 om det vid RUL visar sig att bebisen inte är frisk. En vän till mig gjorde en sen abort pga att fostret inte skulle ha klarat sig utanför magen. Det var en hemsk upplevelse för henne att behöva föda fram sitt barn. För vid en sådan sen abort måste man föda på vanligt vis.
Jag är inte emot aborter jag tycker det är bra att möjligheten finns. Precis så som du skriver men att göra en abort på ett friskt barn i vecka 18 känns inte helt okej. Självklart har alla sina egna orsaker till abort och valet är ju fritt. Jag dömmer ingen men jag själv skulle aldrig klara av att göra det i ett sådant sen skede.
sent*
Bra skrivit! V 18 är så som du säger helt sjukt att man får göra abort i. Jag är verkligen FÖR abort men tycker det är sjukt att man kan göra det så sent. Vet inte riktigt vilken v som borde vara sista lagret men kanske v 15 känns lite bättre. Sen självklart under omständigheter där insest, våldtäkt osv har funnits med i bilden då borde man få göra det senare. MIN åsikt! 🙂
Gjorde abort i vecka 21 +6, fick ansöka hos socialstyrelsen sedan föda fram det efter att ha svalt en tablett som tog död på det.
Eftersom jag fick reda på att jag var gravid (hade inte mens pga missbruk) i v. 21 +0 och både hade knarket, supit friskt samt krockat med en bil och fått en spark i magen. Ett under att jag inte hade fått missfall men men, barnet lär ha varit skadat och jag var precis nyfyllda 16 år. Vet att det var det bästa beslut jag kunnat ta då jag varken hade haft ork eller mental ålder för att ta hand om ett barn än mindre ett skadat. Var även hemlös i princip kanske ska tilläggas hehe, så jag mår faktiskt inte det minsta dåligt över mitt beslut!
Är det inte så att man får göra abort utan särskild anledning fram till vecka 12 och därefter måste man ansöka? Jag kan vara helt ute och cykla, jag har alltid tänkt att vid vecka 12 är riskerna för missfall minimala och man får inte göra abort, för då är barnet ett foster och inte längre embryo. Jag är gravid i vecka 19+1, min andra lilla son är helt vild och jag känner hans sparkar hela dagarna, det har jag gjort ett par veckor, att ta bort ett sånt barn känn för
mig orimligt om man inte har extremt goda skäl, tex inte vetat om sin graviditet osv. Innan jag fick barn själv tänkte jag abort som bara bra, för min egen del skulle jag känna att göra en abort fram till vecka 12 skulle kännas mer okej, jag skulle aldrig kunna ta bort det efter det. Det är en sjukt svår fråga, jag kan bara resonera kring hur jag skulle valt att göra, om jag ens skulle kunna klara av en abort. Jag älskar båda mina barn och har gjort sen jag kissade plus!
Du har nog svårt att förstå det just pga att du valt att behålla ditt barn. Jag har gjort en fruktansvärt sen abort. 16 år gammal, pappan till barnet var long gone, och fick veta att jag var gravid i vecka 21. Väldigt snabba beslut, ansökan till socialstyrelsen och sen abort 21+5. Sjukt att jag inte fattat att jag var gravid, ja! Men jag är glad att jag tog det beslut jag gjorde. Aborten i sig var fruktansvärd, tog 17 timmar från igångsättning tills fostret kommit ut.
Idag är jag över 10 år äldre, med en son på 4 år genom en medveten graviditet. Vad jag vill komma till är väl att så fort man bestämmer sig för att beholla fostret så börjar man knyta an till barnet i magen, känner efter om det känns något. Och ja när jag var i vecka 21 med min son kunde jag för allt i världen inte förstå hur jag kunnat missa alla tecken mm och framför allt så hade jag känslor för barnet i magen redan.
Så kändes det inte alls innan aborten, jag hade inte känt ett tecken alls från magen, hade inte knutit an till fostret och tänkte inte alls på det som mitt barn.
Att du tycker det är svårt att förstå nu tror jag beror på att du redan är mamma till ditt barn i ditt huvud.
Förstår precis.
Dock är de flesta sena aborter sådana som görs på grund utav att man fått reda på att fostret har en missbildning/sjukdom som gör att de kanske inte klarar sig mer än ett par dagar utanför magen.
Dessa bebisar är oftast mycket älskade och väntade och en sådan abort är ofta ett mycket mycket svårt val.
Det är ju tyvärr så att alla bebisar kan ha sjukdommar osm man inte märker förens senare när hjärta och hjärna är mer utvecklade och då har man inte så mycket val.
Hemskt, ja, och som tur sker det inte så ofta. Men att man har den gränsen som man har är för att det är efter ett visst antal veckor som man kanse dessa missbildningar på ultraljudet.
Anonym, jag förstår ditt val att göra abort, om du känner att det valet är rätt så är det det! Lycka till med allt i framtiden tjejen.
Felicia, Fram tills vecka 18 får man gör abort utan några särskilda skäl, läs här på vårdguiden så står det en rätt utförligt om abort: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Abort/
Lady Dahmer, jag tycker också att det är läskigt med den långa aborttiden. Jag är inte emot abort men tycker att det är alldeles för hög gräns att avsätta abortgränsen på v 18. Jag grundar mina åsikter kring utveckling av barnet. Sen finns det specialfall som jag inte tänker säga någonting om. Som t.ex. Anonyms fall, därför ställer jag mig på abortens sida. För att barnet ska få det bra gäller det att mamman är med sin graviditet och inte emot den.
Jag hade själv tankar på abort då jag inte hunnit komma i underfund med om jag ville behålla mitt barn. jag beslöt mig för att behålla barnet men om en abort hade varit aktuell hade jag försökt göra det så fort som möjligt.
Det är så många faktorer som måste tänkas igenom när man blir gravid, i mitt fall var det inte planerat och jag började automatiskt se hur mina förutsättningar såg ut. Om man inte är tillfredsställd och inte känner att barnet är rätt då ska man få ha valet till abort. Men det beslutet tycker jag personligen inte ska få ha 18 veckors betänketid. För att under den tiden hinner fostret utvecklas, därför tycker jag att gränsen för abort borde minskas för fall utan särskilda fall.
Jessica, oerhört starkt utav dig och jag hoppas att du fick en massa stöd av dina nära och kära. Du ska inte ta åt dig utav det jag skriver. Det finns skäl till aborter i en längre gången graviditet och det säger jag ingenting om.
Alla ni som har egna erfarenheter av aborter, jag kan inte sätta mig in i hur det känns då jag själv aldrig upplevt en men stora styrkekramar till er.
Detta inlägg är inte på något sätt skrivet i en provocerande tanke från min sida men jag tycker att det bör uppmärksammas att det är lagligt att göra abort fram tills vecka 18 UTAN särskilda skäl. Säger ingenting om er utan ifrågasätter lagen.
