Det är ett himla tyckande kring det här med amning. Det böööööör ammas. Om man som mamma av olika anledningar inte skulle vilja amma känns det som att det ges rätten till precis alla andra att fritt tycka till. ”Fast bebisen får ju bättre immunförsvar av amning”. Båda mina barn har varit sjuka i princip hela året, så bullshit. Jag ammar för att jag vill. Jag tycker det är extremt mysigt och låter mig inte påverkas av andra.
Nu är jag i andra änden. Leonore är inte ens sex månader och jag har redan börjat få frågan. ”Är det inte dags att sluta snart?”. ”Nu kan du nog börja trappa ner”. Den frågan som slår mig är: När slutade det vara endast mitt beslut? Mitt beslut, tillsammans med Hugo.
Gud vad vi har kämpat med Leonores aptit. Det har varit tufft att få henne att smaka, för hon har inte varit intresserad. Flaska vill hon inte ha. Det är bara min pappa och hans tjej som lyckats få henne att dricka mer än 60 ml ersättning. Leonore var en redig bebis när hon kom till världen, men ganska snabbt började hon liksom smalna av. Hon är en lång och späd tjej, med inget större intresse för annat än just bröstmjölk. Ett tag var jag lite orolig men hade en bra dialog med Bvc. ”Titta på din dotter Paula. Hon utvecklas fint och säger inte att hon är missnöjd”. Man stirrar sig ibland blind på kurvor och går inte på känslan. Men just för att hon stegvis har gått ner i kurvor så har vi flörtat med smakportioner, gröt och ersättning.
Idag ser det annorlunda ut. Hon är intresserad och ibland hugger hon till och med efter skeden med mat/frukt/gröt. Det är härligt, för det har varit mäckigt och jag har varit orolig. Just för att amningen varit den självklara favoriten så har jag inte riktigt börja tänka på hur och när vi ska avsluta. Jag har ingen plan och tänker mer att vi tar det som det kommer. Molly bara ratade tutten en dag, så det var enkelt. Det känns som att det kommer bli annorlunda med Leonore. Sedan är det faktiskt ett sorg att behöva tänka på ett avslut. Både jag och Leonore älskar amningen. Det fungerar för oss och är mysigt, praktiskt och avslappnande. Vi har inga planer på en till bebis så det gör det lite extra sorgligt, att det ska behöva ta slut i sinom tid.
Idag jag har ingen brådska med att sluta amma. Vi introducerar mat och lillan får smaka på mycket. Gröt är en naturlig start och även mot kvällen får hon lite gröt. Men precis som amning överlag så tycker jag att det är varje kvinnas val. Om man vill amma, hur mycket och hur länge. Dessa åsikter kring hur en annan väljer att göra tycker jag är onödiga. Så sluta tyck, och börja stötta varandra istället!
Har du likt mig kommit i kontakt med en massa tyckande kring vad man väljer och inte väljer kring sitt eget barn?
Det var jättemycket tyckande hela tiden, men för mig så handlar det om mitt och barnets beslut. För mig har det varit barnen som har bestämt när det varit dags att sluta.
Visst kan pappan få vara med och tycka, men det är inte han som ammar och därför så väger hans åsikter inte så tungt. Han får tycka om annat.
Ettan åt massor redan från början och fortsatte när det gällde mat, fast där var det svårare i början att hålla koll så att hen fick i sig tillräckligt. Med bröstmjölken var det lättare att veta när hen var nöjd. Så då smalnade hen av ganska mycket när vi började med mat. Men det tror jag berodde på att det tog 10 min för hen att äta sig mätt när jag ammade, men mycket längre tid när det var dags för mat.
Tvåan var inte alls lika intresserad av fast föda, men det gick hyfsat. Sen testade vi lite välling vid 8 månader och då var det tydligen mycket godare än bröstmjölk och hen valde bort amningen helt någon månad senare.
