Besöken vissa ser
Alla helgons helgen närmar sig, då man ska tända ljus på dom dödas gravar. Jag är lyckligt lottad genom att ha nästan alla i livet i min familj. Det är min kära gammelfarmor som jag ska tända ett ljus för i helgen. Jag tycker att kyrkogårdar är vackra men samtidigt läskiga. Jag har respekt för döden men är på samma gång livrädd för döden. Tänk så många det är som dör just den här sekunden men samtidigt så många som föds.
Det här med andar och spöken, tror ni på det? Jag tror att det finns spöken men jag själv är inte mottaglig emot dem. Jag tror att jag är för rädd för att öppna mina ögon för sånt. Jag minns när jag bodde hemma, vi hade en bichon frise som hette Rambo. När jag var ute med honom kunde han bara ställa sig och skälla på ingenting. Jag tror att det var spöken och typ sprang hem för att jag blev rädd. Många av mina vänner berättar spökhistorier dem själva har varit med om eller någon i familjen. En vän till mig berättade att hennes låsasmamma är mottaglig för sånt här och när låsasmamman kom hem till min vän sa hon att det var någon som hade hängt sig i vardagsrummet och av den anledningen inte ville lämna lägenheten.
Min mormor drömmer ”sann-drömmar” säger hon. Hon drömmer saker som kommer att hända i verkligheten. När jag berättade att jag var gravid sa hon ” Jag vet, jag har redan drömt det”.
Om det nu finns spöken så måste det finnas snälla och dumma spöken, deras avsikt med att leva kvar i vår värld måste se olika ut. Har ni några erfarenheter utav andevärlden ni vill dela med er av? Sånt här tycker jag är jätte intressant och läser mer än gärna era ”spökhistorier”.
Ush jag tror också stenhårt på att det lever kvar andar och spöken!
Jag tror oxkså på andar men tänker aldrig på det för blir så rädd haha
Det har inte hänt mig något ang spöken, men hos mina kompisar har det. Som exempel när min kompis och hennes familj var på semester, skulle farmodern vakta huset. Och en dag när hon kom dit var alla köksluckor öppna och alla innedörrar i huset med, vilket är ganska konstigt eftersom innan dess var allt stängt.
Dem har även haft en sådan ”spöktant” hemma. Och hon har sett andar och i källaren lade hon stenar för att ta bort den onda anden. Men min kompis bror hade också en skyddsängel.
Och sen även när min kompis bror satt i tvrummet, började hunden skälla. Och brodern kollar upp och försöker lugna ner henne, då ser han en man med röd kofta och armarna i kors, komma tvärs igenom rummet. Gubben med röda koftan har alla i min kompis familj sett, så han borde ju ”finnas”.
Huset dem bor i är även gammalt, och dem gamla ägarna dog i huset. Så det kan ju vara en orsak.
Jag själv har inte sett någon ande hos dem, men det är en särskild känsla att vara hos dem. Och det är en känsla som jag känt innan jag fick veta historien, men så klart har jag blivit mer uppskrämd av den historien med. Haha jag och J springer som idioter från hennes källare när vi ska hämta något.
Oj det här blev en ganska lång text för att vara en kommentar… Hoppas du läser den iaf.
Jätte bra blogg har du iaf och lycka till med allt ang graviditeten 🙂
Jag var med om en sak för 6 år sedan. Det var en vanlig dag på jobbet… helt plötsligt såg jag ljusprickar som kom emot mig. Tittade väldigt noga och dom fanns där och kom bara närmare. När dom kom fram till mig försvann dom.
Jag noterade klockslaget och tänkte att farfar hade dött. Saken är den att farfar var världens piggaste gubbe och hade många år kvar att leva. Jag började gråta, men visste inte varför. Farfar hade ju inte dött. Jag tyckte att jag själv var löjlig, så tänkte inge mer på det.
På kvällen ringde det och det var från farfars hemtelefon. Jag undrade vad han ville mig, bara det att när jag svarade så var det mamma. Då visste jag det innan hon sagt nå, farfar hade dött. Å enligt doktorn trodde dom att han dött runt det klockslaget då jag såg prickarna. Så jag är säker på att det var farfar jag såg!
Jo jag tror också på spöken. Min familj har landställe på öland och i husets vind har det alltid varit konstiga ljud på nätterna osv. Jag och min kusin skulle upp på vinden en dag och vi hade med oss en kamera för att vi skulle fota oss själva. När jag var på väg hem från Öland tittade jag på fotona från veckan och bilderna ifrån vinden.Det var en kvinnogestalt bakom mig på varenda foto…
Under tiden som vi bodde i sthlm, för ungefär 12 år sen. Så spökade det i vår lägenhet, jag var då 6-7 år gammal och gick ibland upp först på morgonen och gick ner till vardagsrummet för att se på tv. Sen hörde jag att någon gick i trappan så jag sprang dit för jag tänkte att mamma eller pappa hade vaknat men det var helt tomt där men jag hörde ändå stegen. Detta hände flera gånger och jag och mina två äldre syskon kunde drömma samma dröm, samma natt. Vilket var sjukt läskigt!
var helt säker på att vi hade ett spöke som gick omkring i huset en gång, jag hörde verkligen steg överallt i huset, jag blev asrädd och började nästan gråta. sen slog det mig att vi hade folk som bytte tak på huset, haha.. självklart var det dom jag hörde, ändå skulle jag vilja att det skulle varit en ande, är sjukt intresserad av sådant!
