Fick lite blogginspo av Elaine i förra veckan. Hon skrev om dem bästa dagarna i sitt liv och det fick mig att börja fundera på mitt egna liv. Vilka är mina bästa dagar egentligen? Det har ju hänt så otroligt mycket kul på mina 22 år här på jorden. Vi börjar från början helst enkelt.
• Ett starkt minne som jag har från min barndom är när jag lärde mig att cykla. Jag tror att det var min pappa som sprang efter och höll i pakethållaren. På vingliga trampar försökte jag cykla framåt. Som barn försökte man fokusera på att hitta balansen så styret åkte nog hej vilt mot höger och vänster. Jag var inte så gammal när jag lärde mig att cykla, ca 4-5 år. När jag väl insåg att pappa hade släppt och att jag för första gången cyklade själv utan stödhjul, då vart jag riktigt lycklig. Det kändes som att jag flög och den dagen kan ha varit bland dem första bästa dagen i mitt liv.
• Min första kärlek blev jag tillsammans med i 8an. Jag var så kär i honom och hittade på satyg tillsammans med honom så att jag fick skäll hemifrån. Vi var tillsammans i över två år men jag minns fortfarande första gången vi kysstes. Det var på en fest och jag skulle gå på toaletten. Det var första gången som jag var i den lägenheten så att jag gick fel och råkade gå in i ett sovrum. Efter mig hörde jag killen som jag var kär i. Han kom in och stängde dörren. Jag minns så väl hur pirrig jag var och var inte alls beredd på att han skulle komma fram och kyssa mig. Gissa om jag svävade fram på rosa moln den kvällen när det var dags att gå hem.
• 20 juli 1999, 22 juli 2002 och 24 januari 2006. Det var tre av mina bästa dagar för då föddes mina syskon.
• Studenten, vilken glädje att äntligen få bli klar med grundskolan.
• Jag satt med en vän på sjukhuset när jag fick samtalet om att jag hade kommit med i Wipe Out. Jag vart så glad att jag hoppade upp och ner som en dåre efter det samtalet.
27 nov 2011 var första gången som jag såg mannen som skulle förändra mitt liv och det var Hugo. Vi träffades på Arlanda och veckan i Argentina var början på resten av mitt liv.
• 13 september 2012 får jag reda på att det ligger en bebis i min mage.
• 14 februari 2013 friar Hugo till mig i Tyskland. Helt ovetande om allt han hade planerat och jag kunde inte varit en gravid och lyckligare tjej än då.
• 14 mars 2013 tar jag äntligen det där körkortet som jag kämpat med under hela graviditeten.
• 22 april kommer min dotter till världen. Tre veckor innan bf och helt perfekt. Då ovetande om hur glad och lycklig hon skulle göra mig. För varje dag som går så älskar jag Molly bara mer och mer.
• 19 juli 2013 gör Hugo en överraskningsfest för mig på min födelsedag. Som jag saknat mina vänner och ingen har någonsin gett mig något finare än det Hugo gjorde.
Det var några av mina bästa dagar och jag funderar på vilka som är mina framtida bästa dagar. Jag tror nog att vårt bröllop kommer vara fint. På Mollys dop kommer jag vara en stolt mamma. På Mollys ett årsdag så kommer jag vara glad men samtidigt rädd för hur snabbt tiden går. Tänk när jag gör ännu ett gravtest och det visar ett plus. Hur jag på ett bra sätt får tala om för Hugo att han ska bli pappa igen.
Livet leker och jag ser fram emot att få ta del att alla glada händelser som ligger framför oss.
De var längesen du skrev något om din mamma , ni umgicks rätt mycket innan 🙂
Gymnasiet är inte grundskolan
Hihi. Den 13 september 2012 fick jag veta att vi väntade våran lilla bebis också! Han är någon vecka yngre än Molly (Tino föddes den 20 maj)
Det är såhär det ska vara. Så glad att ni/du är lyckliga! Det bästa är att du tar vara på dessa dagar,så bra! Inte många som gör det. Att inse hur bra man har det. 🙂
Hej Paula.
Jag blir så glad varje gång jag går in på din blogg och läser din lycka du sprider med dig via bloggen. Jag kan erkänna att jag är lite avundsjuk. Ingens liv är perfekt men jag kan inte rå för att känna avund med ditt liv. En otroligt bra pappa och en fantastisk fästman. Ni två tillsammans har fått en otroligt söt flicka.
När jag kommer in på Hugos blogg och läser då han förklarar sin kärlek till dig får mig att undra.. Vart hittar man såna skatter? Ni är verkligen menade för varandra och jag hoppas innerligt att döden skiljer er åt.
Nu kommer många kanske tycka att jag är ett psyko som skriver något sånt här, att jag inte uppskattar saker i mitt liv typ men det gör jag. Jag uppskattar många saker i livet och vad det har att erbjuda. Jag blev ”lovad” en framtid med min ”livspartner” som jag kände och fortfarande känner att jag hittat. Trots alla svåra situationer så har vi lyckats ta oss igenom det förutom den senaste.. Han är så mycket av en mansgris att det inte finns någon man där längre. Har levt i ett förhållande där jag ständigt fått stå ut med våld och hot.. Har funnits en bakgrund till allting men inte ens det är ok.. Men trots det så älskar jag honom, sjukt va? Vet inte varför jag öppnar mig just i denna kommentar, din blogg har berört mig på något sätt och jag hoppas du inte tycker jag är störd… Ibland önskar jag bara att jag hade ett liv som dig..
Kram!
Paula! Jag har velat säga det så länge nu när jag läst din och Hugos blogg och sett bilder på Molly, men inte kommit mig för att kommentera. Nu gör jag det: Hon är så fantastiskt söt er dotter!! Visst, de flesta bebisar är väl egentligen söta, det är svårt att förneka. Men Mollys (så som verkar) ständiga skratt på läpparna, och så fina ögon, det borde få alla att vilja skaffa barn pang boom. Får nästan börja tjata på min sambo. Nej men ta åt dig detta: ni har en helt otroligt söt dotter!
Kul att jag typ började gråta när jag läste detta! Så himla fint skrivet.
Bästa inlägget på länge, hiss!
Sån himla söt liten tjej Molly är!!:)
Molly är verkligen en grymt söt tjej! Din familj gör att man bara spola fram tiden tills man själv har fått barn. Även om det finns jobbiga nätter så verkar allt vara så mysigt och härligt. Åh, längtar verkligen tills jag en dag kan bilda familj. Du är en stor inspirationskälla Paula. Kramar!