Inget av mina barn har ätit ur flaska förrän de har börjat med fast föda och då fått vatten i flaska. Ersättning har gått fetbort för tvåan och ettan åt inte ersättning förrän hen var 8-9 månader (hen hade slutat amma då men vaknade på nätterna och var hungrig).
Jag har aldrig lyckats pumpa så bröstmjölk i flaska testade vi aldrig.
Sen hade jag extremt lätta barn att amma, ettan kunde det redan från början och när jag lärt mig hur jag skulle göra så fick jag en helt underbar amningsperiod utan någon smärta alls (förutom när hen fick tänder och bet till ett par gångar, men då var det stopp på maten så det gjorde hen aldrig mer om) och åt på 10-15 min ungefär var 3:e timme. Allt av eget val. Där ångrar jag lite att jag inte ammade längre, men hen fick välja och när fast föda var mer intressant så blev det lite mindre bundet för mig.
Jag ammar fortf lillan 1,5 år på eftermiddag efter dagmamma/kväll. Har fått höra hela tiden efter 6mån att nu e de väl snart dags att sluta, det blir svårare ju äldre hon blir o.s.v -Men jag har inte tänkt att sluta. Hon älskar det och jag tycker det e så mysigt! Vill även tillägga att hon har slltid tagit flaska (vatt ute o rest en del då hon blivit passad av farmor) och har ätit allt vi ätit sedan hon vart 6 mån. Vi har kanske bara haft tur vad vet jag. Min son (3år) kunde jag tyvarr bara amma 3 veckor. Vågsde inte riktigt smma offentligt och gick undan i mitt eget hem + konstant panik att göra fel.. Så trist tycker jag, känns som vi har missat en sån viktig del 🙁
Ja det är tyckande HELA tiden. Varför tror sig folk ha rätt att tycka till om hur länge jag väljer att amma… Jag har en son som är drygt 6 månader och vi har introducerat endel gröt och mat, vilket han verkar älska! Men man kan ju i princip amma hur länge man vill, det är ju upp till barn och mamman. Jag måste dock börja trappa ner amningen för att jag ska börja jobba om tre månader… Så att det inte blir så stor chock för honom och hans mage när det är dags. Jag gör det jag tror är bäst för mitt barn och du gör det du tror är bäst för Leonore. Vi ska inte behöva försvara det inför någon!!
Kramar från en mamma som känner likadant ❤
Jag ammade vårt tredje och yngsta barn över ett år, mycket pga att han inte tog flaskan trots att jag nog provade alla sorter av ersättning och välling som fanns. Oj vad en del hade problem med det!! Han åt rätt dåligt med mat också och den runde och bastante killen han var när han föddes, var en helt annan kille vid 1 års ålder. Jag undrade många gånger hur han kunde gå upp i vikt över huvud taget och vara så pigg som han var, men tydligen räckte den mjölk han fick av mig och lilla mat han själv åt. När han började på dagis vid ca 14 mån ålder så blev det i stort sett bara lite amning på morgonen och på kvällen och ganska snart så slutade jag amma honom helt då. Det gick hur bra som helst. Han åt mer mat såklart, både hemma och på dagis och fortsatte gå upp i vikt, dock i ganska långsam takt. Han är än idag, vid 6 års ålder, ganska smal och äter inte speciellt mycket mat, men har energi som 17 och växter på i sin takt. Alla barn är olika och det gäller att lyssna till sig själv och sitt barn. Du vet bäst när det kommer till amning och mat och låt din dotter fortsätta prova på att äta mat så mycket hon vill och amma så länge det känns bra. Det är rätt smidigt också att kunna slänga fram tutten när det behövs, men sen kommer man ju till en punkt när man vill ha sin kropp ifred och barnet blir mer självständigt.
Hej Paula!
Tycker du är duktigt på att lyssna på dig själv och göra vad du är bekväm med gällande amning.