Jag jobbade i en gammal skola på landet och när jag var ensam i huset,tidiga mornar o sena eftermiddagar/tidiga kvällar hörde jag ofta ljudet som av att en stol drogs ut då man reser sig upp.,Oftast kom ljudet från övervåningen el. intillliggande matsal o klassrum.=S
Det var för 3 år sedan när jag bodde i ett hus, det kändes allmänt konstigt att vara där, det kändes lustigt , och det kändes som att det alltid var någon med mig.
Min hund ville aldrig vara själv, hon sprang alltid efter en , och sen vågade hon aldrig springa ut själv på trädgården utan att någon skulle vara med henne där ute.
Jag vågade inte sova själv i mitt rum för det kändes som att någon stog och kollade på mig hela tiden, varje dag när jag kom hem efter skolan var jag hemm själv för brorn slutade sent och mamma & pappa jobbade sent , och då var alltid låset krabbigt att få upp preciis som att någon stog och höll emot, men sen om någon var hemma och jag skulle låsa upp gick det hur lätt som helst..
Efter att vi bott där över ett år fick vi veta att det var en som hade hängt sig i tv rummet, och efter det flyttade vi.
Dagen när min brors barn dog så hade min mamma på sig en rosa tröja, en tröja hon efter det vägrade använda. Men två år senare när hon var sen till jobbet slet hon bara åt sig första bästa tröjan hon fick tag i, och det blev den rosa vilket hon inte tänkte så mycket mer på. Men när hon kom till jobbet började hon känna sig obekväm och illa till mods och sa att hon var tvungen att åka hem, och ringa Peter (min pappa). När hon var påväg hem från jobbet fick hon panik och kände sig instängd i tröjan, fick känslan att hon var tvungen att få av den fort, sekunden senare ringer min pappa och säger att min farfar har dött. Direkt när hon kom hem slet hon av sig tröjan och gick ut med den till soptunnan, hon ville aldrig mer se den tröjan sa hon. Att hon lyckades få på sig den tröjan samma dag som ännu ett dödsfall kan vara konstigt, även det att hon kände på sig så starkt att något var fel. Det är läskigt sånt där
Faktiskt så ringde vi ett medium igår, hon kan även känna av andar genom telefoner.
Vi ha haft i vår lägenhet att tv stängs av och på mellan 00.00 och 01.00 och sen hör vi på vinden hur någon stampar och ha sig, katten kan vakna på natten och bara stirra och man får ingen kontakt med honom och hjärtat slår fort som fan på stackars katten. men nu de läskigaste av allt.. vi vaknade en natt av att 2 STEARINLJUS hade tänt sig i fönstret. De va droppen, jag dog av rädsla. Så vi ringde medium och hon sa att de gällde min pojkvän, att de finns en person som vill säga han nåt men han ha inte märkt de små sakerna som ”spöket gjort” därför hr han tagit till med andra grejjer såsom ljus osv. Spöket är väldigt frustrerad över att inte få kontakt med min kille. De spöket ville säga va att vi har tagit ett fel beslut, att vi måste tänka om annars kan de gå riktigt illa. Detta medium kunde se att vi skulle köpa hus ( vilket vi precis ha gjort) och hon kunde även se att jag skulle ha barn ( vilket jag är, gravid i v16) och att de antagligen ha nåt medhusköpet att göra som är ” fel beslut” att någon försöker säga oss att vi inte skulle köpt de, någon försöker lura oss, att detta inte är bra för barnet osv. och givetvis så ha vi kommit fram till grejjer med detta huset nu som inte är som de ska, tex mögel i källaren ( som är skadligt för spec barn)
ja, alltså kan berätta hela dagen. Men de är helt SJUKT att hon kunde veta och känna av allt detta genom telefon. Så efter de som hänt i vår lägenhet så tror jag verkligen på spöken, både onda och goda. Att ett spöke kan tända stearinljus är ytterst ovanligt och de kan vara onda eller frustrerade spöken som gör så, fett obehagligt när hon sa de. Fast inatt efter vi pratat med henne ha de vatt lungt i lägenheten? hon kanske fick bort andarna?
I mitt förra hus som jag bodde i när jag var liten med min familj spökade det. Jag hade en loftsäng och vaknade varje natt av att jag kände att det var någon under sängen. Skrek och mina föräldar kom in och försökte lugna mig att det inte var något, fasten dom själva visste att det faktiskt var någon där inne. Köks luckor och min syster garderobs lådor kunde öppnas och stängas på kvällarna och nätterna. En natt ramlade nyckel skåpet ner på golvet och när pappa gick upp för att kolla så låg det flera meter bort från väggen. I vanliga fall ramlar väl ändå det rätt ner på golvet, men inte nu haha. Och när min farmor dog så kunde pappa vakna på nätterna av att hon stod bredvid han vid sängen.
Jag är också på sätt och vis mottaglig för andar, men jag kan inte direkt se dem utan bara som skuggor i ögonvrån vilket faktiskt är ganska vanligt, men man förklarar oftast bort det som att det bara var ett ljussken o.s.v. Jag kan istället för att se att dem är där typ känna deras ”energier” eller vad man ska säga, men jag är normalt väldigt mottaglig för energier hos människor så man känner typ på vilket humör personen är på och det påverkas jag av väldigt mycket.
Det läskigaste som någonsin hänt mig (som jag verkligen RYSER av att skriva) var när jag var på ett lagerhus (lager 157) åh shoppade där det var tomt förutom jag och mina föräldrar då. Då hittade jag en jacka som jag tänkte prova i provrummet och när jag skulle gå ut för att visa mamma känner jag hur två iskalla händer lägger sig på min rygg och knuffar mig ut ur provrummet med en så verkligt arg energi. Jag blev skitarg för jag trodde det var min syster som jävlades men då kom jag på att hon inte ens var med. Jag blev skiträdd och gick till mamma som undrade vad tusan jag höll på med för hon hade sett hur jag ramlat ut ur provrummet. Vi pratade om det senare (när chocken hade släppt 😉 och vi tror det var en kvinna då det är vanligt att just kvinnospöken har så kalla händer. Jag glömmer aldrig den vansinnigt arga energin och de iskalla händerna som fick min benmärg att frysa till is alltså.