Jag gjorde abort för några månader sedan. Jag skulle precis gå in i v17 och det var det värsta jag varit med om. Idag vet jag att det var de ända rätta valet, då jag inte hade gått ut skolan och inte hade någon kontakt med pappan. Jag läste aldrig hur mitt barn hade utvecklats, men när jag läste det här fick jag riktigt ont i magen :/
Jag tycker att det är väldigt tur att såna som du inte bestämmer om och när man som kvinna och individ ska få göra abort.
Jag tycker du har alldeles rätt. Jag är för abort, men tycker att det finns vissa gränser. Jag känner tex flera personer som gjort abort flera gånger och ibland känns det som folk använder det istället för p-piller vilket är jävligt korkat. Blir irriterad, för det är ändå en människa vi pratar om. Om man inte kan ta hand om ett barn får man skydda sig också.
Sen finns det ju alltid undantag som du säger och självklart ska man ju få göra abort om man inte är förmögen att ta hand om ett barn eller annan orsak. Men som sagt tycker att abort missbrukas och v 18 är alldeles för sent (om man inte har särskilda anledningar). 🙂
Jag var 17 år gammal när jag gjorde abort i vecka 7. Jag misstänkte att jag var gravid redan nån vecka innan aborten, gjorde 3 gravtest hemma och alla var negativa. For till slut till barnmorskan och gjorde ett test som var positivt.. Hade inte hunnit förstå att jag verkligen var gravid, så aborten påverkade inte mig speciellt mycket.
Tycker dock de är helt sjukt att man får göra abort såpass sent.. I vissa fall så förstår jag det. Tex om barnet är sjukt. Jag har en vän som gjorde en väldigt sen abort, vet inte exakt i vilken vecka det var men man kunde se vilket kön barnet hade.
Fast egentligen. Varför göra skillnad på ett foster som är tex 9 veckor, och ett foster på 18? Det är fortfarande ett ofött barn vi pratar om. Skulle ett foster som börjar höra sin mammas röst, vara mer värt än ett foster som inte utvecklats lika mycket? Förstår inte folk som resonerar så.
Det är väldigt olika hur person till person resonerar i abort frågan men är samtidigt en aktuell fråga i många kvinnors liv. Visst är det ett liv redan i v 7 men hur skulle kvinnorna må om det var olagligt med abort i Sverige och man inte ville behålla fostret av olika anledningar. Jag håller med er som skrivit att man gör aborter i en längre gången graviditet på grund av att fostret inte är friskt. Jag kan inte tala för någonannan än mig själv och det är upp till varje individ att ställa sig i frågan huruvida man vill göra om man får reda på att fostret är allvarligt sjuk. Jag själv har inte fått det beskedet ännu och hoppas på att jag bär på ett friskt barn i magen.
Jag förstår att du är för abort, det var inte det jag ifrågasatte. Utan just att du tycker det är okej i tex v 7, men inte i v 18. Det är ju fortfarande att avbryta graviditeten. Menar inget illa mot dig, men undrar bara hur du resonerar.
Jag tycker du har alldeles rätt paula! bra skrivet!!
… Någon som är livsdugligt är automatiskt mer värt, enligt min åsikt och det är nog så dem flesta resonerar också =)
Jag tror inte det är många som verkligen medvetet väntar med abort till vecka arton, det blir ju bara värre för dem själva. Jag tycker dock också att tiden är väldigt lång men samtidigt att moderns situation måste gå först, som i de fall ovan där det föreligger missbruk eller någon annan omständighet. Och då inte för att de barnen är mindre värda utan för att man får sätta dem i förhållande till hur läget blivit för både dem och mamman om de fötts.
Jag har nyligen gjort en abort…och jag kan säga att det var det värsta jag någonsin varit med om. Bara att prata om det gör att tårarna rinner och trots det bara 3dagar sedan så sitter jag här nu med kramper i magen, blod och små klumpar..jag saknar min bebis…jag var i vecka 7,2 om jag minns helt rätt och när jag tog dessa tabletterna för aborten och det började sättas igång så satt jag på toaletten och skakade och grät. Jag ville inte detta alls men det var med mitt ex som inte ville ha något barn nu och jag har själv sagt att jag är emot aborter men nu när jag hamnade i samma situation så ville jag inte sätta ett barn till världen utan att en pappa ville ha med det att göra…men jag gör ALDRIG om det, jag kommer inte kunna beskriva med ord hur påfrestande det är just nu…jag saknar bebisen, jag saknar och det gör så ont att veta att jag har spolat ner det i toaletten…eftersom det kom ut i en klump så döpte jag det till klumpen…men nej asså det är fruktansvärt…jag kommer aldrig kunna beskriva känslan men såpass psykiskt påfrestande det är så vill jag aldrig någonsin behöva genomgå det igen…jag ångrar det istället :'(
Ja fast ett barn i v 18 skulle inte kunna överleva utanför magen ändå. Så jag håller med. Varför skulle det vara mer okej att ta bort ett barn som är 7 veckor? Tycker paula är fruktansvärt dum när jag läser detta.
Och Julia? Hur kan du skriva att ett barn på 18 veckor är mer värt?
Ett barn är inte livsdugligt utanför mammans livmoder i v 22. Enstaka barn överlever med intensivvård i v 23 men det är långt ifrån alla barn som föds förtidigt som gör detta. Detta ändrar ju inte att det är sent att göra abort i v 18-22 men i dagens läge är det inte möjligt för ett foster att överleva utanför mamman i v 22…blir nog snart men till vilket pris? Vad får barnet för missbildningar, sjukdomar m.m. som följd? Vi ska vara glada för att vi har fri abort i Sverige!!!
Jag gjorde abort precis på gränsen till att man inte fick längre, de kan va absolut en av de värsta sakerna jag varit med om! Psykiskt då.
Jag är självklart för aborter, men man ska inte bara göra det utan då ha bra skäl till det! (min åsikt då!) Dock skulle jag aldrig kunna göra det igen efter ha genomgått en!
Jag gjorde abort precis vid gränsen, 2 dagar innan!
Och det är det värsta jag gjort i hela mitt liv, och jag skulle aldrig göra om det igen!
Jag var 16 år, bodde hemma hos min pojkväns familj! inget jobb eller något.
fick dock reda på att jag var gravid 2 dagar innan jag gjorde aborten, hade inte märkt någonting! åt ppiller, och fick mensliknande blödningar.
Den första kommentaren gör mig arg. Tre aborter?! Kan man inte lära sig att skydda sig.
Jag har inget emot abort, fast många slarvar med kondom, ppiller och dyl.
Jag hade aldrig klarat av att gå igenom det själv.
Jag är glad jag har min lilla bebisen i magen!
