Kompis: Jag födde endast med lustgas, tyckte att epidral kändes läskigt.
Paula: Ja tyckte också det!
Kompis: Men räknas kejsarsnitt som att föda barn?
Paula: Ja men såklart att det gör!
Det finns en prestige i att föda barn. Att föda vaginalt verkar vara det enda rätta för många. ”Kvinnor har fött barn i alla år”. Och? Det hjälpte knappast mig när det var min tur!
Att föda barn var coolt, jag kände mig odödlig. Jag kände av krafter inom mig jag aldrig hade stött på tidigare, och det var magiska ögonblick att få träffa sina barn för första gången. Man hade väntat och väntat, bakat klart en liten bebis utan att ens behöva göra någonting. Förlossningen var sista steget- en massa känslor bubblade inom mig.
Vi kvinnor borde ge varandra mer förtroende. Sluta shama och sluta döma varandras val i HUR vi vill förlösa våra kids. Vaginalt, planerat kejsarsnitt, val av bedövning. Vi borde istället skapa ett bättre klimat där vi respekterar varandras val. Idag ska du helst bli övertalad till att föda vaginalt om du under graviditeten berättar om förlossningsskräck. Inget sätt är bättre och det finns inget ”riktigt” sätt heller. Att förlösa barn är en vårdsituation och därför är det viktigt att de finns kompetent vårdpersonal som guidar oss genom förlossningen. Som hjälper våra barn till livet. DET är viktigt- inte vägen dit, den är individuell och skiljer sig från kvinns till kvinna. Graviditet till graviditet.
Det är ingen tävling, och prestigen ligger i att vi kvinnor är så sjukt grymma som klarat av en lång graviditet. Slutskedet är bara en nedförsbacke för det som verkligen betyder något. Barnet/barnen <3
Tb när jag åkte hem till Vanja Wikström och snackade förlossning:
Vad tycker du om detta?
Jag har valt planerat kejsarsnitt med mitt fösta barn som är beräknat till juli. Känner absolut ingen skuld för det, bryr mig faktiskt inte ett skit om hur ni andra väljer att föda era barn heller för den delen. Men ja, jag har fått kommentarer som ”varför blev du gravid om du inte vill föda barn?” Eeeh, så bara för att jag inte vill trycka ut en unge vaginalt så borde jag aldrig skaffat barn?! Logiskt, verkligen! Det skrivs mycket om ”risker” med kejsarsnitt men det är väldigt mycket hittepå.. för statistisken baseras på alla snitt, alltså akuta och planerade. Planerade snitt är en rutinoperation och det är väldigt sällan det blir några komplikationer. Jag känner mig helt trygg med mitt val och är glad att jag inte bor i Sverige där jag hade måsta bråkat med vårde för att få mitt snitt.
Födde min dotter med kejsarsnitt pga att hon låg i säte. Helt sjukt om jag skulle säga att jag inte fött henne? Hon låg i min mage och bakades där, klart att jag har fött henne. Tycker det är så tråkigt att denna diskussion ens finns..
Jag har alltid varit rädd för att föda barn, då min mamma har ett trångt bäcken och fick kejsarsnitt med både mig och mina syskon. Så när jag blev gravid första gången bad jag att få gå på aurora samtal för jag sa att jag var rädd och trodde att jag också hade ett trångt bäcken. Barnmorskans svar va: ingen fara det är väldigt ovanligt att det ärvs, och det löser dom på plats.. 21 år och osäker som jag va så vågade jag inte säga emot. Veckorna gick och lillan låg i säte, så jag fick planerat snitt (till min lycka). Dock prackade dom på mig ett vändningsförsök först och det är det VÄRSTA jag gjort i hela mitt liv.
Åren gick och jag blev gravid igen efter 5 år. Samma visa här, jag bad om aurora samtal, och eftersom denna bebis la sig till rätta väldigt tidigt så prackade dom på mig en vanlig förlossning.