Jag tänkte tipsa om BLW ( http://www.blw.nu ). Det förhållningssättet till mat och amning/flaska passade oss utmärkt. Dottern fick sitta och pilla med maten vi åt och när hon eller vi var klara fick hon äta sig mätt på ersättning (kunde inte amma). BLW går ut på att barnet ska upptäcka maten själv, men amning/ersättning är huvudfödan till barnet äter sig mätt på maten.
Tycker BLW är underbart! Dottern sitter med oss vid bordet och äter själv. Spiller knappt något. Äter gröt, soppa och yoghurt med sked. Hon äter allt i matväg förutom potatismos och vitlök. Hon är 14 månader 🙂
Lycka till med amningen och hoppas du har modet att fortsätta på dina och Ls villkor.
Jag avskydde amningen! När det inte gjorde så ont så jag nästan svimmande så kröp det i hela kroppen på mig av rastlöshet. kämpade som fan med båda barnen den första i fem månader min lilla i sex. Fick komplettera med ersättning efter avslut då ingen av dem ville äta eller ens prova riktig mat men heller inte ville ta bröstet längre. Det var så himla viktigt för mig att få det att funka, mycket för att det här med närheten hela tiden lyftes fram som så mysigt och så viktigt för anknytningen. Jag kände mig helt värdelös för att jag inte kunde känna det jag borde ha känt. Det är så lätt att ha åsikter om hur det ska gå till, särskilt innan man fått barn själv. Så mycket kan hända som gör att man får kämpa mer eller mindre och ibland är det fan inte värt det. Många tycker att det är enkelt med ersättning men för oss blev det både dyrt, svårt att sluta med och väldigt meckigt att hålla på med, blanda värma, diska hålla koll på tider. När amningen funkar, är det mycket lättare men när den inte gör det va sjutton ska man göra? Till alla Er mammor därute… Bestäm själv och låt barnet styra! Men visst är det ett väldigt känsligt ämne som många har åsikter om.
Slutade amma min son när han var ett år och en månad, då slutade han själv genom att en dag bara vägra ta bröstet.
Jag ville sluta tidigare, mest för vad alla andra skulle tycka (SÅ DUMT). Men sonen var inte alls intresserad av något annat än bröstmjölk.
Så sjukt att folk ska ha kommentarer om ALLT. Jag kunde bara delamma min dotter pga för lite mjölk & hennes kurva dippade. Blev superbra att kunna amma och sen ge flaskan. Vi fick världens nöjdaste unge! Men självklart skulle folk diskutera det också… Men där och då brydde jag mig inte. Jag och min sambo vet vad som är bäst för vår dotter och ingen annan. Men nu i efterhand kan jag irritera mig på att folk ska lägga sig i..
Härligt inlägg. Jag slutade amma min son i helgen, han är 1 år och 2 veckor. Jag har sedan avslutet ammat morgon, kväll och någon gång på dagen ibland när han skulle sova. Det var så tufft och ledsamt att sluta för min del. Men jag kände att det var dags. Fick många frågar tidigare varför jag inte slutade amma, dom började runt halvåret. Super störigt!
Ett avslut innebär väl att man inte ammar alls? Jag tolkar din kommentar som en nedtrappning bara. Har inte barnet fått annan mat än bröstmjölk alls denna period?
Ammar fortfarande och han är sju månader snart.. Han ammas i princip helt och äter bara lite ”riktig” mat om dagen för att smaka :)kram
Min yngsta är snart 9 mån och ammar mest. Det ger sig tillslut, storasyster på 4 år var likadan medan storebror på 2,5 år älskade mat frpn start.
Det är få saker där folk tycker sig ha rätt att lägga sig i så mycket som föräldraskap, bara att låta det rinna av och göra som en själv vill.