Innan jag var med om den värsta händelsen i mitt liv så tyckte jag också att gränsen var för hög. Men efter att ha försökt att få barn i flera år, blivit gravid på andra IVF försöket fick vi reda på i v 20 att vår grabb hade utvecklat grava hjärnskador bla.. Vi gick hos alla specialister vi kunde hitta men det fanns inte mycket hopp.Han skulle antagligen inte ens klara sig efter födseln. Vi fick avbryta v 21. Det är inget som nån människa någonsin ska behöva vara med om. Det är väl som sagt anledningen för att gränsen är så hög. Hur hemskt det än är.
Hej Paula! Tycker du har riktigt kloka värderingar om livet och din mammasyn verkar Underbar. Jag är bara 19 och har inga planer än på att skaffa barn, ville bara flika in och abort och denna diskussionen för mig verkligen att vilja dela med mig. En vän till mig fick reda på i vecka 20(!!) att hon var gravid. Helt sjukt att det inte synts tidigare, och hon fick inte göra en abort. Och många rycker på axlarna och skriker varför inte?! Men sedan fick jag en lillebror född v22, min mamma gick bara halva tiden. (Anledning okänd) han vägde 600 g och låg på Linköpings sjukhus i 4månader och kämpade för sitt liv. Han fick plats i min hand.. Bokstavligt talat. (Idag är han 2 och mår kanon!:) Varje graviditet är så olika och kan se så olika ut, men man ska verkligen tänka efter när det gäller aborter, det är verkligen ett liv när man gått så långt! Aborter i tidiga veckor kan jag se annorlunda på och självklart är situationen avgörande! Vad man än bestämmer sig för ska man göra det bästa för sig själv och för barnet. Detta blev väldigt flummigt. Kanske någon läser detta och får en annan syn på det iallafall. Håller alla mina tummar att er graviditet går super! Kram
En kompis till mig födde sin lilla flicka väääldigt tidigt…kommer inte exakt ihåg vilken vecka det var men tror det var vecka 24, de fick vara kvar på sjukhuset i 15v…. men hennes dotter överlevde!! Idag är hon 5 månader gammal o väger bara 4800 kg
Än så länge går allt jätte bra fast det finns stora risker med så tidigt födda barn!! Tiden får utvisa…
Jag tycker oxå att det är för sent o göra abort i vecka 18!! Tycker folk är så egoistiska här i Sverige! Vi bor i ett land där vi har tillgång till SÅ många preventivmedel!! Sluta använda abort i stället för preventivmedel!!!!
Självklart om man skulle bli våldtagen och bli med barn då har man en anledning… men annars så tycker JAG att man inte borde få göra abort så sent…
Men gud Kattis, jag var med om exakt samma sak, däremot hade vår fel på njurarna och urinblåsan var blockerad (plus många fler missbildningar), så vi var tvugna att avbryta i V21 precis som du.
Men jag blev gravid igen på pricken två månader senare, imorgon är jag i V.20.
Fick dock reda på att jag var gravid i V 13-1
Jag menar att jag är i V. 21 imorgon till och med!
Oj detta väckte debatt. Kvinnor som gör en så sen abort lider nog oerhört oavsett anledning det är nog inte något man väljer hur som haver när man måste föda ut ett foster… Om en kvinna använder abort som preventinmedel och aborterar många ggr så kanske hon blir steril eller får andra problem. Jag har svårt att tänka mig att de som håller på så i slutändan mår toppen och säkerligen får de råd om preventivmedel.
Allt är inte svart eller vitt men faktumet består, vill en kvinna inte vara gravid och det blir olagligt så har vi en massa döda kvinnor som förblöder av back street cloth hanger abortion IGEN inte så nice…
Tycka vad man vill om lagen men den finns och kvinnor är också människor med hjärnor rätt eller fel får de bestämma själv för många vet nog innan att risken finns att de mår dåligt men de kanske mått ännu sämre med en bebis i famnen.
Att av samvetet tvinga sig själv föda ett barn som är oönskat är inte en bra sak visst man kan adoptera bort men att gå i 9 månader de risker och påfrestningar för kropp och själ som det innebär.
Och självklart använd preventiv medel men samtidigt, vissa kroppar kan stöta bort tex p-piller som i Paulas fall och du blev ju gravid iaf…
Svår fråga men det är tur att varje Svensk kvinna har valmöjligheter det handlar om demokrati och kvinnokamp. Vissa pro life folk kanske tycker jag låter okänslig men det skiter jag fullständigt i KVINNAN KOMMER FÖRE FOSTRET I ALLA LÄGEN INOM ABORTGRÄNSENS RAMAR!
Irma S .. Vår lille hade också fel på njurarna bland annat. Får man fråga ifall allt är okej m er bebis nu? Och har ni fått reda på könet? Jag är själv orolig för en framtida graviditet, att det skulle ske igen. Och tydligen har vi än större risk om det blir en pojke.. Grattis förresten! : )
Kattis: Vilket konstigt sammanträffande då den missbildningen var en av de ovanligaste enligt specialisten, jag beklagar, det bröt ner mig ett bra tag men som de säger att tiden läker alla sår, det som fick mig till ett avslut var fotona vi fick av bebben. Det var en flicka genetiskt, allt visade på att det var en flicka men hon hade en snopp, vi förstod ingenting.
Vi har en helt frisk grabb, det dem sa till oss var att risken för framtida missbildningar hos foster är minimal så du behöver nog inte oroa dig. Vi fick gå hos specialisten denna graviditet så att vi får fler och tätare kontroller.
De undersökte precis varje millimeter av fostret, både de inre och yttre organen och allt var precis som det skulle.
Var inte rädd för att bli gravid igen, jag var jätte rädd när jag fick reda på att jag var gravid igen, knappt så att jag ville gå på UL i V18, men jag var på VUL för att ta reda på vilken vecka jag var i och redan då såg allt normalt ut.
Förra graviditeten hade jag inte något fostervatten i magen, bebbe ville inte producera pga njurarna och urinblåsan, han var istället fylld av vatten i magen.
Jag är fortfarande oroad men det kommer nog att sitta i fram tills att jag faktiskt har honom i mina armar.
Hur kände du efter avbrytandet?
Tack så mycket, all lycka till dig och din karl!
Irma S: Tack för att du delade med dig. Skönt att höra att ni fick så mycket hjälp och att ni nu mår bra! .. Jag vill jättegärna bli gravid igen det jag oroar mig för är att de sa att det kan vara en X buren sjukdom, alltså att om nästa skulle bli en tjej så är det ingen fara men om det är en pojke så kan det i värsta fall ske igen. Men en sak i taget, måste kämpa för att bli gravid först. : )
Avbrytandet var hemskt, jag var inte mig själv på väldigt länge. Tror inte mina vänner el familj riktigt visste vad de skulle säga när jag blev så underlig. Jag grät, var förvirrad, arg, orolig. Men det är inte så konstigt.. Nu är det något vi lär oss leva med och försöker se framåt helt enkelt!
Hoppas resten av din graviditet flyter på bra nu!
