Jag är långt ifrån ensam om tagen och förkrossad över beskedet om att Tim Bergling, allas Avicii hittades död i fredags. Tänk, han var i livet innan helgen och nu är han… borta.
Mina tankar går till hans anhöriga. Till hans familj och vänner. Må ni finna styrka hos varandra i den här svåra tiden. Jag hade inte sett dokumentären ”True Stories” där en man lever tillsammans med Avicii i fem år. Lever Tims liv, deras galna turnéliv. Att se dokumentären efter hans bortgång kändes mer som ett farväl än en dokumentation. Man kanske borde ha tagit allt på större allvar.
Det som slog mig var hur Tim gång på gång försökte förmedla hans stress, i kombination med panikångest. ”Jag dör, det är för stressigt”.
Vi vet inte vad som släckte ljuset hos Tim, men det var märkbart att stressen påverkade honom negativt. Och under helgen har jag klurat, vänt och vridit på min egna livssituation. Hur jag nästan har stress som en egenskap. Som vuxen pratar vi otroligt mycket om måsten. Vi måste de, och vi måste de.
Under morgonens poddinspelning pratade jag och Johanna om det här. ”Men måste man verkligen? Det går att sortera ens måsten också”. Johanna gav mig inspiration och sa något så klokt. ”Jag outsourcar stress ur min sons liv”. Det har inte jag gjort…
–Vi kliver inte upp med marginal på morgonen. Samtliga fyra vaknar av väckarklockan och då är det upp och hoppa för att hinna till föris/jobb.
-”kom igen nu” säger jag minst fem gånger om dagen.
-jag kan tappa tålamodet i matbutiken. ”Vi måste skynda oss nu för hinna hem och laga middag. De är förskola imorgon och ni måste komma i säng i tid”.
Ja ni hör, jag stressar både mig och barnen. Och det gör jag inte med flit men jag är formad efter måsten. Saker måste fixas. Man förväntas vara en maskin som klarar av allt. Avicii försökte påtala sin stress under sin turné, men jag upplevde de som att de inte togs på allvar. För alla är väl stressade?
Nu ska jag tänka på att aktivt jobba bort stress. Med inställning,marginaler, god kosthållning och återhämtning. Tänka på vila och somna i god tid VARJE kväll. Och när jag känner att alla mina måsten gör att det kryper inom mig för att jag blir stressad ska jag prioritera. ”Vad är viktigast? Vad behöver jag? Nu är jag trött och har ont i magen, kan inte tvätten vänta tills imorgon?”. Jag mådde så bra i Spanien när jag prioriterade familj och att umgås istället för att låta mitt dåliga samvete för en ouppdaterad blogg styra.
Har någon av er tips på hur man aktivt kan göra för att minimera stress?
Vila nu fina ängel, du kommer alltid att finnas kvar <3
Hoppas du orkar läsa, jag gick igång lite här när jag väl började skriva. Haha!
Jag utbildar mig till psykologisk coach med inriktning kognitiv neurovetenskap och positiv psykologi och självklart är stress en stor del i vår utbildning, hur den påverkar oss, vad som faktiskt händer fysiskt i kroppen med stress men också hela vårt tankesystem. Hjärnan är formbar och likväl som man kan gå in och göra fysiska ingrepp i vissa regioner för att förändra beteenden och liknande kan man faktiskt precis lika väl använda tankens kraft för att ”bygga nya banor” och ändra den fysiska strukturen. Hur coolt?
Jag tycker du har väldigt sunda tankar och superbra att börja reflektera och faktiskt ifrågasätta sig själv. Precis som du identifierat så anser många att man har massa ”måsten”, men en bra fråga att ställa sig själv är: vad är det värsta som kan hända? (…om jag inte gör ditten eller datten eller hinner med den saken idag etc.). Ofta får man lättare att prioritera då.
En annan sak kan vara att skriva en lista med för- och nackdelar kring en viss känsla, tanke eller händelse. Att skriva gör det lättare att konkretisera.