Jag ville så gärna amma. Vilket jag gjort delvis. Men med en dotter med kolik och anti kolik flaskor, utpumpad bröstmjölk och ersättning så märke vi att dottern ville helst ha flaska och besvären blev mindre än när hon ammades. Sambon hade henne nattetid och gav henne flaska med utpumpad bröstmjölk men när den tog slut gav han ersättning. Hade aldrig klarat de själv då, hade inte nappflaska funnits hade inte den möjligheten . Utan hans hjälp. Hade gått under som vilken människa som helst utan sömn. Hon började tuttstrejka så de blev utpumpad mjölk på dagarna/ersättning. Men såååå jobbigt att pumpa dagarna i ända så vi gav även lite ersättning. Amningen funkade endast på nätterna när lillan var avkopplad. Mjölken sina, hon var inte nöjd. Så nu bara ersättning. Får så många kaxiga frågor ”varför ammar du bara inte, du vet väl att de är de bästa för barnet”. Fast nej, inte i detta läge. Blir så ledsen; känner mig så dålig fast jag själv vet sanningen. Ifrågasätter mig varför jag inte kämpade mer. Men hade ju en så ledsen och onöjd bebis. Idag är magen bra och jag får sova om nätterna; även sambon hon blir fyra månader snart! Kram 🙂
Jag ville så gärna amma. Vilket jag gjort delvis. Men med en dotter med kolik och anti kolik flaskor, utpumpad bröstmjölk och ersättning så märke vi att dottern ville helst ha flaska och besvären blev mindre än när hon ammades. Sambon hade henne nattetid och gav henne flaska med utpumpad bröstmjölk men när den tog slut gav han ersättning. Hade aldrig klarat de själv då, hade inte nappflaska funnits hade inte den möjligheten funnits. Utan hans hjälp. Hade gått under som vilken människa som helst utan sömn. Hon började tuttstrejka så de blev utpumpad mjölk på dagarna/ersättning. Men såååå jobbigt att pumpa dagarna i ända så vi gav även lite ersättning. Amningen funkade endast på nätterna när lillan var avkopplad. Mjölken sina, hon var inte nöjd. Så nu bara ersättning. Får så många kaxiga frågor ”varför ammar du bara inte, du vet väl att de är de bästa för barnet”. Fast nej, inte i detta läge. Blir så ledsen; känner mig så dålig fast jag själv vet sanningen. Ifrågasätter mig varför jag inte kämpade mer. Men hade ju en så ledsen och onöjd bebis. Idag är magen bra och jag får sova om nätterna; även sambon hon blir fyra månader snart! Kram 🙂
Alltså jag blev ammad tills jag var 2,5 år? Helt galet egentligen men vad spelar det för roll? Gjorde mig inte till sämre eller bättre för det som människa. Tycker sådana här mamma diskussioner kan vara så larviga ibland. Sköt ert så slipper det bli konflikter typ, så känner jag.
http://www.expressen.se/nyheter/dokument/hon-trottnade-pa-lognerna-om-amning/
Man ska göra precis det som känns bäst för en själv och ens bebis! Ingen annan har något som helst att säga till om den saken. Skulle aldrig drömma om att yttra såna ord till en annan mamma! Men om nån känner ångest över att inte kunna amma, läs artikeln! Agnes Wold?
Oh ja.. Och det är så irriterande. Ingen annans business hur länge jag väljer att amma. Dottern är 13 månader och ammar fortfarand (givetvis äter hon också vanlig mat).
Självklart är det upp till dig, Hugo och lilla Leo huruvida länge ni vill amma och när det är dags att börja med annan mat. Själv blev jag ammad till jag var runt 1,5-2 år trots gnäll från släkt och vänner, men det var det som funkade bäst för mig som liten och jag har klarat mig utmärkt i livet trots den långa amningen. Så lyssna på lilla Leo och på det som funkar bäst för er, självklart kan man ju variera med både amning och lite mat om man så vill men huvudsaken är att det är ert beslut att ta, vare sig ni väljer att sluta amma tidigt eller sent. Ni känner er dotter bäst! Massa kramar till er familj och tack för en underbar blogg!