Jag har ett liten ande hos mig tror jag. För alltid på kvällarna när jag precis har lagt mig i sängen och har släckt lampan så hoppar det alltid upp något i sängen. Precis som djur gör och lägger sig vid mina fötter. Har två stycken katter så tror alltid att det är dom som kommer. Så tände lampan och sträckte mig mot fötterna där katten lagt sig (kände tyngden från kroppen mot benet). Men det var inget där. Har hänt flera gånger och är lite obehagligt. Tror att det är en hund eller något som spökar för mig..
Jag har råkat ut för en massa grejer så jag har trott på spöken sedan jag var liten. Det är hos min mormor och morfar allt har börjat sedan hoppat över till deras barn (min mamma, moster & morbror) och nu börjar de göra saker mot oss barnbarn. Vi tror att det är familjemedlemmar som är hos oss då vi alla känner att det är två spöken, en man och ett litet barn. Så vi har faktiskt kollat igen släkt historian och kommit fram till att det finns ett barn som dött vid fyra års åldern och även en man i 20-30 års åldern.
Man brukar höra om att saker ramlar i marken, t.ex som någon lyfter upp en säng och bara släpper den, alltså stora smällar. Våra saker flyttas. Stolar ramlar i maken. Mina kusiners hund brukar bara stå och skälla i tomma intet så som många skrivit omöjligt att få kontakt med dem då.
Man kan höra barnsteg springa, och tar i blommerna så dem börjar röra på sig. Tvn stäng på och av. Men på kvällen när vi sover, brukar det vara med bild och ljud. Man känner även av att den äldre mannen står i dörröppningen när man ska sova. Och en gång jag jag blivit inknuffad i väggen, då jag stod på alla fyra och skulle sätta i en kontakt känner jag att någon tar tag i mitt huvud och drämer det in i väggen att vad den kan så jag gick med huvud värk i två dagar. Det var läskigt!
Gud vad mycket detta blev, men ja jag har även sett denna äldre man som brukar stirra på en, och han är så obehaglig så jag vet inte..
btw älskar din blogg!! 😀
I min släkt på mammas keltiska sida har vi mycket sånt här. I stort sett alla kvinnor drömmer en speciell dröm innan någon i släkten/nära anhörig dör. T.ex. drömmer min mormor ganska ofta om sin döda mamma som säger till henne ”Vi har inte tid för dig just nu, vi ska snart få besök!” sen städar hon vidare och mormor vaknar. En vecka eller två senare får vi besked om att någon har dött. Samma sak har hänt min mamma några gånger och nu på senare tid även mig. Fast jag drömmer inte så mycket, saker händer runt om kring mig istället.
T.ex. i sommras hade jag ställt mina trumcymbaler i en korg, och dom var riktigt hårt packade, alltså man kunde knappt rubba dom från stället. Jag låg i rummet och vilade hemma hos mamma och pappa och när jag precis är påväg att somna, du vet när man drömmer fast ändå är vaken, så vaknar jag av världens smäll från cymbalerna. Tänk dig att någon slår med en trumpinne på cymbalen, det har ett speciellt ljud. Jag flög upp och gick dit och försökte själv slå på dom på dom, men hur jag än försökte fick jag inte till det ljudet för, just för att dom låg så hårt packade. Skitsamma tänkte jag, det kanske bara var i drömmen eller något. Så jag la mig ner igen i sängen, hann knappt stänga ögonen innan det small till igen. Då flög jag upp och sprang in i ett annat rum. Jag hann inte vara där i mer än 10 sekunder innan det smäller till igen i cymbalerna från rummet brevid (där jag nyss var), och då sprang jag ner, det var bara för mycket känslor. Några dagar senare efter detta har hänt ser jag ett vykort på bordet och mamma som säger ”Jag måste skicka ett kort till Skottland, xxx dog igår!”, alltså en i våran släkt. Så helt enkelt har någon försökt varna mig om detta.
Den första varningen jag minns är när jag gick på högstadiet. Jag och mamma hade ätit lunch och när vi plockat undan allt så sätter jag mig vid datorn i rummet bredvid och mamma börjar rensa kylen på andra sidan köket (motsatt riktning från diskbänken). Helt plötsligt smäller det till och jag kollar in i köket och ser att smörkniven vi nyss använt ligger ungefär 1,5m från diskbänken på golvet. Jag frågar mamma varför hon kastar knivar i köket och hon blir minst lika förvånad, hon trodde att det var jag som hade kastat den. Grejen är att det fanns inte en chans att den skulle kunna ha trillat så långt, för vi la den längst in på diskbänken, och nu låg den så långt ut, att om den ens hade trillat ner hade den inte kunnat falla så långt iväg. Hur som helst, några dagar senare fick vi reda på att en släkting hade dött.
Jag skulle kunna rabbla på om detta i evigheter med saker som har hänt mig och min släkt, men det skulle bli en hel roman. Det är såna här grejer och sen det typiska när jag var liten att jag såg ”människor” som inte resten av familjen kunde se (förutom mamma). Jag är säker på att det finns något där ute, allt beror nog på hur mottaglig man är för det!