Att ifrågasätta sig själv, sina rutiner (precis som du gjort) är en bra start och en god nyckel till personlig utveckling. Ofta gör man saker och tänker tankar på automatik och så spinner det på, dag ut och dag in.
En annan sak som också är en ganska generell lycko/välbefinnande-booster är förmågan att känna tacksamhet. Lyckas du känna tacksamhet i din vardag, för små som stora saker eller hädelser, får du perspektiv och det kan också guida dig till vad som faktiskt är viktigast och av värde för dig.
Det finns så otroligt många olika övningar man kan göra, både tankeövningar men också praktiska för att öka sitt välmående, lycka och självutveckling! – går igång här känner jag, haha. 🙂
Innan du går och lägger dig ikväll, skriv ner tre bra saker som hänt eller du gillat under dagen. Skriv gärna sen också varför de hände. Var det tack vare dig själv, någon annan eller var det bara att du uppskattade knopparna som slagit ut på trädet för det var så vackert?
Gör detta varje kväll i en vecka för att sedan glesa ut det till 2-3 dagar i veckan eller som en muntlig grej du tar med Hugo innan ni somnar på kvällen, Ofta tar man med sig vad som inte varit bra under en dag och somnar med den känslan, men med detta sättet plockar du fram det som varit bra och somnar med en helt annan känsla.
Lycka till med tankarna, och även med kostschemat jag såg du skulle dra igång. Jag har precis avslutat ett sånt, dock tidigare än vad som var meningen för att helt nya insikter kom till mig, men det är en annan femma! 🙂 Underbart att prova nya saker och se vad som funkar för en själv.
Varm kram från Malin
Kloka tankar, och nästa semester behöver du inte stressa över bloggen och oss läsare. Vi finns kvar här även om du inte uppdaterar, vi väntar tills du är tillbaka. Bloggar är som en underhållning, som tv-serier, man kan gott vänta en vecka på nästa ”avsnitt/inlägg”. Ta hand om dig <3
2015 fick jag ett missfall i vecka 18, då bröt också min depression ut på allvar och jag fick diagnosen utmattningsdepression. Det var en följd av år av stress och prestationsångest. Jag var ett vrak i flera månader efter, jag fick panikångest bara av att gå ut med hunden och behöva träffa grannarna, jag klarade inte av att köra bil eller normala vardagliga sysslor. Jag tog mig upp och tillbaka från det men jag klarar än idag inte stress på ett normalt sätt. Jag blir låst och får nästan panik och kan inte fokusera. Jag har en son på 14 månader idag och när han kom fick jag helt lägga om mitt liv. Det går inte att stressa när man har en liten. Det jag aktivt alltid gör varje dag är att jag ser till att börja morgonen i lugn och ro med goda marginaler så att vi kan äta frukost i lugn och ro. Måste vi åka en viss tid så sätter jag alltid tiden för mig själv en kvart innan, då finns det tid för extra blöjbyten, borttappade vantar och barn som lägger sig på golvet och vägrar allt.
Jag har fått jobba enormt mycket på att släppa på kontrollen och acceptera att ibland får disken stå eller att jag inte hinner dammsuga varje dag. Det är inte världens undergång, jag vill inte vara en stressas mamma. Jag vill ha tid att läsa en saga eller bara sätta mig och gosa. Jag tror att man måste sätta upp ett mål för hur man vill att ens vardag ska se ut och alltid ha det i bakhuvudet, då kan man aktivt välja bort stressen när den kommer. Istället för att planera in tre-fyra saker varje dag, välj två och se till att göra dom ordentligt och njut av dom. Väljer du att leka med barnen eller umgås med familj/vänner så strunta i jobb och allt annat. Jag försöker hela tiden tänka att inget blir bättre av att man stressar, det blir inte mer gjort för att man inte är närvarande i stunden och tänker på det som borde göras. Det enda som blir lidande är du själv och de runt omkring, då är det bättre att inte vara där utan göra jobbet/sysslorna du inte kan släppa tanken på.