Det finns forskning som visar på att immunförsvaret minskar vid ersättning istället för bröstmjölk. Det finns inget så näringsrikt som bröstmjölk och bör ges så länge som möjligt utan ersättning. Jag har full förståelse för de som inte kan amma, jag är själv gravid idag och kommer om jag kan amma minst 7 månader. Ersättningen som ges idag i form att vete och skummjölkspulver är absolut inget som ska existera för våra barn, utan skapar större risker för nedsatt immunförsvar och framtida sjukdomar. Läs på och lär er vad det är ni matar era barn med, för inte är det näring i vällingen som man köper idag. Bara skräp.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/gluten-okar-risken-for-diabetes-typ-1
http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2016/05/11/organic-infant-formula-hazardous-ingredients.aspx?utm_source=dnl&utm_medium=email&utm_content=art1&utm_campaign=20160511Z2&et_cid=DM105115&et_rid=1478095161
Måste bara svara dig på din kommentar. Mitt första barn fick ersättning då amningen tyvärr inte fungerade så bra. (Han är nästan aldrig sjuk) medans min syster ammade sitt barn tills barnet nästan var ett år. Barnet är förskyld/sjuk jätteofta. Så de där om forskning hit och dit. Tror snarare det är olika från barn till barn.
Lägg av nu
Jag slutade amma vid tre veckor och min son är idag fem månader och har inte varit sjuk en enda gång.
Vissa har faktiskt inget val, min dotter vägrade att amma och jag pumpade ut bröstmjölk ett tag sedan blev det ersättning. Din kommentar ratar ner på oss som inte kunde/ville amma. Min bror föddes upp på ersättning och han har varken allergi eller varit sjuk. Jag som ammades har däremot askasst immunförsvar och haft cancer… Min dotter har inge allergi och är inte mer sjuk än något annat barn.
Tycker inte alls att inlägget ratar ner på dem som inte kan och vill amma?
Folk (inklusive Paula som tyvärr kan påverka så många med skn stora blogg) är så okunniga när de säger ”bullshit” om det med immunförsvar. Forskning är forskning men om just ditt barn blir sjukt hela tiden så visar det inte att forskningen är fel. Barn är olika men det har klart och tydligt visats att amning är det bästa för barn PUNKT. Att man väljer bort amningen pga olika anledningar år upp till var och en MEN jag har själv gjort allt (och då menar jag allt) i min makt för att kunna amma mina barn. Inga anledningar för att inte amma har varit tillräckligt stora jämfört med mina barns bästa. I mitt fall. Kan man inte man inte men det är skillnad på att inte kunna amma och att inte vilja.
Folk (inklusive Paula som tyvärr kan påverka så många med skn stora blogg) är så okunniga när de säger ”bullshit” om det med immunförsvar. Forskning är forskning men om just ditt barn blir sjukt hela tiden så visar det inte att forskningen är fel. Barn är olika men det har klart och tydligt visats att amning är det bästa för barn PUNKT. Att man väljer bort amningen pga olika anledningar år upp till var och en MEN jag har själv gjort allt (och då menar jag allt) i min makt för att kunna amma mina barn. Inga anledningar för att inte amma har varit tillräckligt stora jämfört med mina barns bästa. I mitt fall. Kan man inte man inte men det är skillnad på att inte kunna amma och att inte vilja.
Folk (inklusive Paula som tyvärr kan påverka så många med sin stora blogg) är så okunniga när de säger ”bullshit” om det med immunförsvar. Forskning är forskning men om just ditt barn blir sjukt hela tiden så visar det inte att forskningen är fel. Barn är olika men det har klart och tydligt visats att amning är det bästa för barn PUNKT. Att man väljer bort amningen pga olika anledningar år upp till var och en MEN jag har själv gjort allt (och då menar jag allt) i min makt för att kunna amma mina barn. Inga anledningar för att inte amma har varit tillräckligt stora jämfört med mina barns bästa. I mitt fall. Kan man inte man inte men det är skillnad på att inte kunna amma och att inte vilja.