Det hände mig nåt För ett år sen, i vår gamla radhus . Jag stod i badrummet och borstade tänderna, det va på morgonen. Så hör jag min bror säga ”hej” , det kändes som han stod precis bakom mig, för jag hörde hans röst så tydligt. Jag sa ”nej men hej, va tidig du kom hem” och vände mig om för att kolla på min bror. Så ser att ingen e där, jag fick panik och sprang upp och frågade min pappa om lillbrorn har kommit hem från skolan. Han sa ”nej, ingen har kommit hem än” , jag blev så jävla rädd. Gick aldrig mer till källaren, vi hade badrummet där, så systern fick följa med när jag ville duscha.
Det hände min mamma flera gånger, den här anden va en liten pojke/flick, som ändrade rösten efter mina syskon och lurade alltid mamma. Jag trodde inte först på mamma när hon berättade, men sedan hände det mig, vilket var förskräckligt.
Den dan min farmor egentligen skulle ha fyllt år. Så tänkte jag på henne och tittade på ett foto av henne. Då plötsligt vatten kranen i köket satte igång och jag var helt ensam då. Och än funderar man på om det var ett tecket på att hon var där, eller om det bara var så att kranen inte var ordentligt stängt. Men det var väldigt sammanträffande att just då skulle hända. Mysterium
Jag har inte upplevt något sådr tydligt men jag vet att när min pappa dog så tog han konakt med min föredetta (låtsas mamma) och hon är också väldigt mottaglig för energier och allt var det nu är. Iallafall min pappa dog på våren 2006. På hösten 2006 gick hon upp och gjorde sig i ordning för att åka och jobba. Men hon hade vaknat så tidigt och hade tid över så att hon lade sig i sängen för att vila en stund till. Då hon helt plötsligt kände hur någon stod brevid henne och gick runt sängen och ”in i henne” då kunde hon inte öppna ögonen eller något och det kändes som att hon flög. Helt plöstligt försvann det och hon tänkte vem det var som besökte henne då DET inte gav några direkt tecken på vem det var. Så hon tog kontakt med ett medium och åkte dit efter jobbet. Där fick dom kontakt med en man som nyss hade gått bort. Mediumet beskrev hur mannen såg ut men bad henne att inte säga något. Och hon skulle ta med något (i detta fall begravningsdikt från tidningen) på den hon trodde att det var. Så hon gjorde det dagen efter men då hann hon aldrig ta fram den utan pappa visade sig direkt och sa till henne typ såhär: Jag vill att du ska veta att jag är så otroligt tacksam för att du finns och har funnit där där för Amanda så mycket. Men jag vill också att du ska veta att jag finns där med henne vart hon än är, jag är hennes skyddsängel. MEN du får inte säga detta till henne nu och du måste lova det. Hon är rädd och jag vill inte skrämma henne det är därför jag inte visar mig för henne.
Det gick nästa 2-3 år innan hon berättade det här för mig. Och jag kommer ihåg det som igår. Och att vi satt i köket och hon kollade på mig och sa. Ryser du? jag sa jaa, och typ skrattade och grät samtidigt. Då sa hon, han är här just nu och så kollade jag på värmeljusen framför mig och såg hur dom helt plöstligt blåste till.
Och även efter det här när jag hade min hund. Min pappa älskade hundar speciellt pittbulls. (min var det) En dag efter att jag hade varit ute på promenad med henne så stod dörren till lägenheten öppen. Jag tyckte det var konstigt men tänkte inte mer på det FÖRS min hund springer till köket (sådär glad som när dom ser någon och hoppar omkring) och står och hoppar mott något/någon. sedaan springer hon tillbaka till mig och hoppar på mig och tillbaka till köket. Vad jag antar är att hon försökte visa mig att han var där. Men jag är så rädd för sånt här att jag inte tänkte på det då. Men det var ändå jobbigt.
En annan sak är att när den hunden dog (hon hade problem med sina ben så jag var tvungen att avliva henne) så mådde jag så dåligt. Hon fanns där för mig istället för min pappa. Och något jag hela tiden tänkte på men inte sa till någon var att jag hoppades att hon inte har ont nu.
Jag tog kontakt med ett medium (just ang min hund) och första hon sa var: Hon säger att hon inte har ont längre, och springer runt som en galning så att hon håller på att snubbla hela tiden. JAAAAG blev sååååå lycklig när jag hördedet.
Ja, det har hänt mycket liknande saker. Och jag tycket på ett sätt att det är skönt att veta att pappa, farmor och min hund finns här. När man känner sig ensam så känner man sig ändå inte lika ensam på samma gång.
Det blev en lång kommentar haha.
Oj, nu vet jag inte om det här riktigt har med spöken, psykist instabilitet eller vad att göra haha. Men för några år sedan var jag hemma hos min pappa och jag hade stängt in mig på mitt rum. Jag hoppade upp från sängen och ställde mig på golvet när allt plötsligt bara försvann (jag fick alltså en s.k. ”head rush”) och föll ner i sängen igen. När jag blev återställd började jag höra en mörk mansröst som mumlade något som var omöjligt att förstå. Det var inte min pappa för han var ute. Jag blev lite rädd och sprang ut ur rummet för att se om det var TVn som stod vägg-i-vägg med mitt rum, men det var det inte heller. Det var riktigt otäckt och jag vet fortfarande inte riktigt vad som hände :S 😛 Jag tror delvis på spöken, men jag tror att det där bara kan ha varit inbillning kanske :s
du borde se på det okända! 🙂 är jätte intressant! Jag tror på spöken faktis! 🙂 , har varit med om att ett spöke och nupit mig på skinkan elr stött i mot! och sen när jag stog i sängen, och böjde mig för och ta upp nått som hade ramlat ner på golvet , så såg jag madrassen åka ner brevid som om nån stog där!! skit läskigt! skrek till och sprang ut ur rummet till mamma! haha! och så har det hänt lite andra saker, som skuggor,konstiga ljud osv 🙁
Jag var ensam hemma en kväll, och hade precis gått och lagt mig. Precis när jag la huvudet på kudden och gosat in mig i täcket hör jag plötsligt hur påsarna på skrivbordet börjar prassla högt, sakerna togs in och ut från påsarna och därefter börjar det bankas på mitt skrivbord. Jag greps av panik och visste inte vad jag skulle ta mig till. Samtidigt tänkte jag att jag levt i detta rum i över 10 år, och ingenting ont har hänt mig. Så jag reste mig upp sittandes i sängen och ber ”anden” eller ”spöket” att vara tyst, för att jag försöker sova. Då slutade allting och jag försökte sedan desperat-somna.