Jag gick på aurorasamtal och sa att jag krävde en röntgen på mitt bäcken ifall jag skulle prova vaginalt. Efter mycket ”du kommer inte vara för trång” ” det är inte ärftligt” och ”okej då du får väl en röntgen men du borde ändå ställa in dig på vaginal förlossning. ” så fick jag en röntgentid.
Så jag började bearbeta tanken, veckorna gick och en dag ringer BM och säger ”ja de va ju tur att du stod på dig.. du kan inte föda barn, och hade du provat hade det inte blivit bra för du är för trång långt ner så det hade inte upptäckts förns väldigt långt in i förlossningen..”
Tänk att man ska behöva kämpa för att få sin vilja igenom. Hade inte mitt första barn hamnat i säte hade jag fått utså ett urakut kejsarsnitt, eftersom jag inte vågade stå på mig då!
Mina två snitt är förövrigt det hemskaste jag varit med om. Panik med bedövning som satt sig för högt upp så jag inte kan andas och läkare som inte lyssnar på vad man säger.
Hade jag kunnat hade tredje ungen fått komma ut vaginalt, för ett till kejsarsnitt vill jag inte vara med om!
Min dotter år född med kejsarsnitt pga säte. Jag har fått höra att jag inte har fött på riktigt och att jag inte vet hur det känns. Jag har visst fött på riktigt. Det är ju ingen annan som har fött mitt barn. Och nej jag vet inte hur det känns att föda vaginalt men det är inget jag känner att jag behöver veta heller.
Alla föder ju sina barn på olika sätt och vissa väljer olika, andra gör det som de blir tvungna att göra. Och snitt ät ju verkligen inte den enkla vägen att föda som många verkar tro…
Finns ingen prestige alls i att föda barn. Jag har fött två barn, ett med planerat snitt och ett vaginalt. Upplevde båda förlossningarna som häftiga och speciella ögonblick eftersom man fick träffa sitt barn för första gången. Men kan inte säga att något sätt kändes bättre än det andra, utan båda förlossningarna var bra upplevelser, vilket jag är tacksam för. Känns konstigt att detta fortfarande är ett ämne som rör upp känslor och som folk tar sig rätten att ha åsikter kring. Det sätt man känner sig mest trygg med är det sätt som är rätt för en själv. Tydligen så har folk rätt att ha åsikter kring kvinnors kroppar, barnafödande och barnuppfostran. Vi borde istället stötta varandra utan att ifrågasätta istället för att som i många gånger nedvärdera.
Jag var förlossningsrädd och vägde kejsarsnitt till en början, men fick samtal och kände mig mer och mer mogen och pepp på en vaginalförlossning. Men det blev inte alls som jag önskade, min dotters hjärtljud sjönk drastiskt och det blev ett urakut kejsarsnitt. Nu gick allting väl, min dotter kom och opåverkad och jag har mått väldigt bra efteråt. Men, känslan att behöva lämna mitt barn under uppvaket är en liten sorg jag får bära med mig och jag är tacksam att min kropp återhämtat sig som den gjort. Men jag kan säga att jag själv önskar jag ”fött barn på riktigt” för det är det som samhället och människor runt omkring en anser vara en förlossning. Och det i sig är ett synd, att jag själv ser det så pga andras åsikter.
Jag fick föda med snitt pga sätesbjudning och känner mig enormt snuvad på konfekten och känner ofta att det inte känns som jag fött barn på ”riktig”. Kan erkänna att jag reagerar med ”jaha du är snittad” när någon berättar det men jag har insett med tiden att det egentligen inte handlar om att JAG förminskar upplevelsen (har ju självt genomgått det!) utan mer att jag tycker synd om personen och vad denne kommer att få höra genom åren 🙁 jag tycker man fött barn precis lika mycket, och man HAR en förlossningsberättelse av den upplevelsen också! Det är oftast där missen är i vänskapskretsen, dom hör att man är snittad och thats it man får lixom inte chans att berätta om sin upplevelse för man har i deras ögon bara åkt in till en viss tid, skurits upp, piggnat till och åkt hem med en bebis.. jag svarar numera med ”jaha, du är också snittad! Hur upplevde du det? Jag kommer tex ihåg det här !” Och den lyckan jag ser i mammans ögon när hon inser att jag verkligen VILL höra bekräftar alltid det enda sanna, hon HAR FÖTT BARN och har en magisk upplevelse hon vill dela för det är det största som hänt henne!