HEMSKT, GRIPANDE OCH RYSLIGT! http://nouw.com/hanshen/gripande-rysligt-skrammande-25354344
Jag helammade 1a månaden. Sedan blev sonen inte nöjd och gick inte upp i vikt. Så började med ersättning som komplement till amningen. Vid 3 månader ratade han bröstet och ville endast ha flaska. Kämpade varken för eller emot och lät han bestämma. Känns bra i mammahjärtat att jag valde att följa honom istället för alla kommentarer om att vi borde försöka mer. Glad att jag fick amma en kort period men lycklig över hur glad och nöjd han blir av flaskan. Vad mer kan man önska än ett glatt barn ♡
Ettan ammade fem månader (slutade pga fick flaska). Tvåan ammade i 14 månader, hade förmodligen ännu ammat (snart 2,5 år) om det inte vore för att jag åt läkemedel och vi var tvugna att sluta.
Folk ska inte lägga sig i (men den som vill amma bör veta vad napp och flaska kan ställa till med) huruvida man ammar eller ej, hur länge eller hur kort, liggande eller sittande, offentligt eller privat.
Det är liksom amning, inte aga, vi pratar om.
Än idag kommer jag på mig själv att jag måste ”försvara” mig själv i valet att inte amma. ”Det berodde på…” ”vi försökte verkligen men..” HALLÅ!!! Varför ens försvara sig.. det fungerade inte för oss och jag mådde inte bra av att amma, varken jag eller sonen tyckte det var mysigt han var mest arg.. så han blev ersättningsbarn. Han har vart sjuk en gång på ett år, då fick han influensan och vist han var dålig (vilkey en annan unge på 10 mån skulle ha blivit också) njut väntar jag vårt andra barn.. och jag ska försöka amma. Men inte till vilket pris som helst. ”För barnets bästa” jo.. fast jag finns och lever fortfarnade lika mycket för att jag har blivit mamma och tänker inte plåga mig själv. Jag vill också må bra och kunna njuta av småbarnstiden och minnas den med glädje.
Än idag kommer jag på mig själv att jag måste ”försvara” mig själv i valet att inte amma. ”Det berodde på…” ”vi försökte verkligen men..” HALLÅ!!! Varför ens försvara sig.. det fungerade inte för oss och jag mådde inte bra av att amma, varken jag eller sonen tyckte det var mysigt han var mest arg.. så han blev ersättningsbarn. Han har vart sjuk en gång på ett år, då fick han influensan och vist han var dålig (vilkey en annan unge på 10 mån skulle ha blivit också) njut väntar jag vårt andra barn.. och jag ska försöka amma. Men inte till vilket pris som helst. ”För barnets bästa” jo.. fast jag finns och lever fortfarnade lika mycket för att jag har blivit mamma och tänker inte plåga mig själv. Jag vill också må bra och kunna njuta av småbarnstiden och minnas den med glädje. 🙂
Hej! Helt ratt, ingen stress! Jag bor i usa o har vill dom at man helst ska amma ett ar o vill inte att vi ska borja med smak portioner foren dom ar 6 manader. Sa helt onodigt att stressa! Barn kanner vad dom behöver. Massa kramar!
Amning är uppenbarligen en het potatis. Jag krånglade som fan med amningen cirka 7 av 10 månaders amning. Min dotter amningsvägrade en massa gånger och vi har totalt sett fått i henne ca 10 ml ersättning. Jag hade gärna gett upp och struntat i amningen men fick inte för barnet. Nästa gång kommer jag att introducera flaska tidigt. Jag ska gärna amma parallellt. Men det är uteslutande JAG som bestämmer. Inte bvc. Inte min man. Inte folk som får för sig att kommentera. Blir det så att jag ammar två år nästa gång, fint! Blir det två dagar, fint! Det ska folk ärligt talat strunta i!
Åh vilket underbart inlägg Paula <3 min dotter är 9månader och inte så jätte pepp på mat..Hon älskar gröt men inte så mycket mat och vi älskar att amma men jag känner ångest ifrån omgivning att jag borde sluta men det funkar för oss så vi kör ett tag till 🙂
Förvånande att andra människor känner ett sådant behov av att lägga sig i andra människors amning..