Jag har ofta känt av att det finns något ”spöke” eller ”ande” här, men jag är faktist inte längre rädd. Efter incidenten som jag skrev om så sov jag med lampan tänd i flera nätter haha, men kan helt ärligt säga nu att jag inte är rädd för den. Förmodligen är det en god ande isåfall, eftersom den aldrig skadat eller haft sönder något, och slutade när jag bad den.
Till er där hemma, prova detta som jag gjorde, det kanske funkar.
http://missmagicgirl.wordpress.com/lasarnas-historier/upplevelser/
Här finns massor av historier! 🙂
Jag vet inte om de här räknas. Men jag mins en en gång när jag och min mamma skulle tända ljus för min mormor och morfar och precis när vi tänt ljusen kommer två små fåglar och sätter sig på fönstergaveln och bara kollar på oss. Vi båda var verkligen tvärsäkra på att de var mormor och morfar som kom och hälsa på 🙂
Gud jag ryser fortfarande när jag tänker på det även fast de var många år sedan nu. De var så otroligt fint och de kändes verkligen som om dem var där med oss just den stunden 🙂
när jag var liten och skulle gå från min farmor till pappas faster som bodde på samma gård, var det något som lyfte upp mig som gjorde att jag ”flög” upp från marken.. så himla konstigt, ingen tror på mig..
Hej! Jag skulle nog säga att jag är ganska mottaglig för andar. Vi har åtminstone en ande som följer mig. Han är antagligen 10 år, har dött av någon slags lungsjukdom och är antagligen från det tidiga 30talet.
Han har visat sig för mig i många av mina drömmar, bland annat i mina vanliga drömmar men också i många av mina mardrömmar. Och i mardrömmarna är det alltid samma sak, dödsångest och lungont.
Han visar sig för mig även när jag är vaken ibland, dock endast i ögonvrån men jag kan ibland känna honom. Hur han mår, om han är glad eller ledsen, om han har ont eller om han är uppspelt.
Han är liksom en del av min vardag numera, hur konstigt det än låter och han anförtror mig som en lillebror.. Faktiskt!
Dessutom kände jag massvis med saker som barn. Bland annat något som en av de övre kommentarerna kände. Knuffar av kalla händer och dylikt. Dock var det snarare knuffar ner i min säng. Typ som att jag skulle stanna där. Hållas kvar.
Hej Paula! Jag undrar bara över en sak. De cerisa byxor du har i headern, är det Filippa K? Hoppas på svar
Jag var runt 11år och vaknade en natt av att någon smekte och masserade mig lätt på ryggen.Jag trodde det var min ena bror som väckte mig så jag blev sur och och sa åt honom att låta mig sova. Smekningen fortsatte och en främmande mansröst sa ”tycker du inte om det Susanna”? När jag hörde rösten gick det kalla kårar i hela kroppen, för tänk själv att någon okänd man står och masserar en, trodde det var en inbrottstjuv.Jag låg ju med ryggen till denna man och när jag vänder mig om för att se vem det är så står det bara en lång mörk gestalt vid sängkanten. Jag får panik och försöker ropa på mamma men klarar inte av att få fram ett ljud eller röra mig. Jag låg bara och grät. Vissa säger att jag upplevt sömnparalys eller va de heter men jag vet inte. Jag tror det var en ande eftersom mina bröder upplevt övernaturliga saker där när dom bodde på det rummet. Jag tycker också det är jätte intressant med spöken och upplevelser men jag vill inte vara med om det själv=P
Okej… Har skiiit mycket att berätta men kan ta lite saker:
En gång, en vanlig dag bara så låg jag i mitt rum, min syster i hennes och min mamma hade precis kommit hem från jobbet och började laga mat. Hon ställde sig i toan, som ligger typ vid köket och började ta av sig sminket osv. Och sen hör hon hur någon börjar röra om i stekpannan med sleven, alltså det är ju ett speciellt ”ljud” om du förstår? Hon gick och kollade ifall det var någon av oss och tänkte prata med oss om en grej men det var ingen där, och när hon gick och kollade i våra rum så låg vi bara där och vilade.
Sen gick hon tillbaka och hörde hur någon började duka fram, när hon kollar in i köket står det tallrikar överallt och bestick…..
Och en gång vaknade min mamma upp mitt i natten då hela hennes madrass + säng skakade…. Och när hon gick upp och kollade ifall vi sov, så sov vi. Ingen hade märkt/känt något annan än hon
En gång under sommaren så låg jag i mitt rum, ensam hemma och gjorde ingenting… Sen så stänger jag av tvn och hör hur någon knackar på min dörr. Jag blir skiträdd, kan inte gå ut någonstans och mitt rum är väldigt litet. Typ som en liten toa.. (Mitt förra rum dock). Så jag sätter på tvn igen och grååååter som en liten flicka..