Vad fin kommentar ❤️
Jättefin kommentar! Fick också snitt pga sätesbjudning. Oerhörd sorg för mig och jag drar mig för stt berätta om min förlossning.. jag skäms för att den ibte blev vaginal.. TROTS att jag vet att det är löjligt av mig att göra det, vad skulle jag göra liksom? Men som du säger så frågar ingen aldrig något mer efter det har kommit fram att man har blivit snittad.
Jag gick på aurora samtal. Var livrädd för att föda vaginalt. O då jobbar jag själv i vården och har sett en hel del vad som kan hända med bebisar som föds både vaginalt o med snitt. Jag blev till slut ok med att testa föda vaginalt. Vi gjorde upp en plan jag och bm hur allt skulle gå till. Tyvärr blev de en mardrömsförlossning som slutade i akut snitt o en spricka i livmodern som gör att om ja ev. Blir gravid igen inte ens får testa att föda vaginalt utan snitt på direkten. I efterhand är ja djupet sårad av vården och ledsen över att förlossningen blev traumatisk för oss alla tre. Det tog bort det fina i att få barn. Nu 3 v senare kan jag njuta av mamma livet och av min fina bebis. Men det har tagit mkt tårar och mardrömmar. Så jag tycker att varje kvinna ska få bestämma själv om sin kropp och räknas inte min förlossning som ”att föda barn” då vet ja inte…. snitt är långt ifrån den enkla vägen men man ska inte få stå ut med vad som helst.
Jag födde med planerat kejsarsnitt, det var nödvändigt. När min svägerska var gravid efter mig så säger hennes sambo när vi alla är samlade ”vi tar kejsarsnitt, det är smidigt. ” min kära sambo tappade hakan och svarade chockat ”vet du vad, hade vi kunnat välja hade vi valt vaginalt, det hade kanske inte varit lika svårt och smärtsamt. ”
Varför tror många att kejsarsnitt är så lätt? Jag blev riktigt dålig efter snittet, fick ligga på uppvaket tills sent på kvällen och under natten kollade dem till mig var 10e minut. I 2 dagar efterår hade jag epiduralbedövning. Väl hemma från BB var jag nära att ringa ambulans två gånger för det gjorde så hemskt ont att jag trodde jag skulle dö. Sen hade jag svåra eftervärkar och blödningar i 10 veckor.
Själva kejsarsnittet var inte heller så smidigt. När bebisen skulle ut pressade narkosläkaren från mina revben och neråt helt utan förvarning och jag som bara hade känsel från bröstkorgen och uppåt trodde att mina lungor fanns i halsen. Och 10min innan vi var klara i operationsrummet så släppte bedövningen och en ny kunde jag få först på uppvaket efter 30min.
Nä fy, jag tror inte något förlossningssätt är bättre eller sämre, det är olika.
Fick veta några veckor innan bf att mitt barn var svårt hjärtsjuk. Han föddes med ett akut kejsarsnitt. Vi höll på att förlora honom flertalet ggr. Ändå fick jag höra från start ”stackars dig som blev snuvad på förlossningen”. Jag förstår tanken. Man visualiserar ju oftast hur förlossningen ska bli men jag tog illa upp då jag hörde den meningen mer än ”shit vilken tur att det blev så så att han överlevde”…
Kämpade för att bli gravid genom ivf, efter ett par år plussade vi. Min son kom ut i dagsljus via ett urakutsnitt.