Jag ammade min son tills han var nästan 2 år. Folk fick säga sitt men min son var inte redo att sluta och vem är jag att neka? Sen för att tillägga tyckte jag att det var våran mysstund. Orkar inte ens ge energi åt människor som lägger sig i och flinkar in med en massa pekfingrar. Kram carro
Klart man ska få amma hur länge /lite man vill,även vart man vill.
Alla ska klaga på allt jämt.dom borde skaffa sig ett liv.
Kram
Usch ja! Här kommer ett gäng kommentarer jag fått genom åren. Jag har ammat mina i 9, 11 och 13 månader.
-Oj ammar du fortfarande?
Ja det gör jag.
-Börjar inte han bli för gammal för att ammas i allmänhet?
Allmänhet? Vi är hemma i vårt hem. Och varför kan jag inte amma en ettåring likväl som ett spädbarn offentligt?
-Vilken lyx att kunna amma så länge!
Tack! Det känner jag med. Mina två tidigare avrundade själva när de var runt 10 månader.
-Behöver dom fortfarande bröstmjölk när de är ett år?
Jag kan inte svara på om bebisar, vilka jag antar att du menar, näringsmässigt behöver bröstmjölk när de fyllt ett år. Men Julian behöver det. Det är tröst, trygghet och ett perfekt mellanmål.
-Känner inte P (min man) sig utanför när du ammar så mycket?
Nej, vanligtvis delar vi den stunden. Min man suger på det andra bröstet såklart!
-Ska du inte sluta amma snart så att du får avlastning?
Tack för omtanken. Vi lever i ett jämställt förhållande så min man kan göra allt förutom just amningen. Gissningsvis är det han som behöver avlastas. Är du ledig imorgon så får du gärna avlasta honom 😉
-Ska du amma honom till moppemusche?
Ja, jag tänkte det.
Jag ammar fortfarande min yngsta och han är 13 månader nu. Han vägrar fortfarande flaska och ammar bara som tröst eller vid sovdags. Det är vårt val, ingen annans.
Ammar min snart 2 åriga flicka ännu.. Folk säger ja borde trappa ned men hon mår bra av det.
Du kan inte skriva ”bullshit” om att amning ger bättre immunförsvar Paula. Det är vetenskapligt bevisat. Jag längtar verkligen tills du tar upp dina studier igen så att du slutar uttala dig sådär om vetenskaplig fakta för det är inte första gången. Du kommer få mycket kunskap om forskning och vetenskapligt grundade metoder på sjuksköterskeprogrammet.
Angående amning så löper barn som helammats tillräckligt länge mindre risk för övervikt som vuxna. Amning ger även smartare barn 🙂 http://tidsskriftet.no/article/1586572
Tycker det borde vara upp till var och en att välja hur de vill göra vilket det är men en del människor vill ju väldigt gärna påpeka vad man borde göra och inte, tyvärr kommer det alltid finnas sådana människor. Tänk om alla bara kunde acceptera att vi är olika och gör på olika sätt men alla gör vad de anser är bäst för sitt barn! 🙂 Man får försöka att strunta i dessa kommentarer, fast jag förstår att det måste vara svårt ibland.
Bra sagt! Jag håller med om att ALLA måste få bestämma själva, men det är så laddat med just amning idag. Förstår inte varför… Eller hur det kan uppröra en så stor grupp. Märkligt!
Jag som inte ens har barn blir ifrågasatt. ”Nu gifter du dig ju snart då e dr dags för barn” okej om ja inte vill ha barn då? Och när amning/födsel/whatever kommer upp så är det alltid någon som haft det värre eller vet bättre. Siktar på att köpa ett hus långt ut i skogen lagom efter bröllopet i sommar ;D så slipper man all jävla skit haha. Hemskt att man ska behöva bli nertryckt i olika situationer för att folk tro sig veta bäst. Uscha!