Hoppas du hittar några verktyg som funkar för dig <3
Hej Paula,
Tack för din fina blogg! Känner alltid att jag får kvalitativ ”mat” till min hjärna som ofta skapar reflektion och funderingar. När jag försöker navigera min stress brukar jag dela in vad som är oviktigt, viktigt och livsviktigt och sedan utifrån det agera så gott jag kan. Samt alltid avsluta min dag med att vara tacksam för det jag fick gjort, känna mig nöjd helt enkelt. Kram!
Jag har typ mått psykiskt dåligt över hans bortgång! Kände inte han alls men kunde ligga uppe på nätterna efter att min 6 månaders väckt mig bara för att bläddra på Instagram på alla som lagt ut om honom samt hans egna insta. Vill typ inte ta in de, så galet!
Precis så känner jag med. Kan inte släppa det. Var inget jätte avicii fan innan, men för mig blev det hela lite av en ”man vet inte vad man har förrän det är borta” lyssnar på ett helt nytt sätt, vilket jäkla geni han var… Får en klump i magen varje gång jag hör ar en av hans låtar. Kan också sitta och bara bläddra igenom vad alla har lagt upp på instagram. Kan verkligen inte ta in det…
Jag känner samma sak… har aldrig blivit så illa berörd av en främmande människas bortgång.. eller ja inte främmande så, men absolut ingen jag kände mer än hans musik och att man lyssnat otroligt mycket på den. Men jag känner sån enorm sorg över hans bortgång och jag har sett dokumentären två gånger för att typ, förstå…. men nää fy… fruktansvärt sorligt och man ska verkligen ta vara på livet och sätta ner foten när det känns minsta fel. ❤️
Så fint skrivet! Dem flesta i dagens samhälle stressar alldeles för mycket, och den värsta stressen är inre stress. Jag själv är väldigt dålig på att ge mig tiden till att göra det jag tycker är kul. Oftast blir det bara det vanliga tvätta, städa, laga mat osv. Jag tror att man måste lära sig att slappna av och inte ha för höga krav på sig själv.
Allt handlar nog om planering. Jag och min sambo har börjat veckohandla på söndagar, så att det alltid finns mat hemma att tilltaga när man kommer från jobb. Vilket är superskönt!
Hej!
Det finns ett område som heter coping. Det kan man säga är ett sätt att hantera stress. Att ställa dig själv olika frågor som ska minska stress och skapa mening.
Läs om coping!!
Frågorna att ställa sig själv är t.ex.
Kan jag förändra situationen? Kan jag lösa problemet? Om jag inte kan lösa problemet, kan jag finna en mening med den?
Detta jobbar t.ex sjuksköterskorna inom vården men för att identifiera personers styrkor och hur dom tillämpar coping i vardagslivet eller sjukdomstillstånd.
Jag försöker heller inte stressa upp barnen, trots att jag är en stressad människa så vill jag inte att mina barn ska behöva ha det som jag hade det när jag var liten. Mina föräldrar släpade upp mig ur sängen på morgonen, skrik och gnäll, på med kläder, macka i bilen på väg till skolan. Samma sak hem och hela kvällen tills läggdags. På helgerna var det aktiviteter från morgon till kväll. Hade aldrig tråkigt, fick aldrig vila och fick aldrig aktivera mig själv.
Har lovat mig själv att ge mina barn ett relativt stressfritt liv. Klart man måste skynda ibland. Går upp extra tidigt på morgonen, gör mig själv klar, sedan väcker jag barnen med frukostmys framför film, hjälp med kläder osv, går till bilen i god tid. Hämtar tidigt på förskolan. Det ger oss tid på em att vara med varandra. Börja med maten i tid, bada och göras klar för säng i tid. Hellre bada tidigt och ha tid för nedvarvning innan säng än stressbada och bums i säng. Det handlar bara om planering. En utav oss päron storhandlar alltid för hela veckan på söndagar. Så plan för middagar finns och man slipper stressa till affären efter jobb och förskola. Söndagar är våran planeringsdag för kommande veckan. Vi går igenom jobb, när barnen ska vara på föris, mat, aktiviteter osv. En gemensam synkad kalender i telefonen är verkligen våran räddning. Allt jag lägger in syns i min mans kalender och tvärtom.
