”Tjejer tjafsar mer än killar”
Det är Hugos teori, men jag tror att det hade varit tvärtom om det var han som var föräldraledig på full tid, mot slutet av en föräldraledighet. Idag kan jag bli en cranky bitch efter en heldag med stress och strul med den lilla. Om Leonore vägrar att somna, då missar jag tid för att arbeta. För att städa. Molly ska hämtas och mat ska handlas. En bra dag klaffar allting, och jag är glad. Vissa dagar går allt i motvind, och då blir jag ledsen.
Snälla, rara partner som kommer hem och möter en efter sin egna dag: känn av dagsformen (läs humöret). Är man hemma med smått kan man känna en gryta av känslor på en och samma dag. När man har en egen vardag med sysselsättning i form av arbete eller studier har man säkert andra bekymmer, men som föräldraledig ser jag det som att man själv alltid har mer poäng i sysslorna som rör hemmet.
Den man älskar, är den som också får höra mest. Har jag gått och svalt onödiga tjafs så kan jag brinna av, om huvudingrediensen till kvällens middag glöms att handlas hem. ”Allt måste jag göra själv” och så är diskussionen om fördelning igång. Det är som att ens egna känslor alltid är laddade, och att man känner mer kontraster medans man är föräldraledig.
Vi ska inte prata om Hugos morgonhumör, eller när han är hungrig. Jisses säger jag bara, precis som mig när jag var tonåring. På ett sätt ser jag lycka i våra argumentationer och tjafs. Det är vardagligt och startar oftast om någons dagshumör är lite sämre. Det är hanterbart och något jag kan leva med. Det finns större bekymmer än att haka sig fast vid att man tjafsar, det är bra för när man väl blir sams kommer man oftast överbens om bra saker. Och så kommer man varandra nära igen.
Tanken var att jag egentligen från första början bara skulle tipsa om Hugos inlägg, där kan skriver ett roligt om just våra tjafs och hans syn på det hela. Inlägget hittar du här. Men helt ärligt, att tjejer skulle vara bättre på att tjafsa köper jag inte. Möjligt att vi är snäppet bättre på att argumentera för vår sak, eller vad säger du? =)
Åh så bra skrivet, exakt sådär känner jag med som föräldraledig. Dagen är som en berg och dalbana. Längtar tills min sambo ska vara hemma så det blir om utbytta roller. Och jag tror att tjejer tjafsar mer för att vi har något att tjafsa om till skillnad från männen på oss..
Jag förståååår inte varför ni inte delar på föräldraledigheten? Nu när du verkar få roliga uppdrag och jobbmöjligheter från bloggen (som du berättat) så borde ju det gå? Tycker det är så tråkigt att det ofta är så i förhållanden, att mamman är hemma hela ledigheten pga mannen tjänar mer. Påverkar kvinnors pension såååå himla mycket, man måste tänka ett steg längre. För er kanske det är bäst nu men tänk om 40 år och du och Hugo kanske gått isär och du står där med världens kassaste pension för att du har varit hemma med båda barnen. Det behöver inte vara så. Och tro fan det blir tjafs när det precis så det är!
Nej! Det är en patriarkalisk myt! Om vi fortsätter på det spåret som många hävdar att tjejer gör så passar det männen perfekt. Gammal härska-och-söndra-metod.
Tror nog inte sånt sitter i könet direkt, är nog mer personligheter 🙂
Alltså – SÅ sant. Närmar mig slutet av en 14 månader lång föräldraledighet, och trots att vi gjort detta två gånger tidigare och då delat så är det som att vi är förstagångsföräldrar och den som vet hur det är hemma är jag. Thank god att han tar morgnarna med de större så han har koll på skolan mm. Men iallfall- ja, du har en poäng. Tjejer är inte mer tjafsiga egentligen – det handlar om omständigheter. Som att ta mycket mer av hemmaarbetet.