Det har varit ett konstant tyckande hos andra för min del. Jag hade ambitionen att amma 1,5-2 år ungefär. Nu tyckte tösen själv vid 11 månader att mat var godare (buhuu..jag som tom har försökt locka med tutten). Samtidigt blev det ju ett lätt avslut (inte för min del som saknar det). Jag skulle aldrig kommentera någons amning utan tycker det är upp till var och en. Om du får fler kommentarer så fråga om personen vill smaka, hen kanske är avundsjuk 😉 jag gjorde så någon gång och efter det fick jag konstigt nog inte fler kommentarer om att sluta. Låt lillan äta på som hon vill! Det är ju en fantastisk resurs vi har där under tröjan! Kram
Så rätt detta är såklart (kannan tycka upp till var och en!)
http://Erikalindgren.com
Ammar min 10 månader dotter fortfarande. Nästa helammas. Det passar och funkar för oss. Hon tycker det är kul med mat men inte fullt ut. Så vi ammar på. Det är himla mysigt!
Som tvåbarnsmamma är mitt tips att man märker när det är dags att sluta. Hon kanske gör som sin stora syster, slutar själv. Eller så blir det inget på dagarna men kanske vid läggning – mycket mysigt!
Oavsett så finns det inget rätt eller fel. Hon får i sig mat (mat eller bröstmjölk, spela roll) och växer – det är viktigast.
Glad, mätt, nöjd, busig bebis är viktigast!
Jag ville amma men efter 3 veckor började han gå ner i vikt. Så jag fick börja lägga till ersättning. Kände mig som världens mest misslyckade mamma. Efter 8 veckor gav jag upp o gav bara ersättning. Då kommer folk o deras jäkla pekpinnar! ”Men hur tror du dom gjorde förr i tiden” ”Nu kommer han få dåligt immunförsvar”, han är 10 månader nu o har varit förkyld en gång.. Säger som du! PEPPA istället för att kommentera. Man vet aldrig vad personen går igenom på insidan och just när jag gav upp amningen vart de en sorg.. Min mormor peppade o sa ”Amma så länge du mår bra med de, annars blir mjölken sur”… Mår mamma bra mår bebis bra oavsett ers. elller bröstmjölk! 🙂
Ja jag känner igen mig. Jag har en son på 1,5 år som jag delammar. Jag hade inte tänkt amma så länge som jag gör det bara blev så då min son varken tar napp eller använder snutte som tröst och trygghet. Folk har inte med att göra hur länge eller kort man ammar eller inte ammar. Förstår inte hur folk tar sig rätten att lägga sig i sånt som dom inte har med att göra.
Men det värsta är att jag kan komma på mig själv att jag gärna inte pratar om det, eller låtsas om som jag inte ammar längre för att det i dagens samhälle känns ”fel” att amma längre än ett år, smyger för att tillfredställa andra och passa in, hur fel vet. Egentligen ska man bara skita i det och stå upp för sina egna val och inte skämmas men det är inte lätt och man orkar liksom inte alltid med människors ointelligens. Lägger hellre energi på min grabb. Så stå på dig Paula. Kram
Gör vad som känns rätt för er. Jag amma mitt första barn tills hon var 1,10 månader. Hon vägra flaska o gröt. Men följde sin kurva bra.Sedan tvinga vi henne att sluta pga att lilla syster skulle komma om 2 månader. Känns inte att jag ville amma 2 st samtidigt. Nu är min andra dotter 1,11 månader. Tänkte sluta nu när hon blir 2 år. Har kombinerat med ersättning sen hon var 3 veckor. Hon älskar all mat o gröt. Så alla barn är olika även syskon. Så strunta i vad andra säger. Gör som känns rätt för dig o dina barn.
Jag valde att sluta amma efter tre veckor för att jag kände mig som bunden. Ingen sa någonting om att jag skulle fortsätta. Kanske för att alla närstående vet att jag sliter fulla fan i vad dom tycker.