Jag kom in, 8 cm öppen. Kände mig redo och stark att förlösa min bebis. I en värk kom hans ben ut först, sedan var hans rumpa halvvägs ut. Detta missades av sköterskan när hon kände hur öppen jag var. Från att va taggad blev jag skräckslagen och dem rulla in mig i operationssal och min man fick inte följa med, helt utelämnad. Jag sövdes. Dem fick trycka in honom igen i min mage, och ut genom snittet. Detta orsakade massiv infektion dessutom. Efter massa års kämpande, blev jag snuvad på dem första timmarna med min son. Jag var för sjuk för att kunna hålla honom. Jag kunde inte resa mig på flera dagar.. Efter en vecka fick vi åka hem. Detta va traumatiskt för mig. Jag har fortf ingen känsel i magen under naveln, musklerna är skadade och trots träning kommer aldrig bli helt återställda. Jag kommer inte skaffa fler barn, jag vågar inte pga hur snabbt det kan gå fel. Hade jag fått önska så hade jag valt att föda vaginalt då det påverkar kroppen minst i de flesta fall! Att gå igenom ett kejsarsnitt, oavsett om det är eget val, akut eller ett måste så är det STARKT av varje kvinna att gå igenom!
Kärlek till alla som fött via kejsarsnitt och grattis till alla kvinnor som fött vaginalt! Ni alla har haft turen att FÅ barn överhuvudtaget!
Första planerat snitt andra önskat snitt och ja jag har fött mina barn. Smärtan med snitt kommer efteråt inte under själva operationen.
Alltså! När jag läser här blir jag ju rädd att vissa som fött med kejsarsnitt fått kommentarer att de inte fött på riktigt. Jag har inte fött barn men är gravid med min första. Jag vill försöka ställa mig in på att allt kan hända och även jag vill föda vaginalt så vill jag acceptera att kejsarsnitt kan bli tvunget. Jag har inte ens funderat på att vissa inte klassar det som en riktig förlossning?
Skulle jag få dessa kommentarer om jag blivit snittad hoppas jag att jag har modet och orken att säga emot. Fy vad tråkigt att det det är så mycket åsikter kring hur en kvinna bäst gör en förlossning. Att man är starkast om föder vaginalt och helst utan smärtlindring. Vi kanske ska börja operera utan smärtlindring? Jag menar det måste väl folk varit tvugna till förr, då är ju det starkare och bättre.
kan man säga saker som ”jag födde m lustgas pga epidural kändes läskigt” så har man garanterat haft en relativt lätt förlossning. Mina smärtor under min förlossning var extrema och fick mig inte att känna mig odödlig utan snarare som att jag var på väg att dö. Att välja bort Epidural pga läskigt var inget alternativ. Jag kommer aldrig våga föda vaginalt igen och vi måste respektera att vi har olika upplevelser och våra kroppar reagerar olika på värkarna, vi får olika ont (även om det gör ont för alla!) Det handlar inte om att man är en ovanligt stark kvinna som föder utan smärtlindring tex utan att man har turen att få en bra förlossning.
Båda mina barn har akutsnittats vid 9cm av två olika anledningar. Utan snitt hade varken jag eller mina barn levt idag. Har jag ”fött” barn? Absolut. Ingen skulle våga säga något annat till mig när jag hör på i alla fall.
Att ligga matt efter flera dygns värkarbete och tro att man nästan är framme vid målet – sen få skynda iväg till en operationssal, rädd för vad som ska hända, sövas, missa första timmarna med barnet, ta sig upp på bortdomnade ben, ha slemhosta och tro att magen ska spricka upp igen…
Snitt är ingen ”enkel utväg” och det är inte alltid ett val. Skäms på dem som uttrycker sig så klumpigt åt!