Kattis: Jag kommer ihåg hur arg jag var, jag såg tjejer som såg ut att ha gått halvvägs i graviditeten som skulle göra abort trots att det inte var fel på fostret, jag tänkte ofta ”hur fan kan de få friska barn men ändå väljer att mörda dem, medan vårt barn var planerat men miss bildat” det kändes orättvist, jag tycker INTE (om man inte blivit våldtagen eller utsatt för incest som Pula skriver) att sena aborter är ok då det är en person, vår bebis var fullt utvecklad och ja var i princip en bebis, han var lång och hade alla fingrar och tår.
Det kommer att gå bra för er ska du se, jag hade en mellanblödning i V.16 och fick panik, trodde att det var missfall men så var det ju inte, man är mycket mer försiktig och uppmärksam.
Ber ni om en specialist eller tätare kontroller till nästa graviditet så kommer ni garanterat att få det, speciellt om de vet orsaken till varför ni vill och förtjänar det.
Har gjort en abort som jag inte ville. Men ändå genomförde pga press från min egen familj. Det är 5 år sedan och jag kommer aldrig att glömma det. Aldrig igen att jag gör om det.
För jävligt att man får göra abort så sent. Om incest eller våldtäkt, kanske. Annars, nej, jag är helt emot.
Ångrar mig så och har tappat all tespekt för dom som påverkade mig i mitt beslut då jag var känslig. Vet nu att jag klarat det super.
Bra tankar Paula.
18 uker??! I Norge har vi selvbestemt abort frem til uke 12, etter det må man søke
Jag tycker det är bra att folk diskuterar frågan. Men huvudsaken är ändå hur det känns för den kvinna som gör aborten! Vill hon inte behålla barnet ska hon givetvis inte behöva det! Vi ska inte börja påpeka hur långt fostret är gånget för då kan det ge kvinnan ännu mer psykisk ohälsa än vad som redan finns vid beslutet att höra en abort !
Jag har själv gjort två aborter. En tidig och en sen. Den första var när jag var 14 och jag blev gravid genom mitt första samlag! Visste knappt vad preventivmedel var och trodde allt på min första pojkvän sa.. Min andra gång var jag 19 år och jag hade p-stav och hade inte haft mens på två år. Chocken som kommer när man åker in på akuten för magont och det visar sig att man är gravid i vecka 18 är sjukt stor!
Idag när jag är lite äldre (25år) kan jag känns att jag tagit två kloka beslut. Både för min egna skull och för fostrens. Skulle jag bli gravid idag skulle jag förmodligen behålla det men man kan aldrig veta säkert..
Men som sagt, man ska aldrig börja påpeka hur långt fostret osv har kommit i utvecklingen för det för bara hela proceduren jobbigare.
Irma S: Jag förstår känslan om orättvisa, har haft liknande sedan första tiden vi började försöka få barn, det tär på en både känslomässigt och fysiskt.
Tack för lyckohälsningarna. Jag håller tummarna för oss båda nu : )
Jag fyller 18 år nästa vecka och går sista året på gymnasiet, min pojkvän fyllde nyss 18 år och han går också sista året. Jag gjorde nyligen abort, var i 16e veckan när jag gjorde aborten och det var den 7e September. Jag är jätte glad att jag gjorde det för tanke på situationen. Vill inte skaffa ett barn i sån tidig ålder för jag vill kunna försörja barnet och ha ett bra jobb och bra lägenhet, vill inte att mina föräldrar ska behöva hjälpa till mer än nödvändigt.
Innan jag gjorde det, var det en självklarthet att jag skulle göra abort men efteråt så ångrade jag det men ändå inte.
Jag hade anat att jag var gravid, men eftersom min mens inte alltid är regelbunden trodde jag att det var så igen. Så jag fick reda på att jag var gravid när jag var i vecka 14. Jag visste inte hur utvecklat barnet var, och visste inte helt hur aborten skulle gå till.
Men när jag väl satt på toaletten och kollade ner i bägaren och såg mitt barn insåg jag hur jäkla hemskt och fel det var, en helt frisk liten tjej men två små armar och ögonlock. Hon hade kunnat fått det underbaraste livet trots att vi inte var riktigt redo och ung, men vilka föräldrar är egentligen redo för sitt första barn, man kan inte allting det är inte som att köra bil..Alla barn är olika..
Jag mår iaf jätte dåligt över det, och kommer nog alltid göra det eftersom jag vet att det inte var rätt. Det är verkligen psykiskt och fysiskt påfrestande.
Jag önskar av hela mitt hjärta att ingen person ska behöva gå igenom det jag gjorde.
Jag tycker det är helt sjukt att man får göra abort i v 18 för d¨har det hunnit utvecklats och blivit en mini bebis.
Jag förstår att du Inte vill trampa någon på tårna osvosv. MEN du utgår ju från ditt eget val. Du lever ju inne värld där du ska ha barnet? Du lever med den tankarna, och sitter med den där Appen och läser hela hela tiden. Klart du tycker det är knäppt.
Men för en som kanske inte har samma tankar utan får reda på att de är gravida i v.16? De läser troligtvis inte appar och är inte lika inställda som dig på detta. Barnet känner inget, och visst man tar ett liv, men det är fortfarande samma liv som efter v.4?
Själv minns jag inga ljud från mammas mage så långt jag kommer ihåg. Så det där är redan en helt utarbetad plan från båda ”sidor” och det blev lagligt till v.18. Thats it. Inget att lägga energi på, och inte från någon som är så pass inställd på att ha barn som du.
Hej. Tänkte bara skriva den riktiga infonnom aborter å foster i sverige då jag både ha gjort abort själv. Studerar inom vård å forsterutveckling just nu plus så är jag gravid i vecka 17.
I svergie får man göra abort upp till vecka 18 utan några som elat anledningar. Dock efter ca vecka 10-12 får man föd ut barnet, vilket jag fick göra då jag var i vecka 13 å vetat om min graviditet i en vecka. Efter vecka 18 och upp till vecka 22 får
Man ansöka om att få göra en abort, anledning kan vara att narnet j kommer att ha ett värsdigt liv osv vilket läkare och barnmorskor bestämmer. Skulle man föda aldeles förtidigt skulle läkare å barnmorskor gör aallt i sin makt tidigast i vecka 23 för att försöka rädda fostret.
Min åsikt. Abort är ett val som hjälper många tjejer å kvinnor. Dock använder många det som ett slags prevantivmedel ryp när
Man gjort 2-3 stycken kanske man borde tänka efter lite.. Men hur som helst borde grensen vara betydlgt mindre, och man borde ALLTID vara tvungen att ge ett giltigt skäl. Inte för att man kanske inte tyvker att set paasr in för att man pluggar eller jobbar.. Utan sånt kan manfixa senare.
Puss å kram
Jag förstår hur du tänker. Jag är FÖR abort, men samtidigt tycker jag att hela tanken är sjuk. Jag tycker att abort är mord, och jag skulle aldrig göra det själv. Men jag förstår att andra inte tänker som jag och de måste få bestämma själva.