Jag visste inte vem han var innan alla började lägga ut om honom .
Så sorgligt när en så ung går bort.
Jag har ju själv erfarenhet av ångest m.m så det kan inte varit lätt för han med all press han hade❤️?
Hur har du lyckats undvika att veta vem avicci är? Han var en av världens mest kända djs och musikproducenter? Hoppas du inte tar illa upp men till och med min mormor på 85 år visst vem avicci var 😛
Fina Paula! Du har så mycket kloka tankar både kring barnen och om livet i stort. Har plockat många kloka idéer från dig genom åren. Det där med att vara medvetna om hur vi omedvetet stressar barnen ska jag absolut ta med mig. Som jag har förstått det har du väldigt höga krav på dig själv och att ta lite ledigt från bloggen nu när ni var i Spanien tycker jag var mycket klokt. Ta lite mer ledigt från bloggen när du känner att du behöver. Du uppdaterar så mycket annars att några inlägg mindre någon dag eller att det är tyst en dag extra här är faktiskt helt ok för oss läsare. Ta hand om dig! Kram
Men han dog ju inte antagligen av stress, han började dricka mycket inför spelningarna och behövde smärtstillande för magsmärtor. Det var press snarare än stress som ledde till ohälsan…
Tucker inte att vi ska spekulera i hur han dog men de var många faktorer som bidrog till att han mådde dåligt. Tyckte de var så hemskt att han sa att han kommer dö när han upplevde stress. Och att allihopa måste ta just stress på allvar
Det är ju det du gör nu, spekulerer i hans död! Lägg av
Det gjorde hon väl inte? Hon skrev en fin text till en ung man som mist livet. Fyfasen för människor som er som vänder och vrider på allt. Eloge till Paula som har tålamod att inte svara något tillbaka.
Allt hänger ihop. Stressen pga pressen. Smärtstillande pga pressen och hinna
Med pga stressen etc etc
Jättetragiskt att han har gått bort, må han vila i frid.
Jag känner mycket väl igen mig i hur du beskriver dig själv, att stress mer är som ens egenskap och att man verkligen är formad till att parera alla bollar och få livet att funka för sig själc och andra.
Förra sommaren gifte sig min man och jag, där och då hände det något med mig när jag insåg att vi nu ville försöka få barn.
Jag kände så starkt ”Jag vill leva så länge jag kan”.
Sen dess hat jag haft som ett mantra, dels som en del av kommunikationen med min man – men också för att stärka mig själv och mina behov.
Mantrat har varit att ställa tre frågor till mig själv, dagligen.
Vad vill jag göra?
Vad behöver jag göra för att må bra?
Vad måste jag göra?
Tidigare tänkte jag mycket ”Det här borde jag göra för att underlätta, eller för att de andra annars kommer missa det, eller för att känna mig duktig”. Men nu har jag försökt jobba bort det helt.
Jag borde ingenting. Det finns saker jag måste, som att gå till jobbet och betala räkningar. Det finns saker jag behöver, som att sova, träna och ha egentid. Och det finns saker som jag vill, och de skiljer sig alltid åt, ibland VILL jag fixa med tvätten, planera goda maträtter och umgås med vänner.
Dessa tre har i alla fall hjälpt mig att stressa mindre, för då prioriterar jag automatiskt mer det jag behöver för att vara i balans.
Superlång kommentar men hoppas du kanske får med dig något 🙂
Kram!
Fint skrivit. Tycker det är så tragiskt att detta hände. Hade inte heller sett dokumentären innan, men ååh va bra den var. Samt hemskt att människor inte lät han stanna upp och ta det lugnt när han hade det som värst, men tydligen var väl hans musik viktigare för många än hans mående. Vi borde sagt att ne du kan ta en paus din hälsa är viktigare. Men människorna var för ego. Gick aldrig på någon av hans spelningar, något jag ångrar nu för ville gå men tiden fanns inte. Stress är så hemskt på många sätt.