En gång har min syster sett en gammal kvinna i en jättestor klänning i ena toan och sen dess har jag aldrig velat duscha där
Saker har också försvunnit, så som pengar (500 lapp som LÅG bredvid mig när jag somnade, när jag vaknade var den totalt borta och vi flyttade därifrån (stället) i somras, då hittade jag inget) och en dyrbar klocka osv. Mystiskt.
Det har hänt lite konstiga grejer i vårt hus också faktiskt, man känner hur det vandrar omkring själar och så men det gör det ju egentligen överallt, men man känner iaf deras energier och så kan man se dem i ögonvrån. Ibland när jag sitter i soffan eller ska sova så kan jag i ena stunden vara skitstressad så hjärtat klappar för att i nästa bli sjukt avslappnad och få en sjukt härlig sinnesro.
Vi hade även en ande hemma hos oss en gång som vi tror ville förmedla något eller bara var arg helt enkelt. Det som hände iaf var att vi har tre silverhjärtan på väggen, och det var ett tag då det understa hjärtat varje morgon satt på ett annat sätt än vi lämnat det, och efter ett tag började det här hjärtat helt plötsligt flyga ut från vägen och två meter över golvet, varje morgon. Det hände även en gång när jag satt åh busade med min hund på golvet, då plötsligt hjärtat kom utfarande rakt ut i lyften några centimeter ifrån mig. Det sjuka är ju att om hjärtat hade fallit på naturligt sätt så skulle det ju åkt rakt ner, men det flög farande ut i luften varje morgon och låg flera meter från väggen, SJUKT läskigt!
Hos min farmor och farfar så spökar det väldigt mycket och jag har många historier därifrån. Dom bor i en sådär gammal familjegård med två våningar. Där har jag alltid känt av saker även fast jag inte förstod var det var när jag var barn.
Deras övervåning är där jag tycker det händer flest saker. Ingen förutom farmor och farfar vågar gå upp eller vara där ensam.
Fast en gång så satt jag där uppe själv och skulle sminka mig och för att jag inte skulle tycka att det var lika läskigt så hade jag med min mobil och spelade musik ifrån dom. När jag satt där så fick jag en otrolig obehagskänsla. Det kändes som om det var någon som stod bakom mig och var riktigt förbannad på mig. Det var nästan som om någon skrek på mig fast det inte kom något ljud. När jag stängde av så släppte allt och det försvann.
När vi är där och hälsar på så har vi sovrummen på övervångingen. Sängramen som jag sover i hade tillhört han som byggde och levde i huset förut. Alltid när jag sover i den sängen så har man svårt att sova och det äckligaste är att man ibland kan känna hur någon stryker en över armen och kinden.
En annan gång så satt alla och åt lunch på nedervångingen och jag hör steg på andra våningen. Jag hörde lådor som drogs ut och bestick som skramlade (över så var det ett gammalt kök som inte används) Jag hörde även att stegen hasade fram. Jag och min syster kollade på varandra sen efter lunchen frågade jag om hon hörde. Då berättade hon samma sak som jag hört. Några dagar efteråt så sitter farmor, mamma och mina kusiner och kollar på gamla kort på släcktingar/folk som bott i huset förr. När farmor tar upp ett foto på en man som bott där förr, sa hon att han bodde på övervåningen och att han var så rädd om sina golv så han hasade alltid omkring med sina tofflor.
Men det värsta var nog när jag, farmor och min syster gick upp på övervåningen för att gå och lägga oss. Farmor och syster går före mig och när vi kommer upp till övervångingen så känns det som om det är någon som stirrar på en. Det är som en tjock känsla på en punkt och jag hör tunga andningar. Det känns som om den står framför mig. När det knarrar i dörren till sovrummet när min syster öppnar den så känner jag hur han springer förbi mig och jag hör dunsarna i marken. Gardinen flyger till, mot det hållet jag trodde den sprang mot, som om det var en vind där.
Jag tror även att min syster blivit ”besatt” av ett spöke. Vi har våra sängar i samma rum. Jag satt och läste och hon hade somnat och sovit länge. Plötsligt så sätter hon sig upp kollar på mig klarvaken och säger ”hej, vad heter du?” sen lägger sig ner igen och sover. Rösten lät inte som hennes egna och hon kommer inte ihåg något av det. Det var då hon sov i förra ägarens säng.
Och för att hävda mig lite att jag inte är efterbliven så har även mina kusiner, mamma, syster sagt att det känt av många saker i huset – även fast det är jag som råkat ut för flest saker.
Hej! Det här är så otroligt random!
Fick ett mail på facebook där min kompis Sandra sa att jag skulle kolla in detta inlägg då den andra bilden råkar vara min och hon är den genomskinliga tjejen med handen på min andra väns axel.
Jag tycker det är jätteroligt:D Hur hittade du den?
Från min blogg:
http://lockedinneverland.blogg.se/2008/september/spokbild.html#comment
Att vi båda heter Paula gör det ännu bättre!
Haha hej Paula =)
Fan vad läbbigt! Jag hittade din bild på google, sökte på spöken och tyckte den passade in till min text. Jag hoppas att det är okej för dig att jag tog med den eller önskar du att jag tar bort den? Kram
En natt i somras vaknade jag och skrek för att hela min kropp krampade. Gjorde både ont och var obehagligt. Morgonen därpå ringde min mamma och berättade att min morfar dött vid samma tid som ”anfallet”. Då tyckte jag det var naturligt – jag kände fysisk smärta för att en del av mig lämnade mig o världen
Gå igenom kyrkogårdar när det är koll svart är hur mysigt som helst!!!