Ingen ska någonsin tvinga en kvinna att göra abort (tex om det är ”fel” kön) men inte tycker jag för det att man ska tvinga alla kvinnor att behålla ett barn.
Det är en jävligt svår fråga och jag tror inte att det finns några bra svar. Var kvinna måste få känna efter själv vad som blir bäst efter hennes situation. Alla barn förtjänar att vara önskade och älskade.
🙂
Men för att kommentera ”Nathalie” ovanför. Jag minns inte heller någonting från min mammas mage, men jag minns inte heller mina första levandsår. Är det då okej att med medicinsk hjälp ta ihjäl ett barn under 2-3 år för att den ”ändå inte kan skapa minnen”?
När blir man människa? När får man en själ och känslor?
Tycker det är skönt att man får göra abort så sent. Det kan ju ta tid för en att bestämma hur man vill göra. Och min personliga mardröm, att man inte har märkt att man är gravid förrän väldigt sent. Det händer ju faktiskt titt som tätt. Jag tar alltid ett graviditetstest då och då bara för att lugna mina nerver.
Jag för min del tycker att abort av friska foster som blivit till efter frivilligt sex är förkastligt. Om man inte har möjlighet eller kan tänka sig att bli förälder då är det enda ansvarsfulla att göra att inte heller utsätta sig för risken att bli gravid/göra någon gravid. Preventivmedel är inte 100 procent säkra vilket inte är okänt så det är därmed inte heller en ursäkt att man skyddade sig. Ni som är för abort efter frivilligt sex värderar alltså penetrering så högt att ni tycker det är okej att ta risken att behöva döda foster när ni gör det. Det gör mig illamående att människor sätter sin egen njutning först på det viset. Och innan ni flyger på mig, mina åsikter om abort har vuxit fram under flera år och jag är inte religiös. Jag är egentligen enbart för abort om det är nödvändigt av medicinska skäl men jag förstår så klart nödvändigheten av att möjligheten finns i kulturer där det är tabu att neka sin man sex (särskilt för fattiga kvinnor eftersom ett nytt barn kan leda till att familjen får svälta tex), och vid våldtäkt/incest även om jag tycker aborter är hemska oavsett.
Är varken för eller emot, men kan tycka att visa tänker lite egoistiskt ” Blir jag gravid, kan jag ju alltid göra abort” Det känns lite B, när andra kanske får kämpa flera år att ens kunna bli gravida. Men tycker det är bra att få valet, om man vet att man inte kommer kunna ge sitt barn ett bra liv, etc
Håller med dig till fullo Paula. tycker att det är hemsk att man får göra abort så långt in i graviditeten! Hemskt och okänsligt… Modigt av dig att ta upp ett sånt ämne. Mer sånt behövs. Kram på dig!
jag var i v22 när jag fick reda på att jag var gravid. Man kan tycka att det är jävligt konstigt men jag hade aldrig några symtom alls jag gick endast upp 2kg under tiden jag var gravid och när folk fick reda på att jag var gravid skrattade dom och trodde att jag skojjade eftersom jag inte alls var nå tjock. Jag hade mens under hela tiden ( trodde de var mens men de vara blödningar) och jag åt p-piller så jag märkte de inte förns en månad då mensen aldrig kom. När jag fick reda på att jag vaar gravid bröt jag ihop totalt. Jag och min pojkvän hade gjort slut några månader innan. Jag är bara 20år och skulle just börja ett nytt jobb. Jag mådde riktigt dåligt när jag fick reda på att jag var gravid. Låg endast i sängen och grät. Jag visste inte hur ja skulle försörja oss och massa annat grubblade runt i mitt huvud, jag var helt enkelt inte redo. Min lilla prinsessa föddes i vecka30. Alltså 8 veckor efter jag fått reda på att jag var gravid. Allt gick så otroligt fort. När hon väl kom till världen 10veckor förtidigt så var jag inte alls förbered. Jag fatttade inte vad som hade hänt.. VI fick ligga på sjukhus i över 2månader pga av att hon va så tidigt född. Men jag älskade henne från dag 1 även fast jag inte riktigt förstod att hon var min. Idag är hon 6månader och jag älskar henne överallt annat på jorden. Hennes pappa och jag har hittat tillbaka till varandra och jag är så otroligt lycklig.
Men angånende abort. När jag fick redapå att jag var gravid var min första tanke att jag ville göra abort. Jag förstod nästan innan att det var försent. Men min största oro var att barnet inte skulle vara frisk pga att jag ine hade vetat om de och jag inte hade tagit hand om mig själv plus att jag hade ju varit ute oc festat hur många gånger som hellst. Men idag är jag otroligt tacksam att hon är frisk och mår bra och är alldeles underbar. Jag har sådan otrolig ångest när jag tänkertillbaka på hur dåligt jag mådde för hon är det bästa som hänt mig. Och jag håller med dig, när man gått så långt in i graviditet så ska man självklart inte få göra att bort. men de finns extrema fall som man måste ta hänsyn till. Jag önskar dig och Hugo all lycka. För de ni kommer få är det mest underbara man kan uppleva.
Jag är definitivt för abort, men hade ingen aning om att man fick göra det så sent. Låter fruktansvärt när barnet är så utvecklat i magen. Men jag dömer absolut ingen som har gjort det sent.
Jag själv har gjort en abort, det var egentligen ingenting jag ville, jag hade bestämt mig för att behålla barnet redan innan jag hade tagit graviditetstestet och tänkt på namn och en massa andra saker. Så jag var också väldigt fäst vid fostret i min mage. Dock var jag bara 17 år då, och min pojkvän var bara 16, han ville verkligen inte ha barn. Han ville plugga färdigt först och hinna leva lite, vilket jag förstår och också ville egentligen. Hur som helst så gjorde jag abort då för hans skull, och nu ångrar jag mig inte ett dugg, fast ibland när jag ser små bebisar så gör det nästan lite ont i mig. Trots det vet jag att jag gjorde ett bra val. 🙂
Jag gjorde en abort i v7. Hade misstänkt att jag var gravid men har ätit samma p-piller i 8år utan att bli det så slog bort tankarna! Men naturligtvis fredagden 13 fick jag det bekräftat av barnmorska. Och grejen är den att jag verkligen inte vill ha barn. Vet att de är tabu för kvinnor att säga de men jag säger det!! Jag vill inte ha barn. Någonsin. Jag ångrar det inte. Jag kände ingenting annat än lättnad. Och som svar till ”anna”, jag och min fästman har varit tillsammans i fem år. Ingen av oss vill ha barn. Och naturligtvis efter fem år tillsammans så använder man inte kondom om man har annat preventivmedel som funkat. Så du tycker i princip att jag och min kille inte ska ha sex?? Och om vi ska ha det så ska vi ha både kondom och p-piller och gud vet vad för att vår njutning av varandra är egoistisk om vi inte vill ha ett barn utav de????? Skärpning. Jag vet många som upptäcker sen graviditet eller personer som fått reda på att deras barn inte är fullt friskt. Jag håller med Paula också men vi ska vara glada att vi lever i sverige och har valmöjligheter.