Min kropp har skapat och burit ett barn, den har kämpat och presterat, återhämtat sig – och även gjort samma resa igen. Jag har fött barn! Punkt ♡
Låter exakt som min förlossning! Var öppen 9 cm men han kom inte ut för hade för trång bäcken så blev akutsnitt.
Min pojk låg i säte, vändningsförsöket misslyckades och röntgen visade att mitt bäcken var för litet för att föda i säte. Jag kände mig också snuvad på förlossningen, men ja jag har fött barn! Min son föddes, alltså har jag fött barn. Att läsa kommentarna andra mammor fått om att de inte har fött barn pga av snitt (av olika anledningar) är ju sjukt! Hur tänker folk? Så okänsligt.
Självklart räknas kejsarsnitt som att föda barn! Har längtat i flera år med att ha egna barn och gång på gång blev jag gravid, men slutade i missfall. I december förra året va äntligen hela min graviditet över och sista momentet var kvar, att föda och äntligen få träffa denna mini-människa som jag skapat. Hade ju längtat till denna stund som alla pratade om. Såg till och med fram emot att känna smärtan! Men navelsträngen på min son hade hamnat runt hans huvud nere i bäckenet och allt gick väldigt fort. 20 min senare när jag kom in låg jag på operationsbordet och det blev akutsnitt. Shit, fasiken. Jag fick tyvärr aldrig känna på hur de blev att föda vaginalt. – MEN vad tusan gjorde de när min son kom ut frisk? Inte någonting. Även fast jag givetvis ville. Fruktansvärt tråkigt nu när han är ute och folk säger till en att jag inte vet hur de är att föda barn på riktigt. Hade jag fött min son ”på riktigt” hade han kanske inte vart hos mig idag. Så kan leva med att inte ”vara kvinnlig nog” som inte har fött barn ”på riktigt”.
När jag ändå skriver – Du är en fantastisk människa Paula!
Min förlossning slutade i katastrofsnitt, jag är så otroligt tacksam till sen svenska vården för hade vi bott i ett mindre utvecklat land hade inte mitt barn klarat sig. Det var dock ganska traumatisk upplevelse som jag fortfarande kämpar med att bearbeta och jag gruvar inför en framtida graviditet. Men det var inte det jag egentligen tänkte gå in på, utan denna prestige över att föda vaginalt är finast. Några månader efter min förlossning fick en kompis till mig barn, en vaginal förlossning som var ”komplikationsfri”. När vi sedan hälsade på denna kompis så sa våran gemensamma kompis (som dessutom är min närmsta kompis) ”Tänk va häftigt att du har FÖTT ett barn! (Och så tittade hon på mig och sa) ja, du med, men…”
Jag blev så sårad av den kommentaren, som att det inte räknades att jag hade fått med kejsarsnitt. ? Dessutom var jag innan förlossningen väldigt taggad över en vaginal förlossning, för att få uppleva den där häftiga känslan som alla pratar om. Så att få den kommentaren samtidigt som man känner sig snuvad på sin förlossning var som ett litet slag i magen.
Blev så tagen av din berättelse… det är klart
att det ”gills” eller hur man nu säger. Klumpigt sagt av din vän dock!
Har varit med om exakt samma sak! Sjukt trist att behöva få känna sig värdelös på den fronten. Jag valde inte att snittas med det blev så ändå. Men ändå blir man särbehandlad och folk har inte ens frågat om min upplevelse av att föda barn medans vänner som fått barn har fått berätta sin förlossningsberättelse direkt när man får ses efter förlossningen. Bara en sån sak kan göra en ledsen ibland.
Förlossningen är också det mest ”kritiska” skedet i en graviditet där man bokstavligt talat kan sväva mellan liv och död av olika komplikationer, kejsarsnitt är många gånger en väg att ta för att undvika dessa kritiska skede därav akut kejsarsnitt.