Jag vill inte påstå jag är normal HAHAH går alltid igenom den på sista kvällspromenaden med hunden, när man väl kommer in i mitten av kyrkogården så ser man inte ett skit då det inte finns några gatu lampor så gäller att inte gå in i någon grav! hahaha
Jag har haft många upplevelser med andar! Redan när jag var liten kände jag av närvaro, och när vi flyttade när jag var fem år gammal kommer jag ihåg att jag gick runt i huset och sa ”Mamma, vi är inte ensamma här!” Jag kände mig iakttagen och det fortsatte genom åren. Jag bor fortfarande kvar i samma hus (är 18 nu) och jag kände hur någon stod och tittade på mig varje kväll när jag skulle sova. Nu har jag bytt rum och mitt gamla rum står tomt, när man går in där känns det som att man går in i en vägg och man blir liksom kall inombords.. Inte alls behagligt. Dock känner jag att det är min farmor som är här, men det är fortfarande lite obehagligt!
Vi har upplevt att det har känts som att någon lägger handen på axeln, jag har sett när disktrasan flyger upp och åker ner i diskhon bredvid, saker flyttas på mitt rum, det kommer konstiga lukter, ibland har jag hört någon viska min katts namn, min katt ligger alltid och stirrar mot dörren som att det står någon där, en glasruta har åkt i golvet av sig själv inne på toa (efter att ha legat hur stadigt som helst i flera år), ibland ser jag skuggor och jag känner ofta när de är inne på mitt rum, dammsugaren har satts på av sig självt och ibland öppnas dörrar av sig själva. Det är mest jag som upplever allt detta, jag tror att jag är extra mottaglig… Min pappas farmor var syns och jag tror att det har fortsatt lite hos mig. En gång talade jag om exakt vad som skulle hända de närmsta tre minutrarna, för jag hade drömt det. Vi var på en marknad i Visby där jag aldrig har varit i hela mitt liv, och helt plötsligt kände jag hur jag hade upplevt det förut, trots att jag egentligen inte hade det. Det var mer än en vanlig dèja vu liksom… Jag tog tag i mamma och rabblade upp några saker som jag visste skulle hända då, och de närmsta två minuterna hände allt det och mamma bara stod och tittade på mig. Det var en sjukt konstig upplevelse. Ibland kan jag vara hemma hos någon eller utr någonstans och känna att det är andar i närheten. Jag får huvudvärk och ibland får jag svårt att andas, och några gånger har jag fått upp bilder på människor i huvudet, människor jag aldrig har träffat. Och jag kan bara titta på ett hus och känna om det har bra eller dålig energi. Vi var ute på en spökrunda för några veckor sen och mina kompisar satt i bilen och glodde på ett stall där det tydligen ska spöka, och jag sa ”Sluta titta på det, det är inte bra. Jag kan inte andas”. Jag kände bara att man inte skulle vara i närheten av det. Ibland blir jag jävligt rädd för mig själv, men jag antar att jag vänjer mig mer och mer!
Jag & mina familj bor i ett hus i en väldigt liten by med ytterst få invånare. Huset är gammalt men ny renoverat. Jag har alltid haft en känsla av att det finns något där.
En kväll gick jag och la mig, stängde igen dörren och blundade. Men kunde absolut inte sova, det var en känsla av oro och ilska som rusade igenom min kropp. Helt plötsligt öppnas dörren, men bara lite, så som när man ska kika in i rummet bara för att se om någon är där. Det knarrade till och sedan smälldes den igen.
Jag berättade detta för min Mamma & mina 4 syskon dagen efter då jag vaknat. Mamma förstod mig och trodde på mig, hon har känt av att det finns något i vårt hus. Inte nog med det så har jag två yngre småsystrar på 5 & 7 år. Den yngsta har adhd och massor av svårigheter. En del av det har hon fått utav stress och allmän psykisk känsla. Och den 7 åriga är en helt normal och vild unge.
Jag vaknade en natt av att jag var hungrig så tänkte att jag stiger upp och går ner. Samtidigt som jag gick igenom gången och skulle ner för trappan hör jag att den yngsta systern låter. Som om hon vrider sig i sängen väldigt snabbt. Men fel hade jag. Bredvid hennes säng har hon en liten stol som hon brukar sitta på. När jag öppnade dörren så ser jag att hon sitter och håller om en helt tom stol, det finns ingenting där. Hon är vaken men okontaktbar. Sedan säger hon, ” Godnatt, vi ses imorgon ” Så som hon brukar säga till oss innan hon ska sova. Hon sa inte till mig, utan till de hon kramade om. För hon hade inte en aning om att jag var där.
Ett tag efter, mitt på dagen så gick jag upp. Precis över trappan så har flickorna ett lekrum, där satt den 7 åriga systern och lekte, men med vadå ? Fan vad det var läskigt. Hon skakade hand, pratade, och liksom rörde sig som om hon lekte med ett osynligt föremål. Jag frågade henne vad hon håller på med, och får svaret ” leker med min vän ” så frågade jag henne vem den vännen var så sa hon ” en man, vi leker varje dag ”
Och då fattade jag att allt som hänt i vårt hus var sant, jag hade inte inbillat mig. Så vi tog hem ett medium.
Hon sa att det en man hängt sig i trappan och bär nu på några få oklarade klarade saker, men att han skulle försvinna så snart som möjligt och inte vara ivägen. Hon sa även att han var en familjekär man som förlorat sina nära och kära och tillslut orkade han inte mer, så han tog sitt liv.
Men nu har han försvunnit , och det är väldigt skönt utan han kan jag lova !