Helt klart ett viktigt och känsligt ämne. Jag är för abort när det gäller medicinska orsaker och när föräldrarna inte är kapabla att ta hand om ett barn, att man alltså vet säkert att barnet inte kommer att få ett värdigt liv. Då är det nog bättre med en abort än att ett oönskat barn kommer till världen. Men fy, det är verkligen en svår fråga. Själv har jag en tvåårig son och en liten flicka på väg. Är i vecka 22 och bara tanken att tvingas göra abort nu av någon anledning gör mej alldeles yr… Men det är ju såklart annorlunda när barnet är planerat, önskat och älskat. Man ska aldrig döma innan man vet bakgrunden till en abort. Tack för ett bra inlägg!
Ett väldigt känsligt ämne. Men jag kan på ett sätt förstå att man kan göra till v 18, (och i vissa fall när man är ännu längre gången). En i min by fick just veta på utraljudet att bäbisen hade en stor utväxt på huvudet, och en stor missbildning. Dom ska nu söka om tillständ för att göra abort (hon är mer gången än v 18) så i vissa fall så förstår jag verkligen. Man känner ju själv om man klarar av ett ”skadat” barn, eller inte! 🙂
Tack för en bra blogg!
Jag tycker ingen av oss kvinnor ska ha fördomar om detta ämne! Man har ingen aning om vilka anledningar kvinnor har som gör abort i sen vecka! Vi i dagens samhälle har så lätt för oss att uttala oss om vad som är rätt och fel och ”jag skulle gjort så” osv. Det kan hända vem som helst och när man väl befinner sig i den situationen är man inte så katig längre. Man borde alltid tänka att det kunde varit jag. Och jag tror att dessa kvinnor som hör sen abort mår fruktansvärt dåligt och redan vet om hur hemskt det är! Vissa får dom att framstå som okänsliga monster. Vi kvinnor och tjejer måste stötta varandra mer! De kan hända oss alla! Girlpower tack!
Har precis fyllt 17 år, bor tillsammans med min underbara familj i stockholm. Gick till doktorn 1 oktober då min balans var otroligt dålig ( är ryttare och märkte tydligt av skillnaden sen tidigare ) så gjorde lever och njurtest via urinprov. Ett par minuter senare får jag reda på chockbeskedet, jag är gravid. Tankarna for runt i huvudet och jag tänkte hur kan det här gå till? Jag har jobbat hela sommaren och varit bortrest (inte haft sex då sen i april) Och jag är inte i ett förhållande. Fick tid inbokad till akut ultraljud för att kolla upp hur långt gången jag var. 4 oktober fick jag reda på att jag var i vecka 23. Jag har ätit p piller, jag tog gravtest i mitten på maj hos UMO som visade negativt. Jag var spiksmal, hade haft mens fram till augusti och ringde då UMO och sa att den försvunnit och fick svaret, 30% av dom som äter dessa p piller försvinner mensen för. Det är helt naturligt. Jag hade tanken om abort, för jag var så chockad och allt kom på samma gång. Men såklart gick det inte, jag var förlångt gången… Nu är en liten pojke beräknad att komma till världen den 1 februari. Men som sagt det kan hända att man inte upptäcker det.. Har mått super hela tiden och ingenting har visat tecken på graviditet, mår fortfarande lika bra, rider 7 dagar i veckan! Allt kan hända 😉
Kram!
Jag är inte emot abort när det gäller andra, men jag tror jag själv inte skulle kunna genomgå en.
Jag har sett hur vänner och familjemedlemmar som gjort abort gått sönder psykiskt även om det just då var rätt beslut.
Skulle jag bli gravid trots mina piller så ser jag det lite som ”ödet” att det verkligen är tid för mig att bli mamma just då.
Det enda som skulle kunna få mig att tveka är om pappan till barnet inte vill behålla, för man är ju två om ett barn.
Bara för någon vecka sedan fick jag för mig att jag var gravid, och frågade min pojkvän hjälplöst ”Vad gör vi om jag är gravid?!” jag fick svaret ”Då blir vi föräldrar” och en kyss.
Angående abortgränsen är den ALLDELES för hög.
En vän till mig gjorde abort bara några dagar innan abortgränsen (innan v.18 då)
Detta för att hon upptäckt graviditeten sent och hon hade gjort massa dumma saker, som att dricka hutlösa mängder med alkohol och rökt på.
Hon fick föda fram barnet.
En frisk flicka.
Hon ångrar än idag sitt beslut och känner sig tvingad till det då vården sa att det var bäst för allt hon gjort, plus att hennes mamma sa att hon skulle slänga ut henne på gatan om hon behöll.
Därför vill inte jag någonsin genomgå en abort, om det inte är det bästa för barnet. T.ex att barnet faktiskt är sjukt och det går att bevisa.
jag håller verkligen med dig. Gjorde själv abort när jag var 18 år och var i ca v.5. Det tog hårt på mig psykiskt och har även påverkat mina relationer särskilt till min pojkvän på ett negativt sätt. Även om jag känner att abort var rätt beslut så kan jag inte låta bli att sörja det och känna en slags ånger. Det är absolut det jobbigaste jag gjort i mitt liv.
Jag är för aborter, tycker det är mycket viktigt för kvinnans rätt att bestämma över sitt liv och kropp. MEN jag tycker att vi i Sverige är för toleranta mot abort! som du skriver, det är sjukt att man kan göra abort så långt in i graviditet, fast man inte har något särskilt skäl.
Dessutom tycker jag att attityden i samhället till abort är ganska skev. När jag skulle göra abort var det inte en enda människa som ifrågasatte mitt beslut och sa ”har du verkligen tänkt igenom detta? är abort verkligen det enda alternativet?”. Det de flesta sa var däremot ”det är OKEJ att inte vara ledsen om du inte skulle vara ledsen! det är jättevanligt med abort, du behöver inte alls känna dig dum/ledsen/konstig osv”.
Varför ska man intala unga tjejer att abort inte är en stor grej och att man verkligen inte behöver vara ledsen när det faktiskt är sjukt påfrestande – både mentalt och fysiskt, för de allra allra flesta??? visst finns det kanske tjejer som inte blir så berörda av att göra en abort och mår bra direkt efter – skönt för dem! MEN så är inte verkligheten för majoriteten!
istället för att samhället ska signalera ”abort är ingen stor grej, alla gör det” borde man satsa på att få unga medvetna om hur fertil man är som ung och hur man inte ska bli gravid. För om man blir gravid, och gör abort, blir man faktiskt inte samma människa som man var innan man var gravid. man blir bara en tjej som kunde blivit mamma men inte blev det.. och den känslan är väldigt hemsk enligt mig.
till: Erika – Gravid ♥, med risk för att låta tråkigt, men visst minns du saker från den åldern, inte konkreta minnen men det var ju då du lärde dig tala och gå. Däremot kommer inget sånt minne skapas i din hjärna när du är ett foster i vecka 22.