Oavsett hur man föder så ska man inte bagatellisera det som BARA en nedförsbacke. Sen struntar jag i hur man föder, men tror fan i att den som fött vaginalt är sjukt mer stark än den som inte gjort det, smärtfaserna..utdrivningsskedet, vi kvinnor är så sjukt starka att jag på riktigt blir tårögd när jag tänker på förlossningar.
Jag har fött både vaginalt och kejsarsnitt. Helt olika men dock lika tuffa smärtupplevelser. Och jag tycker att alla kvinnor är lika starka oavsett vilket alternativ barnet kom ut på.
Oj, det känns sårande för mig som fött mitt första barn via planerat kejsarsnitt att du säger att alla som fött vaginalt är starkare? Varför skulle de/ni vara starkare? Jag har gått igenom en miljard gånger mer smärta än någon som fött barn en eller två gånger i mitt liv med kroniska sjukdomar som ger smärta och extrema smärtor men jag skulle ALDRIG säga det till en kvinna gör man JÄMFÖR INTE smärta på det sättet och alla kan inte påverka hur ens förlossning blir men det betyder inte att man är ”sjukt mer stark” för att man hade turen att kroppen klarade av att genomgå en vaginal förlossning en, två eller tre gånger. Man jämför inte smärta, man jämför inte förlossningar som mer eller mindre starka eller imponerande. Vaginala förlossningar som funkar är helt otroliga, jag kan också bli tårögd av det precis som jag kan bli tårögd av att en man och en kvinna kan bli gravida helt naturligt, allt är fasiken magi men allt är också tur eller otur och det kan upplevas oempatiskt att inte förstå att din kommentar kan såra <3. (Nu är jag gravid och har extra hormoner så jag blir säkert extra sårad just nu, framförallt när jag skriver en del om kejsarsnitt. Paulad vän som sa så om kejsarsnitt sårade också men det ligger ju i mig som mottagare att jag tar åt mig och blir sårad av era två kommentarer.)
En vän till mig sa att jag inte fött barn tidigare. Fixk min son ett par månader innan henne via planerat snitt han låg i säte. Denna gången när jag väntar min dotter säger samma vän att äntligen ska du få föda barn på riktigt!
Är fortfarande lite smått sur..
Jag har fött mitt barn. Via kejsarsnitt. Hon är bakad i min mage och det är från mig hon kommer. Det räknas lika mycket som om hon skulle vara född vaginalt. Min väg räknas lika mycket. Hennes väg räknas lika mycket.
Vad glad jag blir av att läsa detta! Hoppades innerligt på vaginal förlossning med båda mina skatter men min kropp svarade inte som den borde när förlossningen dragit igång så efter 36 resp 38 timmar blev det kejsarsnitt med båda. Jag har varit, och är fortf, otroligt ledsen för att jag aldrig får uppleva känslan att få upp barnet på bröstet efter att ha fött fram dom. Och många gånger känns det som att man blir lite nedervärderad när man pratar förlossning, att man liksom inte fött barn på riktigt! Det är väldigt ledsamt att höra. Blir därför så glad att du tar upp ett så viktigt ämne! Tack för att du verkar vara en så fantastiskt förnuftig människa och för en bra blogg!
Ibland orkar jag inte läsa klart den här typen av inlägg för att det bara är en moralkaka med en massa floskler. Skulle vara kul om du kunde dra till med något intressant som får en att tänka lite själv och inte bara ”alla är bra” för det vet vi att du tycker ?
Seriöst, vilken jäkla kommentar!!
Jag förmodar att det var en mänsklig varelse som kom ut via din mage?!?!
Klart det räknas som att föda barn. Vad är det annars?!? Jisses vad uppretat jag blev nu!
Att denna diskussionen ens finns?! Jag ville så gärna föda mitt barn naturligt men inget blev som jag ville, jag sövdes ner och det blev ett urakut snitt. 9 minuter tog förlossningen och jag har inte ens valt snittet, att jag inte fött mitt barn är ju dumt att säga för hon har ju legat i min mage… Sen kanske denna diskussion mer handlar om ifall man väljer snitt? Fast samtidigt angår ju det inte någon annan.