Jag har en mycket underlig sak som har hänt mig, egentligen flera men väljer att berätta den här. För ungefär 4 år sedan så skulle jag hem till min pappa och hämta några saker som jag skulle ha med till min mamma, ingen var hemma förutom min katt dino, de andra var på kalas. Jag gick in till mitt rum och hämta sakerna och ställde dom i hallen, efter det så gick jag och sätte mig vid köksbordet och gjorde lite arbeten som skulle vara klart. Jag börjar plötsligt höra tunga andetag och knarrande i golvet från vardagsrummet, först tänkte jag att det måste vara dino men såg sen att han satt vid mig under köksbordet, det blev tydligare och tydligare och jag börja verkligen bli rädd så ringde min mamma och sa att hon måste hämta mig, sen så bara bröt det i telefonen så jag börja springa mot hallen så jag kan komma ut, då börjar jag höra snabba trappsteg från källaren som går upp till hallen, får panik och ska låsa upp dörren som såklart är mycket svårare att låsas upp än vad den brukar, till slut kom jag ut och jag kan säga att jag har nog aldrig sprungit så snabbt som jag gjorde då. Dagen efter så ringer min pappa och berättar att min pappas fru mamma hennes man Elov hade dött igår, tycker det är mycket märkligt men kanske hans sätt att säga hejdå?
hej! jag tror också på spöken och sånt! jag har själv upplevt det.
min mamma dog för fem år sedan och min morfar dog typ för 10 år sedan iallafall.
På nätterna kan det spöka väldigt mycket hemma hos mig, på kvällarna tex så känns det som att någon man står vid min dörr och stirrar på mig, samtidigt som mansgestalten står och stirrar på mig så känns det som en till man står och stirrar på mig fast den andra mannen står oftast vid fotändan av min säng. Det känns också som att någon stryker mig över ansiktet. Ibland när man liksom ligger och blundar asso när man försöker sova så kan man höra hur en mörk röst pratar med en och man kan också ibland höra hur någon ropar ens namn :O Jag har också hört fotsteg även fast jag har varit själv hemma. Man kan också känna att det liksom finns någon som altid går bakom en!! :O skit läskigt!! Min faster har också hört att någon liksom går ner för trappan! även fast hon var ensam hemma hos oss. :O
Jag och min kompis var faktiskt med om just det här vid fem tiden på morgonen. Vi hade en sleepover sen så var vi uppe hela natten och hade kul. Sen hände det märkligaste någonsin. vi hörde någon som visslade och gick med lugna steg. Och vi kan aldrig ha inbillat oss att detta hänt, för vi båda blev käpp-tysta EXAKT samtidigt och sa i mun på varan att det är någon som visslar. Jag och min kompis är bara 15 så vi kuta in i mina föräldrars sovrum och väckte dom.
Vi gick ner men hitta ingen. Och jag har varit med om att saker händer efter att jag spela anden i glaset en gång också. Så jag har börja tro på det här riktigt mycket.
jag tror definitivt på spöken. har upplevt det flera gånger. vi har ett sommarhus ute på landet i skåne som är från 1700-talet. för ett par år sedan låg jag och mina bröder i vårt stora sovrum och det är en liten gång mellan våra sängar (de står på två linjer längs med ytterväggarna). helt plötsligt vaknar jag av att min storebror ligger och pratar med pappa som ligger i deras rum intill oss (vi hade inte fått upp någon dörr där än så mamma och pappa hade bara ett skynke i dörröppningen) och jag kan höra på min brors röst att han är väldigt rädd. han pratar om några steg och min pappa säger att han ska sluta tramsa sig. eftersom det var min storebror som hörde något och var rädd blev jag automatiskt skitskraj, är han rädd så är det verkligen något läskigt. när man går på våra golv på ovanvåningen där vi sover så gungar de, de är riktigt gamla och om man ligger och hör på musik i hörlurar så kan man ändå känna att någon går där eftersom det gungar. så hörde jag tre steg komma från trappan och känner hur det gungar i golvet. sedan stannar stegen precis vid min storebrors säng. sedan hör jag och känner jag tre steg till och nu stannar de precis vid min säng. vi har små gardiner runt våra sängar så vi kan ”stänga in oss” när vi ska sova och nu börjar de gardinerna att svaja (inga fönster var öppna för det var på hösten och kallt ute). jag får panik och håller andan och ligger blixtstilla. stegen vänder och går nerför trappan. SÅ SJUKT LÄSKIGT! vi kutade in i mamma och pappas rum och la oss där med musik i öronen och försökte sova. bra det gick 😛
det har hänt flera saker ute i vårt sommarhus. TVn sätts på mitt i natten, min pojkvän har fått hålla emot med sitt täcke för någon har försökt slita av honom det (!!!!!) men det läskigast av allt var när pappa berättade om det. jag har alltid varit den enda i familjen som trott att det spökar och när jag berättar vad jag hört/sett så skrattar de andra bara bort det. när vi åker hem på söndag eftermiddag efter att ha varit på landet över helgen så är pappa alltid den som låser ytterdörren. för ett år sedan berättade han att varje gång han låste dörren så hörde han steg och någon som rörde sig på ovanvåningen. och det har han hört i typ 15 år. kul att han berättat det.
det senaste vi har upplevt var när vi hade hantverkare över för att renovera husets innerväggar och de kände direkt en aktivitet inne i huset, de var väldigt oroliga spöken, sa de. antaligen eftersom de höll på att bygga om och stökade till där inne. och det roligaste av allt sa att de kände en sjuuukt aktivitet på ett visst ställe i huset. gissa var det var? jo, precis vid min säng. bingo liksom. när de var färdiga med renoveringen blev det helt lugnt i huset och sedan dess har ingen av oss känt av det. kanske har de försvunnit nu? de ville kanske bara se till att huset blev fint 😀