Känns jättekonstigt att tänka att jag kan göra abort nu. Jag är i v 18 nu och första dagen i v 17 började jag känna sparkar. Då vet man liksom att det är något levande där inne. Så v 18 som sista vecka för abort tycker jag är liiite sent..
Jag är emot abort. Det har jag alltid varit och skulle inte kunna göra en själv.
Om era mammor hade tänkt som vissa av er här tänker så kanske ingen utav er kunnat uttrycka er här.
Ingen annan manniska ska lagga moralisk skuld pa en annan for vad hon bestammer att gora med sin kropp. Hon ar den enda som kan avgora vad som ar ratt eller fel for henne.
Ett foster ar inget barn, ett foster ar ett foster – det ar situationen som avgor vad du har for relation till fostret.
Gränsen är satt för att det ska gå att göra abort efter rutinultraljudet, då information om fostret kan komma fram. Sena aborter är knappast ett enkelt val, och framför allt inget någon går igenom lättvindigt. Jag är helt klart FÖR abort. Alternativet är otänkbart och vore som att gå tillbaka i tiden. Vi ska vara rädda om vår rätt till säkra aborter!
Nu vill jag verkligen höra vad Olivia menar med ”tänkt som vissa av er här tänker” ?
Jag tycker det är ok med abort i extrema fall, som våldtäkt osv. Dock så tycker jag inte att man ska använda abort som någon slags preventivmedel. Det är så många tjejer som medvetet ligger runt och inte bryr sig om de blir gravida, för de kan ändå göra abort. Det är FEL.
Ja det är klart att det finns många tjejer som gör så och det är fel och okänsligt. Men de är inte så pass många som gör det så att man kan dra alla till en kant. Antingen våldtogs du och då är abort ok eller så är du en oansvarig tjej som använder abort som preventivmedel och inte bryr dig. Det finns så många stackars tjejer emellan som har olika anledningar till abort. Och om man inte varit där själv kan man inte uttala sig för vi vet ju inte alltid varför. De är så grymt att bara acceptera abort om hon blivit våldtagen det kan finnas fler jobbiga vanliga anledningar också! Och hur man än gör så är det fel, man hör kommentarer från människor varje dag som
Säger ”Gud hon borde verkligen inte ha barn hon kan ju inte ta hand om dom! Stackars barn” men skulle hon tagit bort barnet trots andra anledningar än våldtäkt så är det fel med. Som sagt kan vi inte stötta varandra istället inte vara så dömmande! De är inte lätt att vara tjej/kvinna och jag tror att innerst inne är alla väldigt ledsna över att göra abort!
Har alltid varit för abort när jag va mindre men nu när jag har en dotter på 6månader är jag emot. Tycker nästan att abort är som mord. Alla säger att det bara är ett foster men det är ju ett växande barn. Tycker inte illa om dem som gör abort men jag skulle aldrig kunna göra det själv.
Paula jag måste säga att jag har STOOR RESPEKT för hur pass fint och moget du utthrycker dig. WOW för att vara en tjej i din ålder.
Jag är själv 27 år och har genomgått abort fast i de tidiga veckorna. Jag var vääldigt ung och dum och naiv. Men ändå smart nog att inte behålla ett barn som skulle få ett otryggt liv. Idag är jag gift och har 2 små pojkar. Jag håller med vartenda ord du säger. Vecka 18 är på tok för långt gånget. Sverige har lite för mycket tolerans i många viktiga frågor tycker jag. Men angående just det här har du helt rätt och m som du säger, bara tanken får en att må jätte dåligt.
Bra att du tar upp sådana frågor, för det är viltigt och bör pratader om.
I övrigt vill jag säga stooort grattis till dig du kommer bli en helt underbar mamma. Ha tålamod och kör för guds skull inga anna wahlgren metoder på bebben så kommer det hå helt strålande.
Kram på dig fina!!!!
man ska få göra abort till dagen innan förlossningen enligt min åsikt.
Självklart är redan ditt foster redan ett liv för dig och Hugo. Och det är helt okej och så som det ska vara, såklart.
Däremot är det lika okej att abortera bort sitt foster i åttonde månaden. Sålänge barnet är i magen är det inget barn rent fysiskt. Även om den andas och har öppnat ögonen.
En abort gör man aldrig bara för att. Och därför ska inte staten tvinga en att behålla ett barn man inte vill ha. fred ut!
här i finland får man göra abort upp till 12 veckor, sen måste man ansöka. tycker att 18 veckor låter lite väl sent…
Jag bor för tillfället i Irland där abort är totalt förbjudet (något jag fick reda på efter jag flyttat hit) och vill man ta dagen efter piller så måste man ha läkarintyg, och där faller väl dagen efter piller syftet bort då det tar lång tid att ens få träffa läkare. Vad jag vill säga är väl att leva i ett land där abort inte ens är lagligt känns ofattbart, speciellt då jag är för abort.
Men deras lag gentemot abort är enbart pga av den katolska kyrkan.
Jag tycker dock att abort kan missbrukas och användas som preventivmedel, har själv arbetat på kvinnokliniker där kvinnor har gjort minst 3-4 aborter var, vilket jag tycker är oacceptabelt.
Abort är borde finnas som ett utväg men inte som ett simpelt val för att man om och om igen väljer att vara oansvarig. Speciellt då det finns så många sätt att skydda sig mot graviditet.
Till Klas, som svarade på min kommentar.
Du menar att man lär sig gå, säga några ord och utforskar världen?
I magen sker ENORMT mycket utveckling. Vi lår oss svälja, sugreflex, vi tränar upp lungorna, vi sparkar och rör oss för att träna upp musklerna. Jag är inte ens i v22 ännu, men min bebis kan redan allt det där. Så jo, sådana minnen skapas visst redan då 🙂
Om någon gör abort i vecka 18 borde det väl rimligtvis finnas en anledning till det, eller hur? En anledning hos någon annan som jag inte har rätt att lägga in värderingar i för det är inte min kropp det gäller.
Sedan när folk skriver att det finns kvinnor som använder abort som preventivmedel tycker jag det är fruktansvärt ignorant. Det finns absolut kvinnor som slarvar med att använda preventivmedel – men abort ISTÄLLET för, alltid? Nej. Det är en oerhört jobbig process att gå igenom, MYCKET jobbigare än att trä på en kondom eller käka p-piller dagligen. Och om kvinnor skippade preventivmedel för att göra abort istället skulle antalet aborter hos den kvinnan vara MÅNGA fler än ett par stycken. Hur många är dessa kvinnor av ALLA kvinnor som gör abort? Ge mig siffror och en trovärdig källa, please.