Att man MÅSTE föda med kejsarsnitt pågrund av fara för barnet eller för kvinnan ät en sak men att man väljer det är sjukt för det medför faktiskt fara för barnet . Alla är rädda för föda för det gör ont ( om man inte väljer epidural) så välja det med mening bara för att är fegt och själviskt och nej det är inte samma som föda vaginalt. Vaginalt är modigt och med mening föda kejsarsnitt är fegt
Vaginal förlossning i dagens förlossningsvård är en fara för barn och kvinnor. Att aktivt välja kejsarsnitt är modigt. Kejsarsnitt är inte smärtfritt. Du är inte klok som hävdar att de är fegt att inte föda på de sättet du anser är de ända rätta.
Så jag är feg för att jag får dödsångest av att tänka på en framtida förlossning? Vissa kvällar när jag grubblar på det kan det gå så långt när jag tänker på det att jag kräks. Jag har inga barn idag och är gift sen 2 år tillbaka. Är jag feg för att jag är rädd? Fyfan för sånna som dig som inte kan ha empati för andra människor Laura.
Jag har fött 4 barn och är livrädd varje gång . Tror jag ska dö och varje förlossning för mig har gjort mer ont än den andra men man överlever faktiskt och vill ha fler barn . Får samma dödskänsla vid gyn koll men gör dom ändå . Alla är livrädd för föda barn så du är inte speciell med det
Vad fin kommentar ❤️
Du är ju ett jävla skämt.
Oj, hade skrivit en helt annan sak till den här Laura men en annan kommentar hamnade här ?
Förlåt men vilken planet är du ifrån? Detta var något av det vidrigaste, elakaste jag läst!! HUR oempatisk kan man vara? Har du läst på något alls om kejsarsnitt? Eller planerade kejsarsnitt vs vaginala förlossningar i Sverige? Eller det faktum att alla kvinnor OCH barn är OLIKA och har OLIKA förutsättngar?? För en massa kvinnor och barn är det mer säkert att välja ett planerar kejsarsnitt – ska man då känna sig ”feg” för att såna som du dömmer en? I min värld är en kvinna och mamma som tar beslutet kring sin förlossning utefter vad som är det bästa, säkraste, tryggaste förlossningssättet för just mamman och barnet en väldigt klok mamma som tar ansvar för att se till att barnet får komma till världen och får möta din mamma på allra bästa sätt istället för att göra så som folk som du försöker tvinga på dem – DET KRÄVER MOD.
Jag valde planerat kejsarsnitt andra gången jag födde. Första gången slutade med sugklocka o sfinkteruptur, dvs jag sprack hela vägen till ändtarmen. Jag har än idag (7 år sen det hände) problem med att hålla tätt, dvs jag släpper gaser okontrollerat). Jag valde kejsarsnitt för att jag hade en traumatisk första förlossning och för att jag fick bestående problem efteråt. Är det fegt av mig att inte välja vaginal förlossning när det finns risk för att samma sak händer igen? Det finns alltid en orsak till att en kvinna väljer kejsarsnitt. Så du ska kanske vara lite mer ödmjuk o inte bara kasta ur dig åsikter för det är inte alltid svart eller vitt. Att föda barn med kejsarsnitt innebär också smärta men det vet väl du inget om.
Laura. Det gör jävligt ont att föda barn även med epidural.
Övrigt verkar du på flera sätt vara bakom flötet.
Det där tycker jag inte alls stämmer! Har du ens barn?
Jag födde vaginalt med första barnet och blev skadad för livet. En skada som aldrig går att fixa. Hade de istället valt att snitta mig så hade det aldrig hänt. Min andra förlossning blev snitt och mådde som en kung jämför med den vaginala som var hemsk. Önskar sååå av hela mitt hjärta att de hade snittat mig på första.