Dessutom är varken det ena eller det andra preventivmedlet ”bullet proof” jag har både vänner som använt kondom och blivit gravida och de som blivit gravida trots att de ätit p-piller. Det räcker ju med att du blir lite dålig i magen eller kräks så kan det där p-pillret som du trodde att du tog vara long gone.
Min kropp, mitt beslut. Min personliga åsikt, och då är jag fullt medveten om fostrets utveckling i livmodern, är att så länge barnet inte kan klara sig själv utanför mamman på egen hand är det ”inget riktigt barn” utan en individ som genomgår en utvecklandeprocess.
Alla har rätt att vara önskade och bli älskade. Abort är ingenting du gör för skojs skull utan det ligger en riktigt anledning bakom det som en riktig tänkande och kännande människa har tagit.
@Olivia
”Om era mammor hade tänkt som vissa av er här tänker så kanske ingen utav er kunnat uttrycka er här.”
Om min mamma hade tagit beslutet att abortera mig så hade jag inte lidit av det, eller hur? Om min mamma inte hade velat ha mig hade jag aldrig villat bli född. Fy för att känna sig oönskad och oälskad av sin egen förälder, hur du inte hur fruktansvärt det låter?
Vi ska vara mycket tacksamma att vi har denna abortlagstiftning i Sverige, många har kämpa för den och på 60-talet fick kvinnor åka till Polen för att få abort, ibland på kliniker som inte ens var säkra. Det är ett svårt beslut att göra en abort, men likväl ska den rätten finnas.
Svar till Martina : du tog orden ur munnen på mig! Härligt med en så smart tjej! Vi ska aldrig döma när vi inte har en aning om villa anledningar som finns!
Jag har gjort en abort. Det var för ett år sen, jag var 14 år och var i början av månad 5 när jag fick reda på att jag var med barn. Och det var förräns efter aborten jag fick reda på hur mycket barnet utvecklas i månad 5. Nu kan jag ibland känna ånger och skuld pga av det. Men jag var 14 år, jag skulle inte klara av att vara mamma i den här åldern. Jag har så mycket mer att göra i livet, barn kan man skaffa senare. Det beslutet jag tog var det enda bästa, i alla fall för mig.
Men för övrigt så diggar jag dig och din blogg. Grattis till barnet! Hugo och du kommer bli grymma föräldrar! 🙂
i skåne e det upp till vecka 12… eftersom då lever barnet hjärtat börjat slå. jag har aldrig gjort abort. men enligt lag ska det vara när barnets hjärta börjat slå som det är förbjudet. såvidare det inte är av någon sjukdom kring mamman eller om barnet e väldigt sjukt i magen.
Hej Paula! Jag sitter och bläddrar igenom din blogg eftersom jag själv är gravid och det är intressant att läsa och jämföra hur andra kände när dom var i samma vecka som jag är i nu. Jag har följt dig sen lång tid tillbaka och jag gillar dig skarpt! Det jag undrar är vilken sida du hittade dom andra två bilderna du lagt upp? (alltså inte gravidappen) Jag väntar nämligen tvillingar och det finns ungefär ingen information om hur man kan känna vid den här tiden om man har två små pluttar i magen men i texten som du lagt upp står det att man kan klicka vidare för att läsa om man är gravid med tvillingar. Jag blev nästan frustrerad över att jag inte kunde klicka vidare! Haha! Om du minns vart du hittat den sidan med informationen får du gärna dela med dig av de 🙂 Kram
Hej paula. Jag tycker inte du har rätt till att säga dom saker du säger, men förstår dig för jag tänkte samma sak förut. Men jag själv gick igenom en abort i v 17+4. Jag fick reda på att jag var gravid när jag var i 16+5 och hur jag inte kunnat veta de innan frågar jag mig själv oxå, hade inga symtom och gick på preventinmedel så trodde jag var skyddad 100%. De va otroligt svårt beslut att ta på en vecka. Vi hade en vecka att besluta om vi skulle ha barn om 22 veckor. Vi som hade precis börjat träffas, jag blev gravid 3 veckor efter vi hade haft sex första gången. Vi hade ingenstans att bo. Jag hade druckit hela sommaren, jag hade rökt, jag hade ätit allt man rekomenderas att inte äta. Är det meningen att föda det barnet? Vad för skador kunde barnet ha fått under den tiden? Vågade vi riskera det? Men samtidigt ville jag verkligen inte genomgå en abort. Jag tyckte de var hemsk abort. Jag visste att de va en liten bebis där inne. Att jag skulle föda fram ett barn jag själv valt att döda, så tänkte jag. Mådde skitdåligt. Men hela tiden fanns oron vad som har hänt med barnet med hur jag levt under tiden som gravid. Jag skulle leva i skuldkänslor hela mitt liv om mitt barn får allvarliga skador och kan inte leva ett normalt liv pga mig! Vi beslutade oss tillslut för abort och det var verkligen i sista stund för att vi skulle få göra frivillig abort. Och det här är varför denna lag finns, för de finns sånna här fall och de är jag glad för. Pratade även med läkaren och de finns ingen chans att det lilla fostret kan klara sig utanför livmodern. De växer till ett liv men är inget liv än.
Det är skit svårt och hemskt beslut att ta men tänk om lagen inte var till v 18. Då skulle jag inte haft nått val än att föda barnet.
Jag förstår att en som har vetat att man är gravid i flera veckor tycker de är förfärligt att göra abort så sent för man har börjat fästa sig och älska barnet, men jag kände inte barnet, hade ingen mage.
Försök sätta dig in i min situation och föreställ dig att du inte fick göra abort, du blev tvingad till att föda barnet. Hur skulle de kännas tror du?
Hej det var en fin sida. Det som jag känner här med abort är att det borde förbjudas bara i de fall de är farligt för kvinnan är det ok. Idag blir kvinnan pressad av andra att göra abort och övertalad att det är rätt beslut. Hur många av dessa beslut är kvinnans ytterst få. Sen måste kvinnan leva med detta och övertala sig själv att det är bra beslut. Visst är det kvinnans kropp absolut men fostret är en egen individ och har ett humant värde när spermien mötet ägget. Att ha en fri abort lag är som att ha aktiv döds hjälp. Det kan vara en människa som är sjuk då kan man ta livet av den för samhället har inte pengar att ta hand om den. Folk mördar idag varför ska det vara olagligt när abort är ok. Varför ha lagar över huvud taget det kommer alltid finnas folk av andra uppfattningar. Vad händer med folk i koma som kan vakna upp det är ju bara att dra ut sladden. Ja menar några måste ju offras eller. Här är vi kvinnor med vår själviska liv självklart man måste få döda sitt foster det passar inte i min perfekta plan. Jag är så ledsen över denna lag hoppas det blir förbjudet. Hoppas det vi som är emot kommet att kämpa tills vi får igenom det utan ert medgivande