Vet du vad Laura, du har rätt till din åsikt o jag kan förstå hur du tänker. Jag föder mina barn med planerat kejsarsnitt å vet du varför? Inte för att jag är rädd, tvärtom – saknar förtroende för vården. Kan inte i förväg lita på att det finns personal, att de kommer ha tid med mig osv. Med snitt vet jag att 8 (!!) personer är reserverade bara för mig! Och dessutom tänker jag inte offra min kropp för de risker som en vaginal förlossning innebär. Jag vill kunna fortsätta leva livet även efter barn o det tänker jag göra ? Provoserande va? Att vara så egoistisk o tänka på sig själv.. Men jag är stolt över att jag tar makten över det största som händer i livet.
Mitt i prick på hur jag tänker. Och är så glad att dottern kom via ett planerat snitt (till slut), är så nöjd med min förlossning och mådde faktiskt helt OK efter – på BB var de chockade över hur snabbt jag ville åka hem när jag dels va förstföderska och dessutom snittad.
Förstår inte hur man kan bli arg eller sårad av någon som är så uppenbart okunnig och trångsynt som Laura. Kom igen tjejer vi vet att vi är grymma oavsett, nu lägger vi krutet på rätten att få välja förlossningssätt och bestämma över våra egna kroppar?????
Båda mina är född med kejsarsnitt då båda låg i säte, jag skulle in på vändningsförsök med min först födda men hon ville annat, då med andra blev det planerat snitt 🙂
Jag födde min första dotter vaginalt och det var en otroligt komplicerad förlossning och sekunder från att gå riktigt dåligt. Både jag och min dotter var jättesjuka tiden efter. Riktigt traumatiskt. Därför blir det nu planerat snitt med dotter nummer 2 som kommer om några månader. Jag tycker att det enda som räknas är att barn och mamma mår bra, sedan hur förlossningen går till spelar definitivt ingen roll. ”Kvinnor har fött i alla år” – ja. Men sen har väldigt många dött eller fått grava komplikationer i samband med det också tyvärr. Hade jag fött min första dotter förr i tiden hade vi inte överlevt. Så jag är extremt tacksam över att vi har den vård vi har nu och att det går att göra på olika sätt. Och som du säger – folk ska sluta klanka ned på varandra med snack om medicin eller inte, snitt eller inte och ditten och datten – folk gör som dom vill och känner är bäst för dom – det viktiga är som sagt att barn och mamma mår bra!
Jag blev igångsatt av personliga skäl. Tanken var hela tiden att föda vaginalt men under en koll om hur öppen jag var märkte dom att navelsträngen var påväg ut innan bebis, vilket innebär livsfara.
Tryck på larmknappen, upp på operation, bli sövd och urakut kejsarsnitt. Eftersom jag blev sövd fick jag inte träffa dottern fören hon var över 2 timmar gammal.
Trots detta känner jag inte att jag blev ”stulen” på en förlossning. Enligt mig är en förlossning där ett barn kommer till världen-vare sig det är vaginalt eller snitt! ?
Jag födde med kejsarsnitt då mitt barn låg i säte och var så ledsen för att inte få föda på ”normalt” vis. Fått så många kommentarer om att jag inte har fött mitt barn och att det är så fusk osvosv… Jag tar riktigt illa vid mig när någon kläcker ur sig något så dumt!
Så himla rätt. Ibland har man inget val heller än att föda med kejsarsnitt vilket det var i mitt fall. Har och mår fortfarande dåligt över detta för jag ville verkligen föda vaginalt och det blir verkligen inte bättre när folk inte tycker kejsarsnitt är att föda barn. Trycker ner mig så otroligt mycket. Rädslan över att skaffa nästa barn beror bara på förlossning, vill inte behöva gå igenom ett kejsarsnitt igen för det var inte direkt en dans på rosor och känns fortfarande av över ett år senare. Så blir också irriterad att vissa tycker kejsarsnitt är lätta vägen ut.